13. Skatten i de fattigas by
14. Olle och fabriken
15. Hemligheten
16. Kamrat Jesus
17. Mannen på tåget
18. Max Svensson Lurifax
19. Mordet på Lillan
20. Polisen slår till
21. Trälarna
22. Trälarnas söner
23. Trälarnas döttrar
24. Torkel och prinsessan Mia
25. Fiendens språk

14. Olle och fabriken

En barnbok på 63 sidor, utgiven på Gidlunds förlag, och med illustrationer av Lars Westman. Om boken skriver Wernström själv den 9 feb 2013.

”Några pojkar slutar skolan och går ut i världen för att lära sej yrken. När de kommer tillbaka finns det inga jobb. Då beslutar de att själva starta en fabrik.

Var och en satsar sitt yrkeskunnande. Men en av dem, Hilbert, kan inget yrke. I stället har han en kista med guld som han ärvt av sin farfarsfar som varit slavskeppare. Hilbert satsar guldet och så sätter de igång.

Nu visar det sej att han med guldet får sätta sitt namn på fabriken. Det tycker de andra är konstigt, men så står det i lagen. Hilbert lugnar dem och säger: – Bry er inte om det. När vi tjänat pengar ska vi ändå dela jämnt. Efter ett år har de tjänat hundratusen och Hilbert delar jämnt: Femtitusen till honom och femtitusen till de andra att dela på.

Här avbröts högläsningen alltid av barn som ropade: – Nä, va orättvist! Boken spreds i de nordiska länderna och överallt reagerade barnen likadant: – Nä, va orättvist! Jag lärde mej att barn har en väldig känsla för rättvisa.”

Wernström skriver långt senare att ”Det var tacksamt att skriva för små barn. Jag fick intryck att de har sunt förnuft och känsla för rättvisa”. Vilket tydligen också Wernström har.

Det är inte ofta man möter en vuxen man som skryter med att hans hjärna är en femårings. Det är naturligtvis inte underligt att femåringar inte kan förstå vad vuxna uppfattar som rimligt och rättvist. Det är inte konstigt att ett litet barn inte kan fatta att orsaken till att just ett barn i gruppen får glass, men inte de andra. Vi övriga inser att det beror på att det var just det barnet som hjälpte läraren, och att glassen är en rättmätig belöning för en insats som ingen annan gjort. På samma sätt får bara den som bidragit vara med på ”Byta grejer dagen”. De allra flesta barn och vuxna förstår ganska snart att om man får vara med och byta grejer utan att själv behöva lägga till något, kommer några snart att utnyttja de andra.

Dessutom kommer dessa barn, när de väl växer upp, förstå koncept som investering. Wernström skriver i boken att arbetarna:

hade sina verktyg, de hade sin skicklighet, de kunde göra vad de ville…. vi vill bara arbeta i vår egen fabrik som vi själva har byggt.

Men hur skulle fabriken blivit byggd från första början om ingen investerat i bygget? Detta utelämnar Wernström. En annan faktor som utlämnas är risktagandet. Att ju mer du satsar desto mer kan du vinna. Observera ordet ”kan” vinna. Det kan ju också bli så att man förlorar allt. Wernström verkar tro att ekonomi bara är att ”starta en fabrik” (se bild på Wernströms husbygge). Men om ingen vill köpa varan då? Om ingen behöver varan för alla har redan en? Med ekonomispråk, vad händer om det inte finns avsättning för produkten? Vad har då fabriken för funktion? Vem skall betala lönerna? Vad händer i Wernströms sagobok om arbetarnas produkt inte köps av någon?

När ett barn förstår att han som investerade faktiskt kan förlora allt han äger, då börjar de förstå att det i allra högsta grad är rättvisa att vissa får mer än andra. Snart nog inser de dessutom att vissa i klassen har företräden för att de är vackra av naturen eller begåvade i idrott eller musik och att dessa klasskamrater därför klassas som bättre av andra, och kommer att få en massa fördelar som de andra inte får. Detta kan man förvisso klassa som orättvisa. Men de flesta av oss lär oss leva med det.

Investering och risktagande tar Wernström bekvämt nog aldrig upp. Faktiskt inte i någon av alla sina böcker, trots att han kallar sig en ”produktiv författare” och recensenten Gabriella Håkansson talar om hans ”över 100 böcker”. (Arbetaren 3/5 2009. Hon kallar även Wernströms pedofili för ”lite mysig erotik”)

Faktum är att just Olle och fabriken är ett bra exempel på att Wernström inte är en produktiv författare. Boken, eller snarare häftet, är 63 sidor långt. Av dessa består femton hela sidor och elva halva sidor, av tecknade, och ganska fula, bilder. Det innebär att texten, som är i storformat, är runt 40 sidor. Vore stilen tryckt i Times 12 hade den varit cirka 20-25 sidor. Med andra ord en väldigt liten textmassa. Ändå räknas detta till en av Wernströms ”böcker”. Inte konstigt att han får rykte som ”produktiv författare” med ”över hundra böcker” skrivna.

Låt oss se närmare till innehållet och jämföra med Wernströms 17 punkter: Boken börjar med att Olle vill bli smed, men det tycker hans far inte är fint nog. Olle bör gå i skolan där man får lära sig räkna till hundra miljoner och räkna upp alla kungar. Där ser vi check punkt 11: skolhatet; skolan som enligt Wernström är en värdelös korvstoppningsfabrik, där man bara får lära sig meningslösheter som kungalängder. I skolan var det så att ”Alla tävlade om att vara bäst”, och den som skröt mest var Hilbert som berättar om alla pengar han ärvt av sin farfarsfar, vilken ”fångade negrer i Afrika” och blev rik. Här kan vi checka av punkt 7: löjliga namn. Typiskt att den blivande skurken måste heta något så osannolikt, och ganska töntigt, som ”Hilbert” när hjälten heter det mer neutrala ”Olle”.

Olle hoppar av och går till smeden, som var ”stor och stark” och ”skrattade med vita tänder och sjöng med hög röst när han arbetade”. Här ser vi renodlad arbetarromantik. Wernström försöker manipulera läsaren till att koppla ihop fin, leende och skratt med ”riktig arbetare”, och berätta hur riktiga hantverkare kan skapa ”de vackraste saker” (check, punkt 13: Wernströms egen moral).

När Olle blir duktigare går han ut världen, och ”Nu skall jag berätta hur det var ute i världen. Ute i världen var det fattigt och eländigt” förklarar Wernström (check punkt 2: allt är dåligt). För

”de flesta människor var fattiga. Nu är det så i alla länder att det finns fattiga människor och rika människor. Det kan vara svårt att förstå, innan man kommer underfund med varför det har blivit så”

Vilket förstås inte Wernström berättar för oss (check punkt 15: luckor och inga svar). I vissa länder bygger de rika stängsel för att hålla de fattiga borta, i andra låser man in de fattiga som klagar. ”Där fanns det mycket arbete för en smed”.

