0. Gården

1. Mexikanen
2. Vuxentro och tonårsmoral
3. Rebellerna
4. Befriaren
5. De hemligas ö
6. Mannen i det låsta rummet
7. Operation Z
8. Protest. Reportage om storstadsungdom
9. Resa på en okänd planet
10. Upproret
11. Mannen på gallret
12. Spelet om plugget

00. Gården

Den första bok Sven Wernström anser att han kan stå för. Tidigare skrev han enbart skräp, enligt honom själv. Detta är den första ”medvetna” boken.

Under uppbyggnad

01. Mexikanen

Från 1963. Ointressant bok. Samma scenario som upprepas i Rebellerna, Befriaren, Upproret.

Eftersom Upproret (nr 10) är den enda bra av de uppräknade böckerna kommer jag inte beröra de övriga.

05. De hemligas ö

Bild från bloggaren Jspr (länk)

De hemligas ö  är från 1966,192 s, Geber förlag.  Bloggaren ”En man med ett skägg” skriver om den här. En TV-serie gjordes på boken som ligger på SVT:S öppet arkiv här.

Ramhistorien är en grupp barn som blir strandsatta på en öde ö och får leva stenåldersliv. Där lyckas Håkan, den smartaste och driftigaste pojken, lägga beslag på mer än de andra, och dessutom den snygga tjejen. Enligt Wernström slutar det lyckligt med att man gör revolt mot Håkan och stjäl hans varor för ”ingen får äga mer än andra”. En riktig backlash.

De hemligas ö är en av Wernströms bra böcker, den är fantasirik, spännande, originell. Tanken på ett gäng strandsatta barn som tvingas överleva är onekligen ett fantasieggande och underhållande scenario. Den bok man mest tänker på är William Goldings Flugornas herre. Men till skillnad från Golding vill inte Wernström bara berätta, han vill pådyvla sina åsikter på läsaren. Han manipulerar historien för att få in alla händelser i sin kommunistiska övertygelse. Som vanligt talar Wernström med halvsanningar och resonemangsluckor. Det krävs mängder med inkonsekvenser och utelämnade fakta för att hålla det marxistiska resonemanget igång:

En sak värd att nämna är punkt 12 i listan över punkt sex i dennas sidas rubrik, ”Vad skriver Sven Wernström om?”: upprepningen. Scenariot barn som lever stenåldersliv finns i Resa på en okänd planet 1967, Äventyraren 1980 och Tusen år efteråt 2012. Som sagt skriver Wernström bara samma sak om och om igen.

De första 40 sidorna är uppbyggnad. Väl på ön bygger barnen en hydda med en yxa de lyckats rädda. Yxan är den viktigaste artikeln på ön. Håkan, ett av de större barnen vill ha tag på den, men Bengt, ”Benka”, huvudpersonen, gömmer yxan. Till slut lyckas Håkan stjäla den (54).

Håkan anställer några pojkar för att arbeta för sig i utbyte mot att bo i hyddorna han bygger. En av dem har dessutom ett staket – en av Wernströms symboler för att visa avgränsning av mitt och ditt (69).

Vid ett tillfälle ser Bengt ett trägevär som ser ”nästan riktigt ut”, han ”var avundsjuk på de där gevären” (79). Det är bytt mot en säkerhetsnål. Inte förrän senare inser de att en säkerhetsnål kan man meta med; ett trägevär är bara en leksak. Trägeväret är Wernströms symbolik för att visa hur människan bara är en lekboll i samhälls-”krafterna”; att alla är som barn som bara följer impulser och tar intryck av allt och alla runtomkring dem; ingen har omdömes- eller urskillningsförmåga. Min tanke är att vilket barn som helst på en öde ö aldrig skulle byta ut en säkerhetsnål mot ett trägevär. Men jag har högre tankar om människans förmåga än Wernström.

