46. Ös böcker över barnen artiklar och debattinlägg 1987-1990
47. Fredagen den 13:e
48. Extra lätta stålar
49. Stålar på drift
50. Bränna barn
51. Låtsas leva: romanett med självbiografiska inslag
52. Dags att dö
53. Trälarna, nyutgåva 4 band
54. Om konsten att skära en limpa och förråda sitt land
55. Den galna planeten
56. Kalle Finkel och makten: en politisk skröna
57. Mannen på tåget, nyutgåva
58. Ett författarliv
59. Bästa Sverige
60. Tusen år efteråt

54. Om konsten att skära en limpa och förråda sitt land

Boken, från 2001 och utgör 131 sidor, består av 36 små korta notiser, vissa bara två sidor, genomsnittet är 3,5 sidor. De är krönikor ur socialdemokratiska Folkbladet. Baksidan slår fast att arbetarrörelsens ledning är förrädare. Avsikten med boken är att visa att ”Något gick fel på 90-talet” för den som håller fast vid arbetarrörelsens värderingar.

Innehållet är samma Wernström kommentarer som vanligt: De som styr Sverige är förrädare har och sålt ur Sverige. Framför allt sossarna. Bara upprepningar om och om igen boken igenom. Ingenting nytt som han inte redan sagt, och dessutom återupprepar, dels på sin hemsida, dels i nya böcker. Denna tunna sak är mest som en samling blogginlägg, innan SW fixat sig en hemsida.

Den egentligen enda intressanta delarna i boken är några backlash-kommentar om Wernströms åsikter om barns syn på rättvisa, hans totala oförmåga att förstå ekonomi och hans, i vänstersammanhang, gravt oortodoxa åsikter om invandring.

1 Inlägg ett är helt ointressant

2 Wernström kallar sig själv en produktiv författare då han skrivit över hundra böcker. Inte så konstigt med tanke på att han skriver samma sak hela tiden. Utöver att han upprepar sig i flera böcker och återkommer till ett begränsat antal scenarion, så skriver han massor med inlägg som alla handlar om samma sak. I vissa lägen (tex Trälarnas uppror/vapen/fruktan eller Äventyraren) använder han samma ord. Man kan även se på Wernströms artiklar i antologier, tex hans antireligiösa inlägg i boken Gud, makt och pengar från mitten av 1980-talet och jämföra dem mot hans inlägg på sin blogg 2013. De är samma.

3 Enligt Wernström är de rika moraliskt undermåliga. Han berättar om ett besök i en skola på 70-tal; där fanns det snorkiga överklassugnar. Bara Wernström ansåg alla skulle ha lika lön. Eleverna påpekade att vissa är dumma och att de borde ha lägre lön därför.

Det jag undrar är varför inte Wernström tar upp det faktum att vissa faktiskt är dumma i huvudet och inte klarar av annat än enklare jobb. Det gör dem inte till sämre människor, men de kan inte göra anspråk på att få lika mycket som de kloka. Lika lite som att de lata kan kräva lika mycket som de flitiga eller de fula lika mycket som de vackra.

4,5: Inlägg fyra och fem handlar om barn och sagor. Wernström har skrivit flera sådana, för

”barn behöver kunskaper om hur samhället fungerar”,

Det menar han givit i sin numera bortglömda bok Sagan om Perka. Frågan om ”ägande och makt” tog han upp i Torkel och prinsessan Mia. Så kom hans näst största barnbok: Olle och fabriken. I boken investerar en man, vars farfarsfar var pirat, alla sina pengar för att bygga en fabrik. När sedan fabriken går med vinst vill han ha 50 % till de arbetande att dela på och 50 % till ägaren, dvs sig själv. Så står det också i lagen. Barn protesterar spontant med fy vad orättvist, enligt Wernström. För barn har

”väldig känsla för rättvisa”, ”Det var tacksamt att skriva för små barn. Jag fick intryck att de har sunt förnuft och känsla för rättvisa”.

Det är inte ofta man möter en vuxen man som skryter med att hans hjärna är en femårings. Det är naturligtvis inte underligt att femåringar inte kan skilja mellan vad de tycker är rimligt och vad som andra utanför de själva anser är rättvist.

Det är inte konstigt att ett litet barn inte kan fatta att orsaken till att bara ett av barnen i en grupp får glass. Vuxna förstår i allmänhet att det beror på att det var bara det barnet som hjälpte läraren. Snart nog förstår även barn att bara den som bidragit med en leksak till en ”Byta grejer dag” får vara med. Om man inte lägger något in får man inget ut. De allra flesta förstår ganska snart att om man får vara med och byta grejer utan att själv behöva lägga in något, kommer några att utnyttja alla andra.

Dessutom kommer dessa barn, när de väl växer upp, förstå koncept som investering och risktagande, att ju mer du satsar desto mer kan du vinna. Observera att jag skriver ”kan” vinna. Det kan ju också bli så att man förlorar allt. Vad händer i Wernströms sagobok om deras produkt inte vill köpas av någon?

Det tar Wernström bekvämt nog aldrig upp. Faktiskt inte i någon av alla sina böcker, trots att han kallar sig en ”produktiv författare”. När ett barn förstår att han som investerade faktiskt kan förlora allt han äger, då börjar de förstå att det i allra högsta grad är rättvisa att vissa får mer än andra.

Snart nog inser de dessutom att vissa har företräden för att de t.ex. är vackra av naturen eller begåvade i idrott och att dessa klasskamrater därför klassas som bättre av andra, och kommer att få en massa fördelar som de andra inte får. Detta kan man förvisso klassa som orättvisa. Men de flesta av oss lär oss leva med det.

Vidare berättar Sven Wernström om en av sina bästa böcker: Max Svensson Lurifax från 1972, SW ville visa hur affärsmän ”lurar barn och vuxna”. MSL ”blev en klassiker”, i Finland blev den film och

”Efter 30 år kan man fortfarande hitta den bland böckerna på dagis och den är lika giltig idag som när den kom ut”.

Sant. ”Max Svensson Lurifax” handlar om en ung föräldralös pojke som ger sig in till staden för att söka lyckan. Tack vare sin smarthet, duglighet och driftighet blir han rik. MSL kallas av vissa för en ”odyssé över det kapitalistiska samhällets framväxt och drivkrafter”, vilket är en halvsanning.

Exakt samma fenomen i människans inre drivkraft fanns förstås tusentals år innan den s.k. ”kapitalismen” uppfanns. Samma psykologiska mekanismer i människans hjärna har också visat sig på alla platser på jordklotet, i inuit-byar och långt inne i djungeln, utan ”privat ägande till produktionsmedlen”.

Åter skjuter sig Wernström i foten, då hans kritik mot kapitalismen får totalt motsatt verkan. Alla håller förstås på Max, ser honom som hjälten, identifierar sig med honom och beundrar honom. Vilket var tvärtemot Wernströms avsikt.

6,9,19,24: I dessa inlägg tar Sven Wernström fram sin syn på ekonomi. (samma kommentarer finns här) Att äga djur och fiskar är fel, säger Wernström; de som påstår att det går ”dom får vi tala tillrätta”. Vad händer om inte fungerar att tala dem ”till rätta”? Vad händer med oss som anser att Wernström är en pellejöns? Det finns en förklaring till att kommunister älskar koncentrationsläger.

Om alla människor inte skall ha lika mycket av allt måste vi förklara varför, säger Wernström. De flesta anser förstås att det är Wernström som skall förklara varför de värdelösa skall ha lika mycket som de duktiga. De som lever på ägande är tärande medborgare, säger Wernström, men de flesta i världen verkar inte ha problem med att de som arbetat ihop ett kapital kan leva på det

”målet är jämlikhet”, säger Wernström och den som motverkar det gemensamma målet är asocial. Den som ”snor åt sig” mer än en 9-miljontedel av BNP är asocial och skall behandlas därefter. Gemensamt arbete skall utföras vare sig det finns pengar eller inte, förklarar Wernström. Han vill att trasiga skolor skall repareras, och berättar att det är fel med vinst. Om något reparerats så

”har samhället tillförts något. Om detta något skall räknas i pengar för myntverket framställa motsvarande summa pengar” (s27)

Wernström fattar tydligen ingenting av ekonomi eller hur man bygger ett hus . Vem betalar löner, eller motsvarande belöning, till de som reparerar skolorna? Var skall råvarorna till reparationen komma ifrån? Man kan inte bara ”reparera”. För att göra det krävs:

• Råvaror. De måste grävas upp och de som gräver måste betalas och avlönas för att kunna arbeta;
• Verktyg. Det krävs verktyg för att reparera, de måste betalas eller tillverkas och var kommer pengarna till det ifrån?
• Arbetskraft – som måste ha lön. Vem betalar den?
• Plats – det måste finnas ett område där byggnaden skall resas. Var kommer den ifrån? Vem betalar den? Det enda svar Wernström har är att man bara skall köra över folk och ta deras egendom ifrån dem. Undrar om Wernström själv skulle gå med på att man tvångsinlöste hans hus för att tillfredsställa någon annans ”behov”.

Slutligen har vi en invändning till: den s.k. u-hjälpen som består i att skicka spannmål till fattiga länder anses ju av många vara en positiv handling. Vad som aldrig nämns är att en av dess konsekvenser var att slå ut den inhemska produktionen. Hur skulle de egna bönderna kunna konkurrera med massimport av gratis spannmål? Samma sak skulle förstås hända med den svenska byggsektorn om Wernström fick råda. Om allt byggdes gratis utan löner till de som skall bygga så slås hela den svenska byggnadsindustrin ut.

Till yttermera visso flyter inte byggsektorn i luften. Den hänger ihop med resten av samhällsekonomin. Vad händer med bankerna som har massor av pengar utlånade? Värdet på bostäderna skulle sjunka och hur skall då de som lånat pengar kunna betala tillbaka till bankerna? Bankerna får problem. De som lånat pengar för att köpa bostäder får problem. De som lever på att hyra ut bostäder får problem. Och som sagt skulle hela byggsektorn få problem.

Wernström hävdar att nationalekonomi inte är vetenskap, vilket inte är konstigt då han inte förstår någonting om ekonomi. Han ger sin syn på saken: Pengar är

”inte förutsättningen för mänskligt arbete”, ”överheten” försöker säga att vi inte kan arbeta utan pengar, d.v.s. att pengar måste finnas för arbete (s38).

Här ser vi ett exempel på en medveten lögn av Wernström. Hur han manipulerar diskussionen. Självklart har ingen påstått att ingenting kan göras utan att det finns ”pengar”. Begreppet ”pengar” är inte viktigt i sammanhanget. Det är inte pengar som alltid funnit, utan motprestationen, vara, tjänst, valuta, vad som helst. Den som utfört en tjänst skall få något i utbyte. Det behöver inte var pengar. Det fanns betalning innan pengar, och det finns betalning i samhällen som inte uppfunnit pengar. Men tanken att det inte skulle finnas en motprestation, att någon skall ge bort det man arbetat ihop till någon, utan att få något motsvarande tillbaka. Den existerar knappt i världen. Och den existerar bara när det finns överflöd. Ingen som själv svälter ger till tiggare. Allt detta glömmer Wernström bekvämt bort.

När och var har det någonsin existerat ett samhälle på jorden där människor stiger upp i ottan, klampar runt i leran för att plocka äpplen, sedan slavar vid spisen hela dagen för att göra paj av äpplena och sedan accepterat att vem som helst har ”rätt” att komma förbi och plocka åt sig en bit paj vare sig de vill betala eller inte? Detta kallar Wernström ”rättvisa”!

Stora företag bör ägas av samhället, förklarar Wernström, som vill ha planekonomi. Jaha. Hur bra gick det i Sovjet kan man fråga? Eller något annat östland. Peter Englund, en riktig historiker till skillnad från propagandisten Wernström skriver om planekonomi. Hur skall Wernström få det att fungera som inte fungerat någon gång i världshistorien. trots att man testat det fler gånger på fler platser och under fler olika betingelser, än något annat samhällssystem? Som vanligt ger han inga svar.

Wernström hävdar på fullt allvar att ”vinst” är fel. Ty blir det vinst är antingen lönen för låg eller priset för högt. Om man t.ex. uppfinner nytt putsmedel, så skall det tillhöra alla, annars utnyttjar man människor, förklarar Wernström.