(Olle tänkte) I det enda landet sitter de rika bakom galler därför att de är rädda. I det andra landet sitter de fattiga bakom galler för att de vågar knysta. Och han tyckte världen var konstig”

Olles mästarprov blir ett hänglås som han tar med hem. Men hemma är det illa. Olles far berättar att ”Här finns ingenting att göra. Du kommer inte att kunna få något arbete”. Olle träffar sina skolkamrater som inte heller får arbete. Olle kommer till slutsatsen att:

”Man borde bygga en fabrik.
-Vadå för slags fabrik? Frågade Hilbert-
-En metallfabrik. En stor fabrik som kan göra många saker som folk behöver.
-Då gör vi det, sa Hilbert. Det vill jag gärna vara med på.
Olle blev riktigt glad över sin idé att bygga en fabrik”

Och svårare än så är det tydligen inte att bygga en fabrik, enligt Wernström. Hilbert kan bara räkna till hundra miljoner och räkna upp alla kungar, men han kan inte arbeta. Dock har han sina pengar ”-Så nu kan vi köpa allt som behövs till fabriken”. Om Hilbert inte haft pengarna kan man ju fråga sig var man skulle fått kapital till att starta upp allt, men som vanligt tar inte Wernström upp detta.

Som bekant måste man ha någonstans att bygga fabriken, en plats. Var får man den ifrån och hur har man råd med den? Jo, ”borgmästaren i den lilla staden blev så glad åt fabriken att han upplät en tomt alldeles innanför stadsgränsen. Och den skulle inte kosta någonting alls”. Så bekvämt. Behöver man något så ramlar det tydligen från himlen, enligt Wernström. Eller åtminstone från någon givmild människa som råkar ha det som behövs och delar med sig av det.

Träd måste köpas till bygge, så det får Hilbert köpa, men Wernström går förbi hans investering. Samma gäller stenen som behövs till grunden ”Det blev att hugga i på nytt och bryta och hugga och släpa fram”. Tydligen finns sten att ta i största allmänhet. Några arbetare – riktiga arbetare – börjar gnälla över att Hilbert inte arbetar. Ingen tar upp det faktum att han riskerar hela sin familjeförmögenhet.

”När fabriken är färdig, måste de ha verktyg att arbeta med i fabriken.
-Verktygen kan ni väl göra själva, sa Hilbert. Ni som är så duktiga och har fått lära er att göra saker. Då sparar vi pengar.
Och det lät ju riktigt. Alla verktyg är ju gjorda av skickliga arbetare. Därför kunde de ju lika gärna göra dem själva i stället för att köpa dem”.

Enligt Wernström är det så enkelt att man kan bygga en fabrik,  som är till för att tillverka verktyg, utan att ha verktyg. Sedan kan man utan verktyg tillverka nya verktyg som skall användas i fabriken. Utan att ha först ha en fabrik. Logiken haltar lite hos herr Wernström. Till slut är fabriken klar.

”Så började alla de femtio unga männen att arbeta i fabriken. Det var vad de hade längtat efter. Fabriken kom igång. Det klingade och slamrade där inne. Röken steg ur skorstenen. Sången hördes ur de öppna fönstren tillsammans med ljuden från arbetet.”

Mer arbetarromantik från Wernström, som berättar hur staden vaknar. Men med ett väldigt begränsat perspektiv:

”När en fabrik kommer igång, så händer det alltid en massa andra saker samtidigt. För att arbetarna skall kunna tillverka saker måste de ha råmaterial. Det kommer med tåg och lastbilar från andra delar av landet”.

Ja, det ”kommer”, bara sådär. Utan att någon betalar för dem? På vilka vägar? Vem har byggt dem? Och vem har grävt fram råvarorna? Vad gör man om de tar slut? Osv. Samma gäller resten av Wernströms beskrivning. Fler får arbete då affärer öppnas där arbetarna kan handla, de lånar pengar i banker för att bygga hus, skapar familjer och då byggs daghem, skolor och ungdomsgårdar.

Varje detalj i Wernströms scenario väcker tio nya frågor – som aldrig besvaras! Allting går av sig själv utan investeringar. Alla råvaror som behövs bara liksom finns där att användas.

Den bäste av alla science fiction författare, Frederik Pohl, skriver i en av sina böcker (Midas värld) att det är inte kärlek som får världen att gå runt, det är energi. I vårt samhälle har det som fått världen att gå runt i hundra år varit olja, bensin. Utan den inget välstånd. Lyckligtvis har vi alternativ som kärnkraft, kol, gas, vatten och vind. Men oljan är kung. Olja finns inte i Sverige.

I Wernströms bok (alla han böcker faktiskt) existerar råvaran olja som ger energi som något vilket bara finns. För att få bilar att gå och fabriken att tillverka varor förutsätter Wernström att det helt enkelt bara finns tillräckligt med bensin för att driva allt. Inte ett ord om det faktum att olja måste importeras, och det faktum att de som har monopol på oljan vill ha betalt för sin produkt. Vare sig det är i pengar eller annan ersättning.

Lika lite tar Wernström upp problemet ”peak oil production”. Faran med att oljan börjar ta slut. För att inte tala om hur vårt samhälle kommer att förändras när energin i form av olja blir mer sällsynt och därmed dyrare. Hur kommer ett samhälle se ut om det kostar mer i bensin att åka till ett billigt köpcentrum utanför staden än att betala högre priser till den lokala handlaren? Vad händer med stadsbilden?

Wernström skriver för barn, för de kan inte tänka i den sortens banor. En vuxen människa ser lätt igenom hans manipulation, hans uteblivna resonemang och det faktum att hans logiska trådar hela tiden brister och mynnar ut i lösa ändar.

Så kommer då bokens klimax: ”Hilbert säger: –När vi tjänat pengar ska vi ändå dela jämnt. Efter ett år har de tjänat hundratusen och Hilbert delar jämnt: Femtitusen till honom och femtitusen till de andra att dela på.” Det var det som arbetarna på fabriken, samt Wernström och de andra femåringarna inte tyckte var ”rättvist”. De går till domaren och frågan om lagens syn. Lagen stödjer Hilbert, men det bevisar förstås bara att man i framtiden ”får ändra på lagen… så lagen blir rättvis”.

Hilbert blir rikare och rikare. Arbetarna blir trötta och får ont i lederna. Fabriken ”tillverkade plogar och grindar och strykjärn och spisar”. Från ingenstans vill Hilbert lägga ner fabriken för:

”Den ger inte tillräckligt vinst, sa Hilbert. Arbetarna har för mycket betalt. Nu har jag hört talas om en stad längre söderut i landet, där det finns många arbetslösa. De tar den lön de kan få, bara de får arbete.”

Äntligen ser vi något positivt från Wernström: kritik mot de som i profitsyfte skapar arbetslöshet. Idag är metoden snarare att massimportera invandrare för att konkurrera ut svenskar. Emellertid får man ställa frågan: vad händer om en fabrik blir olönsam?

Att varven försvann från Göteborg beror ju inte på att Arendal flyttade någonstans, det berodde på att andra kunde tillverka liknande båtar men billigare. Så vad skall svenskarna göra? Tillverka båtar och sedan skicka ut dem till Vinga och sänka dem?

