26. Trälarnas kamp
27. Trälarnas uppror
28. Trälarnas vapen
29. Trälarnas fruktan
30. Mannen utan ansikte
31. Skrivandets hantverk – om hur man skriver en bok. För ointressant för att behandlas här
26. Trälarnas kamp
Från 1975 om 1100 till 1300-talen
1100-tal. Huvudperson: Ylva
- Sprida hat mot ”överklassen” 31,34,34,65,67
- Allt är dåligt 31,65
- Verkligheten är social konstruktion/struktur 30,35,65,71
- Kulturprojekt 9,24,25,30,42,71
- Sexualfixering 32,47,62,67,69
- Alkohol = problem 12,13,17,18,21,28,29,30,31,33,34,76
1200-tal. Huvudperson Bose
- Sprida hat mot ”överklassen” 92,97,98,105,121,127,147
- Allt är dåligt 98,15
- Verkligheten är social konstruktion/struktur 101,14
- Kulturprojekt
- Sexualfixering 101,11,143
- Alkohol = problem 125
1300-tal. Huvudperson Elena
- Sprida hat mot ”överklassen” 153,155,156,157,158,165,187,188,195,197,201
- Allt är dåligt 152,18
- Verkligheten är social konstruktion/struktur 184,19,199,200
- Kulturprojekt
- Sexualfixering 190,194,216,163,17,168,172,181,207,209
- Alkohol = problem 166,168,178,181
*
Från Polkagris.nu
”Trälarnas kamp är fjärde boken i Sven Wernströms serie om svenska folkets historia i Norrköpingstrakten. Vi följer ungdomar från de hunsade och utsugna klasserna i slit och uppror genom århundraden.
Bokens första del utspelar sig på 1100-talet med trälflickan Ylva i huvudrollen. Husbondens resurser blir allt knappare och Ylva flyttas till husbondens rikare broders gård. Brodern bygger med hjälp av en munks kunskap kvarn och det finns behov av Ylvas arbete på gården. Kristendomen har sitt inträde i Sverige, bönder berövas gjord, trälar friges och biskopar slåss om makt och frukter av andras arbete. Ylva går från träl till fri kvinna, hon låter sitt hår växa, gifter sig med sonen till förra husbonden, blir mor och de får flytta in på en övergiven gård på prästens mark. Men det är fortfarande ett slitsamt liv som väntar, Ylva har gått träl till att arbeta för prästen. I bakgrunden strider höga herrar om makten, kristendomen är ett slagträ, biskopsämbetet ett bra alternativ till kungakronan. Människor i byn kristnas och andra ser en ihjälslagen präst som ett sätt att lindra sina bekymmer.
Vi reser sedan vidare i historien, till 1200-talet och Bosses äventyrliga barndom. Son till en frigiven träl är Bose en första generationens lekande barn. Livet för familjen är fattigt och svårt men Bose vet inget annat. Tillsammans med andra barn i byn driver han runt i omgivningarna, bygger borgar, leker krig och slåss med tyskbarnen. Han lär sig avsky fogden som å kyrkans vägnar beslagtar mer och mer mat från de redan fattiga byborna. Upproret jäser, prästen manar till fördragsamhet och pie in the sky men på något sätt slutar fogden död utanför barnens snöborg…
Boken avslutas med 1300-talet och historien om flickan Elena. Fadern är bonde och familjen utsätts för hårda skatter och får se sin gård beslagtagen. Fadern reser tillsammans med andra bönder väpnat motstånd, lever som ”rövare”, blir fångad och får en hand avhuggen. Elena får försörja sig själv på ett världshus i staden. När heliga Birgittas kvarlevor transporteras förbi grannskapet går familjen dit i hopp om mirakel. En man tror sig botad från sina sjuka ben men när euforin lagt sig visar det sig att det enda han blivit av med är sina kryckor. Men mannen och fadern slår sig ändå ihop och hjälps åt att bruka den halte mannens gård. Fogden kommer till byn, Elena våldtags och fadern hotas. Kyrkan plundrar människor som tvingas till slit och fattigdom. Men även kloster kan brinna…
‘Trälarnas kamp’ är en medryckande, läsvärd och lärorik lektion i vår historia.”
27. Trälarnas uppror
Trälarnas uppror från 1976 är en i raden av Trälserien, Wernströms mest kända verk. Den utmärks av de vanliga sjutton karakteristiska kännetecknen som återkommer i varje verk av Wernström.
I detta fall gör jag bara en snabb genomgång över diverse kommentarer i boken. Det är inte meningsfullt att göra en djupare analys:
| 1400-tal ”Resningen vid Ringstaholm”. Huvudperson: Jöran och Otte | |
| 7 | Rikemän krigar mot rikemän |
| 13 | Det blir adelsvälde, och då är det slut med glädje i den landsänden |
| 17 | Herremän byter ofta sida, är opålitliga |
| 26 | ”När herrarnas makt minskar, ökar folkets välstånd” |
| 33 | Pro fri sex |
| 54 | Sörmlandsbönder säger att det finns ingen fred så länge herrarna lever |
| 55 | Apropå herrarna: alla är rövare och förstår varandra |
| 58 | Alkohol |
| 64 | Vapen ger makt och respekt |
| 77 | Arbetare har högre moral och är mot våldtäkter, det begås bara av munkar och knektar |
| 80 | Det är bra att göra något för något men intet för intet |
| 85 | ”varför skall man ha kung?” frågar en pojke, för fattigt folk behöver ingen kung |
| 88 | Stormän är mot folket |
| 90 | Krig gör folk dåliga, dvs om man bär ”annans plåt och vapen” |
| 90 | Folket är mot herrarna |
| 95 | Kravellskepp ger större världsherravälde |
Inte mycket att säga om den första delen: man ser Wernströms besatthet att klanka ner på ”herrarna”. Han förfalskar historien när han påstår att sexualiserat våld bara begås av knektar och präster. Han upprepar sig om och om igen, och avslutar avsnittet med konspirationsteori.