Det finns en orsak till att Wernström inte kan driva ett företag eller skapa förutsättningar för ett företag. Vem skulle ta risken att komma med nya förslag om det inte fanns en chans att tjäna på det? Vem skulle investera i för att realisera nya förslag om man inte kunde tjäna på dem? Praktiskt taget alla vänstermänniskor som har den här sortens idéer har aldrig skapat några företag, de kan inte utveckla eller förbättra. Det enda de kan göra är att sitta i sina studiekammare och skriva böcker, dikter eller sånger om hur illa de tycker det är att andra är mycket bättre än de själva.

Wernström talar om människors ”behov” och därför deras ”rätt”. Hur mäter man behov? Det saknas i Wernströms böcker. Det är lustigt hur kommunister hänvisar till FN:s katalogia om människors ”rättigheter” för att få sina ”behov” tillfredsställda. Det faktum att samma katalogia slår fast människans ”rätt” till privat ägande glömmer de bekvämt bort. Så även Wernström. En inkonsekvens igen.

1. Ointressant om liknelser
2. Handlar om kultur. Kulturarbetare borde göra motstånd mot nedskärningar. När kommunerna vill dra in på kulturen, ”Då måste vi inse att vi är utsatta för en konspiration och peka ut fienden”. Konspirationer finns, säger Wernström, de är verkliga och beror på att makthavarna vill tjäna pengar. Orsaken till att kommuner och landsting inte betalar för böcker som ingen vill läsa, pjäser som ingen vill se eller ger ut musik som ingen vill lyssna på, beror enligt Wernström på ”konspirationer”. Ty ingenting sker av sig själv, ”allt har ju en mening”.

11,14: Wernström får ibland frågan om vilken människosyn han har. ”min människosyn”, säger han, är att arbete gör människan, några bara äger och det är fel. ”Människovärdet kan nog inte mätas”. Det enda konkreta Wernström har att säga är att allt skall vara så exakt jämlikt som möjligt. Wernström är för småskaliga samhällen, då kan alla hålla koll på alla, ”social kontroll”. All historia handlar om producera och fördela, försäkrar oss Wernström, så även ”alla krig och konflikter”. Arbetare är motståndare till krig och orättvisor, hade de styrt hade det inge funnits krig säger Wernström, men det är inte de som styr.

Lustigt, de samhällen som styrts av kommunistpartier, de självutnämnda företrädarna för ”arbetarklassen”, har också skapat krig, varför vi kan dra slutsatsen att Wernström har fel. Och hur är det med krig i samhällen som inte ens utvecklat ”klasser”? Inget av detta tar Wernström upp.

12: Handlar om bråkiga ungdomar. Deras beteende beror på osäkerhet och dåligt självförtroende pga. att de inte fått lära sig stolthet över landet i skolan, säger Wernström och tillägger att han:

”är beredd att försvara (arbetarklassen) i alla länder och i alla lägen”

En subjektiv moral alltså. Man kan jämföra med finska vinterkriget, kommunister som Wernström höll på Sovjet punkt slut. Det fanns inget rätt eller fel, bara arbetarstatens heliga intressen. (Trälarnas fruktan s125)

13. Handlar om antiteknologi och avsky mot skräpkulturen, framför allt mot våldskultur i tv. De är det traditionella TV-hatet i vänstern som var så starkt på sjuttiotalet och Studio S tid . Wernström berättar att han slutade göra skolbesök i slutet av 80-talet pga. våldsunderhållningen i barnens texter. Detta borde förbjudas, men försäkrar oss Wernström, det har inte med yttrandefriheten att göra, utan näringsfrihet, som skall inskränkas. Sedan kommer Wernströms kultursnobbism, han säger att det minsann finns fin kultur, och det är inte TV. Det är teater och folkparker. Sedan kritiserar Wernström budskapet i alla dokusåpor vilket han tolkar som att

”kvinnor skall vara vackra”

Wernström tror på fullt allvar att först får människor höra att de bör vara vackra, sedan lägger de ner pengar och tid på att göra sig vackra. Fattar inte människan att först tar de s.k. ”kapitalisterna” reda på vad folk vill ha, sedan anpassar de sina varor till det? Att vara vacker, frisk, eller rik: det är i människans natur, det är inget påhittat. Det är inte en social konstruktion att vilja ha det bättre imorgon än vad man har det idag. Socialismen är en falsk lära.

15,16: Visar på Wernströms gravt oortodoxa åsikter om invandringen:

”Den stora invandringens syfte har varit att avsvenska Sverige, splittra befolkningen och få in oss i EU” (s63),

”Om vi skall komma tillrätta med främlingsfientligheten i Sverige krävs en bred diskussion i fullständig öppenhet. För det första: Det finns främmande kulturdrag som vi inte kan acceptera, till exempel kvinnlig könsstympning, barnäktenskap och religiös eller politisk våldsfanatism. Mot sånt måste vi hävda svenska normer”.

”Invandrarna har tagits hit av krafter som haft intresse av att avsvenska vårt land”.

”Sverige har varit ett unikt välfärdssamhälle. Ja faktiskt världens bästa land att leva i”.

Dessa åsikter upprepar han även på sin blogg. (http://svenw.blogspot.se/2012/06/har-vi-glomt-var-svenska-arbetarkultur.html) http://svenw.blogspot.se/2012/01/varfor-inte-diskutera-invandringen.html

Åsikterna är av sådant slag att flera moderna socialister anser att man inte kan läsa Sven Wernström. Det har de säkert rätt i. Det är trevligt att även en så inskränkt människa som Wernström kan visa på något positivt i sin verklighetsuppfattning. Även hans politikerförakt är positivt.

21: Ointressanta inlägg mot EMU, som bara är propaganda

22: Wernström upprepar en slogan han sagt flera gånger tidigare i sina böcker: Lagen säger

”att de rika får stjäla från de fattiga, men de fattiga får inte stjäla från de rika” (s23).

Måtte Wernström bli bestulen av en som är fattigare än han själv. Då kanske hans föreställning om världen förändras och förbättras. De rika plundrar folket, säger Wernström. När en person i ett land med hög arbetslöshet är stolt över att vara arbetsgivare, då tolkar Wernström det som

”om man inte klarar den uppgift som ligger i namnet ska man alltså vara stolt för det”

Alla andra tolkar det förstås tvärtom. Som alltid finns retoriken för att ge hopp i en förlorad värld. Wernström försäkrar oss att

”Nu (2009) sjuder vreden i det svenska folkhavet”

Öööh… Gör den? Den här sjudande vreden finns förstås bara i herr Wernströms egen fantasi.

28: Från ingenstans kommer Wernströms psykotiska USA-hat. (check: punkt 8 i min lista över Sven Wernströms kännetecken). På s55 tar han upp ”gulfkriget”, vilket som bekant heter ”golfkriget”. Det finns inget ord ”gulf” i svenska språket däremot finns Persiska viken, eller Persiska golfen.

29: Antiteknologi: mot kärnkraft. Det faktum att kärnkraften givit mängder med billig energi och hjälpt Sveriges utlandsexport i hög grad döljer Wernström.

30: Handlar om politiker: Politiker har svikit, allt blir bara sämre och sämre.

”Vilken svikare och odugling och välfärdsslaktare som helst kan sitta på vilken förtroendepost som helst”

31: Ett inlägg om moral: Enligt Wernström vill direktörer utnyttja andra. Sedan klagar Wernström överexistensen av privat vård.

32: Handlar om Palmemordet, och ”Den självklara slutsatsen” var att avsikten var att förändra Sverige; mordet på folkhemmet är en konspiration (s116). Wernströms paranoida konspirationsteorier är tröttsamma.

Makthavarna har makt över folks tankar (s119). Men tydligen inte över Wernströms, vilket är ett utslag av elitism. SW uppfattar sig som mer ”medveten” än vanliga populasen.

34: Kritik mot skolan: Ned med skolans formella demokrati (s125)

35: Här skriver Wernström ett brev till förre statsministern och socialdemokraten Ingvar Karlsson, ”Fem frågor till Ingvar Carlsson” (s127), och tar till skämtsamma tekniker.

”Någon undrade om du Ingvar Carlsson sålt din själ”, ”Hade du sålt din själ är du slutade efterfråga folkviljan? I så fall till vem och för hur mycket?”.

Jag skrev själv ett brev till Wernström och använde liknande skämttekniker, Wernström låtsades han inte förstod. När någon gör det mot honom är det fel, när han gör det mot andra är det rätt.

36: Wernström tar upp kulturen igen, och sin dyrkan av folkparker och musikspelande. Och det sedvanliga gnället över den dåliga kulturen: discon förstörde den levande musiken för

”slitåsläng musiken säljer fler skivor” (s129)

Samma med litteraturen, i bokhandeln finns bara pallar med bästsäljare. (http://svenw.blogspot.se/2012/06/vad-skvalmusiken-handlar-om.html)

Vänsterns sedvanliga kulturgnäll. Irriterande är elitismen, att det finns finare folkligare kultur, och givetvis att det finns elitmänniskor som har speciell insikt i denna finkultur. Wernström skriver dessutom i eget intresse, en författare som skriver böcker ingen vill köpa. Klart han vill ha bidrag.

Wernström upprepar sig sedan mot TV, video och USA (s130). Wernström förklarar att hans böcker är föråldrade pga av teknologi och att det dessutom är USA:s fel. Skulle nog säga att Wernströms böcker är föråldrade pga Sovjetunionens och Östblocket fall. Exemplet på Wernströms utdaterade bok är Upproret, som handlar om revolutionen på Kuba.

”min kanske bästa bok är förvandlad till historisk nostalgi”

Revolutionen har gått åt pipan, allt kommunisterna försökte uppnå har gått fel, hela samhällsexperimentet har gått i stöpet. Så Wernström har nog rätt.

Som sista slutkläm i boken finns ytterligare antiteknologi: När Wernström ser en 9-åring ringa, tänker han direkt att mobilstrålning kan vara farligt (s131). Situationen är typisk för Wernströms och vänsterns negativa syn på tillvaron. Finns det något så är det dåligt, allt är bara dåligt. Det finns aldrig tanken att ”Åh, vad bra det är att nioåringar kan ringa hem så smidigt!”. Inget om nyttan med mobiler, eller nyttan med något. Alltid bara allting negativt.

”Jag hänger inte med, inte i tekniken och inte heller i politiken. Jag har ingen hemsida och ingen fax”

Nu har visserligen Wernström fixat sig en blogg http://svenw.blogspot.se/ , där han i stort sett skriver varje dag om sin dödsångest. Han är snart 90 år (2014). Han är ledsen över att vara gammal. Men det stämmer nog som han säger: han hänger inte med. Om inte annat bevisas det av att han bara skriver samma sak om och om igen. Speciellt i sin blogg. Wernströms hela livsgärning har totalt gått i stöpet. Ingen läser hans böcker. Ingen bryr sig om hans förutsägbara åsikter. Ingen vill höra hans hat och bitterhet mot allt och alla. Återstår bara att förpassa hans motbjudande böcker åt evig glömska.

55. Den galna planeten

Den galna planeten från 2001 består av 128 s och är helt enkelt en nyutgåva av Resa på en okänd planet från 1967. Större stil, lättare att läsa. Förkortad.

De enda intressanta skillnaderna är när de två rymdvarelserna Blip och Dia går på fest. Där skiljer sig versionerna lite. Wernström byter ut ord och fenomen till modernare varianter. De dansar till ABBA-låtar på sid 102.

Original: Dans till lokalbandet ”The Squeakers” med låten ”Imitation”

Nu kanske inte ABBA är vad ungdomar dansar till idag. Några låtar duger nog, men mest är detta en anakronism som visar att Wernström inte hänger med i tiden.På sid 103 skriver Wernström: ”En flintskallig afrikan och världens snyggaste mulattbrud!”

Originalet var ”En flintskallig neger och världens snyggaste mulattjej!”

Wernström har förstått att vissa ord inte längre gäller. Sida 105 beskriver hur rymdvarelserna

”Blip och Dia pratade med ungdomarna på deras egna hemspråk. Engelska, turkiska, spanska och finska. Kurdiska, tjeckiska, persiska och svenska. Ingenting verkade för svårt för dem”

Originalet innehåller att Blip ”märkte att de hade svårt med engelskan och började prata svenska”.