Samma kan man fråga om tygindustrin i Borås, eller Saab-fabriken i Trollhättan. Visst förekommer det att fabriker läggs ner för att ägarna vill tjäna mer pengar någon annanstans, men det måste ju finnas en avsättning, en marknad, någons om vill köpa produkten. Vad händer om det inte finns? Som vanligt inga svar från  Wernström. (check punkt 15, inga svar)

Hilbert stänger fabriken, med lagens stöd ty lagen säger ”ingenting om dom som har byggt fabriken”. Då blir staden fattig, ty ”Allt välstånd beror av att det finns arbete”, säger Wernström (check punkt 13: Wernströms egen moral). Men det är naturligtvis fel. Många naturfolk på ogästvänliga platser arbetar som galningar, sliter året runt, för inget välstånd alls. De lyckas bara överleva. Samma gäller folk i historien. Före industriella revolutionen var en rik människa en som visste att han skulle få äta nästa dag! Trots detta slet man från soluppgång till solnedgång.

Så vad är då välstånd? Tja, vad sägs om elektriskt ljus. Det är trevligt. Men det var inte ”arbete” som skapade glödlampan, det var Thomas Edisons geni. Visst gjorde han tiotusen försök innan det lyckades och med det kan man ju mena att arbete krävs, men det ändrar ingenting. Utan hans tankeförmåga och förnuft hade inte glödlampan kommit till, oavsett hur mycket ”arbete” man lagt ner på glödlampan. Samma sak gäller mängder med innovationer och uppfinningar. Vissa kommer till utan ansträngning, vissa genom svett, men de är inte resultatet av att Arbete = välstånd. De är resultatet av flera omständigheter.

En bördig mark kräver bra mycket mindre arbete än en halvöken, och trots att man arbetar mindre får man mycket mer än de som sliter på ofruktbar mark. Nya uppfinningar ökar välståndet. Nya arbetsbesparande åtgärder eller upptäcker ökar välståndet.

Det är ju lustigt hur de kommunistiska länderna varit så totalt oförmögna att skapa välstånd åt sina medborgare, trots sin syn på att allt som behövs är mer arbete.

Som vanligt tar Wernström aldrig upp kommunismens misslyckande i sina böcker. Inte Sovjet, Kina, Kampuchea, Tanzania eller ens Venezuela. Det senare landet ser han som ett föredöme för president Chavez delade ut oljepengarna till de fattiga; nu tio år senare, 2014, är pengarna slut, och Venezuela sjunker tillbaka i fattigdom. Vad vann man? Ingenting.

En annan sak som utgör välstånd är rinnande vatten. Romarna skapade akvedukter och badhus. Skulle de kunnat göra det utan tillgång till friska källor? Jodå, enligt Wernströms världsuppfattning. Allt de behövde göra var att arbeta tillräckligt mycket. Även om romarna bott mitt i Saharaöknen så hade de kunnat fixa badhusen, ty det är ju arbete som skapar välstånd. Inte tillgång på rent vatten, eller genialiteten hos de romerska ingenjörerna. Inte heller kvaliteten på deras skolor och gymnasium som utbildade dessa fantastiska män. Eller ens den moral och samhällsattityd som gjorde det till ett ideal att vara nytvättad och som förstod kopplingen mellan god hygien och god hälsa. De senare till skillnad från det kristna samhälle som följde efter.

I Wernströms böcker löser man ofta frågor om hygien, om de ens tas upp, att helt enkelt bara vara en förutsättning i diskussionen. Han förutsätter att det bara finns rinnande vatten där man bor. Liksom det bara av en händelse finns mat, natur, mark och allt annat man kan behöva.

Bara en så enkel sak som rakhyvlar istället för rakknivar ökar (åtminstone männens) välstånd. Det spelar ingen roll hur mycket ”arbete” man lägger ner, det blir inte bekvämare att raka sig med kniv för det. Wernström tror att först satt det en gubbe i ett styrelserum i New York, gnuggade händerna och tänkte på hur han skulle tjäna mer pengar. Sedan hittade han på rakhyveln, startade en reklamkampanj för att övertyga alla herrar att använda hans produkt. När han lurat alla genom mördande reklam blev han rik på  reklamslogans!

Alla som förstår det minsta om världen utan att se den genom marxistiska glasögon, inser att FÖRST fanns ett behov, eller åtminstone en önskan, att göra daglig rakning uthärdligare. SEDAN arbetade herr Gillette fram ett alternativ, med massor av tankearbete och experimenterande, tills han fick fram hyveln. Slutligen marknadsförde han den, och enbart eftersom hans rakmetod var överlägsen den gamla, fick hyveln ett genomslag i hela världen. Samt gjorde sin upphovsman rik. Det hade inte ett dugg med reklamkampanjer eller slogans att göra. Rakhyvel slog ut rakkniven genom sin inneboende överlägsenhet och för att folk vill ha den. Så enkelt fungerar världen.

Åter till Olle: eftersom det är en barnbok med moralisk tvist får Olle samvetskval över de arbetslösa kamraterna. Som så ofta i Wernströms böcker löser man problem genom att hålla ett stormöte. På mötet förklarar en arbetare att ”Det är inte rättvist att någon ska bestämma (att stänga fabriken) ensam”. Olle säger även han att ”Det är inte rättvist” att Hilbert blir rikare och de andra fattigare. Så på eget bevåg öppnar arbetarna fabrikerna, ”Och det hördes sång ur de öppna fabriksfönstren” (Arbetarromantiken igen). De arbetar utan Hilbert som ”är en skurk, som bara tjänar pengar på andras arbete”. Vilket ju inte är sant.

Boken slutar med att berätta om Hilbert, som drar från land till land för att tjäna mer pengar på allt billigare arbetare. I Afrika, där pengarna ursprungligen kommit från, gör de ”uppror och brände hans fabriker och hade sånär dödat Hilbert, när han lyckades fly”. Han kommer tillbaka utfattig, får sopa på fabriken eftersom han inte kan någonting. Efter att ha lärt sig sopa får han ”full lön. För nu var det rättvisa i fabriken”.

Överhuvudtaget förekommer orden ”rättvist” och ”rättvisa” ofta i denna bok. Vad menar Wernström med det ordet?

Om och om igen i sin femtioåriga författarkarriär skriver Wernström hur det är fel att tjäna pengar på andras arbete, dvs den marxistiska uppfattningen att det är någon sorts ”stöld” från arbetaren att ägaren tjänar mer, eller att man får tilldelat efter sin insats. Denna metafysiska dogm är lika meningslös som den är obevisbar. I verkligheten får naturligtvis arbetaren sin tilldelade avtalsenliga kontrakterade ersättning för sin arbetsinsats. Finns det vinst kanske man får bonus eller löneökning. Finns det förlust får man kanske lönesänkning eller i sista hand gå från arbetet. Snyft-snyft. En gång måste den sista bärstolen i Rom tillverkats. Skulle man fortsatt tillverka bärstolar når det inte finns slavar att bära dem, enbart för att rädda jobben för tillverkarna?