1500-tal, ”Flickan i mörkret”, huvudperson: Ketil
Stormän försöker lägga beslag på bönders säd 100
Centralmakten skapas av de rika, ”Därmed kunde utsugningen av folket ta ny fart” 108
Stadsbor skapar att det naturliga är skamligt, exempelvis behovet av toaletter 117
Handel ger vinst även till de fattiga, men ”de flesta” får inget 128
Fri sex 140
De välbeställda straffas aldrig, de köper sig fria, men de fattiga får gruvliga straff 142
Nöd bryter lag, om en svältande stjäl och straffas, då är det orätt 144
Till horhus går borgare och sjömän, resande och andra 151
”Vanliga människor” har alltid föraktat överhetens tjänare mer än överheten 152
Positiv bild av präst som är för de fattiga 153
Smör är hårt arbete, pro arbetsmoral 158
Dackes uppror gällde överskottsproduktionen, ty pengar kan man inte få nog av. Kapitalism ledde till uppror, folket försökte försvara sig. De rika kallar dem upprorsmän, det var ett mörkt kapitel i Sveriges historia 166
Avsnittet avslutas abrupt med att huvudpersonerna bryter upp och ger sig iväg. En cliffhanger som i så många andra av SW:s böcker (tex Den underbara resan).
I övrigt inget nytt utom ett porträtt av en sympatisk präst. Det är ovanligt men förekommer ibland hos Wernström att vissa präster arbetar med de fattiga. 99 % av dem är förstås skurkar i ”herrarnas” tjänst. Trevligt är också att Wernström tar upp en god arbetsmoral. I det tidigare avsnittet tog han även upp att man inte kan få något för inget; en klassisk amerikansk replik, som går mot hans vänsterövertygelser. Alla har ju som bekant ”rätt” till allt enligt vänstern.
1600-talet, ”Drottningens skomakare”, Huvudperson: Anders
De rika levde i ”ofattbart överflöd. Svenska folket sjönk djupare ner i fattigdom och elände” 171
Man undrar ibland, när är botten nådd? Det finns enligt Wernström ingen hejd på hur det blir sämre och sämre. Någonstans måste det väl sluta? Någon gång måste det väl bli så att det svenska folket inte kan sjunka längre ner i fattigdom och elände, för de har det så eländigt som det kan bli? Eller?
”Vetenskapen håller på att födas ur vidskepelsen” 171
Wernström tar upp sex och säger att flickor var ofta havande vid giftemål i Sverige 173
Mer sex och antireligion: prästen hade ”förfört sin företrädares dotter som tillika var hans egen kusin” 173
Arbetare har liten chans i livet säger Wernström, de döms pga sin bakgrund 175
De mäktiga vill ha mer skatter och avgifter, de struntar i sjukdom, svält, dryckenskap, våld, och oseder 176
Ett barn får mörkrädsla för resten av livet pga utmätningsförsök vid två års ålder 180
De arbetslösa blir ”tagen till knekt eller båtsman” 186
Herrarna hittar på nya skatter, förbjuder hemmabryggning av öl 189
Ingen vet hur stadens borgmästare blev borgmästare, ingen har valt honom 189
Befälhavaren för stadsvakten ”kallade sig kapten” 191
Ingen kan förstå varför det finns en drottning, bara att gud vill det och ”Någon mening måste det väl ha” 192
Fyllebråk 194
Efter bråk blir fyra anhållna, de två rika släpps, ”den fattigaste av dem” halshuggs, ”orättvisan skyddades av vapen och folket kunde inget göra” 200
Busliv kommer av nöd, de fattiga blir allt fler, adel ”hittar på” nya sätt att utsuga 201
Värre än kedjor är meningslöst arbete, bygga murar etc, men egentligen är adeln rädda 208
Några fattiga gör en direkt aktion och förstör slakthuset, då det centrala vill att alla slaktar där 209
Mer om sex, när en handelsmans fru är otrogen, och Wernström nämner att det finns en naturlig förtrogenhet hos barn om sex 213
Pedofili. Vid många tillfällen förespråkar Wernström detta.
Herrarna roffar åt sig makt 215
När herrarna skriver använder de kanslisvenska som är obegriplig för vanligt folk, de okunniga skyller på sig själva 216
Men egentligen är det en medveten konspiration, det handlar om utländskt inflytande för att ”hindra folket att få reda på vad de mäktiga egentligen hade för sig” 218
En stor del av boken handlar om dåtidens skola och undervisning. Wernström följer sin vanliga bana och manipulerar allt så det stämmer in med hans världsåskådning. Han inleder med att slå fast att lärarna i skolan är elaka och slår barnen. De lär ut att
”Herren låter de redliga gå väl. Det skulle betyda att gud lät det gå bra för goda och hederliga människor. Men man kunde också vända på det: Om det hade gått bra för någon så bevisade det att han var en god och hederlig människa. Alltså: De rika var rika för att de var så hederliga och goda” 222
Wernström tillämpar falsk logik, ”Jag blundar när jag sover” är inte samma sak som att ”Jag sover när jag blundar”.
Skolan, försäkrar Wernström, är till för ”att öka elevernas utantillminne, att döda deras tankeverksamhet och att lära dem att lyda” 224
Det enda positiva är kulturen, som vanligt hos Wernström (261) (se Vad skriver Sven Wernström om, punkt 4). Sångläraren får ingen beskrivning (224) utöver att han aldrig slår barnen (264)
Vilket förstås beror på att Wernström vill koppla ihop kultur med positivt. Övriga lärare är förstås en annan femma:
Andraklassläraren gillar att ge stryk och har ”långa kanintänder och talade i näsan” 225
Han har dåligt utseende, alltså har han dålig moral. Jag tycker detta är bland det mest svårsmälta med Wernström. I likhet med andra dåliga författare som tex Ayn Rand, kopplar han ihop dålig moral med utseende. Det är ett barnsligt och fördomsfullt sätt att se på människan, och en bra orsak till att bekämpa hans böcker.
Elever tvingas piska kamrater 225
Teodiceproblemet 227
Världen är ”ond för några och god för andra” 227
Pest beror på hunger och svält 229
Som om inte de rika också dog i pest?
”latinet mättar dåligt i magarna” 229
Här ser vi en inkonsekvens hos Wernström, med tanke på hans kulturdyrkan. Man skulle kunna ställa honom frågan: mättar teaterpjäser?