Mångspråkighet är verklighet på många ungdomsställen, och även i arbetslivet. Det händer oftare och oftare att människor inte kan kommunicera med varandra pga massinvandringen.

56. Kalle Finkel och makten

Boken är från 2006 och presenteras på följande sätt:

”Om man kan byta ut hjärtan och njurar kan man väl byta ut en hjärna också? Det är i varje fall vad doktor Habacher lyckas med, när han åtar sig att rädda livet på en ung politiker som behöver komma på benen inför Partiets valrörelse.

70-årige Karl Valter Filipsson, alias Kalle Finkel, vaknar upp till en helt ny tillvaro med fru, älskarinna, hemliv, ungar, partipampar, livvakter, sammanträden, TV-debatter, och – ja, här får han själv berätta….

Sven Wernström har tidigare mest skrivit för barn och ungdom (Trälarna, Kamrat Jesus, De hemligas ö m.fl.). För att inte tappa kontakten med sin läsekrets, som nu blivit vuxen, återkommer han här med en roman, en munter politisk skröna som har en del att säga om ett samhälle där något gått snett.”

Ramhistorien är alltså en missbrukare som genom en konspiration byter plats med en makthavare. Övergripande intryck av boken är att den är lättläst. Det finns inga miljöskildringar eller personporträtt. Bara tunn fernissa. Wernström borde stannat vid barnböcker. Han klarar helt enkelt inte vuxenlitteratur. Wernström har sjutton standardkännetecken som återkommer i snart sagt varje bok han skrivit.  I Kalle Finkel återfinns de på följande sidor:

Hat mot överklassen	31,66,71,72,78,30,120,41,63,68,81,92,106,113
2. Allt är dåligt	X, 40,45,65,76,81,82,93,95,104,95,
3. Verkligheten är social konstruktion/struktur	53,79,92,106
4. Kulturprojekt	32,94
5. Sexualfixering	–
6. Alkohol=problem	8,52,55,58,91,102,112,115,87,113
7. Löjliga namn, förnamn och smeknamn	6,35,61, vulgärt språk: 33
8. Anti-amerikanism	–

Att historien handlar om en missbrukare (8,52,55,58,91,102,112,115,) kommer redan av titeln. Missbrukare är ett vanligt inslag i Wernströms böcker. Liksom lärare. Wernström berättar om en lärare som ”fått sparken från lärarjobbet för fyrtio år sen” (32) Antagligen för att han sade obekväma sanningar. Precis som hos Stephen King är alla dessa karaktärer som alltid är a) lärare och b) spritmissbrukare ett tecken på Wernströms egna problem.

Som en vän till en av karaktärerna presenteras en flicka som ”-Jag är ju Sofia. Sopan va” (6), en annan heter Munta (35) och en tredje Kunigunda Schöön (61). Check punkt 7: löjliga namn.

Wernströms egna värderingar kommer fram i hans konspirationsteorier om poliser som slår ner huvudpersonen för att han är missbrukare. Och missbrukaren vågar inte protestera. På bakfyllan hade huvudpersonen skurit av sig fingret och förlorat jobbet. Han jobbade på

”en rätt fin livsmedelsbutik i stan”… ”Och den pälsklädda käringen som skulle ha kotletterna tog sig om halsen och skrek va äckligt”.

Ingen kritik från Wernström om den dålig arbetsmoral som består i att komma bakfull till jobbet och inte sköta sitt arbete.

I scenen med byte av hjärna mellan missbrukaren och politikern ger Wernström sin känga åt sjukvården. Han ställer kostnaden för sjukvården kontra vad politiker ger ut på krogen, vilket är ”några tusen” om dagen. Den köpte och betalde läkaren bakom konspirationen heter doktor Habacher. Är det ett judiskt namn? Har Wernström sjunkt så lågt som till antisemitism? Dialekten ger stöd för intrycket:

”måsten samarbeiten”, ”-Tio miljånen, rosslade doktorn. Dollar alltso”… ”Javisst, natyrlick”

Wernström fortsätter med social indignation och låter huvudpersonen säga ”sen jag hamnat på samhällets avfallshög”. Dvs det är inte hans eget fel att han hamnat illa. Det är alltid abstraktionen ”samhället”.

Wernströms huvudperson, Kalle Finkel som nu alla tror är ministern, kommer hem. Där berättar Wernström för oss om överklassens usla liv och familjer: ”Ungarna kommer inte, dom skiter i oss” (31). De dricker sig berusade (check: punkt 6, alkohol dåligt) (71,78) och har dåligt sexliv (66, 72). De vänsterprasslar då mannen i huset är en ”blekfis”. De har vidriga ungar ”-Dom där, dom skulle jag också glömma om jag vore du”. Och för att understryka sitt hat använder Wernström vulgärt språk, ”brutta” (33), och ”skitlukt”x2 (33)

Wernström fortsätter att tjata med udden mot socialdemokraterna (30, 120). Han försäkrar oss att ”ett krossat välfärdssystem” är värre än ett krossat skyltfönster (40), vilket visar att han har problem med logiken: varför skulle välfärden öka för att man slår sönder skyltfönster? Sina egna värderingar ger Wernström då han förespråkar att det är fel att ”en storföretagsdirektör tjänar mer än tretti industriarbetare” (41). Varför det skulle vara fel utöver att herr Wernström tycker så framkommer inte. Men han fortsätter att försäkra oss att ”Privatiseringar är stöld av allmän egendom” (53).

Wernström visar en sund skepsis mot en riktigt låg art, politiker, och slår fast att politiker blir man om man inte kan något annat. Vilket förstås är helt korrekt. De vill leda, inte följa folket. ”En som alltså i grunden inte är demokrat” (63). Vilket eventuellt är sant.

Sådana exempel finns förstås, men sedan drar han vidare och följer upp med ilska mot politiker som inte gör som hans själv vill. De ger till de rika, (81) de medvetet förvirrar genom att använda komplicerat språk, de uttrycker sig oklart (81) och står för resursnedskärning på skola (82). Klagar man skall man kunna ge alternativ. Man skall kunna förklara var resurserna skall komma ifrån. Detta gör inte Wernström, alltså borde han inte yttra sig.

Som gammal gubbe rackar han ner på datorspel (65), check: punkt 9, teknologihatet! Som kommunist lägger han in arbetarromantik och talar om riktiga jobb (68), inte trams som att leva på ägande. I likhet med alla andra böcker så tar han upp skolan, check: punkt 11, och slår fast att politikerna ”medvetet fördärvade världens bästa skola” (76).

Wernström tar upp vapen och deras funktion och skillnaden mellan ordning och oordning (79). Det är som om SW inte fattade skillnaden mellan att använda vapen i olika syfte, upprätthålla ordning eller skapa brott. Han beter sig som han är dum.

Snyft om missbrukare (87), check: punkt 13, Wernströms slavmoral. Inte ett ord om att de aldrig skulle blivit svartlistade av husbolag om de betalat hyran istället för att ha köpt sprit

Mot kapitalismens girighet:

”Affärer görs för aktieägarna, inte för samhället som någon sorts välgörenhet” (93)

Ja, det är klart. Vem förnekar det? Varför skulle någon vara skyldig någon något? Vem skulle göra affärer eller utveckla om man inte tjänade på det? Så argumentet är kort och gott: det är fel att vilja tjäna pengar check: punkt 13, Wernströms egen moral.

Konspirationstänkandet (92), check: punkt 14, och en elak kapitalist som håller i den s.k. fria pressen. Check: punkt 12, upprepningar, exakt samma scenario som i Bäng, Bäng.
Pressen som är köpt och betald av kapitalet, skriver vad kapitalet vill, de

”Saknar varje tillstymmelse till demokratisk legitimitet” (95). ”Det är den som formar folkets tänkande i längden”

Typisk kommunistisk logik: eftersom alla sanningar är konstruerade kan man lika gärna avskaffa fri press., check: punkt tre, verkligheten är påhittad av makthavarna. Dessutom existerar ingen frihet om det finns olika resurser, enligt Wernström. Han vill ha jämlikhet, check: punkt 13, Wernströms egen moral.

Jag har hört resonemanget förr. Av nazister som talar om judar och deras mediadominans. Det är exakt samma resonemang. Man behöver inte tänka länge förrän man inser att Wernström talar om den judiska familjen Bonniers och deras mediadominans i Sverige när han talar om:

”Dagspressen ägs av familjen Bokskog som vi dirigerar som vi vill” (94)

Antisemitiska konspirationsteorier.

Sedan kommer det sedvanliga kulturjönsandet med spela och sjunga (55, 100). Check: punkt 4, kulturprojekt. Han slår fast att allt blir bara sämre… (104), check: punkt 2, allt är dåligt.

Wernström förklarar att han vill ha pengar till alla, medborgarlön, utan att arbeta. En person frågar om incitament för att arbeta om de som inte arbetar får lika mycket som de som arbetar. Wernström hugger direkt till med en motanklagelse genom retorisk teknik! Han skriver:

”Här var tydligen en som kunde finsnacket” (95).

Uttryckt på ett annat sätt, Wernström har inga svar. Han motanklagar och förlöjligar andra människor genom retoriska tekniker och härskartekniker.

Om man undrar pengarna skall tas ifrån, får man inga svar, bara motfråga: ”Var tas pengarna till alla bidrag?”. Vilket är en Inkonsekvens: då finns det ju redan motsvarande ”grundtrygghet”, varför skall man då ha medborgarlön. Den som inte håller med ”vill” att ”samhällets olycksbarn dö på gatan”, men det är borgerlig politik och mot det ställer Wernström ”solidaritet och klasskamp”

”Beslutar vi att de unga skall få bostäder så ska vi inte fråga byggherrarna om de vill vara så snälla… nej, då ska vi bygga, med skattepengar om det behövs. Beslutar vi att tåg och bussar ska vara gratis så ska vi inte fråga om vi har råd utan ta pengarna där dom finns” (106).

Åter: inga svar. Bara floskler. Var finns pengarna? SW verkar tro att man kan trolla fram resurser. Och vem skall bygga i framtiden? Om alla byggbolag går under då vinstmotivet är borta. Och kolla hur kvaliteten på arbetet och byggnader blev i östländerna! Det tar inte SW upp.

Rånförsök av ”ett gäng tonårsgrabbar av blandat etniskt ursprung” 110.
Kul. Gubben har blivit rasist på gamla dar.

Fylle underklass romantik, fyllot Kalle Finkel är för hederlig för att kunna begå ett bankrån 113

Prokampsport som försvar 114 (jämför med Wernströms bok Tuffingarna. Där är kampsport en produkt av TV och video och dåligt)

Inkonsekvens: boken är tryckt på Podium som ger ut böcker, vill ”bredda bokmarknaden med hjälp av digital teknik”. SW är ju mot datorer och teknik.
”Verksamheten stöds av kulturrådet”- Jaha ja. Tro tusan att vänstertyper vill ha ökat kulturstöd.

*

Diverse tidningar om Kalle Finkel och makten:

Satir efter konstens alla regler.
Stefan Andersson, Folkbladet

Väl värd bekantskapen.
Flamman

Sven Wernström begagnar ett mustigt och färgstarkt språk när han med påtaglig berättarglädje förtäljer sin lättfattliga, underhållande skröna. Han är en sann humorist, som är ute i allvarliga ärenden.
Göran Källqvist, Bibliotekstjänst

Sven Wernström valdes av En bok för allas vänner till ”årets läsfrämjande författare 2005”. Motiveringen lyder:

”En nestor bland barnboksförfattare, med en omfångsrik produktion och en berättarbredd som saknar motstycke och en stark tro på barns fantastiska förmåga att vilja veta och förstå. Han har inte heller lämnat vuxna i sticket, utan gett oss chansen att lära mer om skrivandets hantverk, om barns behov av ett språk, och deras rätt till böcker och bibliotek. Tankar framförda i föreläsningar, debattartiklar och radio samlade t ex i boken Ös böcker över barnen.”