Dessutom visar episoden på kapitalackumulationen; hur en person, Håkan, samlar produktionsmedlen, här i form av säkerhetsnålar, hos sig. Det första problemet i paradiset, syndafallet i form av privategendom, har redan skett. Nu är det dags för saker att bli värre och värre, vilket de blir. Det blir bråk mellan två grupper av barnen pga att den ena gruppen säger att det är deras hydda

”för det var de som hade byggt den. (den andra gruppen) påstod att det var deras hydda lika mycket , eftersom de bodde där de också.”(77)

Inga svar från Wernström om hur man skall lösa situationen (check punkt 15, inga svar). Istället kommer en inkonsekvens:

”Tydligen var det trångt i den där hyddan. Det hade börjat med ett gräl om vem som skulle ligga på de bästa platserna vid väggen och vem som skulle ligga ute på golvet”

Wernström medger att vissa saker är bättre än andra. Att de bästa platserna är begränsade. För att få ordning ”gällde att stifta lagar” kommer man överens om på ön (Wernström är inte anarkist i alla fall, det kan man allt ge honom).

”Man måste skilja på fast och lös egendom, Jag tycker att all fast egendom skall vara gemensam. Alla skall ha rätt att bo i en hydda, sen gör det desamma vem som äger hyddan”, fast egendom är gemensam, lös ”får inte stjälas”

”all mat skall vara gemensam”, alla har rätt att samla, men ”alla måste dela med sig också”, ”Alla ska hjälpas åt med det dom kan” (81)

Lägg märke till hur Wernström hela tiden undviker ordet ”privat”. Dessutom, vad bråket tidigare gällde var ju de bästa platserna, inte ”rätten” att bo i hyddan. Inga svar från Wernström hur man löser konflikten. Observera orden ”måste” och ”ska”; med vilka maktmedel tänker SW tvinga dem som inte hjälper till? Inga svar. En annan sak är förutsättningen i diskussionen, att det helt enkelt är så att det bara finns ett överflöd åt alla.

Bengt blir vald till hövding, för han är klyftig (82). Vilket är en inkonsekvens, vissa elitmänniskor är tydligen klyftigare än andra. Samtidigt är alla jämlika. Vissa är väl helt enkelt mer jämlika än andra.

Två ur den ena gruppen flyttar och hyr yxan av Håkan mot betalning. De andra blir häpna över att Håkan vill ha hyra, ”Något så idiotiskt hade de aldrig hört talas om förut” (95). Vad som för de flesta andra på jordklotet är självklart uppfattar herr Wernström som idiotiskt (upprepas s 66,95,114,116,117,118). Argumentet är på något sätt att det är fel att ta hyra för det man äger – fast för att få historien om den ondskefulle kapitalisten att gå ihop, så har Wernström brasklappen att Håkan stulit yxan.

Wernström passar på att lägga fram sin egen syn på verkligheten, han vill ha vetenskapsdyrkan, förnuft och erfarenhet. Skrock är fel. Rätt är ”sånt som man kan pröva flera gånger och som är lika sant varje gång” (98,105) Wernström har tydligen totalt missat att socialismen är världen mest beprövade och misslyckade ideologi. Att boken är från 1966 visas också av ett härligt anakronistisk citat, ”Det är en god sak med flickor att de ofta är intresserade av matlagning” (53). Så skulle en barnboksförfattare knappast skriva idag.

Sedan går något fel; resurserna börjar tryta (102). Det blir bråk mellan de två grupperna när de möts vid mat samlingsplatser med bär och nötter. (109) Slutligen blir det krig (128). Wernström smyger med att det kanske låg något annat bakom än bara struntsaker? Dvs han antyder att kriget är medvetet skapat av Håkan för att sälja vapen och äga ännu mer (169,174) (check punkt 14, konspirationer). Trots att maten tryter och ingen tvingat den grupp som startar bråket till något.

I en av böckerna om Trälarna lär skolan ut att de rika är rika för de är duktiga, vilket Wernström säger är fel. Det upprepar han även om kungarna i Den underbara resan. (check punkt 12, upprepning)

Kriget slutar och de besegrade för höra att ”allting räckte bra åt alla när de höll fred” (151). Vilket ju inte kan stämma. Det stod ju tidigare att det var ont om mat. Några flyttade ju därför att det inte fanns utrymme. Jägarna får varma kläder medan de andra fryser, det skapar missnöje (159) Detta är en till av Wernströms inkonsekvenser, elitismen, att de som arbetar under svårare omständigheter får varmare kläder. Alla skulle ju ha lika av allt.. Den gode hövdingen Bengt avsätts pga det är ont om mat, och Håkans handgångne man tar över (162). Men ingenting förändras (166). Sedan blir det helt plötsligt sämre (169,171). Utan att Wernström förklarar hur eller varför.