Det finns en orsak och konspiration bakom att tiggarbarn svälter, förklarar Wernström. Enligt prästen skall man tacka god när kungen eller drottningen gör gott, men inte klandra när de gör ont 231
Barnet letar mening, när lillasyster dör 231
Sedan mer sökande efter mening 236
När freden kom strövade fattiga knektar runt, vilket ledde till mer utarmning och fler rädda kvinnor 232
Äntligen kom det sexualiserade våldet igen. Det är lustigt, först gjorde krig att allting blev dåligt och att knektar går runt och våldtar, nu blev det fred, och så helt plötsligt är det freden som gör samma sak. Det spelar alltså ingen roll om det är fred eller krig, huvudsaken är att Wernström får klaga.
När hantverkarna tar tag i saker själva fungerar allt 241
En präst är mot överhet 241
Intressant att vi har en god präst till i denna bok.
På sidan 243 blir Wernströms besatthet över sitt hat mot överklassen rent psykotiskt: drottning Kristina är känslokall och likgiltig inför den fina barnasången som de små oskyldiga barnen övat så hårt på. Hon beskrivs som liten, grånad, sned, grov (268).
Wernström tar upp drottnings Kristinas lyxliv med rövade dyrbarheter, promiskuitet, lesbianism, djurhetsning och byggandet av triumfbågar som kostade vad en skomakare skulle tjäna på 70 år, han drar slutsatsen att
”Inget av detta väckte förvåning. Folket har alltid vetat att överklassen lever som svin. ” 243
Peter Englund som är en riktig historiker och inte kolporterar propagandaböcker till barn skriver att hon var
”en synnerligen skicklig politisk taktiker”, ”Det var också när läget var flytande och obalanserat som Kristinas taktiska begåvning kom bäst till sin rätt.”, hennes analyser ”var både skarpsinniga och välunderbyggda, och som visar, trots allt, att hennes politiska begåvning inte var någon myt.”, ”Hon har ofta anklagats för ekonomiskt lättsinne, för det mesta med orätt. Någon ekonomisk idiot var hon alls inte.”
”Strävan efter självständighet hade fört henne från den svenska tronen till Rom”
”Om Kristinas väsen hade en kärna så står den att återfinna just i hennes obändiga frihetsdrift.
Hon var inte rädd för någon, några eller något världsligt. Så gick hon från att vara en människa ett med en given tid, dess tankar och tro, till att bli en för sig själv stående, tänkande och troende.”
En annan kritik är att Wernström upprepar detta om svineri med exakt samma ord i bok efter bok.
Wernström återvänder för att beskriva den irrationella rädslan hos barn för tex mörker 246
De mäktiga är fienden 252
De rika klarar sig bättre ju sämre det blir, ”Nöd är som gödsel för de rika” 255
Så…… om man använder Wernströms omvända logik måste alltså de rika arbeta aktivt på att skapa nöd, för då får de det bättre?
En av huvudpersonerna går med i nattvakten, tränar exercis, och undrar vad är ”meningen” med vapnen? De skall skjuta, men skjuta vem? ”Var det inte snarare en fråga om en träning i lydnad?” 255
En tjuv fångas och döms. ”Avsikten stod inte på papperet, men den var tydlig: Det skulle döljas att det var överhetens våld som utövades. Det skulle se ut som om folket självt straffade de fattiga offren för samhällets orättvisor” 261
Den totala likgiltigheten hos vänstermänniskor inför brottsoffer, som ofta själva är fattiga, kommer alltid att förvåna mig.
Nattväktarna avskaffas pg konspiration från överheten som anser dem olydiga 271
Istället skapas en stadsvakt som kallas ”meningslös”, men de arbetslösa måste gå med i den 273
Wernström kommer med en ovanlig sympati, för marknaden faktiskt, han tar upp att dåtidens krigsmaktsbeställningar förstör marknaden, ty de har företräde i affärerna 274
Överheten bränner ner staden, det är mordbrand och konspiration 282
Ett vackert citat från Wernström är när han tar upp sin egen moral, ”Grunden för mänsklig gemenskap heter arbete” 284
Ingen kunde på 1600-talet förklara frihetskampen med ord, ”Det fanns ännu ingen vetenskaplig teori att förklara samhälleliga skeenden med” 285
Dvs marxismen var inte uppfunnen. Det är det Wernström säger.
*
Trälarnas uppror är en oerhört trist och trälig uppräkning av hur dåligt och fattigt allt är. Ingenting är positivt, som vanligt hos Wernström, utom att sjunga sånger. En bok som lika gärna inte kunde blivit skriven. Dess enda syfte är att få barn att må dåligt och hata.
28. Trälarnas vapen
17-1800. Huvudpersoner Malin, Emil.
En av de tråkigaste och sämsta i Trälserien. Det enda värt att komma ihåg är hur Wernström presenterar kung Gustav III. Han beskrivs som ett perverst äckel och bög, ty homofobin är i allra högsta grad levande hos Wernström. Lika levande är upprepningarna, för beskrivningen återkommer i böckerna Äventyraren och Trälarnas uppror. (check: punkt 12, upprepning).
Faktiskt är det så att Wernström upprepar de exakta orden Det är som att han vill hamra in i läsaren att överklassen lever som svin! Fattar ni? Svin. Jag sade att de lever som svin. Och att de alltid har levat som svin. Begrips? Svin!
- Gustav III: ”Han var inte intresserad av kvinnor och hade inga barn eftersom han, som han sa, inte kunnat hitta något hål i drottningen. Istället hade hans hovstallmästare fått göra drottningen med barn så att landet skulle få en arvprins. Kungen höll ett dyrbart hov, där han gärna umgicks med vackra pojkar… Folket såg på utan att förvånas. Ingen väntade sig längre att få se en normal människa på en kungatron” (100)
- Ur Äventyraren: Gustav III ”hade ihop det med pojkar istället. När drottningen skulle göras med barn fick han ta hjälp av en hovstallmästare. Överheten har alltid levat som svin”.