58. Ett författarliv

Murbruk förlag 2009

Wernström kallar denna bok en ”nästan självbiografi”, där en gammal man berättar om sitt liv. Boken presenteras av Wernström själv på följande sätt: ”

Jag hittade på en författare som skrivit såna böcker som jag. Han är född samma år som jag, alltså 1925, och han lever tills han fyller hundra år 2025. Då har han sett den unika svenska välfärden skapas av socialdemokratin – och sen rivas ner med hjälp av samma socialdemokrati.” (http://svenw.blogspot.se/ 2013-12-20)

Wernström har ofta massor med sex i sina böcker, men i den här är det löjligt överdrivet. Den är mest tråkig och upprepande, och allt som sägs i boken har sagts av Wernström flera gånger om i massor med andra böcker. Det enda som är nytt är att Wernström berättar om sin syn på barns mentalitet och sitt hat mot demokratin

I alla sina böcker återkommer Wernström hela tiden till samma sjutton punkter. En del av dem ser vi i denna bok, och de kommer i texten markeras med ett ”check”. Här är de i lista:

1. Sprida hat mot överklassen	29,40,56,58,58,100,105,123
2. Allt är dåligt	17,24,56,58,97,100,102,105
3. Verkligheten är social konstruktion	17,20,24,25,26,56,63,100,105,106,123
4. Kulturprojekt	14,21,34,46,74,75,98,128
5. Sex	16,18,19,23,26,27,28,29,30,33,41,42,51,69,76,77,102,109,114
6. Alkohol = problem	7,17,23,71,96
12. Upprepning	9,20,25

*

I förordet säger Wernström att denna roman inte är en självbiografi för

”Jag har aldrig varit alkoholiserad utan varit helnykter i hela mitt liv” (7).

Nu är det inte riktigt sant. Wernström skriver på sin blogg under rubriken ”Det är mycket sprit i kulturlivet” (check: punkt 6, alkohol är dåligt):

”Jag tänker på min nyligen avlidna hustru Inga inte bara med kärlek utan också med tacksamhet. Hon drog iväg med mej från Stockholm. Om jag blivit kvar där bland alla kompisar i kulturlivet skulle jag förmodligen ha blivit alkoholist och gått under. En tid umgicks jag med det berömda deckarparet som började varje dag på krogen. Ibland satt jag på Freden med polare som var där enbart för att dricka.… Att jag själv blev helnykterist berodde inte på nån stark karaktär hos mej själv utan på att jag fick en hustru som aldrig imponerades av kändisar i kulturlivet utan menade att det var nyttigast att hålla sej borta från det umgänget.” (2013-08-23)

Temat i boken är att en nittionioåring berättar om sitt liv (9). Vilket är en upprepning, precis samma scenario finns i Wernströms andra kortroman Låtsas leva. (check: punkt 12, upprepning)

Barndomen utmärks av musikalitet (14). (Check: punkt 4, kulturprojekt). Wernström berättar om en god uppväxt, men fattigt. Snart nog kommer sexinslag mellan ungdomar (16), det är naturligt försäkrar oss Wernström.(Check: punkt 5).

Wernström berättar sedan om problem med fylleri (17)(Check: punkt 6, alkohol är dåligt) och om ”kompisar som tjyvsamhället gjort arbetslösa” (17) (Check: punkt 2, allt är dåligt och 3, verkligheten som social konstruktion).

Sedan tar boken upp barndomens sexuella uppvaknande (18f) (check punkt 5: sexualfixering). Pedofilin hos Wernström har jag inte tagit upp som en egen punkt, men den skulle kunna vara det eftersom pedofili återkommer så ofta hos Wernström.

I skolan finns det skolfröknar som talar om Jesus och religion (20) (check: punkt 10, antireligion; punkt 11, kritik mot skola och punkt 12, upprepning. Exakt detta har Wernström sagt i Gud, makt och pengar från 1984 och i många andra böcker och artiklar). Gossen (jaget) har läshuvud, lär sig snabbt i skolan; och sjunger visor. (21) (check: punkt 12: upprepning. Det läsbegåvade barnet som även snabbt blir duktig på att spela instrument eller sjunga återkommer i flera av Wernströms böcker, Trälarnas fruktan, Mannen utan ansikte, Den underbara resan, med flera). Morsan

”talade sedan alltid illa om faster Stina. Sa att hon var alkoholiserad och lesbisk ” (23).

Gammal hederlig homofobi hos Wernström. I boken blir barnet/jaget mörkrädd, vilket beror på skulder och indrivning som smittar av sig på psyket (24f). (Check: 2 och 3. Samt 12, upprepning, exakt samma scenario återfinns i Trälarnas fruktan). Mörkrädsla beror alltså på skulder, enligt Wernström. Att social otrygghet påverkar barn är obestridligt, men det är inte hela sanningen. Sedan kommer äntligen lite av Wernströms åsikter om människan och samhället. Så här ser han på barn:

”Det sägs att barn har livlig fantasi och kan hitta på allt möjligt. Det är inte sant. Barns fantasi är inte kreativ, den är bearbetande. I barns huvud finns bara det vi stoppar in där. Barns fantasi kan bara bearbeta det material den får. Slutsatsen borde bli att det är avgörande vad vi stoppar in i ungarnas huven. Eller vad vi tillåter en samvetslös underhållningsindustri att mata dom med.

Varje gång jag försökte väcka debatt om detta blev jag beskylld för att förespråka censur. Jag försökte lära mina meningsmotståndare att skilja på yttrandefrihet som inte får begränsas och näringsfrihet som måste begränsas” (26)

Naturligtvis vet inte Wernström någonting om psykologi eller pedagogik. Det enda han har gjort i livet är att arbeta på tidningar och sedan skrivit böcker i femtio år. Det gör knappast att man blir expert på barnuppfostran. Saken är den att Wernström helt enkelt har fel. Barns fantasi är i högsta grad kreativ. Wernströms felaktiga syn kommer ur hans marxistiska världssyn: att verkligheten är en social konstruktion. Men det är den inte. Eftersom Wernström bygger sin världsåskådning på sand och inte på sten blir alla hans slutsatser felaktiga.

Wernström fortsätter att berätta mer om barns sexuella uppvaknande (26). (Pedofilin som återkommer hos Wernström) samt insikten att

”jag fick aldrig lära mig att tjejer gillar de brutala grabbarna, inte de snälla och hövliga” (27)

Äntligen en klok insikt av hr Wernström. Detta faktum har irriterat mig också. Han återkommer till mer sexsnack med ungdomar (28) och sexskämten de drar

”gav också en snyting åt överklasskärringar med deras välgörenhet som de flesta av oss hade blivit kränkta av” (29)

Han fortsätter att tjata om mer sex på sidorna: 30, 33, 41,51, 69,76,77,102,109,114. Det blir tröttsamt i längden. Det egentligen enda intressanta i frågan kommer när Wernström söker upplysning om sex och blir förvånad över att han hittar den på biblioteken under medicin (42). Han kan inte riktigt förstå kopplingen.

Tillbaka till kulturen: hans uppväxt fortsätter bestå av bio och film, och massor med böcker, på biblioteken fanns det gratis böcker att låna (34), han börjar även jobba som bokombud (46). (Check: punkt 4, kulturen. Och scenariot med det läsbegåvade barnet.) Sedan berättar han om hur de rika och mäktiga manipulerar kulturen får att få bort kultur de inte gillar, en politisk revy som han deltar i blir inställd pga. konspirationer från överklassen som ”drog i trådarna” (40).

Efter sina utflykter i kulturen och sexualiteten börjar Wernström tala om samhället omkring sig, och då får vi reda på följande:

”Redan då, på hösten 1944, fattade jag med en gång att en majoritet kan manipuleras och förmås att gå emot sina egna intressen. Redan då visste jag alltså det som en mansålder senare skulle förklara hur en klick rika landsförrädare och deras medlöpare kunde rasera det svenska välfärdssamhället och ge upp vår nationella självständighet och dra med oss i det EU-Neuropa som Hitler misslyckats med att skapa med som andra krafter snart skulle förverkliga” (56).

Det är till hans heder att han öppet proklamerar sin antidemokrati. Majoriteter är bara ”manipulerade” av de mäktiga. Varför skall man då ha fria val och omröstningar? Sven Wernström är öppet antidemokrat! Också positivt att han uppskattar ”nationell självständighet”. Patriotism är helt rätt! Visst krockar det med 150 år av socialistisk ”Arbetaren har inget fosterland” och ”Internationell solidaritet, arbetarklassens kampenhet!”, men konsekvens har aldrig varit socialismens starka sida.

Wernström fortsätter med att klaga mot samhället: i Sverige finns ingen heder, allt kan fås för pengar, och socialdemokraterna är de som ställt till med allt (58)

En liten filosofisk utvikning om verklighetsuppfattning är att enligt Wernström finns inte Ödet som självständig makt (63). Vilket är lite lustigt då hela tanken med marxismen är ju just att det finns en ”mening” med tillvaron som är invävd i själva tillvarons struktur. Arbetarna har ju av en obestämbar försyn utvalts för att frälsa jorden och genomföra revolutionen. Wernström säger emot sig själv.

Wernström fortsätter att tala om diverse ämnen i sin uppväxt: bla. kritik mot all alkohol i danssällskapet, den blir för mycket (71 och 96). Enligt Wernström är ”bildning” bara ordning som makthavare vill att intellektuella skall ha (74). Wernström visar att han hänger med när han nämner Noam Chomskys tes att idrottssnack är bra för att då memorerar man fakta med mera (75).

Ur ingenstans börjar Wernström berätta om ”snutfascismen”, och att USA borde gå ur Vietnam (97). Det bästa sättet att uppnå detta är förstås att sätta upp en teaterpjäs! (98,128) Vilket han gör med sin grupp ”Fickteatern”, som faktiskt gav ut en platta.

Wernström börjar berätta om några av sina böcker, bland annat Kamrat Jesus, och hur all kritik bara var

”militanta kristna som försvarade sin tro och sin religiösa affärsverksamhet” (100)

”Jag gjorde även en annan liten barnbok som väckte uppmärksamhet och befäste mitt rykte som politisk författare. Den skulle förklara kommersialismen och det kapitalistiska tjyvsamhället för barn i dagisåldern och på lågstadiet” (100).

Det blev en av hans få bra böcker, Max Svensson Lurifax.

”Lille Max blir reklamkonsulent”… ”Och barnen fattar sammanhangen! Det har generationer av dagispersonal sett, därför fick boken om Max ett långt liv. I Finland blev den film och i Danmark levde den vidare in på tjugohundratalet” (101)

Intressant nog får vi en beskrivning av Wernströms inre. Han berättar att han har ångest för

”jag trodde att fint folk tänkte fina tankar” (102)

… men de var som andra. Det Wernström avslöjar här är sina känslor av ynklighet och underlägsenhet. Han förstår att han är underlägsen andra och känner avund, vilket tagit sig uttryck i en mängd böcker där han sprider sin ångest till andra.

Boken fortsätter med att tala om den svenska skolan. Wernströms utgångspunkt är sin föreställning om verkligheten som en social konstruktion (check: punkt 3). Han berättar om att det finns klasskillnader i skolan vilket gör att villabarn blir självmedvetna, betongbarn övergivna (105). Snyft snyft. Jag kommer själv från ett höghus på Hisingen och kände mig inte övergiven i skolan. Trots att Wernström försäkrar oss att:

”Skolan var ju en social kontrollapparat, skapad som en uppfostringsanstalt för arbetarklassens barn” (105)

(Check: punkt 11, kritik mot skola, och för den delen punkt 2, allt är dåligt). Att det finns något positiv med att alla i samhället har möjlighet att gå i skolan finns inte i Wernströms begreppsvärld. Han passar på att ge en känga till lärarna också:

”Men eftersom en trång och borgerlig själ alltid uppfattar sina egna värderingar som självklara och allmängiltiga har lärarkåren uppfattat sig som objektiv och trott att samhällets konventionella myter varit de sanningar som borde läras ut.” (105)

Wernström uppfattar sina egna värderingar som självklara och allmängiltiga. Hade han fått råda hade 99 % av undervisningen gått ut på att få eleverna att må dåligt och vara arga. Precis som scenariot i sin otroligt dåliga bok Tusen år efteråt från 2012 eller Den underbara resan från 1987. Där finns det sedvanliga scenariot med lärare och elever, och allt skolan verkar lära ut är att det en gång i tiden för tusen år sedan fanns det ett samhälls-”system” som hette kapitalism och var dåligt. Wernström kopplar sedan den havererade invandringspolitiken med den försämrade skolan:

”Att ungarna skulle kunna hämta stolthet och nationell identitet ur det världsunika svenska välfärdsbygget föll dom aldrig in”… ”Om folket berövades sitt kollektiva minne skulle avsvenskningen gå lättare” (106)

Wernström har helt enkelt fel. Jag har arbetat som lärare i femton år i flera kommuner och på alla nivåer och i dussintalet skolor och gymnasium. Det stämmer att lärare inte får prata om sådana saker, men det beror på social konvenans och politisk korrekthet.