Därmed inte sagt att man bör lindra situationen för de nödställda genom investeringar i sektorer som har framtiden för sig, och hjälpa till med utbildningsbidrag och omställningar.

17. Mannen på tåget

Huvudperson: Eva, okänd ålder, sannolikt 17-18 år.

Bokens titel är ett plagiat från de betydligt bättre böckerna av deckarparet Sjöwall/Wahlöö,  vilka gärna hade ”Mannen” (som/på/från) i titeln.

”Mannen på tåget” från 1971 är en roman i genren ”tänk om…”. En strejkande gruvarbetare från Norrland möter en ung värnpliktig på tåget för att sedan medverka i Hylands hörna, ett TV-program som var väldigt populärt när det bara fanns två kanaler att se på. Där uppmanar han svenskarna att ta makten över sina produktionsmedel. Det kommer stöd från en spontan delegation som varit ute och demonstrerat mot kriget i Vietnam. Revolutionen sprider sig genom Sverige.

Presentation på förlagets hemsida:

En dag har den svenska arbetarklassen fått nog. Anställda tar över sina arbetsplatser, hus som står tomma ockuperas och eleverna tar makten på skolorna. På tunnelbanor och bussar börjar folk åka gratis.
Sven Wernströms roman från 1971 skildrar hur en svensk revolution hade kunnat se ut. Man kan läsa den både som en historisk dokumentation av 1970-talets vänstervåg och som en grundkurs i socialistisk samhällssyn.
Varför ser Sverige ut som det gör och hur skulle vi kunna ha det istället?

Pressklipp

”Det är propagandistiskt, men samtidigt naivt och utopiskt på ett uppfriskande sätt. Det är en roman som vill vara en handbok för socialister, en karta för samtiden inför framtiden. För framförallt är det ett tidsdokument. Boken skulle vara omöjlig om det inte var för att den är skriven i en tid då den socialistiska revolutionen var om inte direkt förestående så åtminstone tänkbar.” (LO-tidningen 19/3 2010)

”Den ger inspiration och ger läsaren ett perspektiv som minst sagt är sällsynt. Boken ger också läsaren information om grundläggande revolutionär teori på ett lättsmält sätt. Läs den själv och låna sen ut den till småsyskonet!” (Direkt Aktion nr 59)

”Sven Wernström tillhör våra stora folkbildare, i eget namn har han skrivit ofattbart minst ett sextiotal böcker. 1973–1981 utgavs exempelvis de åtta böckerna i Träl-serien, som skildrar Norrköping från 1000-talet fram till 1970-talet, Upproret (1968) berättar om några ungdomar mitt i revolten på Kuba tio år tidigare. Framför allt under 1960- och tidigt 70-tal var hans böcker en ungdomens uttolkare av de allt öppnare ögonen hos västs intellektuella och i viss mån arbetare; de lokala men framför allt globala orättvisorna som helt enkelt yttrar sig i att minoriteten lever gott av majoritetens slit. Det var enkelt nog när Wernström drog sin retoriska visa. Men han kryddade också den ideologiska anrättningen med vänskaps- familje- och kärleksrelationer och inte så sällan lite mysig erotik. Och oftast ur flickors och kvinnors perspektiv, faktiskt. I dag ter sig vid omläsning många av hans böcker fortfarande mycket läsvärda, som Resa till okänd planet, från 1967 där två ungdomar följer med ett rymdskepp och får nya, politiska och miljömässiga perspektiv på vår egen jord.

Mannen på tåget, som skildrar ett tänkt revolutionärt scenario på svensk arena, blir mest en berättelse om 1970-talets syn på politik och tidsanda. Den är kul att läsa, men också lite sorgligt tafatt i sin retorik, som är alltför lätt att plocka ned. Men som förstabok i orättvisans logik och i förståelsen av samhället som system funkar den bra. Att Murbruk förlag ger ut Sven Wernström är kul, med ett bra urval är det en skatt också för en ny generation.”
Josephine Askegård i Arbetaren 3/5 2009

Bloggaren ”En man med ett skägg” skriver betydligt mer insiktsfullt

”Mannen på tåget” är en jävligt konstig bok att läsa 2007. Inget av det som, för åtminstone Sven Wernström, kunde te sej tänkbart 1971, har någon relevans idag. Det finns inget Hylands hörna, inga politiskt medvetna värnpliktiga, inga demonstrationståg på väg mot amerikanska ambassaden en fredagskväll och knappt några norrlänningar.”

Kort sagt är denna bok en bortglömd relik från en svunnen tid.  Min bedömning blir lite hårdare än pressklippen: De sjutton punkterna Wernström fyller alla sina böcker med återkommer som vanligt:

I mötet mellan den unge värnpliktige och ”Mannen på tåget” berättar den äldre att överklass och studenter har självförtroende, arbetare har lärt sig att lyda (9) Check punkt 1, hat mot överklassen. Mannen påpekar att sedan 1814 har svensk militär bara skjutit på svenska arbetare (10) och att det finns inga utländska fiender, militär är bara till för inre ordning, att ”skydda kapitalisterna och deras egendom” (11).

Men det gäller förstås bara för ”kapitalistiska” länder. Knappast för Kuba eller Folkets befrielsearmé i Kina. Wernström har som vanligt inkonsekvenser. Ehuru det för honom själv bara är exempel på hur sant eller falskt varierar inför vilket samhällssystem man har.

Wernström byter scenario och går in på välbekant mark, skolan. I skolan i boken finns Staffan, ”skolans yngste manlige lärare”, som har FNL-märke och alla eleverna gillar (14). Typiskt för Wernströms verklighetsförvanskning: har man rätt politiska åsikter, så blir man populär hos eleverna. De är även unga och fräscha till skillnad från de unkna stofilerna som inte är samhälls- eller musiklärare. Check punkt 11, kritik mot skolan.

En av lärarna är sexuellt attraherad till elever, och är elak (16) Lite ovanligt, eftersom sex mellan lärare och elever annars är ett vanligt inslag hos Wernström. Om en lärare är sexuellt attraherad av sina elever, brukar det vara ett sundhetstecken hos Wernström. Scenariot återkommer i flera böcker, bla Trälarnas framtid och Äventyraren. Check punkt 5, sexualfixering

Wernström återvänder sedan till vänsterns traditionella bildningsdyrkan: han uppmanar till marxistiska studier, det är tom ok att stjäla böcker som är mot USA. (20)  Wernström förnekar inte sin subjektiva moral. Check punkt 4, att man kan lösa alla problem genom att studera kultur och (check punkt 3) att alla problem kan lösas genom att man uppfattar verkligheten som social struktur.

USA beskrivs som ’’den farliga stormakten i väster, alla folks gemensamma fiende’’ (24) Check punkt 8, USA-hatet. Wernströms psykotiska USA-hat, en total besatthet. Så är det dags för en demonstration. Den har 7300-7500 deltagare, men DN, den borgerliga och därför opålitliga tidningen, kommer skriva 3000, förklarar en av de rättrogna. Budskapet är att de som styr ljuger. (27) Check punkt 1, hat mot överklassen, och deras lakejer som skriver i tidningarna.