- I Trälarnas uppror tas även upp drottning Kristinas promiskuitet och lesbianism: ”Inget av detta väckte förvåning. Folket har alltid vetat att överklassen lever som svin.” (243)
En man vid namn Henrik Arnstad har samma sätt att resonera:
*
Wernströms sjutton punkter:
- Sprida hat mot ”överklassen” 15,26,33,38,39,42,67,77,95,100,109
- Allt är dåligt 24,48
- Verkligheten är social konstruktion/struktur 101
- Kulturprojekt 13,26,58
- Sexualfixering 36,100,109,114
- Alkohol = problem 7,9,15,20,23,25,25,42,68,83,85,102,106
- Löjliga namn 27
*
I tabellform:
| 1700-talet | Trälarnas vapen |
| 7 | Sprit |
| 9 | Sprit |
| 13 | Pro boklig bildning, läsning |
| 15 | Rika handlare smugglar gärna |
| 15 | Sprit |
| 20 | Sprit/alkohol/vin |
| 23 | Hembränning förbjuds |
| 24 | Arbete 12 timmar per dag |
| 25 | Sprit |
| 26 | I tidningen: arbetsmoral lättja och fattigdom Sprit |
| 27 | Löjliga namn: en unge kallas rumpan, heter Påvel |
| 31 | Ordet neger |
| 33 | Tiggeriet ökar, och de rika blir snålare |
| 36 | Sexscen |
| 38 | Barn stjäl mat, enligt Adam Smith är stöld mot hela samhällets välstånd |
| 39 | Överhet ”äter utan att behöva arbeta” |
| 42 | Systern prostituerar sig |
| 42 | Massor med krogar, alkohol. ”Det här var brännvinets tid i hela landet” |
| 48 | Pga arbete alla dagar likadana |
| 58 | Tidning: alla gillar sitt arbete; tobak: alla har tråkigt |
| 63 | ”respekt för arbete” |
| 67 | ”vetenskapen söker förklaringar bortom det onda och det goda”. För rika och fattiga är ont och gott olika. Ont-gott oanvändbara begrepp |
| 68 | Superi |
| 77 | Barn uppstudsigt mot religion, utestängd från skolan |
| 83 | Alkohol |
| 85 | Alkohol |
| 95 | Ur Utopia, mot de rika |
| 100 | Äckel mot Gustav III: ”Han var inte intresserad av kvinnor och hade inga barn eftersom han, som han sa, inte kunnat hitta något hål i drottningen. Istället hade hans hovstallmästare fått göra drottningen med barn så att landet skulle få en arvprins. Kungen höll ett dyrbart hov, där han gärna umgicks med vackra pojkar… Folket såg på utan att förvånas. Ingen väntade sig längre att få se en normal människa på en kungatron”. |
| 101 | Kungen intrigerar ”för att stärka sin egen makt. Men bakom kungens åtgärder var samhälleliga krafter i rörelse” |
| 102 | Pappa Jan blir nykter, klagar på väveriet, klås upp. |
| 106 | Pappa Jan börjar supa igen |
| 109 | Utländska sändebud mutar handelsmän och smittar ”fattiga flickor fick syfilis” |
| 114 | Stadens förnäma män hade utnyttjat systern sedan hon var femton. |
29. Trälarnas fruktan
Trälarnas fruktan från 1978 är en berättelse om Sven Wernströms egen barndom på trettiotalet, men med tillräckliga förändringar för att vara fristående. Wernström föddes 1925. Trälarnas fruktan innehåller de vanliga sjutton karakteristika. Det enda som denna bok innehåller och är speciellt för den är tre saker:
- Den tar upp depressionen – fast utan att nämna något om orsaker, förklaringar eller åtgärder. ”Krisen kom 1931, då Vicke var sex år. Det sas att den kom från Amerika och berodde på något som kallades kraschenpåbörsen i New York. I själva verket berodde den på överproduktion. Fabrikerna tillverkade mer varor än som gick att sälja. Lagren blev överfulla. Då avskedade ägarna sina arbetare, som alltså fick ännu mindre råd att köpa allt det där som det fanns för mycket av” (20f)
. - Den tar upp det finska vinterkriget – och konstaterar, utan att direkt ta ställning, att rapporteringen om kriget är vinklad, att Stalin säkert har sina skäl att kriga, och att alla är ute efter att sätta dit Sovjet. Wernström är tillräckligt smart för att veta hur hans bok skulle uppfattas om han tog direkt ställning för Sovjets överfallskrig mot Finland (som kommunister gör i boken Utan heder. Eller den ökände bluffhistorikern Henrik Arnstad), men han kan samtidigt inte ta parti mot Sovjetunionen och den ofelbare store ledaren, kamrat Stalin. ”-Men det är ju ryssarna som har anfallit Finland! Sa Vicke. De är ju därför folk vill slå ihjäl kommunister. Emil nickade. – Jag tror de gjorde det för att kunna försvara Leningrad, sa han. Tänk på att finska gränsen går bara tre mil från Leningrad. Det är den vägen kapitalisternas trupper måste komma.” (125, 129ff) All rapportering från kriget mot Finland var propaganda (130f). ”För den svenska överheten gällde det nu att tysta de kommunistiska tidningarna, som envisades med att sätta in kriget i dess sammanhang och förklarar vad som egentligen hände i Finland” (143) Vilket inte Sven Wernström gör. Han tar inte upp det alls, bara slår fast att ”man måste sätta det i sitt sammanhang”.
. - Vid ett tillfälle skriver Wernström att arbetarklassen är lätt att lura (241). Därav Hitler. Lite smålustigt då detta måste betraktas som ren heresi. Enligt marxismen är ju arbetarklassen en av försynen utvald grupp som genom naturnödvändighet och historiens logik är utvalda att frälsa världen och mänskligheten.
Som vanligt är huvudpersonen i en Wernström bok en läsbegåvad pojke, Vicke, som även är duktig på att sjunga och spela (101). Han genomskådar skolan som ett falskt system (34,70,99f) samtidigt som han får bra betyg. Självklart spelar han dragspel (41), ett instrument Wernström ofta uttalar sin beundran för. Vicke börjar skolan och skolan är dålig (99f). Bara musikläraren är bra (101). Check: punkt 11, kritik mot skolan. Men som vanligt är musik- och/eller samhällskunskapsläraren den ende som är ok.
Vicke börjar jobba på tryckeri (112), precis som Wernström i sin ungdom. Och börjar upptäcka sexualitet, han ställer frågor och går till biblioteket. Sex finns på biblioteket under medicin, vilket förvånar Wernström (114). Check: punkt 5, sexualfixering. Senare säger han att den rådande sexualmoralen är en del av det allmänna förtrycket (188). Som vi sett i flera andra böcker förespråkar Wernström pedofili.