Den nya ledningen inför böter för småsaker, med arbetsplikt (170). Vad man hade för straff innan förtäljer inte Wernström. Sedan kommer en ny inkonsekvens då Wernström säger emot sig själv. Tidigare har han slagit fast att det är ”idiotiskt” att ta hyra, nu inser alla på ön att om man hyr ut något tar man hyra för det (172). Vilket gör att Håkan blir rikare och rikare.

Så får äntligen Håkan komma till tals. Hans inställning är att om han delat ut allt han hade bland alla

”skulle alltsammans tagit slut utan att någon hade blivit särskilt mycket rikare, för de var ju så många och det skulle ha blivit så lite på var och en”(179)

Så det som SW stör sig på är inte att folk är fattiga utan det faktum att vissa har mer än andra; och Wernströms moral är kort och gott att det är bättre att alla är fattiga än att några har det än aldrig så lite bättre. Tala om slavmoral. Check punkt 13, Wernströms egen moral. Håkan ansåg sig rättvist rikare då han var duktigare på att skaffa sig saker och därför förtjänade dem. Vilket alla som läser denna bok borde hålla med om. Hans flicka anser att gud hjälper den som är ”arbetsam och sparsam” (180), ”Hon var den enda på hela ön som någonsin hade talat om Gud”. Lustigt att alla, säger alla, folkslag och kulturer på jordklotet har föreställningar om religion och gud. Det har aldrig existerat ett samhälle utan religion. Åter visar Wernström sin totala okunnighet om hur människan fungerar.

Till slut kommer bokens kulmen: Ungarna gör revolt och stjäl Håkans varor (185). Återinsatte ledaren Bengt

”Fördelade allt byte rättvist. Det var inte så svårt, för nu fanns det ju både metkrokar och jaktvapen så att de kunde bli mat till alla”… ”Alla skulle ha mat, alla skulle ha sin plats i någon av hyddorna. Alla skulle också hjälpa till med det de kunde”.

Så helt plötsligt räcker resurserna till alla. Enbart för att de ägs gemensamt. På ett lika magiskt sätt har alla ”lärt sig jaga rådjur” (187). Som tidigare inte fanns i tillräcklig mängd. Mot slutet berättar Wernström om hur ett av barnen får barn själv (188). Otäckt med Wernströms pedofili. En sak han ”glömmer bort” är smärtlindring vid förlossning. Det finns som bekant inte i Wernströms utopier.

Boken slutar med att barnen blir upptäckta och återbördas till samhället (189). Motvilligt, ”Större länder förtrycker alltid mindre länder”, säger barnen i TV. Åter medger inte Wernström de fördelar civilisationen har, han säger att barnen börjar tänka på ”bio och TV och badrum och radiogrammofoner med de senast plattorna”. Och, ja, det är nog vad de skulle tänka på det läget. Kanske också narkos vid operationer och tandläkare. Det finns faktiskt fler fördelar med civilisationen än TV och ”grammofoner” (Vilken relik denna bok är! Vet ens dagens ungar vad en grammofon är?). Wernström är expert på att dölja allt det positiva som talar mot honom och hela tiden manipulera texten till sin egen fördel.

Det är i denna bok man förstår varför William Golding är stor litteratur medan Wernström skriver triviala barnböcker. Man kan också jämföra med äkta vetenskap, inte marxistiska fantasier och dogmer. Se på exemplet Påskön. Där gick det fel…..