Slutklämmen i den denna trista bok är att Wernström igen visar på sin brist för förståelse av ekonomiska förhållanden. Wernström berättar om boken Mannen på tåget där en kvinna äger en fastighet, och hur hyresgästerna vägrar betala i fortsättningen. Orsaken är att

”Kåken är sedan länge betald. De som byggt den har fått sina löner. De som levererat materialet har fått betalt. Vad som återstår är bränsle och renhållning” (122f).

Dvs. man behöver inte betala hyra till husägare. Wernström nämner inget om risk-momentet. Eller vem som skall investera från början om man kan förlora allt eller inte få vinst? Wernström kan inte ens fatta en så enkel sak som hur man bygger ett hus.

Inte heller tar han upp den självreglerande marknadsekonomiska mekanismen att man kan flytta någon annanstans om man inte trivs. Själv hyr jag ut en parkeringsplats. Hyra ut den gratis för att någon har ”behov”? Tror du på jultomten?

59. Bästa Sverige

Folkuniversitetets Akademiska press 2010, 100s.

En rolig liten bagatell där Sven Wernström får skriva av sig sina åsikter. Den innehåller en del intressanta vändningar. Bla stark invandringskritik och ren superpatriotism till vårt kära fosterland Sverige. Massor med kommentarer som skulle glädja landets alla Sverigedemokrater.

Utöver det innehåller boken Wernströms sedvanliga kulturdyrkan och allmänna konspirationsteorier för att förklara verkligheten. Sedvanligt gnäll på ”skräpkulturen”, exakt likadant som på den tid Studio S sände debattprogram om ”videovåldet” som var så farligt  . Lite antisemitism får Wernström också med.

En otäck sak är att Wernström här går ut öppet med sin sympati för barnpornografi – under täckmanteln yttrandefrihet. Sanningen är förstås att flera av hans egna böcker riskerar att gå in under begreppet barnporr. Tillsammans med hans samtida sjuttiotals författarkollega Hans Eric Hellberg, mannen som i mitten av sjuttiotalet skrev porrböcker för barn.

*

1. Censur och yttrandefrihet
2. Sveriges förändring
3. Allmänt om samhället och ekonomi
4. Allmänt om samhället och ekonomi 2
5. Invandring
6. Pedofili och homofobi
7. Slutord

Censur och yttrandefrihet”>

Wernström tar upp (18f) yttrandefrihet, och är mot censur (undrar i förbigående vad han tycker om att kasta stinkbomber under filmen De gröna baskrarna 1969).

”En effektiv inskränkning av yttrandefriheten är lagen som förbjuder innehav av barnpornografi. Tidigare hade vi bara spridningsförbud. Nu kan polisen gå in hos författare, journalister eller i vilket hem som helst under förevändning att leta efter förbjudet material.

Till dem som på senare tid fått sin yttrandefrihet begränsad hör Sverigedemokraterna som bl.a. stängts ut från skolor. De som ska lära ut demokrati – lärarna – tycks höra till de ängsligaste yrkesgrupperna. Bara den som själv lider brist på argument kan frukta andras rätt att tala fritt, säger Åsa Linderborg.

Vem skall bestämma vad som menas med demokrati? Enligt den förhärskande liberala världsbilden är marknadsekonomi demokratins själva förutsättning.” (20)

I dagens Sverige bestämmer ägarna allt ”yttrandefrihet är privatiserad” (21). Allt anpassas till reklam. Enligt Wernström är verkligheten en social konstruktion, en konspiration där de som skapar tidningar tvingar på sitt sätt att leva på läsarna:

”En tidning för kvinnor är dömd att dväljas bland mode, smink och hälsa och det första kvinnobudet: att alltid se yngre ut. Det dolda budskapet blir: Kvinna hata dig själv! Bland barnen har bildats obarmhärtiga hierarkier där kläder och prylar ger dem en plats bland vinnarna i klassen och på dagis” (21f)

Naturligtvis har Wernström fel. Först kommer önskan att se bättre ut, sedan kommer mode, smink och hälsa. Han spänner kärran framför hästen. Han tror verkligen att önskan att var frisk, ung och vacker är ”konstruerad” av de som äger modemagasinen! Inte konstigt att han aldrig startat sitt eget modemagasin. Han skulle konka ganska snabbt. Ingen trycker tidningar eller skapar modemagasin med tanken att publiken är en tom tavla, där man talar om för dem vad de skall tycka och tänkta. Först undersöker man marknaden. Letar efter vad folk vill höra. Vad vill de läsa om? Vad vill de ha tips om? Sedan skapar man tidningen. Wernström fattar ingenting om hur människor tänker. Han är ett UFO.

Ett nytt inslag hos Wernström är antisemitismen, han skriver:

”Den judiska familjen Bonnier har aldrig haft anledning att klaga på dålig behandling, tvärtom har den all frihet att lägga beslag på en ständigt ökad del av den svenska yttrandefriheten” (75).

”Helle Klein skriver om nätvärlden, där de s.k. israelvännerna hör till de mest brutala debattörerna. Ordet antisemit används så att det förlorat sitt värde” (20)

Sveriges förändring

Kapitel 3 kallar svenskar för ett ”Sjungande folk”. Wernström tycker om den svenska kulturen och tar upp Lasse Berghagens Allsång, det ”folkhemska Sverige med Volvo PV, Saab 92 och Veckorevyn”, Povel Ramel, Cornelius, Gnesta-Kalle. “Dragspel hör än idag till det efterfrågade… spelas överallt i buskarna men sällan i radio” (15f), säger Wernström. Men verkligheten är att detta bara är konspirationstrams. Wernström vill bara promota sin egen favorit instrument.

På sjuttiotalet var TV-hatet ett självklart inslag hos vänstern. Hos Wernström, som lever kvar på sjuttiotalet, återkommer avskyn mot dumburken:

TV3 ”den tarvliga skräptelevisionens kanal”, ”Expedition Robinson som byggde på lömskhet, hat och mobbing” (22)

”Det är länge sedan Lennart Hyland kunde samla hela svenska folket kring gemensamma upplevelser i den enda TV-kanalen. Sen dess har TV fått större och även destruktivare effekter på svenska sedvänjor och levnadssätt” (23)

En intressant sak är hur en man på 90 år sett Sverige förändras. Det finns all anledning att lyssna på erfarenheten när han beskriver ett Sverige som endast SD vill ha tillbaka:

”För ett halvt århundrade var Sverige en idyll. Kungligheter vandrade utan eskort på gatorna. Ministrar stod i telefonkatalogen. Politikerna var idealister utan större förmåner. Statsministern kunde åka spårvagn till jobbet”. ”Sverige var bäst i världen vad gällde social trygghet, ekonomisk jämlikhet och hög levnadsstandard” (32)

Men för de rika var det ”oacceptabelt” (33) säger Wernström, fast han ger ingen motivering.

Allt var bättre till 1986,

”Sen kom privatskolor, reklam i radio och TV, statliga verks förvandling till affärsdrivande bolag. EU-medlemskap, fritt spritflöde, ökade löneskillnader. Idag är Sverige bästa landet för ”pampar och rikemän””. (34)

Wernström berättar hur han gillar ”Det genuint svenska”, ”Fur och gran, det är Sverige, inte öppna landskap som är kontinentalt tänkt” (37), och även bokstäverna å,ä,ö.

Idag mörkar ABF medvetet studiecirklar om välfärden, ty sossarna bär skulden, de vill uppfostra, inte uppmana till egen sökning. (38)

Wernström har en riktigt härlig konspirationsteori om vad som orsakat den fria TV:n:

”När TV2 kom i slutet av 1960-talet fick folk dagligen höra talas om ”kapitalets utsugning och USA:s hot mot världsfreden”. Dags att bryta radio- och TV-monopolet alltså”. (40)

Det fina med konspirationsteorier är allt kan förklaras, här har vi alltså förklaringen till att TV-monopolet försvann. Varför dröjde det till 1985 förresten? Även folkhemmets försvinnande är en konspiration säger Wernström:

”Sverige och västvärlden är nu rikare än någonsin” (47) säger Wernström, utan att förklara vad han baserar det på. Men SAF behärskar media och arbetar för att få bort folkhemmet ”Och utså tvivel och rädsla” (48). De europeiska storföretagen ogillade den svenska välfärden och angrep den (93)

Allmänt om samhället och ekonomi 1

Enligt Wernström finns en skillnad mellan att vara medborgare och att vara kund, men man måste uppfatta sig som medborgare, då är det viktigare med ekonomi än brottsdetaljer. Men medierna vill bara tjäna pengar. Och journalisterna har sålt sig. Men folket aktiverar sig inte. (24). Dvs någon är ansvarig för det också. Företag samarbetar och bryr sig om ökad konsumtion, inte konsumenten, eller lägre priser, gruffar Wernström. (42)

Inte ett ord om den självreglerande mekanism som slår ut improduktivitet eller blufföretag, istället inga svar om detta. Inte heller om risken. Vad händer om en investering inte faller väl ut? Vem betalar då? Om man inte kan få vinst, vem vill då riskera?

På 1970-talet hade skolor fortfarande råd med författarbesök, säger Wernström, då var han ofta ute. (42) Sedan kommer han med en betraktelse om samhällsekonomin:

”den offentliga sektorns mål är inte ekonomiska utan politiska. God sjukvård lika för alla är ett politiskt mål liksom billiga tågresor åt alla och telefon och postgång på lika villkor var man än bor. Om politiska mål uppfylls är verksamheten effektiv vad den än kostar av skattepengar” (43)

Observera det sista: vägran att erkänna ändliga resurser. Vägran att erkänna att verkligheten själv är ”ekonomi”, input-output. Tanken att det ens skulle kunna finnas en fråga som enbart är ”politisk” och inte ”ekonomisk” är på något sätt socialismens grundfel. Det finns inte, och kan inte finnas en fråga om ett beslut som kostar pengar, utan att man berättar hur det skall finansieras. Tror man på det lever man i en sagovärld, vilket alla socialister gör.

Men Wernström förklarar att själva tanken att man lever över sina tillgångar är en SAF-tes (49), vilken beror på att det”I vissa högerkretsar finns ett … hat byggt på klassavund” (49)

”En fattig bidragstagare är nyttigare för samhällsekonomin än en högavlönad som höjer sin inkomst… den som får bidrag använder ju pengarna, köper mat och kläder, håller igång samhällsekonomin. Medan den höginkomsttagare som får sänkt skatt eller höjd lön sannolikt placerar pengarna i den spekulationskarusell som inte tillför samhället ett skvatt” (86)

Åter visar Wernström att han inte förstår ekonomi. Sedan klämmer han i med en gammal devis, ”Kapitalismen har idag blivit en orimlighet…. Kapitalismen har förlorat fotfästet i verkligheten” (87) Idag? Wernström sade ju samma sak i Trälarnas framtid 1981.

Wernström fortsätter med att slå fast att rättvisa är att stjäla resurser från företag m.m. och dela ut (87). Ett exempel på detta är

”Venezuela, det enda oljeproducerande land i världen som använder sina oljeinkomster till att förbättra villkoren för fattiga människor” (20).

Och hur bra har det gått? Idag (2014) är pengarna slut, ekonomin körd i botten, president Chavez död. Som vanligt har det gått åt pipsvängen när man försökt införa socialism. Men detta tar förstås inte Wernström upp.

Tillväxt behövs inte, försäkrar Wernström, istället skall man dela på det som finns.(88) Produktion av prylar behövs inte mer, istället bör man producera ”nöjen och kultur” (89). Skulle vara kul att se vad som händer om Bill Gates ställde sig upp och sade att nu är datorerna tillräckligt snabba och stora, och det behövs inga snabbare datorer, eller större minnen. Avsked? Eller möjligen skulle han få vård.