Tillbaka i Hylands Hörna berättar ”Mannen på tåget” inför TV-kamerorna att Norrland avfolkas. Regeringen och företagen konspirerar för att få folk att flytta söderut, ”Vem tjänar på det?”, ”Det är det man alltid måste fråga sig” (31), säger mannen. Wernström vill uppmana läsaren till att alltid leta konspirationer, att slösa bort sina liv på att tillskriva avsikter och misstänkliggöra motiv, istället för att göra något produktivt (check punkt 14, konspirationer).

Sanningen är förstås att Norrland inte avfolkas av någon konspiration. Finns det inte möjligheter till att få jobb däruppe så finns det inte. Och vid denna tid fanns jobben söderut. För övrigt har jag mött ett antal människor som flyttat från små ställen i landet till min egen stad Göteborg och samtliga är väldigt glada över sitt beslut. Livet i en småstad eller en by är inte alltid idylliskt. Många vill dessutom ha ett större urval av tjänster och varor, biljetter till opera eller teater, fler pubar och restauranger. Det finns en orsak till att folk bosätter sig i städer.

Tillbaka i skolmiljön får vi veta att adjunkter tror minsann att de är något, huvudperson Eva är minsann äkta arbetarklass (39) Och därför bättre en andra av någon obestämbar försyn, enligt Wernström. Det kanske glädjer honom att titeln adjunkt numera är avskaffad. Han tar även ställning mot slipsar, denna borgerliga snara (140)

Sedan kommer den sedvanliga kritiken mot sossar och facket från vänster, vi för veta att LO-anställda är högavlönade och därför på andra sidan barrikaden (40). En kritik som ofta återkommer hos Wernström, tex i Trälarnas fruktan, eller Bästa Sverige.

Missnöjet är stort i landet, försäkrar oss Wernström. (58) Och detta var nådens år 1970. Jag var visserligen inte med, men med tanke på att de flesta som levde då upplevt trettiotalets fattigdom och krigsårens umbäranden, fanns bara missnöje hos ett fåtal 68-sekter.
Wernström berättar vidare att den s.k. u-hjälpen stödjer bara överklassen i de fattiga länderna (63) och han tar ställning mot poliser, men pro fyllon (66). Alkoholen, bara problem. (Check punkt 6; se även s 154) Och polishatet, som i de flesta vänsteralster, både från då och nu. Ändå är det betydligt värre i hans riktiga polishataralster Polisen slår till som kom året efter, 1972.

Mitt i allt kommer en härlig vänsterfloskel, som egentligen inte betyder någonting: ”Medvetna individer med gemensam politisk grundsyn (handlar) alltid enhetligt och gör det som bör göras” (68). Liknande intetsägande kommentarer upprepas på sidan 130, 163, 193 (check punkt 12, upprepning) . Exempelvis på sid 130: Ett stormöte hålls där man slår fast att här skall inte var några dogmer, ty socialismen skapas i nuet (130)

Wernström berättar om och tar ställning för Joe Hill, fackföreningsagitator som avrättades i USA 1915 (70). Joe Hill var en dömd mördare som fälldes efter stark bevisning. Historien om Hill upprepas även i Den underbara resan (check punkt 12, upprepning). Som vanligt tar inte Wernström upp bevisningen mot Joe Hill. Mer om sex (78 och 119). Check punkt 5, sexualfixering. Det är i början av sjuttiotalet Wernströms sexualbesatthet kommer fram. Längre fram kommer han att fokusera på sexualiserat våld.

Wernström berättar om sin egen moral och vad den grundar sig på: Eftersom skillnader mellan människor, begåvning, utseende, har fåtts gratis, skall alla tjäna lika.(89) Detta är jämlikhet och rättvisa enligt Wernström. Lycka till.  Själv tänker jag på den berömde tenoren Hipolito Lazaro, som när han under det spanska inbördeskriget fick höra att alla var lika och skulle ha samma lön, svarade att då kan ju han ställa sig och riva biljetter, så kan någon annan gå upp och sjunga huvudnumret!

Tanken upprepas lite då och då i Wernströms böcker (check punkt 13). Senast i 2012 års Tusen år efteråt. Fascinerande med en man som skriver samma scenario 1971 som 2012.

Wernström slår sedan fast dogmen nummer ett: mot idealismen, samhället skapar människan inte tvärtom (136) Check punkt 3, verkligheten är ett påhitt, en social konstruktion som skapas av makthavarna,

En rolig sak med Wernström är hans inkonsekvenser. I denna bok tar han upp sin Bygderomantik, älska din hembygd (148). Detta är en av de få positiva sakerna med hans alster. Äras den som äras bör, för han tar även upp positiva saker som att människan producerar, det gör henne unik (182). Vilket är väl talat.

Från ingenstans berättar Wernström att man skall inte ens tala med USA-representanter (152). Wernströms psykotiska USA-hat dyker upp från ingenstans. Det har liksom ingenting med handlingen att göra, det bara finns där. Check punkt 8, antiamerikanismen.

Så närmar sig boken slutet, och den slutar med mera diskussioner (163). Det enda matnyttiga Wernström säger är att han avslöjar att demokrati är inte viktigt. Betydligt viktigare är arbetarstyre.(171) Bra att Wernström är ärlig i alla fall. Wernström tar aldrig upp att arbetarstyret sker genom ett självutnämnt kommunistparti som styr i kraft av att vara en elit som är bättre än andra. Sådant säger han inte högt.

Och alltihop slutar med att Wernström berättar att han inte har några svar på något, och går igenom några av socialismens floskler (193)

*

Punkterna i schemaform:
1. Sprida hat mot ”överklassen” 9,10,11,14,20,31,39,48,52,53,63,66,68,89,148,
2. Allt är dåligt 10,11,31,29,46,49,53,58,63,89,
3. Verkligheten är en social konstruktion/struktur 9,20,31,68,89,136,185,
4. Kulturprojekt 14,16,20,
5. Sexualfixering 16,78,119,
6. Alkohol = problem 66,154,
7. Löjliga namn, förnamn och smeknamn –
8. Anti-amerikanism 14,20,152,
13. Sven Wernströms egen moral 20,66,70,89,182
Övrigt: 130 (floskel),144(mot slips),193.

17.2 Upproret har börjat

Texter med Fickteatern, av bla Sven Wernström.

En utgiven skiva med Fickteatern var Allt växer tills det hejdas, med texter av Sven Wernström.

Den är allmänt usel med Wernströms vanliga kännetecken, psykotiskt USA hat och perverterat sexuellt våld. Skådespelarna ”sjunger” eller snarare bölar saker som

”Veeeem bombar i Kambodja, Laos å Vietnam”.

Samtidigt som man dunkar taktfast på en trumma.

Eller den inte alltför subtila inledningen på en trallvänlig låt.

”Känner ni folkens fiende USA-imperialiiismen”

 I en låt går en vietnamesisk bonde fram med handgranater mot en vaktpost. Inte bara föranlett av kriget utan även av personligt agg:

Hans far sköts ner av fransmän sen våldtog dom hans mor
En yankee tog hans syster sen mörda dom hans bror
Han hade flera systrar i byn han kommer från, men dom har rekvirerats till horhus i Saigon.