Och mitt ur ingenstans berättar han att ”Förenta staterna är ett sjukt samhälle” (57). Check: punkt 8, antiamerikanism. Som i de flesta av sina böcker tar Wernström upp att alkohol är farligt (127). Check: punkt 6, alkohol = problem. Och han Wernström kritiserar poliser (136). En man heter Sigvard och kallas sillen (139), och en som bor på Luntgatan kallas Luntan (122). Check: punkt 7, löjliga namn. Kul att Wernström själv skriver att det ”var ju ganska löjligt, det tyckte han också själv. Men det öknamn man har, det har man”. Lustigt då att Wernström skapar alla dessa öknamn, som han själv tycker är löjliga. Positiv arbetsmoral och värdering från Wernström kommer när han säger: ”Att inte få försörja sig med sina händers arbete, det är nedbrytande” (60). Vilket naturligtvis är helt sant.
Men finns det inte arbete så finns det i alla fall dans och musik, ”Det blev tango och vals och schottis och foxtrot” (62). Check: punkt 4, kulturprojekt. ”Nu skulle det vara svensk midsommar. Vals, hambo, schottis, polka” (171). Check punkt 4, kultur. Men framför allt check: punkt 16, inkonsekvenser. Det är härligt att läsa Wernströms nationalistiska, patriotiska hyllningar till vår pursvenska kultur. Idag, 2014, skulle få ens våga säga att det finns en svensk kultur, än mindre att den är vacker och utmärkande för landet. Speciellt inte när vår älskade ledare och statsminister Reinfeldt offentligt proklamerar att det inte finns någon svensk kultur, och den före detta ministern Mona Sahlin förklarar den totalt värdelös.
Uppdatering 2018: ovan verkar faktiskt förändras; pga allt negativt med massinvandringen, börjar fler och fler svenskar våga att öppet uppskatta Sverige och svenskheten.
Detta sympatiska drag hos Wernström gör nästan hans böcker läsvärda. Nästan.
Så kommer Wernström till allvarligare saker, Andra världskrigets orsaker, som man kan läsa om i kommunisttidningen Ny dag. Ingen annan talar om sanningen, försäkrar han oss.
”De flesta människor talade om kriget som en naturkatastrof, orsakad av mystiska, magiska makter. Borgarpressen gjorde kriget till en kamp mellan enskilda personer: Hitler, Churchill, Stalin.
Ny Dag gav besked: Kriget handlade om kolonier, en ny uppdelning av världen mellan de kapitalistiska stormakterna. Det var Europas rikemän som för sin vinnings skull var på väg att dränka sin världsdel i strömmar av blod.
Det såg ut som om de gjort ett tillfälligt uppehåll i sin gemensamma kamp mot kommunismen för att i stället göra upp med varandra.
Ny Dag gjorde kriget begripligt.
Små företagare såg snabbt vad som kunde tjänas på kriget. Svenska tidningar fylldes av annonser om gasmasker, mörkläggningsgardiner och byggen av privata skyddsrum.
De stora företagarna skulle snart överta Sveriges ledning i skydd av en samlingsregering.”(120)
Vad som än händer finns det en förklaring. Vad som än händer finns det alltid en konspiration. Oavsett hur mycket den måste lappas och lagas för att fås att gå ihop. Wernström talar om det pågående andra världskriget, ”Denna midsommar var skammens tid i Sverige och i Norden” och lite längre ner på sidan ”Midsommaren 1941 var en skammens tid i Norden” (172). Upprepningarna är tröttsamma i sig själv, men när de kommer på samma sida, blir Wernström riktigt tråkig (check: punkt 12, upprepningar). Orsaken till att allt är så skamligt är förresten att sossarna i Norden samarbetar med nazityskland. ”I Finland ställde regeringen sitt folk på tyskarnas sida mot Sovjet”, skriver han, och låtsas om som om Vinterkriget aldrig funnits. Kommunisterna håller egna möten, men där råder bara pladder och inga svar, som en parodi på sjuttiotalets vänstermöten med flummare och hippies (176)
Som vanligt får vi veta av de äldre och visare huvudpersonerna att ”Kapitalismen fördärvar folks moral” (85). Check: punkt 3 och 2, verkligheten är en social konstruktion och allt är dåligt. I verkligheten skiljer sig inte moral särskilt mycket mellan olika samhällssystem. Det är snarast tillgång på resurser och kulturella värderingar som avgör moral, inte abstraktioner som ”kapitalismen”. Men Wernström försäkrar oss att kapitalister är fienden oavsett vad de kallar sig ”nazister eller bara vanliga borgare” (202). En folkpartist eller en i Svenskarnas parti = sak samma. Det är en inställning man stöter på alltmer sällan hos vänstern, med tanke på att de flesta länder idag har högerpartier på 10-15 % i parlamenten.
30. Mannen utan ansikte
Tillhör Wernströms bottenapp, från 1979 och 159 sidor. Ingen har läst eller hört talats om den. Den ingår i en grupp ouppskattade böcker tillsammans med Mordet på lillan och Hemligheten. Tråkig och ointressant.
Historien är om en man som köpt en tvättmaskin och en fifflare har köpt ett konkursbo och vill ha betalningar i oändlighet (146). Inte särskilt roligt scenario. Men Wernström bygger upp historien som ett mysterium, vilket sedan faller platt till marken. En stor del av boken går ut på att kritisera den svenska skolan. Vilket ger den första kopplingen till Wernströms återkommande sjutton punkter, check: punkt 11, kritik mot skola. Som vi snart skall se återkommer hans vanliga punkter igen och igen.
Det enda minnesvärda, och motbjudande, i boken är en scen med den tolvårige huvudpersonen och hans sexuella trevande med den kvinnliga huvudpersonen. Idag (2018) går beskrivningen in under barnpornografilagstiftningen.
*
Huvudpersonen är unge Knotan (check: punkt 7, löjliga namn), 12 år, som modern fick vid sjutton års ålder (8). Ensamstående tonårsmödrar är ett återkommande scenario hos Wernström (check: punkt 12, upprepningar; samma föräldrascenario finns i Äventyraren från 1980). Att det inte är särskilt bra för ensamstående 17-åringar att få barn är alla överens om utom Wernström. Dessutom blir det gärna konflikt när en 35-årig kvinna vill gå ut och festa samtidigt som hennes tonårsdotter också vill det. Har man det minsta erfarenhet av socialt arbete vet man detta.