Marknaden borde avskaffas, menar Wernström, ”i varje fall inom vård, skola och omsorg”. (89) och sedan ger han sin syn på demokratin: ”att en liten grupp människor får stark röst i kraft av sina pengar har varken med demokrati eller yttrandefrihet att göra”. (89) Som om Wernström brydde sig om demokrati.

Allmänt om samhället och ekonomi 2

Wernström skriver mycket om Palmemordet, och gillar att ta upp konspirationsteorier. Han nämner Sven Anér och Lars Krantz som båda var välkända journalister,

”Båda började syssla med Palmemordet och försvann plötsligt ur alla medier”.(21)

En annan figur som råkade illa ut var Jesus Alcala. ”Bonniers har gott om köpta skribenter”, ”Alcala, som krossades av sin egen tidning DN efter att ha kritiserat Bonnierkoncernen” (29)

”Plötsligt började det riktas bedrägerimisstankar mot honom”.(30)

Många övergrepp gjordes mot Alcala men de bagatelliserades. De som var på Alcalas sida misstänkliggjordes

Bonniers ville tysta Alcala, försäkrar oss Wernström, han avslöjade deras monopolsträvanden, och EU, och Palmemordet. Det går inte att

”utmana landets mäktigaste grupper: den ekonomiska, den politiska samt toppen av rättsapparaten. Här ligger förklaringen till den hårda och samordnade attacken mot Jesus Alcala” (31)

Givetvis säger Wernström ingenting om de bevis som förelåg. Från s51 och några sidor framåt är det ännu mer meningslöst konspirationspladder, och ren apofenia. Sedan kommer han in på mordet på Anna Lindh. Wernström påpekar att det alltid verkar finnas

”en ensam galning, en sån som alltid verkar finnas till hands när historiens gång skall påverkas”.

Och att vissa ”hellre ser beskedliga medlöpare än handlingskraftiga politiker som ledare för landet”. (53).

Sanningen är förstås att om Anna Lindh levt och blivit ledande politiker hade Wernström snackat lika mycket dynga om henne som om alla andra sossar och politiker. Det är bara för att hon är död som hon är OK. Wernström bevisar alltid allting i efterhand. Allt stämmer in. Blir Anna Lindh mördad, vips finns en förklaring och sammanhang, lever hon kvar och deltar i nedskärningen, vips fram med förklaringen.

Invandring

Wernström är mot burka (61) och tar upp problem med invandring. Framför allt kritiserar han att problem med invandring inte diskuteras. Hans kommentarer får den övriga vänstern att gå i taket:

”De som försöker blir tystade med beskyllning för invandrarfientlighet”. ”Jag är övertygad om att den överdrivna invandringen – och den häpnadsväckande toleransen mot människosmugglare – är de mäktigas metod att splittra underklassen och tysta den infödda befolkningen” (61).

”Våra massmedier uppmuntrar till främlingsfientlighet genom den egendomliga vanan att beskriva människor med enbart deras ålder”.(63)

”Nu har invandringen gått så långt att äldre svenskar inte längre känner igen Sverige. Men någon fientlighet ser man bara bland ungdomar som bråkar för att de måste ha något att bråka om när livet verkar meningslöst av sociala skäl” (64)

”Med invandringen har kommit företeelser som är ytterst främmande för svenska folket men som aldrig debatteras därför att svenska folket numera inte har några offentligheter att debattera i” (67), bl.a. hedersmord.

invandrare ”måste rätta sig efter våra normer om de skall leva här” (69).

”Det har alltid varit de mäktiga som diskriminerat våra minoriteter. Ända fram till idag, när de mäktiga splittrar folket genom att öppna slussarna för invandring och våra undringar tystas med snack om rasism”. (75)

””alliansens” egentliga uppdragsgivare – storkapitalet – vill öka invandringen utan att ta ansvar för den, bara för att splittra befolkningen och få fler arbetslösa att pressa lönerna med”. (78)

(SAF-chefen vill ) ”dölja det häftigaste ingreppet mot välfärdslandet: förvandlingen till det ”mångkulturella” Sverige och splittringen av befolkningen i svenskar och invandrare” (41).

Inget sker av sig självt, det finns alltid människor bakom (80)

”Det är i Sverige tabu att diskutera sambandet mellan kriminalitet och kulturell tillhörighet. Det är det inte i t.ex. Norge, där vanligt folk inte är utestängda från debatten som här”. (84)

”Vi har en lagstiftning som skall hindra att folkgrupper beskrivs negativt. Det finns en tyst journalistisk överenskommelse att inte lyfta fram sånt som ställer invandrare i ofördelaktig dager”. (84)

”De flesta av oss begriper att invandringen, som ingen tar ansvar för, och den häpnadsväckande toleransen mot människosmugglare, är de mäktiga metod att skaffa billig arbetskraft, splittra underklassen och lägga munkavle på den infödda befolkningen”. (94)

På debattsidan socialism.nu kallas Wernströms utsagor ”oroväckande”, ”brunkulört konspirationstänk” och ”främlingsfientligt”. Frågan ”skillnaden med SD är?” ställs. En skribent slår fast att

”Jag kan för allt i världen inte skilja det där från vilket SD-troll som helst”.

Pedofili och homofobi

Precis som i sina böcker från sjuttiotalet tar Wernström upp

”barns behov av kroppskontakt som gärna övergår i sexlekar” (82).

Han berättar om sexualiteten i äldre litteratur, tex att

”Julia är bara tretton år när hon försöker egga Romeo att ta henne”,

och att

”Cervantes låter Don Quijote hålla ett långt tal till bordellens försvar”(36).

Som god gammelkommunist hatar Wernström förstås bögar (det framkom bla i hans bok Mordet), men han förstår tillräckligt om samhället för att inse att det inte är hållbart idag. Därför skriver han neutralt om homosexualitet. Att det kan finnas flera olika samlevnadsformer gör SW ”betänksam”, ty liberalers kamp för fri sex ”beredde vägen för kommersiella krafter”. Bakom allt finns i Wernströms hjärna klassamhället och konspirationer från de som har makten.

”Bakom det till synes moraliska motståndet mot preventivmedel och aborter ligger överhetens behov av arbetskraft och kanonmat” (83)

Så fanns det en hemlig avsikt med det också.

Slutord

Slutorden i boken är mest tragiska och Wernström medger sig vara en bortglömd gammal förlorare, han skriver:

”Som skönlitterär författare är jag numera slut. Det hundratal böcker jag skrivit ger inte ens tiotusen kronor per år i bibliotekspengar och några nya blir det inte. Inget förlag satsar längre på en närmare 85-årig författare”. (44)

*

Wernströms återkommande teman är de sjutton punkter som hela tiden upprepas i varje bok. Följande är representerade i Bästa Sverige:

1. Hat mot överklass	20,20,21,24,29,30,32,33,34,37,38,40,41,42,47,48,49,51ff,53,63,63,75,78,83,84,86,87,88,89,93,94
2. Allt är dåligt	15,19,20,21,24,21,22,23,29,30,32,32,34,38,40,41,42,42,44,67,75,78,83,84,94
3. Verkligheten är social konstruktion	19,20,24,21,22,23,29,30,32,34,38,43,48,48,51ff,5363,63,64,75,78,80,83,84,86,87,88,89,94
4. Kultur och bildningsdyrkan	15,16,35,37,42,44,89
5. Sex	20,36,60,82,83
6. Alkohol = problem	34
8. Antiamerikanism	40

60. Tusen år efteråt

Sven Wernström gör det igen, nu slår han till med lilla boken Tusen år efteråt, Murbruk förlag 2012. En lite 80-sidig sak. Handlingen är en postapokalyptisk skröna som utspelar sig i en sönderbombad framtid, ”med en kritisk syn på vår tid”. Gefle dagblad skriver såhär, och Arbetarbladet här. Själv skriver han på sin blogg.

Min analys och invändningar visar att Sven Wernströms kännetecken, de sjutton punkterna, återkommer på nästan varje sida. Det är exakt samma upprepningar som alltid. Det enda intressanta med boken är en

• backlash

som heter duga, mer om det senare.

Det börjar med ett scenario där en familj överlevare flyttar in i en ruin. Fadern är elektriker som fixade solceller. Check punkt 9: miljötänk; sol är bra, kärnkraft mm dåligt; primitivt leverne bra, nära naturen bra, teknologi i övrigt dåligt. Det finns fler miljövänliga förutsättningar i diskussionen, tex att man bara har batterier effektiva nog att driva bilar (25). De liksom bara finns där, så att bensinmotorer behövs inte.

Sonen arbetar som lärare. Check punkt 4: lärare, alltid utspelas allting bland lärare och skolmiljö. Upprepning av samma scenario i snart sagt varje bok. Sonen håller lektion där man hittar helikopter. Den har enligt Wernström skapats av

”stormakten på andra sidan Atlanten. Den som…. producerat krigsmaskiner som den här helikoptern och ännu värre saker. Som kärnvapen” (10)

Check punkt 8: USA-hat. Total fixering vid USA, en besatthet att slänga in Amerikahat oavsett sammanhang. Samt teknologihatet och att alltid se verkligheten ur ett negativt perspektiv. Vi vanliga människor ser en helikopter och tänker ”Åh, vad bra att det finns helikoptrar. Då kan sjöräddningen snabbt och lätt rädda folk. Åh, vad bra att man kan flytta saker med en så fin uppfinning som helikoptern”. Skulle vi i en postapokalyptisk framtid se resterna av en helikopter skulle vi förundras över hur fantastiskt samhället en gång varit som kunnat skapa den sortens maskiner och vi skulle länga efter att ha egna, men Wernström kan bara tänka i hat, bara se allting negativt.

Lektionen fortsätter med att berätta om rymdturism, vilken existerade

”För att de som ägde företaget skulle tjäna pengar och bli rikare” (12)

Check punkt 2: anti-marknadsekonomi och moralisk indignation mot förtjänst. Hat mot de som äger. Trots att det i verkligheten handlar om en affärstransaktion där två parter blir nöjda. Poängen hos Wernström är: det är fel att tjäna pengar. En avsikt var att hämta ”viktiga metaller” från asteroider. Nu cirkulerar det ”skräp” runt jorden som ”ibland ramlar ner”. Check punkt 2 och 9: teknologihat. Ingen föreställning hos SW vad som skulle hänt om man faktiskt hittat och hämtat hem dessa metaller. Eller hur man skall kunna vinna något om man inte satsar något.

”Solen lyste lika starkt då som nu, men människorna tog fram sin elektricitet med kärnkraft därför att kapitalisterna tjänade mer på det”

Check punkt 2 och 9: teknologihat, hat mot överklass, hat mot profitmotiv och konspirationstänkande. Föreställningen att människan, den vanliga människan (trots att de är arbetarklassen, den enligt marxismen av försynen utvalda gruppen att frälsa världen och uppfylla en historiskt oundviklig mission) är lätt att lura, och att de är lurade av abstraktionen ”kapitalisterna”. Vilket ger en check punkt 12: upprepning, eftersom samma nedlåtande syn på arbetarna finns i boken Trälarnas fruktan, som utspelar sig på trettiotalet och som visar hur lätt arbetarna lät lura sig av nazismen.

En sak Wernström inte tar upp är hur många solceller som krävs för att ersätta ett kärnkraftverk, eller för den delen hur få soltimmar vi har i Sverige. Istället lägger han in en förutsättning i diskussionen: att scenariot utspelar sig i en paradislik miljö med massor av sol och vackert väder: Klimatet är varmt, ingen is eller snö (55). För att få scenariot att gå ihop slänger Wernström in en förutsättning i diskussion så att det inte behövs expertkunskaper för isolering eller liknande. Skulle de behövas måste ju Wernström förklara varför experter skall ha högre lön än övriga. Check: punkt 12, upprepning, för exakt samma scenario finns i fråga om söderhavsö i Resa på okänd planet från 1967.

”kapitalisterna”, som för övrigt ”var skurkar som tänkte på sig själva och struntade i hur det gick för samhället och vanligt folk. -Kapitalisterna styrde över massmedia och försökte inbilla samhället att det gick att slutförvara kärnkraftverkens radioaktiva avfall”

Check punkt 1: hat mot överklassen pga. deras moraliska depravering; punkt 9: miljöomsorg; punkt 16, inkonsekvent teknologihat; punkt 14: konspirationsteori om massmedia. Skulle vara intressant om man faktiskt skapar en neutralisering av strålningen från kärnkraftsavfallet under Wernströms livstid.