5 reaktion på “05. De hemligas ö”

1. jspr30 september, 2016 kl. 18:57Om jag inte ser fel kommer den där bilden från min blogg: http://jsprbok.blogspot.com/2013/12/117-sven-wernstrom-de-hemligas-o.htmlSvara
   1. admin2 januari, 2017 kl. 19:27Tog en på nätet; vet ej var. Vill du jag tar bort den?
      Eller lägger till en hänvisning till ”Bild: NN”?
      mvh
      TorbjörnSvara
      1. jspr18 maj, 2017 kl. 16:55Gärna en kreditering, tack.Svara
         1. admin18 maj, 2017 kl. 17:41Fixat!Svara
            1. jspr18 maj, 2017 kl. 18:17Tack för det!

06. Mannen i det låsta rummet

Från 1966. Ganska ointressant om ungdomar i Stockholm på sextiotalet och deras begynnande politiska uppvaknande, De vanliga ingredienserna finns med; auktoritär skola, demonstrationer mot USA i Vietnam, med mera.

Det enda intressanta är titeln, att betona ordet ”Mannen……” på det sätt Wernström gör. Wernström skulle senare skriva flera böcker vars titel startade med ”Mannen……”; Mannen på gallret, Mannen på tåget, Mannen utan ansikte.

Orsaken är enkel: vid mitten av sextiotalet startade paret Sjövall-Walhööö en ny stilbildande genre, den svenska kriminalromanen, vilken påverkar kriminalförfattare än idag. Hela konceptet Nordic Noir, med Henning Mankells Wallander-svit som det bästa verket, skapades ur detta pars geni. Idag erkänns de som föregångare och pionjärer. Deras böcker nummer två och tre, från 1966 och 1967 hette Mannen som gick upp i rök respektive Mannen på balkongen. Därav Wernströms titelval.

Wernström skrev även Polisen slår till, ett spänningslöst plagiat på Sjövall-Wahlöös Den vedervärdige mannen från Säffle,

som senare blev alla tiders bästa svenska kriminalfilm, Mannen på taket:

Möjligen i konkurrens med I lagens namn

Sven Wernström vill helt enkelt koppla ihop sina tråkiga, spänningslösa, men ändå lättlästa böcker, med det mer kända och t.o.m. internationellt uppskattade deckarparet. Det var förstås ingen som lät sig luras.

Plagiatfenomenet att försöka efterlikna en mer berömd titel dyker upp överallt, inte bara hos Wernström. Det är speciellt frekvent i filmvärlden.

När filmen Stjärnornas krig drog in miljoner 1977 skapades högvis med plagiat; de ”bästa” varande Starcrash och Battle beyond the stars.

Några år senare kom Conan barbaren, vilken fick massor med ”regissörer” att pumpa ut Ator, Det grymma svärdet, Deathstalker, med mera, med mera.

När Hajen skrämde bort biobesökare från havet 1976, kom genast filmer som The great white och  Orca.

Det ryktas att när en italienare ville göra en film på sjuttiotalet , så frågade inte producenten ”What is your film like?” utan ”What film is your film like?”

08. Resa på en okänd planet

Boken är från 1967 och omfattar 209 s
Huvudpersoner: Agneta, Mikael, Blip, Dia

”En regnig oktoberdag gör syskonen Wessman en egendomlig upptäckt – ett äggformat rymdskepp har landat på deras gömställe. Ombord finns två rymdgäster som märkligt nog talar svenska. De påstår sig kommit hit för att lära känna vår planet bättre, men i rymdskeppet finns något de till varje pris vill dölja.”

*

Wernströms sjutton punkter som han alltid återkommer till:

1. Sprida hat mot ”överklassen”	61,62,109,110,196,198,199,200,202,
2. Allt är dåligt+ miljötänk+ antiteknologi	33,35,43,47,48,61,62,71,72,78,106(TV),109,110,113,114,k,194,196,198,199,200,207
3. Verkligheten är social konstruktion	38,51,59,61,72,),92f(ompengar),106,110,196,199,
4. Kulturprojekt	78,87,88,89,95,122,145,146,
5. Sexualfixering	15,57,157,165,178,
6. Alkohol=problem	80,83,91,178,181,
7. Löjliga namn	19,86 (ordet neger),104 (neger),164n,
8. Anti-amerikanism	136,143,144,199,200,
10. Anti-religion	43,72,99,156,199,207
11. Kritik mot skola	9,57,178,207,
13. Sven Wernströms egen moral	22,120,133,150,199,204,207,
15. Luckor och inga svar,	200,201
17. Backlash	33,199