Vad situationen handlar om i verkligheten är sextiåttagenerationen som flyr undan ansvar. De påstod sig stå för frihet, men egentligen handlar det bara om att kunna leva promiskuöst, utan att behöva ta ansvar för sina handlingar. Som att ta vara på barnen. Skall man göra barn, så bör man dels vara tillräckligt mogen för att ge dem en ansvarsfull uppfostran och dels kunna ha den materiella och ekonomiska tryggheten de kräver.
De första 23 sidorna handlar hur viktiga serietidningar och TV är för unge Knotan. Att kritisera populärkultur var ett självklart inslag i 70-talets proggvänster. Inte bara ABBA utan även Pippi Långstrump och Bruce Springsteen skulle bort. TV-apparaten var en av huvudfiende. Över hela sjuttiotalets vänster låg en tät dimma av skräck för all kultur som inte stod på rätt sida. En sådan figur var den litteräre agenten Nick Carter, som ”var överlägsen alla andra, särskilt sådana som inte var vita” (73). Ett ganska anakronistiskt exempel från Wernström, då nymoralismen inom arbetarrörelsen var mot Nick Carter-häften redan före första världskriget, 1909 närmare bestämt.
Det var inte förrän på slutet av 80-talet, under rättegångarna mot Horst Schröder och hans tidning Pox, som delar av arbetarrörelsen slutgiltigt tog ställning för yttrandefrihet och mot censur. En utmärkt artikel återfinns i Pox, ”Åtalad”, s 63, nr 1/98, där Magnus Knutsson avslutar med orden ”Låt oss rensa ut kulturmoralisterna ur arbetarrörelsen!”
Wernström nämner sin egen moral, sin uppskattning för produktivt arbete (33, samt 130), check: punkt 13. Snabbt går han vidare med att nämna en mystisk skuggestalt som ligger bakom problemen i boken, kallad Mannen utan ansikte (40). Spänningen byggs upp inför fortsättning. Wernström har inte blivit känd som en av sjuttiotalets mest lästa svenska barnboksförfattare för intet. Han vet hur man håller unga läsare i ett tillstånd av spänning.
I nästa scenario berättas om moderns promiskuitet, fadern kunde varit vem som helst, han ”kunde varit neger” (45). Strax efter tas en inkonsekvens upp, att stöld är fel (48). I många andra sammanhang berättar Wernström att stöld är endast fel när den begås av fel person och riktas mot rätt person.
I ett längre scenario berättar Knotans lärare (check: punkt 11, utspelar sig i skola) för honom om dagens (1979 alltså) automatisering:
Robotar är ”maskiner som gör människors arbete. Fabrikerna har börjat med sådana nu, och folk blir arbetslösa… Snart blir det fabriker utan en enda arbetare. Då blir vi arbetslösa allihop.
-Vem skall då köpa sakerna som fabrikerna gör? Sa Knotan. Ingen sade (läraren). Ingen kan köpa något. Hela systemet pajar ihop, det kan ett barn begripa. Du begriper det, du Knotan. Men politiker och professorer begriper det inte” (56-57)
Tänka sig. Detta var för ca 40 år sedan, och systemet har inte ”pajat ihop” ännu! Åter har Wernström fel i sina tvärsäkra apokalyptiska förutsägelser. (check: punkt 2, allt är dåligt)
Sven Wernström visar sin totala okunskap inför ekonomi. Det finns en orsak till att en av de största nät-communitys i Sverige för vänstern, socialism.nu, varnar sina medlemmar för att läsa ekonomi.
Sverige har länge levt gott på sina råvaror, bl.a. sin skog. När man uppfann trädfällningsmaskiner där en man kunde göra samma arbete som tidigare krävt femtio man, så sjönk inte Sverige tillbaka in i fattigdom. Tvärtom. Det var befriandet av massor med arbetskraft som gjorde att de kunde arbeta med andra saker. Bara som exempel blev det helt plötsligt massor med folk lediga som kunde studera arkitektur och agronomi, och som därigenom kunde bidra med ökade kunskaper som gav ökad tillväxt. Ett barn kan förstå detta, men tydligen inte Wernström.
När japanerna under andra världskriget märkte att amerikanerna kunde slå upp ett flygfält på tre dagar, medan de själva inte klarade det på en månad, hur hårt de än arbetade, kunde de inte förstå varför. Svaret var enkelt: bulldozers. Enligt Wernströms logik borde det amerikanska tankesättet ha gjort att de förlorade kriget, men det gjorde de som bekant inte.
Naturligtvis kan man stimulera konsumtion genom andra åtgärder (sänka räntan, riktade skattelättnader, avdrag etc), som ekonomen Keynes visat, men det är inte vad Wernström säger. Han säger samma sak som ludditerna på 1800-talet, vilka krossade spinningsmaskinerna som de ansåg gjorde dem arbetslösa.
Ett nutida scenario var när sättarna i England försökte förbjuda införandet av datorer på tidningsredaktionerna på 1980-talet. Det var ingen som tyckte synd om dem ens då. Det enda de fick höra var: byt jobb!
Tydligen har Wernström ingen som helst förståelse för begreppet ”kreativ förstörelse”, som jag har för mig myntades av ekonomen Schumpeter. Kreativ förstörelse går ut på att någon gång måste någon i Romarriket tillverkat den sista bärstolen. Vad skulle man gjort? Fortsatt tillverka bärstolar utan köpare? Eller idag. Skall vi starta upp SAAB igen och låta dem fortsätta tillverka bilar som ingen vill köpa, enbart för att de anställda har ”rätt” till jobb? Vad gör vi med bilarna? Lägger dem på pråmar, skickar ut dem till Vinga och sänker dem i havet?
Efter denna utläggning om ekonomi kommer SW in på en inkonsekvens: helt plötsligt tar hans ställning för teknologi (vilket han även gör i sina tidiga sci-fi böcker). Här tar han upp hur bra det vore med robotar som mockar i stall (64). Check: punkt 16, inkonsekvens och check: punkt 13, Wernströms egen moral. En liknande inkonsekvens är när SW tar upp naturens skönhet och dess vilda blommor (75). En inställning som går rakt emot Indira Gandhis och andra socialisters uppfattning att nedsmutsning är ett mått på välstånd. Miljöomsorgen är ett trevligt inslag i Wernströms annars så upprepande och mästrande böcker.