En kvinnlig elev instämmer i lärarens lektion, vilket får en annan att utropa

”Vafanurå!… Du bara berömmer den där fittan hela tiden”

Det vulgära språket är ett nutida fenomen för Wernström, men så var det inte förr. På sextiotalet skulle Wernström snarare skrivit ”Järnspikar också! Du bara berömmer den där tösabiten hela tiden”, eller liknande. Liksom i det övriga samhället har språkbruket i Wernströms böcker försämrats och vulgariserats. Det var inte alltför många år sedan som ett sådan skrivsätt var otänkbart i en vanlig bok. Idag skriks liknande vulgariteter ut i varje klassrum, i domstolsförhandlingar och även mitt ute på gatorna, företrädesvis av invandrare som inte vet att uppföra sig på svenskt vis.

Läraren Bori har inget emot vulgära okvädningar eller den sexistiska undertonen i kommentaren, han konstaterar istället att den som klagade använde sig av orden ”fan”, en

”förvetenskaplig begreppsvärld… vidskepelse”

Check punkt 10: antireligion. Intressant är likgiltigheten inför den uppenbara sexismen i kommentaren. Wernström visar sitt totala ointresse för sexuella trakasserier. Men det är klart, finns inte ”kapitalismen” så försvinner ju alla andra problem automatiskt enligt den pseudovetenskapliga läran marxismen.

”Bori var stans populäraste lärare… men han fick bara ta emot tolv elever”, ”Så var det bestämt” (14)

Wernström visar sin egen moral, att han är mot profitmotivet och för jämlikhet. Check punkt13. Samt check punkt 15: inga svar. Bestämt av vem? Wernström ger inget svar på vad som händer om Bori beslutar sig för att ta emot fler elever ändå. Eller det faktum att det inte finns incitament för att vara bra om alla måste vara exakt likadana. Vem och hur har det ”bestäms” att läraren bara får ha tolv elever? Inga svar.

Boken visar en total oförmåga från Wernström att fatta, inte bara hur marknadsekonomi fungerar, utan även hur människans natur fungerar. Om man är mer populär än andra, eller bättre än andra på det man gör, då tar man naturligtvis mer betalt för sina tjänster. Det finns ingen som inte skulle göra det, men Wernström begriper ingenting. Hans moral om pro-jämlikhet förblindar honom och en total orealism genomsyrar hela boken.

Några elever var

”föräldralösa men tagits omhand av kamraters föräldrar… Deras medborgarlön skickades automatiskt till det hem där de bodde”

Check punkt 15: Luckor och inga svar. Wernström slänger in förutsättningar i diskussionen, om man tagit bort privat ägande så vips försvinner alla problem. De föräldralösa bara ”tas om hand”. Ingen byråkrati eller socialtjänst behövs. Vad händer om resurserna till de föräldralösa tar slut? Varifrån kommer förresten medborgarlönen? Distribuerad av vem? Det är massor med luckor i berättelsen. Den här boken är helt enkelt dålig. Och inte bara dålig, utan sinnessjukt löjlig. Wernström har tappat all mojo.

Läraren Bori berättade om

”något mycket egendomligt som kallades äganderätt. Man kunde avgränsa en bit mark och säga ”den är min” och sen kunde ingen annan komma dit och bygga eller odla där”. Till slut ”var hela landet uppstyckat… De flesta människor blev utan”. De som ägde ville inte arbeta. ”- Dom som inte ägde fick arbeta åt dom som ägde.. så att dom kunde hålla sig levande… Medan dom som ägde fick hur mycket som helst utan att göra någonting. Kan ni tänka er något så galet?”. Efter kriget utplånades de flesta människorna så ”det inte blev så många kvar att ägandet var nånting att bråka om. Då var det ju bara att gå ut och sätta spaden i jorden var man ville och odla.. eller bygga nåt nytt” (14)

Check punkt15: ännu mer luckor och inkonsekvenser och en ny förutsättning i diskussionen, att det helt enkelt bara finns tillräckligt åt alla. Man kan jämföra med situationen för huvudpersonerna i Wernströms bok De hemligas ö, eller Resa på en okänd planet. Även där har Wernström med sina brasklappar, check punkt 12, upprepning. Det faktum att äganderätt är en självklarhet i alla kulturer, alla historiska perioder och på alla platser på jordklotet  (med undantag av Inka-riket) uppfattar Wernström som ”mycket egendomligt”.

När man skall bygga ett hus krävs expertkunskaper. Det krävs säkerhet. Inte bara för el och liknande, utan även att marken är hållfast, att väggarna bär, att golvet håller etc. Det krävs vinterisolering och att avloppet fungera, osv. Allt detta rycker Wernström på axlarna åt. Dessutom underlåter Wernström att berätta det faktum att det krävs verktyg och redskap för att bygga hus; samt material att bygga med, trä, sten, tegel och annat. Var kommer material och verktyg ifrån? Vad händer om de tar slut eller blir bristvara? Vem tillverkar tegel och betong i Wernströms scenario?
Samma sak gäller odlingen. Den mat vi äter är framodlad tack vare generationers samlade erfarenheter och modifierad genom sakkunskap och utbildning.

Odling måste finnas i Wernströms utopi, även om han bekvämt nog utesluter den i berättelsen. Han berättar inte var maten kommer ifrån. Istället uppfattar han det som så att de som kommer med nya odlingsidéer vilka ger mer mat åt alla och de som slitit för att få större äpplen eller mer avkastning, inte skall få mer än någon annan. Och var finns resten av expertkunskaperna i Wernströms utopi? Var finns tandläkare, kirurger, arkitekter och andra med kunskaper som tar år att tillgodogöra sig? Det verkar inte som om någon i hans Utopia någonsin blir sjuk.

Mer av vulgärt språk kommer på sida 15, och vi får veta att de överlevande använder adelskalendrar och biblar som toalettpapper. Check punkt 1: De kunde använt telefonkataloger eller protokoll, men Wernström tar chansen att visa på sitt psykotiska hat mot överklass och sin antireligiositet, check: punkt 10. Just det faktum att han tar upp denna sorts fula elakheter visar bara på hur låg han är som människa. Sanningen är förstås att det inte finns någon möjlighet att papper utan förvaring kan överleva i tusen år, varför det inte kan finnas adelskalendrar eller biblar kvar, såtillvida de inte bevarats. Och om de bevarats skulle de knappast användas som toalettpapper. De skulle vårdas som reliker. Men Wernström kan inte missa en chans att spy galla över vad han tycker är dåligt.

Lektionerna fortsätter med att berätta om hur uselt allt var för tusen år sedan, då fanns det bland annat något som hette tobak som

”kunde suga upp gifter och tungmetaller ur jorden”, besprutad med gifter, som skadade arbetarna, ”av vilka många var barn”.

Check punkt 1 och 9: miljöomsorg och sprida hat mot ”överklassen” och deras moraliska depravering för profit. Lektionen fortsätter och läraren berättar om

”de galna förfäderna. Hur de druckit sprit som gjort dem både galna och sjuka och fick dem att slå ihjäl varandra. När han måste försöka förklara hur förfäderna kunnat göra galenskaper tog han till det vanligaste och enklaste han kunde komma på. Kapitalismen.”

Check punkt 3 och 5: verkligheten som social konstruktion. Att systemet gör människan. ”Människan är inte utan blir. Hon formas av omständigheterna” (46). Precis som att inte människor slog ihjäl varandra utan alkohol? Eller att inte krig funnits innan abstraktionen ”kapitalismen” existerade?

Det verkar rätt fantastiskt att undervisning i ett postapokalyptiskt samhälle inte går ut på att lära sig sticka eller virka kläder. Inte bygga broar eller skapa saker eller ens lära sig bli bättre på att odla mat. Istället är huvudtemat för all sysselsättning och undervisning att gnälla över vad de kallar ett ”system” som en gång fanns för tusen år sedan. Orimligt? Ja.

Det är i denna bok man förstår varför Sven Wernström är en dålig författare. Hans scenarion är orimliga och falska. Han vill under sagans täckmantel sprida hat mot ”herrarna” och ”systemet” genom att medvetet utelämna fakta som talar mot hans visioner. Vem tillverkar kläder och skor i denna utopi? Varför finns det inga tävlingar eller sporter i denna framtid? Det existerar inga folk utan idrottstävlingar på jordklotet, har aldrig funnits. Men i Sven Wernströms böcker finns de inte alls. Det verkar inte finnas någon annan aktivitet än att dels klaga över forntiden och dels spela lite instrument emellanåt. (51,74: mot skräpkulturen. 62,67: kultur, sång och bondromantisk musik) Check: punkt 4, kultur. I varenda bok av Wernström, kultur, och åter kultur

Varför skulle människor i en framtida ödelagd värld slösa bort 99 % av all undervisning på att berätta om hur det en gång i tiden fanns ett ”system” som gjort att allt blev dåligt? Det är ett så menlöst scenario att man baxnar. Wernströms världar befolkas av kartongmänniskor som inte är mer levande än figurerna i Ayn Rands böcker, se här.

Det påstås att filmen ”Tarzan-apmannen” är den dummaste film som någonsin gjorts. Det här den dummaste bok som någonsin skrivits på svenska.

Läraren berättar att för tusen år sen fanns det ägare och egendomslösa.

”Ägarna fann det lönsamt att låta de egendomslösa bygga fabriker för rökgift och spritgift och sedan tillverka sånt i massor och sälja tillbaka till de egendomslösa. Med lockande namn och fina förpackningar. – Det enda positiva var att ägarna själva ibland föll offer för sin egen propaganda och både rökte och drack ihjäl sig”

Check punkt 1, 2 och 3: Wernströms hat mot överklassen; precis som att det vore deras fel om någon drack eller rökte? Och hans syn på människan: oförmögen att välja själv, lockas som en Pavlovhund vilken bara reagerar på yttre stimuli. En lustig jämförelse är knark. Det existerar också i samhället. Men det finns inga ”lockande namn och fina förpackningar”. Hur kan det då säljas? Om allting bara säljs som resultat av reklam, borde ju inte narkotika kunna finnas. Som vanligt hänger inte Wernströms socialistiska verklighet ihop.

När några av överlevarna hittar flaskor, super ner sig direkt (52). Check: punkt 5, alkohol = problem. Vänsterns eviga förbannelse. Det faktum att praktiskt taget alla kulturer på jorden innehaft alkohol finns inte i Wernströms tankevärld. Inte heller att man faktiskt kan använda alkohol till mer än att dricka. Sårrengöring till exempel. Många forskare menar att brödtillverkning var ett misstag när man tillverkade öl. En vetenskaplig tes är att jordbrukets utveckling var ett resultat av längtan efter öl. Det är ett faktum att vatten blir dåligt snabbt och att en av ölets funktioner var att tillhandahålla dricka under resor och färder. Och att ingen skulle kommit på att tillverka alkohol under de tusen åren sedan undergången? Hur sannolikt är det? Boken och scenariot är totalt orimligt.

Spontan kommentar: Tjat, tjat, tjat. Samma hela tiden. Och han fortsätter i 80 sidor! Känner att jag inte fortsätter om ingen betalar mig. Suck! Okej, vidare:

Lantbor kommer med varor till ruinerna av städerna och alla köper och säljer (18). Check punkt 15: inga svar. För vilka pengar? Hur trycks de? Av vem? Och backas upp av vilken regering/statsmakt? Som vanlig inga svar från Wernström; han bara skriver med den ena förutsättningen efter den andra hängande i luften. Det här är inte ens barnböcker pga. sin enkelhet, det här är helt enkelt dåligt! Detta är skräp.

Ett par möts och följande meningsutbyte infinner sig:

”Ska vi provknulla?… Där förde hon hans kuk dit den ville”(18f).

Check punkt 5, 15 och 16: Wernströms besatthet av sex (mellan unga personer), och ett vulgärt språk. Men naturligtvis inget i Wernströms scenario om sexuella problem, tex frigiditet, olust eller oönskade graviditeter. Inte heller sexualiserat våld, som ju är så vanligt förekommande i hans andra böcker. Finns det preventivmedel? Och i så fall vem tillverkar dem? Det var bra ont om dem i Östeuropa före muren föll. Jag antar att alla dessa problem beror på ”klassamhället” och att problemen försvinner av sig själva bara man ändrar ”systemet”.