Som vanligt måste den psykotiskt sexfixerade Wernström koppla ihop sexualiserat våld med dagspolitiken. Man kan nästan tro att Wernström gick igång på sina egna perversa motbjudande sexualfantasier som han hela tiden sprider ut i sina böcker, pjäser och skivor riktade till barn.Drivs med WordPress

18. Max Svensson Lurifax

Följande berättar Sven Wernström om en av sina bästa böcker: Max Svensson Lurifax från 1972. Wernström ville visa hur affärsmän ”lurar barn och vuxna” (se även Wernströms blogg).

”Jag gjorde även en annan liten barnbok som väckte uppmärksamhet och befäste mitt rykte som politisk författare. Den skulle förklara kommersialismen och det kapitalistiska tjyvsamhället för barn i dagisåldern och på lågstadiet”… ”Lille Max blir reklamkonsulent”… ”Och barnen fattar sammanhangen! Det har generationer av dagispersonal sett, därför fick boken om Max ett långt liv. I Finland blev den film och i Danmark levde den vidare in på tjugohundratalet”. MSL ”blev en klassiker”. I Finland blev den film och ”Efter 30 år kan man fortfarande hitta den bland böckerna på dagis och den är lika giltig idag som när den kom ut”.

Allt detta är sant. Nåja nästan allt. Att boken är en klassiker, däremot inte att affärsmän lurar någon eller att vi lever i ett tjuvsamhälle.

Här följer en kommentar av bloggaren ”En man med ett skägg”, som skrivit mycket om Sven Wernströms produktion:

”Max Svensson Lurifax” (1972) innehåller flera av sagans klassiska komponenter: ung föräldralös pojke ger sej in till stan för att söka lyckan. Tack vare sin fiffighet och finurlighet – och cynism – lyckas han hitta lyckan. Genom att exploatera de erfarenheter han gör blir han stans störste reklamare och alla kapitalisters gunstling.

Uttryck på ett annat sätt blir Max genom sin smarthet, duglighet och driftighet rik och mäktig. Av alla magplask Sven Wernström gjort är detta den mest flagranta. Gång på gång skriver Wernström om duktiga, dugliga, smarta entreprenörer som genom sin egen driftighet slår sig fram och får berömmelse, pengar och ett bekvämt liv (Tusen år efteråt, Olle och fabriken, De hemligas ö).

Max Svensson Lurifax är som en handbok för barn i hur bra det är att bli kapitalist. Den duktige lilla Max kommer till staden, och genom sin egen duglighet, påhittighet och framåtanda, slutar det med att han får så mycket pengar att han har svårt att ta sig fram i sitt hus mellan travarna av penningbuntar (det är ju en barnbok, trots allt), han får den vackra flickan och en maffig bil!

Duktige Max skapar bla Mors dag; så här tror Sven Wernström att det gick till:

”Överallt stod det:

PÅ SÖNDAG ÄR DET MORS DAG!

Alla som tycker om sin mor måste ge henne en pryl i present!

Alla människor läste skyltarna. De kunde ju knappast låta bli, eftersom skyltarna fanns i varenda affär på varenda gata. De flesta förstod att det bara var skoj. Det kan ju inte finnas någon dag som heter Mors dag. Många förstod att det bara var direktörerna som försökte lura dem.

Men människorna kunde ju inte vara säkra på att deras mammor också förstod det. Mamma kanske skulle bli ledsen, om hon inte fick någon pryl i present. Andra mammor skulle kanske få presenter. Därför var det nog säkrast att köpa något.

Och folk köpte.

Bloggaren ”En man med ett skägg” skriver:

… En fattig gumma han möter lägger alltid en mandel i vattgröten så barnen ska tycka det är roligare att äta. Max tipsar direktör Flingberg att lägga en leksak i flingorna.

… Max tipsar direktör Matberg att ställa mjölk och bröd längst in i affären så att folk inte kan låta bli att stanna och handla.

Och så startar han sin lurifaxfirma, misstänkt likt ett reklamkontor, och köper en Jagga Super Sport

.. Max övertalar direktör Klädberg att varje år släppa en ny klädkollektion med den drastiska copywriten ”Nu ska det vara röda galonjackor, andra kläder är larviga!”,

…det fanns barnboksförfattare förr i tiden (alltså sjuttitalet, när farfar var lastgammal) som ville upplysa barn om hur ruttet samhället fungerar….. Lite jobbigare blir det med den obligatoriska, nässkrivna, naivt imperativa mikael-wieheska slutklämmen (”Folken ska segra/ de kan inte besegras!”). Den lämnar, som alltid, en fadd eftersmak i munnen och nån krampartad muskelförtvining i knytnäven.

Wernström avslutar mycket riktigt sin bok med just en sådan slutkläm:

Hoppsan! Vad hör jag? Tror du inte att den här sagan är sann? Jo det kan du lita på! Fråga mammor och pappor och tanter och farbröder så ska du få höra!
Fråga om inte allting blivit dyrare.
Fråga om inte luften är dålig av all rök från skorstenarna.
Fråga om inte allting bara blir sämre och sämre.
– Jodå! kommer de att säga.
De kanske inte vet varför det har blivit så här. Men det vet ju du. Så nu kan du berätta för dom.
Tänk vad förvånade de ska bli. Kanske blir de arga också. Det kan bli riktigt spännande. Då får vi se vad som händer.

Bloggaren ”En man med ett skägg” kallar Max Svensson Lurifax ”en ovanligt underhållande odyssé över det kapitalistiska samhällets framväxt och drivkrafter”, vilket är en halvsanning. Exakt samma mekanismer fanns förstås tusentals år innan den sk ”kapitalismen” uppfanns. Samma psykologiska mekanismer i människans hjärna har också visat sig på alla platser på jordklotet, i eskimåbyar och långt inne i djungeln, utan ”privat ägande till produktionsmedlen”.

När ett lejon på savannen väljer ut en tjock gnu istället för en smal är det inte ”vinstmaximering”, det är inte ”kapitalism”. Det är naturens lag. När han (eller snarare hon, det är lejoninnorna som jagar) sedan väljer ut en tjock gnu som haltar istället för den som kan springa är det inte ”minimalansträngningseftersökande”. Det är naturens lag. Båda två tillsammans är förvisso ”Högsta marginalnytta”, men det är inte utslag av ett ”samhällssystem” som ändrar sig beroende på ”ägandeformen” ”kapitalism” eller ”marknadsekonomi”. Det är precis samma sak när människan vill ha en lagad tand, en enklare metod att utföra ett arbete, en finare frisyr eller en bättre dator. Det är inte ”kapitalism”, det är naturens lag.

Wernström liksom alla som tror att verkligheten är en social konstruktion spänner kärran framför hästen. De tror att först sitter några och gnuggar händerna för att de vill tjäna pengar, sedan uppfinner de något, tex rakhyveln, och sedan tvingar de den på folket genom kampanjer. De är för dumma för att förstå att först finns naturligtvis efterfrågan, att det gör ont och är svårt att raka sig med kniv (jag vet, jag gör det ibland), sedan skapar smarta driftiga entreprenörer varor efter kundernas önskemål, och de blir – eventuellt – rika för att det finns behov och efterfrågan för deras vara. I detta fall en rakhyvel.