På sidorna 70-71 kommer ett inslag med vad tidningen Arbetarens recensent Josephine Askegård kallar ”mysig erotik” (check: punkt 5, sex). Här i form av hebefil mellan tolvårige huvudpersonen och flicka i samma ålder. Hebefeli är en underavdelning till pedofili. Själv märkte jag ett gravt ointresse, och faktisk en pinsam motvilja, bland 11-12 åringar apropå dessa frågor när jag arbetat på mellanstadieskolor, vilket jag gjort i många år och på många skolor. Det är inte förrän senare som det sexuella intresset vaknar. Men som sagt, Sven Wernström förespråkar pedofili, och tar chansen att föra fram sina egna sexuella böjelser:
”Hon hoppade upp i höhögen och drog Knotan med sig. Tillsammans dråsade de omkull i höet.
-Så här!
Hon försökte låta glad, men det var hon inte
Hon grät ju!
-Vad är det? Sa Knotan.
Han fick inget svar. Han tänkte ett tag och sa:
-Är det din pappa?
Hon svarade inte nu heller. Hon knep ihop ögonen om tårarna och stack upp händerna in-nanför Knotans skjorta. Då gjorde han likadant med henne, kände på hennes kropp under klänningen, , strök över den med händerna.
Så hade han gjort med flickor i Navestad flera gånger förra hösten och vintern. Varit innan-för kläderna på dem. Men det hade inte varit flickor som gråtit. Och det hade alltid varit i gäng. Han hade aldrig varit ensam med en flicka förut.
-Vad är det vi gör? Sa Jenny och snorade.
Ja vad gjorde de? De klamrade sig fast vid varandra. Det har ju folk alltid gjort. Att känna en annan människas hud mot sina händer, det ger tröst och styrka.
Människan är människans glädje. Du är fin och jag gillar dig. Men det sade han inte. Istället sa han:
-Du har ju redan bröst, riktigt stora.
-Ja det har jag väl.
-Och hår mellan bena, sa Knotan. Du verkar ju vuxen.
-Det kan man inte säga om dej, sa Jenny. Med din lilla snopp.
-Nä låt bli! Sa Knotan. Du är ju inte klok.
Han kände sig generad. Visst var det kul att ligga så där och larva sig, men det var svårt att veta vad man skulle säga. Kanske hellre var tyst än säga nåt dumt. Skönt var det i alla fall.
Det tyckte visst Jenny också. Hennes tårar försvann.
-Jag ska klara av det, sa hon. Han ska inte få supa ihjäl sig om jag kan hindra det. I varje fall skall han få mat och rena kläder.
Hennes farsa förstås. Precis som Knotan trott. Det var för hans skull hon gråtit och låtit tjock på rösten.
-Och hur länge ska du hålla på så där? Sa Knotan.
-Tills han får jobb. Då måste han ju sköta sig. Det blir väl bättre nån gång.”
Utöver de klart pedofila inslagen ser vi ett menageri av Wernströms sjutton punkter. Det första vi slår fast är allt är bara misär (check: punkt 2). En stor del av problemen i världen beror på att det finns alkohol (check: punkt 6). Samt att verkligheten är en social struktur, där man beter sig som man gör beroende på om det finns jobb eller inte. (check: punkt 3; upprepas i annan form på s 79 och 89)
Om man inte spänner kärran före hästen, som Wernström gör, kanske man förlorar jobbet pga att man är dålig på det? Eller att man missköter sig och slarvar? Att man är en lat värdelös odugling, eller en fyllbult? Kanske mannen ifråga inte får jobb, därför att han super, som den suveräne egoist alla alkoholister är.
Bokens huvudtema är som tidigare sagts kritik mot skolan (check: punkt 11). Från och med sidan 76 handlar boken i stort sett inte om något annat:
”Knotan hade suttit och läst seriemagasin på lektionerna och gett fullständigt fan i skolarbe-tet. När Gillis försökt prata med honom, hade han pratat emot. Enkelt och rakt på sak:
-Den här skolan är skit. Vad ska jag här å göra?
Eller:
-Va ska vi lära oss det här för?
Knotan snackade kanske inte särskilt bra. De flesta lärare skulle nog säga att han hade ett torftigt språk. Och därmed mena att han var dum. Det misstaget gjorde inte Gillis. Han såg tvärtom en jämlike i Knotan.
Båda hade gjort samma iakttagelser innanför skolans väggar. Båda vägrade att foga sig i allt som det var.
Det var den saken han skulle skriva en bok om.
Gillis var trött på den svenska skolan. Det är ju de flesta lärare nu för tiden (1979, min anm), och de flesta elever också.”
Man undrar: var finns bevisen för detta påstående? Lutar sig dessa påståenden om skolan på sjuttio-talet på någon sorts forskning eller avhandlingar? Om vi jämför hur illa det är 2018, verkar lärarna trivts relativt väl. Mer än 5000 lärare har flytt yrket de senaste åren och undervisningen försämrats för varje år. Orsaken är förstås den galna invandringen som förstör hela samhället, men tyvärr har skolan, i likhet med massmedia och politiker beslutat sig för att inte acceptera eller ens tolerera den förklaringsmodellen.
Gillis hade föresatt sig att klargöra vad det var för fel på den svenska skolan.
Den var ohederlig, det visste han ju.
Det svenska samhället höll på att paja ihop
Fel igen. Detta var 1979 och Wernströms tvärsäkra förutsägelser är fel allihopa.
Några få människor hade makt och rikedom. De styrde och ställde och förgiftade naturen och höjde priserna och la ner fabriker och levde rövare, medan de flesta människor fick allt svårare att klara sig med ökad arbetstakt, höga hyror och hotande arbetslöshet
Beskrivningen är ren lögn. 1980-talet var ett samhälle där den svenska välfärden i allra högsta grad levde. Det var före krisen 1993, och sedan invandringen, som rev ner hela det svenska samhällsbygget.
Allt det där visste man, men man fick inte säga det i skolan. Där låg felet.