Boken innehåller anakronistiska kommentarer i stil med ”Vi har inga negrer, därför har vi inget negerproblem” (199). Vilket för övrigt påminner om den store Tage Erlander som sade något liknande:

”Vi svenskar lever ju i en så oändligt mycket lyckligare lottad situation. Vårt lands befolkning är homogen, inte bara i fråga om rasen utan också i många andra avseenden” (Källa: Riksdagens protokoll vid lagtima riksmötet år 1965, första kammaren, volym 1, 1965, s 60.)

I boken tar Wernström även upp att Sverige är ett konfliktfritt samhälle (103). Vilket var sant innan massinvandringen. 

Ett scenario utspelas på en söderhavsö, ”En plats där det finns gott om mat men där det egentligen inte finns något att äta och slåss om” (201). Dvs en förutsättning i diskussionen, att alla har nog av allt. Klart man kan skapa utopier med sådana förutsättningar i scenariot. Det gör han även i sin bok från 2012, Tusen år efteråt.

Senare kommer en av Wernströms oändliga förutsägelser. De har visat sig felaktiga allihopa: ”Något kommer att hända ganska snart” (202). Wernström avser en revolution eller omfördelning. Det var 1967. Detta skrivs 2018 och det har inte hänt något än…….

Inkonsekvenser i boken är bland annat om mening och slump i tillvaron (26); teknologi sid 130ff; biologi 178; handel 199; begåvning 201; tandläkare 202; datorer samt Syfte-mening-avsikt 192; förutsättningar i diskussionen 197; varmt och gott klimat 201, 115 uniform,116,145,146, 174 ädle vilden, 179 naturromantik, 78 (kvinna missbelåten med sig själv, sin kropp och lön), 165 dans endast pojke-flicka, 178 lärare flirta med elev,

En reaktion på “08. Resa på en okänd planet”