Wernström skjuter sig i foten då hans ”kritik” mot kapitalismen får totalt motsatt verkan. Alla håller förstås på Max, ser honom som hjälten, identifierar sig med honom och beundrar honom. Vilket var tvärtemot Wernströms avsikt.

19. Mordet på Lillan

Från 1972; som synes med ett extra fult omslag. Titeln vill få den att verka spännande men handlar i verkligheten om en teater, ”Lillan”, som skall läggas ner (check Sven Wernströms alltid återkommande punkter: nummer 4, kultur). ”En man med ett skägg” instämmer här.

Ingår i samma kategori som Hemligheten eller Mannen utan ansikte. Triviala ungdomsböcker som startar med ett mysterium som sedan visar sig vara ingenting. En av Wernströms mest bortglömda och ouppskattade böcker.

20. Polisen slår till

Från 1972. Huvudperson är Lena, och boken är en fristående fortsättning på ”Mannen på gallret”. Det är samma eller nästan samma scenario som i Mannen i det låsta rummet, Mannen på tåget. Bara titlarna är annorlunda. Följande skriver bloggaren ”En man med ett skägg”:

Boken är gissningsvis påverkad av Sjöwall-Wahlöö och deras allt härsknare poliskritik i ”Den vedervärdige mannen från Säffle” från året innan. Bortsett från att Sjöwall-Wahlöö trots allt spränger in riktig spänning mellan de stora sjoken kverulantiska påståenden om samhällets förfall, är budskapet ungefär detsamma.

Man kan bara instämma i att det inte finns någon spänning i denna bok. Bara allmän kritik mot poliser och ”systemet”.

Den vedervärdige mannen från Säffle blev för övrigt filmen Mannen på taket; den i särklass bästa svenska polisthriller som någonsin gjort.

21. Trälarna

Träl-serien består av 21 berättelser. Av dessa innehåller 11 sexualiserat våld, våldtäkt eller sexuella trakasserier, vid 16 tillfällen.

Samtliga begås av rik och mäktig mot fattig och maktlös. Det är alltså en grav snedvriden syn på sexualiteten som Sven Wernström promotar.

Det gjordes även en TV-serie på böckerna. Den går idag in under barnpornografilagstiftningen och kan inte visas.
(Gustafsson, Tommy och Mariah Larsson. “Porren inför lagen. Två fallstudier angående den officiella attityden till offentligt visad pornografisk film 1921 och 1971”, s 446. Historisk tidskrift 2009:3 samt Lind, Kalle. Proggiga barnböcker – därför blev vi som vi blev s 309ff. Malmö: Roos & Tegnér; 2010.)

Sven Wernström är motståndare till nämnda lag och förespråkar öppet pedofili.

Josephine Askegård skriver i Arbetaren 3/5 2009 om Wernströms böjelser:

han kryddade också den ideologiska anrättningen med vänskaps- familje- och kärleksrelationer och inte så sällan lite mysig erotik. Och oftast ur flickors och kvinnors perspektiv, faktiskt.
 Att Murbruk förlag ger ut Sven Wernström är kul, med ett bra urval är det en skatt också för en ny generation.

Mer om TV-serien trälarna från

• En man med ett skägg.
• Tommy Gustafsson i Barnboken. “Kan verka skrämmande på små barn.” Våld, sex och historiebruk i tv-serien Trälarna
• TV-programmen som förstörde en generation.
• Wikipedia

*

Titel  –  Århundrade  –  Titel –  Huvudperson – Sexualiserat våld/trakasserier

Trälarna 1973	1000	Människooffret	Halte
1100	Trälflickans bröllop	Ylva	1
1200	De frigivna	Olof
1300	Svarta döden	Gerd	2
1400	Upproret och sveket	Bengt

Trälarnas söner 1974	1500	Nattväktarna	Melker
1600	Förtryckarnas fjärde bud	Lasse	3
1700	Flykten från spinnhuset	Jan

Trälarnas döttrar 1974	1800	Änglafabriken	Kristin	4
1900	Håll ut kamrater – ät sill och bröd	Jonna

Trälarnas kamp 1975	1100	Mannen från Varnhem	Ylva	5,6,7
1200	Kämpalek	Bose	8
1300	Riddaren och jungfrun	Elena	9,10,11

Trälarnas uppror 1976	1400	Resningen vid Ringstaholm	Jöran
1500	Flickan i mörkret	Ketil
1600	Drottningens skomakare	Anders	12

Trälarnas vapen 1977	1700	Malin från Hejpytten	Malin	13
1800	Sällskapet jultomtarna	Emil	14,15

Trälarnas fruktan 1978

1900

–

Vicke

Trälarnas framtid 1981

1970

–

Stina, Mattis

16

Trälarna Nyutgåva 1983

1000-1300

Dödens skepp

Håk

Sexualitet i bokserien om Trälarna:

1.  T våldtäktsförsök, rik mäktig man mot trälflicka
2. T hårdhänthet av borgmästarson mot smeddotter
3. TS rik man förför fattig flicka, dumpar 118 (igen 124?)
4. TD Ung flicka, tjänstflicka, våldtäkt av rik, mäktig, äldre man av annan klass, fabrikör 24
5. TK Inkvarterade soldater våldtar 47
6. TK Präster våldtar 67
7. TK Präster våldtar 69
8. TK Fogde våldtog halvsyster 143
9. TK riddare kommer, döttrar göms 190
10. TK riddare-tjänsteflicka sextrakasseri 194
11. TK Ung fattig flicka, våldtagen av rik mäktig man, riddare 216
12. TU Drottningen är lesbisk och tafsar på ung fattig pojke. (exakt samma scen, faktiskt samma ord, upprepas i ”Äventyraren”)
13. TF Sextrakasserier av amerikan 271

22. Trälarnas söner

I likhet med Trälarnas uppror från 1976 är Trälarnas söner från 1974  en trist och trälig (ursäkta vitsen) uppräkning av hur dåligt allting är och hur ”herrarna” konspirerar för att göra det dåligt för folket. Det finns inget djup, ingen analys, inga samhälleliga sammanhang, utöver att sprida hat och illvilja, att forma barns hjärnor till att hata.

Allt är enligt Sven Wernström bara hunger, plåga, fattigdom, farlighet, mager, grå, insjunken, tovigt. Se tex på de fula, nästan groteska gestalter som i bildform befolkar hans böcker. Baksidan ser ut som följer:

Inte konstigt att Wernström mår dåligt. Han försöker bekämpa sina inre demoner genom att kasta dynga på ”överklassen”. Projicering kallas det inom psykologin.