Wernström döljer också det ”orättvisa” faktum att vackra människor har lättare att få sex. Eller att berömda figurer, typ idrottsstjärnor eller de bästa musikartisterna, får mer än vanligt folk. Wernströms scenario kommer ur hans moral som förespråkar nivellering. Alla presenteras som likadana, ingen får ha företräde.

Hoppas jag inte låter fördomsfull, men jag tycker faktiskt att det är ganska motbjudande att höra detta språkbruk av en man som är nära nittio år gammal. Jag har ofta undrat om Wernströms sexualbesatthet har att göra med någon störning i frontalloben. I likhet med många andra patienter jag mött under mina år som sjukvårdsbiträde inom åldrings- och mentalvård.

Men det blir faktiskt värre: En trettonårig kvinnlig elev försöker förföra läraren (52), vilket är ett scenario som ofta återkommer hos Wernström. Check: punkt 5, sexualfixering. Här i formen av hebefili. Från Wikipedia:

”Hebefili klassas medicinskt som en parafili. Hebefili är en underkategori till den psykiatriska diagnosen pedofili”.

Sven Wernström kan alltså klassas som pedofilförespråkare.

Wernström återkommer till antikristendom och dess sexualfientlighet.

”Sex var något den här Gud var märkvärdigt fixerad vid” (27)

Check: punkt 5, sexualfixering. Om något så är det ju Sven Wernström som är totalt sexfixerad! Han ser sexualitet i varenda buske; för att inte säga varenda tavla, skulptur, staty och tapet. Han är totalt besatt och hittar det han letar efter i varje sammanhang. Och i likhet med andra utan sjukdomsbild skyller han på alla andra.

Kapitalister var tjuvar, ty

”Den som vill bli rik måste ju ta pengarna någonstans ifrån. Man kan inte bli rik på eget arbete, bara på andras” (34).

”företag i vårt samhälle ska inte ge ägarna vinst. En sån vinst är alltid stöld. Från arbetarna som jobbat ihop den eller från kunder som betalat för mycket” (44)

Check: punkt1, hat mot överklass. Här ser vi den traditionella marxistiska falska logik om att ekonomin är ett nollsummespel där den enes vinst är den andres förlust. I verkligheten finns mängder med scenarion där alla blir rikare. Man kan visst bli rik på eget arbete. Dessutom är inte vinst stöld från varken arbetaren eller köparen. Det är en avtalad ersättning som ges för arbetet respektive produkten. Marxisternas syn på mervärdet, alltså vinsten, är ren metafysik.

Wernström tar sedan upp privatskolor:

”ägarnas avsikt med en skola var ju inte att ge bra undervisning utan att tjäna pengar”

Wernström medvetet utelämnar marknadsekonomins självreglerande mekanism, att om en skola har undermålig undervisning får den inga kunder, då försvinner den av sig själv. Inte i en enda av sina hundra böcker har herr Wernström kommit med ett alternativ till denna mekanism.

Boken fortsätter med att man håller ett stormöte där allas kunnande skall tas tillvara (42). Beskrivningen är som en parodi på vänstermöten från sjuttiotalet. Alla pladdrar floskler, ingenting konkret uppnås. Det finns en orsak till att Wernström skriver barnböcker, han kan bara stapla floskler, inte svara på något eller ge lösningar på problem.

*

Sven Wernström berättar i efterordet om sin bok, att han fick ett gott språk med sig hemifrån, vilket ledde till goda betyg i skolan (81f). Check: punkt 12, upprepning, för att huvudpersonen i hans böcker har läshuvud händer om och om igen, tex i Trälarna, Den underbara resan, Äventyraren med flera. Alla hans elever läser mycket och får beröm för sin goda läsning och skrivning.

Till ungdomar som vill skriva ger han rådet läs mycket och ”Se samhället klassmässigt”. När Wernström började skriva hade många böcker vänstervridning, idag ges inte så mycket vänsterlitteratur ut. Han får frågan varför? Han har inget svar. Det faktum att socialismen blivit totalfiasko på varje plats på jordklotet och att detta är uppenbart för alla har visst gått herr Wernström förbi.

Wernström svarar på en fråga om dagens litteratur att han är glad att man inte längre behöver vara pryd i böcker. Jotack, det märks. Sven Wernström får frågan om sin bästa bok, och svarar att han är mest nöjd med böckerna ”Det sista vapnet, Bäng Bäng, Mannen på tåget, Trälserien”

*

backlash

Det finns en faktor jag sparat till sist. Det sker en händelse i slutet av den postapokalyptiska boken Tusen år efteråt som måste återges ordagrant och med stort utrymme, annars kan läsaren tvivla på sina egna ögons vittnesbörd. Det är en backlash! Ett scenario som visar bokens själva essens. Faktiskt en sammanfattning av barnboksförfattaren Sven Wernströms femtioåriga författarkarriär, och samtidigt ett så fantastiskt självmål att man måste läsa det för att tro på det. Check: punkt 17, backlash, sid 71, inledning på det 21:a kapitlet:

”Neva hade legat på stengolvet och fått ont i ryggen. Nu hade hon och Ere en madrass, men några möbler hade de inte. Pojken Jok tittade in i deras tomma krypin och frågade:

-Vad är det ni vill ha då?

-En säng skulle vara bra, sa Neva. Men jag vet inte…

-Det kan jag ordna, sa Jok.

-Kan du fixa möbler du?

-Jag kan ju alltid försöka, sa Jok. Vd behöver ni mera?

-Ett par stolar kanske. Och en bänk att sitta på här utanför i solen.

Jok började med stolarna. Redan samma dag kom han med två enkla pinnstolar i massiv björk. Han bar dem inte själv. Två småpojkar bar varsin stol.

-Blir dom här bra? Frågade Jok

-Fantastiskt! Sa Neva. Var har du fått tag i dom?

-Man gräver, sa Jok. Man hittar alltid saker när man gräver.

-Jag får väl betala pojkarna, sa Jok. Om jag får fyra kronur.

-Det var billigt, sa Neva. Såna fina stolar!

Hon gav Jok fyra mynt. Han gav pojkarna varsitt och stoppade de båda andra i sin egen ficka.”

Senare upprepas detta med flera möbler, anlita bärare, ge dem en del av vinsten och behålla resten själv, Jok

”började nu känna sig rik… Källaren med möbler var Joks hittills största fynd. Möbler hade de flesta fått lämna när de flytt från sina strålskadade hem. Alla behövde möbler. Jok såg här en möjlighet att samla på sig mycket pengar”.

Och så boken klimax, sid 76: Det hålls ett stormöte igen, där de skall gå igenom den nya situationen, och givetvis sätta den i samband med det gamla:

”Ordförande Vast kallade till stormöte. Det skulle hållas i samma lokal i skolhuset som förra gången. Vem som pratat med honom och fått honom att ordna mötet blev aldrig riktigt klargjort, med det fanns flera som var bekymrade och menade att något måste göras.

Där satt, låg och stod de nu, ett par hundra medborgare och undrade vad som skulle ske. Ordförande Vast hälsade alla välkomna och sa:

-Alla är vi glada åt att vara överlevare. De flesta av oss vet vad våra förfäder ställde till med i mördarnas århundrade och vad det var för samhällssystem de hade då. Jag vill be vår historiker Bori säga något om det.

Bori tyckte liksom förra gången att det blev lite stelt och formellt när ordförande Vast skulle leda ett möte. Ordning och reda. Men det var kanske någonting man skulle ställa upp på. Han reste sig och sa:

-Kapitalism hette det. Ett samhällssystem där nästan allt befann sig i privat ägo och allt var ojämlikt fördelat. Ett samhälle med ägare och egendomslösa, ett samhälle med fattiga och rika.

-Och dom som styrde kallades? Sa ordförande Vast.

-Kapitalister, sa Bori. En kapitalist var alltså en ägare. Han arbetade inte själv, han lät andra arbeta åt sig och stal det de skapade med sitt arbete. Arbetarna fick bara så mycket att de kunde hålla sig vid liv, resten behöll kapitalisten. I mördarnas århundrade blev kapitalisterna så rika att dom kunde göra vad som helst. Till slut blev det kärnkraftverk och atombomber och…

-Och sen vet vi hur det gick, sa ordförande Vast. Men nu skall vi tänka på hur det kan ha börjat. Någon anställer arbetare och lägger beslag på det de drar ihop. Någon blir därmed kapitalist och allas vår fiende. Och nu är det nån av oss som börjat med det där. En av dina elever, Bori!

Det uppstod tumult i salen. Frågor och svar och allmänt babbel. Så småningom blev det klart att ett litet frö till den hatade kapitalismen höll på att slå rot mitt i deras samhälle.

-Den där pojken Jok!

Han var det. Som hade tjänat pengar på andras arbete och börjat samla på sig en rikedom. Något som absolut inte fick hända. Och inte tolereras om det hände.

Jok kunde inte fly. Han stod mitt i gruppen. Han var omringad och kunde inte komma därifrån.

Frågan uppstod vad man skulle göra med en sån. Ett straff borde han väl ha.

-Vi har ingen domstol, sa någon.

-Vi har inget fängelse.

-Dödstraff skall vi väl inte ha hos oss?

Bori sa:

-Ett straff skall inte vara en hämnd, det skall leda till omtänkande och anpassning. Varför började du med det där, Jok?

– Jag hade nåt som andra ville ha, sa Jok. Då kändes det naturligt att…

-Det är inte naturligt att tjäna på andra. Det är naturligt att tjäna varandra”

Det fantastiska är att Wernström misslyckas kapitalt i sitt moraliska budskap! Liksom i sällskapsspelet Monopol (1, 2, 3, 4) vill socialister att vi skall känna motvilja mot de som tjänar mer än genomsnittet, att vi skall tycka illa om de som är bättre än de övriga:  arbetsammare, smartare, slugare, driftigare. I sin bok Tusen år efteråt vill Sven Wernström att vi skall känna motvilja mot pojken som är smart och driftig, men istället känner vi alla glädje över hans rikedom och beundrar honom för hans driftighet. Alla med mer än 42 i IQ förstår att alla tjänar på hans agerande, köparen, säljaren och de två anställda, det är ett win-win-win-win scenario. Vi ser honom som hjälten, inte skurken.

Sven Wernström skjuter sig själv i foten – igen. För samma scenario finns både i Wernströms bok Max Svensson Lurifax och i boken De hemligas ö: en smart driftig kille jobbar ihop en egen förmögenhet och får den snygga tjejen. (check: punkt 12, upprepning, SW skriver bara samma sak om och om igen). De slutar förstås med att de svaga, fega och ynkliga stjäl hans egendom, och inför vad Wernström kallar ”rättvisa”. Enligt Wernström blir sedan allt bra. Han tar förstås inte upp Thatchers invändning ”problemet med socialism är att någon annans pengar kan ta slut”

Wernström visar också en total oförmåga att inse marknadsekonomins mekanismer, att en vara som är mer sällsynt än andra eller mer efterfrågad än andra automatiskt blir dyrare pga marknadens osynliga hand. Inte konstigt att SW själv aldrig startat företag eller liknande, han kan bara skriva. Liksom alla andra tusen och en nollor som skriver eller spelar och sjunger inom vänstern. Ingen av dem är tillräckligt klyftig för att fatta hur ekonomi fungerar, därför kan de inte göra annat än att gnälla på de som är bättre än de själva. Påminner lite om hur fetknoppar klankar ner på idrottsmän eller dansare. De gör det av avundsjuka och mindervärdeskomplex, för att de själva aldrig skulle kunna prestera någonting liknande.

Det enda egenskaper SW verkar erkänna hos barn är läsförmåga och spela/sjunga. Åter kan man lätt se orsaken: Sven Wernström skriver i sin egen blogg att han ”var lungsjuk i min barndom och inte fick vara med på gympa och fotboll i skolan” (2013-12-19). Han var totalt värdelös på idrott, sjuklig och klen. Så sjuk och klen faktiskt att han inte ens fick var med, och som sportsligt obegåvad ser han liksom många andra boktöntar ner på idrotten.