Man fick inte säga att nu jävlar, nu måste människorna göra uppror och köra bort pladdrande politiker och rovgiriga kapitalister och ta makten själva, annars går det åt helvete, och det skall ni förbereda er på, kära barn.
Nejdå.
Som lärare skulle man säga åt eleverna att allting var okay. Lita på politikerna och direktörerna så blir allting bra, för i Sverige har vi demokrati och välfärd och jämlikhet.
Det kunde man ju inte säga om man var hederlig
Gillis var hederlig, det var hans problem, och det gick inte ihop med hans yrke som lärare. Det skulle hans bok handla om. Och så skulle den handla om hur eleverna hade det. Han visste ju att eleverna visste det som han visste, fast de inte kunde formulera det i ord.
Svenska var hans huvudämne. Han kunde formulera sig, och därför var det hans plikt att skriva den där boken.
Ibland tvivlade han på att det skulle göra nån nytta.
I alla fall så hade han rest runt i landet några år och tagit ett vikariat här och där för att se hur ungarna och lärarna hade det och hur skolorna fungerade.
De fungerade inte alls. Inte i Fruängen och Farsta, inte i Falun och Eskilstuna, inte i Navestad och inte heller i hans födelseby Östra Bråby.
Här var det visst värre än nån annanstans.
Och det var ju konstigt, eftersom Gillis mindes sin barndoms skola som en fridsam idyll. Nu hade den blivit en modärn storskola dit eleverna hämtades med buss från alla håll.
Gillis hade inte arbetat i Östra Bråby skola, men han hade bott i sin fars gamla torp i byn medan han arbetat i Navestad. Han hade intervjuat folk som hade med Östra Bråby skola att göra. Och till hösten skulle han själv börja arbeta där.
-Elevmaterialet är destruktivt, sa lärarna.
Därmed menade de att eleverna förstörde saker och ting i skolan. Knyckte tuschpennor till exempel och drog streck på dörrar och väggar. Eller snodde skruvmejslar och skruvade bort dörrvred så ingen kom ut eller in. Kort sagt gjorde de sabotage. Hade sönder vad de kunde komma åt.
-Ja nog är det jävligare än på andra håll, sa bussförarn.
Och han borde ju veta, för han hade kärt skolbarn både härsan och tvärsan över landskapet ända ner till Valdemarsvik.
Men det var inte bara problem med eleverna, det var också problem med föräldrarna. Det tyckte Gillis var mycket intressant och dem ville han gärna lära känna.
I Navestad till exempel, där var det svårt att få föräldrarna till föräldrarmöten. I Östra Bråby var det tvärtom. Här kom det förvånansvärt många. Det såg ut som om föräldrarna var intresserade.
Men av vad?
Gillis hade mött lärare som ansåg att föräldrarna i Östra Bråby var mer gammalmodiga och konservativa än på andra håll. De intresserade sig för det yttre, det som syntes. De ville att deras barn skulle kunna rabbla Fader vår, vara rena om händerna och skriva en vacker hand-stil.
Check: punkt 1, hat mot ”överklass”.
Om barnen sedan begrep någonting om människans villkor, tillståndet i världen och läget på den svenska arbetsmarknaden, det tycktes föräldrarna var mindre intresserade av.
Bara barnen var väluppfostrade och rena under naglarna.
Men det var de nu inte. Det var just dessa ordentliga föräldrars barn som hade sönder och förstörde och fördärvade skolan.
Ungarna i Navestad förstörde också saker och sabbade skolan. Där kunde man skylla på sociala orsaker. Där fanns fattigdom, invandrarproblem, arbetslöshet.
Tidig invandringskritik från Wernström. Långt senare, på tvåtusentalet, blir SW klassad som främlingsfientlig och rasistisk av övriga socialister för sin betydligt grövre invandringskritik. Se i Bästa Sverige och Konsten att skära en limpa….
Så såg det inte ut att vara i Östra Bråby.
Men visst fanns det fattigdom där också, fast den inte syntes. Människorna hade sina nya villor på lån. Båda föräldrarna måste arbeta för att klara det. Banken tog hela deras liv.
Men det fick inte synas, man måste hålla skenet uppe, därför måste man låsa den moderata Norrköpings Tidningar och tänka borgerligt och tala borgerligt, för det var fint och då blev man godtagen av dem som var ännu finare.
Fast man var lönearbetare och egentligen skulle ha mera intresse av att kämpa i ett arbetarparti.
Ja, det var ett dilemma.
Med allt detta följde ett villaägartänkande:
Mitt barn är viktigast! Skolan skall ägna sig åt mitt barn!
Det kunde nu inte skolan göra. Den bröts sönder inifrån, arbetet blev omöjligt, nerverna pajade på de inblandade. Strax före jul hade alla lärarna på mellanstadiet slutat på en gång.
Men skolbarn är ju inte dumma. Gillis hade alltid vägrat tro att de var dumma, och nu började han förstå att de tvärtom var mycket kloka. Lika kloka i Östra Bråby som i Navestad och Fruängen och Farsta.
Överallt frågade de:
-Va ska vi lära oss det här för?
Överallt sa de som Knotan:
-Skolan är skit! Vad ska jag här å göra?
De hade förstått samma sak som Gillis hade förstått. Skolan stod inte på deras sida. Den lärde dem ingenting om tillståndet i Sverige och världen. Den gav dem inte de kunskaper som är redskap att förändra världen med.
Det vill säga, skolan lär inte barnen att hela tiden skrika ”Det där säjer du bara för att……..!” och sedan skapa sig sin egen förklaring till motiv i sin egen hjärna.
Som avslutning på boken kommer en retorisk slagords kavalkad: skolan borde tala ”Klarspråk! Ställningstagande! Rätt till arbete åt alla. Makten åt dom som arbetar. Krossa kapitalismen innan den krossar oss” (155)
Yadda-yadda-yadda.
*
Wernströms alltid återkommande punkter:
1. Sprida hat mot ”överklassen” 89,144,131,153,
2. Allt är dåligt 9,56-57,88,89,114,123,131,153,
3. Verkligheten är en social konstruktion 0-23,4,8,54,131,135,153,
4. Kulturprojekt 28,124,155
5. Sexualfixering 70,124,
6. Alkohol = problem 27,30,38,90,
7. Löjliga namn 5,17,128,
8. Anti-amerikanism 8,73,