Här följer lite nedslag i boken, den är inte värd större uppmärksamhet:

1500-tal, ”Nattväktarna”, huvudperson Melker

De rikas män är ”antagligen på rövartåg” 9

Två gossar arbetar med vakthushållning men borde egentligen göra något intressantare än att vaka över ”gammal rikemans stöldgods” 9

Öl                  12

Borgarna i staden hade ordnat gillen ”till inbördes hjälp och skydd mot de fattiga som var fem gånger fler” 15

”Men de rikaste – dessa som kallades herrar och som fick äta utan att arbeta för maten” 22

Biskop och kung är tjuvar 23

”För den som äger något är världen alltid farlig. Den som äger något känner sig alltid hotad av alla som inte äger något” 24

Melker är inte religiös 31

Vilket är orimligt rent historiskt. Det var psykologiskt omöjligt att vara ateist förrän framemot 1600-talet.

”Världens arbetande människor var mer fattiga och ofria än någonsin”                   35

”Världens folk skulle förslavas så att Europas rika kunde bli ännu rikare” 36

”Varje vapens egentliga uppgift är att avtvinga någon hans egendom”                    47

En kyrkotjuv i handlingen var oskyldig ty han hade inte stulit för egen del, menar Wernström, ”Andra däremot. Själve kungen rövade kyrksilver land och rike runt”, så även biskop Brask och borgarna i staden 57

”lagböckerna fulla av de rikas rättigheter och de fattigas skyldigheter” 59

De rika köper sig fria från lagen 60

En person blir bödel istället för att avrättas själv, det innebär enligt Wernström att han”svikit sin klass och ställt sig i överhetens tjänst för att bruka överhetens våld mot vanligt folk”      64

”Så skapades staten. Ett våldsinstrument till skydd för de ägandes rätt att utnyttja de egendomslösa” 67

En domare beskrivs som fet (dvs ful) 59

1600-tal, ”Förtryckarnas fjärde bud”, huvudperson Lasse

Sverige var genomorganiserat under de rikas kontroll. Gustaf II var en ”överklasslymmel” som tvingade svenska arbetare och bönder att bränna tyska arbetare och bönders hem ”för att” kontrollera tullhandel.

”Kriget bekostades av alla som arbetade. Men medan folket svalt åt sig herrarna mätta… Så började Sveriges stormaktstid – det stora eländets tid för svenska folket” 73

Hur det än är så är det aldrig bra. Dessutom är Wernströms tes en lögn, på den här tiden var en rik man var en som åt sig mätt, en som visste att han kunde få mat nästa dag. Det fanns inte mat åt att alla skulle bli mätta. För övrigt har ju Wernström konstaterat att alla tider är eländiga tider. Varför skulle just denna tid vara speciellt illa? Alla tider är lika dåliga.

”Länder och världsdelar knöts ihop av handelslinjer åt alla håll” 84

Backlash. Om världen hölls ihop av handel och om alla tjänade på det, var det ju en bra idé.

”Europa översvämmade av tiggare” med de rika försökte bara bli rikare 84

De utländska rika behandlade svenska bönder med ”förakt och hänsynslöshet” 84

Gott och se lite patriotism hos vänsterförfattaren

Rika utlänningar och soldater var ”ofta besvärliga mot kvinnor” 85

Sexuellt våld, som vanligt hos Wernström

Gosse blir imponerad av fina kläder och vill också bli krigare 86

Normativ sex: 11-åring intresseras av ung flickas kropp, och systern får sin första mens 86

Antialkohol, mycket dricka leder till bråk 94

Pro läsning och bildningsdyrkan 97

Antireligion, ”All religions uppgift är att skrämma fattiga människor till lydnad och arbete” 104

Antialkohol 110

Anti alkohol 112

Sex: Fattig flicka förförs av rik man, blir med barn, hon anklagas för hor, han går nästan straffri 118

Som ovan, upprepning 124

Vuxnas tal avspeglas i barnens lekar, pojkar krigar, flickor leker med dockor 127

Fattigdom är ett problem mellan individ och ”det samhälle i vilket hon levde” försäkrar Wernström. Inte som religionen säger ett problem mellan individ och gud 129

Wernström verkar tro att man kan trolla fram resurser

1700-talet, ”Flykten från spinnhuset”, huvudperson Jan

FENOMEN
1. Hat mot överklass	157,191,194,174
2. Allt är dåligt	155,184,
3. Verkligheten en social konstruktion, antikonsumtion och religion	144,156,167,183,189,
4. Kulturdyrkan, bokläsning	153,164,
5. Sex
6. Alkohol=problem	137,170,
7. Löjliga namn

”Julen är ätandets högtid. Julen är den tid då det är som svårast att var fattig”      135

Tre sitter runt gröten. En tiggare knackar på, varvid man sätter en extra sked i grytan 144

Åter en vägran att acceptera ändliga resurser. Ovan, att man lägger en extra sked i grytan, är Frälsningsarmens credo, men de får sig en känga ty de är religiösa och:

Antireligiositet, ”fattiga människor, de predikar aldrig när de ger något”                144

Pro arbete, gott är ”förtjänade sin föda och aldrig måste be om den hos andra”     148

Antireligion: ”Fattigt folk i Sverige har alltid gjort motstånd mot kristendomsundervisningen” 148

Och ren historieförfalskning. Troligen var fattigt folk lika religiösa som rika på denna tid.

SW är mot handel och hävdar att köpmän ofta får samvetskval         150

De rika säger om man ger till tiggare får de mat utan att arbeta och då blir de lata154

Så varför stämmer det inte på s 148? Svaret är att det är olika beroende på vem som säger det, enligt Wernström

Konspirationsteori om Karl XII, han ”måste skjutas”   159

Se här istället: http://www.peterenglund.com/textarkiv/karlXIIdod.htm

De rika inför arbetstvång med låga löner 160

En myndighetsperson karaktäriseras som ful                 164

När något tillverkas enskilt, då är det hantverk och bra, när många arbetar för en är det manufaktur och då är det dåligt 189

Dvs det är så dåligt att några arbetar för andra att det är bättre att alla är fattiga.

24. Torkel och prinsessan Mia

En ointressant barnbok från 1974. I stort sett handlar den om att de rika medvetet räknar fel för att luras och ljuga. Inget mer. Som jag ofta sagt är Sven Wernström öppen förespråkare för pedofili i många av sina böcker.

På själva omslaget till denna ”barnbok” återfinns två nakna barn; läsaren kan dra sina egna slutsatser:

OBSERVERA ATT DETTA BOKOKMSLAG INTE VISAS PÅ NÄTET UTAN ”SafeSearch Blurring”!

Sök google på namnet på boken och författare så ser ni det själva!

Liksom omslaget, och många andra av Wernströms böcker är teckningarna fula och torra. De är skapta för att väcka känslor av obehag och äckel hos läsarna, barnen. Några exempel:

Jämför Wernströms bilder av ”herrarna” med nazisternas nidbilder av judar. Sedan hur de framställer olika raser.

Liksom nazisterna vill Wernström medvetet väcka motvilja och avsky mot en viss typ människor. Kan vara värt att nämna att Wernström på sin ålders höst var öppen antisemit. Likheten med nazister är knappast en tillfällighet.

Den absoluta höjdpunkten, eller bottennappet, i Wernströms böcker när det gäller fula teckningar är baksidan på Trälarnas söner.

1975-1979