1. Helge Kåre Fauskanger8 januari, 2020 kl. 20:31Denne boken ble oversatt til norsk («Reise på en ukjent planet») i 1971. Jeg leste den en gang rundt 1980, da jeg selv var ca. ti år gammel. Wernstöms bok ble også gjort til et norsk hørespill i 1973.Uansett … når jeg nå leser denne boken igjen som voksen, er det med blandede følelser. Det er noen gode ideer og interessante passasjer, men det er forferdelig tydelig at dette i all hovedsak er Wernström som skamløst predikerer sitt politiske budskap om hvor urettferdig fordeling det er på jorden. Sci-fi-formatet er lite mer enn et agn som skal gjøre barn og unge interesserte.To svenske ungdommer, Mikael og Agneta, kommer altså i kontakt med noen menneskelignende vesener fra en annen planet. De har et eggformet romskip. De to utenomjordiske har ingen navn, men ungdommene finner på å kalle dem Blip og Dia. Beleilig nok har de lært seg svensk og en rekke andre jordiske språk. Uten noen veldig opplagt grunn får Mikael og Agneta bli med Blip og Dia på turer til forskjellige land i det tropiske beltet (det er tydelig at vi blant annet er i Sør-Afrika, India og Vietnam, selv om ingen navn blir nevnt). Dette er Wernstöms påskudd for å utbrodere hvor ille og urettferdig det er i disse landene, for å bevisstgjøre unge lesere om urettferdigheten i verden. For voksne lesere er det ikke vanskelig å lese mellom linjene at «løsningen» burde være en eller annen slags sosialistisk omveltning.Når Wernström en sjelden gang må konstruere litt plot som ikke bare handler om politisk propaganda, kommer det ikke alltid heldig ut. Den siste «spennende konflikten» virker særdeles oppkonstruert. Mikael oppdager at Blip og Dia har samlet dyr fra jorden for å ta dem med seg til sin egen planet. Omsider blir det klart at Blip og Dias folk ikke BARE er vise og kloke, men at de en gang i fortiden hadde kommet i skade for å utrydde nesten alle dyrearter på sin planet! Hensikten med ferden er å samle inn dyrearter fra jorden som skal gjenopprette den økologiske balansen på deres egen planet.Selv om Blip og Dia skal reise innen en time, er Blip bekymret for at Mikael og Agneta nå vil avsløre «tjuveriet» for jordiske myndigheter, som da kan sprenge romskipet med kjernefysiske våpen! Blip tror tydeligvis at et par tilfeldige ungdommer innen én time kan få kontakt med landets høyeste politiske og militære ledere, overbevise disse lederne om at de har møtt vesener fra en annen planet, og at jordiske myndigheter deretter vil anse «tjuveri» av noen hundre ville dyr som en så fryktelig forbrytelse at de setter inn et storstilt angrep med kjernefysiske våpen (som Sverige ikke har uansett!)Alt dette skulle Mikael og Agneta klare å få i stand på under seksti minutter … Kanskje Blip burde ha undersøkt de sosiale forholdene på jorden litt nærmere, eller kanskje Wernstöm burde ha tenkt ut et mer plausibelt plot. Heldigvis klarer Mikael å overbevise Blip om at han har overfortolket det jordiske konseptet om eiendomsrett, og at menneskene ikke vil gå til storangrep selv om Blip og Dia har «stjålet» noen ville dyr fra vår planet.Mot slutten av boken er det uansett på tide med Blips store moralsk-politiske tale om urettferdigheten på jorden, som angivelig enten må ende med opprør eller en radikal global omfordeling der rike land skal dele med de fattige. Ansvaret blir plassert entydig hos de rike og utviklede landene. 50+ år senere har det hendt betydelig utvikling, men nøkkelen var først og fremst bedre styre i utviklingslandene selv, med respekt for grunnleggende rettigheter og en fornuftig økonomisk politikk. At løsningen i første rekke måtte komme fra utviklingslandene selv (og ikke bare i form at et «opprør» mot Vesten) er imidlertid noe Blip/Wernström ikke kan tenke seg. Det er opp til «de rike landene» å skape en bedre verden, og de fattige landene er simpelthen «ofre» for Vestens imperialisme og kapitalistiske ondskap.Blip sier at selv romskipets dator lyder «opprørt» når den forsøker å kalkulere jordens fryktelige fremtid. Blip forutsier at jordens befolkning vil bli fordoblet på 30 år, at matproduksjonen ikke øker i samme takt, og at om bare ti år vil det være knapphet på mat (mener han på hele planeten?)Historiens nåtid er 1967 (en bok trykt i 1961 sies et sted å være seks år gammel). Men det var neppe noen særskilt voldsomme hungerskatastrofer i verden innen 1977, og verdens befolkning ble IKKE fordoblet på tretti år fra 1967. Det var da 3 465 000 000 mennesker på jorden. I 1997 hadde tallet kun økt til 5 879 000 000.Selv etter 40 år fra 1967 var tallet ikke helt fordoblet; i 2007 var vi 6 683 000 000. Først i 2010 var verdens befolkning fordoblet i forhold til 1967, og uansett hva Blip forutsa, HAR matvareproduksjonen økt langt mer enn mange «eksperter» så for seg på 1960-tallet. Nitti prosent av verdens befolkning regnes ikke som underernært.Blip og Dias dator kunne nok trenge litt oppgradering. Vi får håpe at datoren som gjorde slike alvorlige feil da den regnet ut jordens fremtid, likevel klarte å føre Blip og Dia trygt tilbake til sin egen planet.

10. Upproret

Upproret från 1968 är en av de få bra böckerna Sven Wernström skrivit, och den han anser sin bästa bok. http://svenw.blogspot.se/2012/07/kubanska-revolutionens-minnesdag.html
Själv skriver Wernström i Om konsten att skära en limpa och förråda sitt land att

”min kanske bästa bok är förvandlad till historisk nostalgi”

eftersom revolutionen har gått åt pipan, allt kommunisterna försökte uppnå har gått fel, hela samhällsexperimentet har gått i stöpet. Tyvärr beror det nog på att socialismen som lära är värdelös och inte att USA är dumma, men den sortens självinsikt har inte Wernström. Tråkigt att han har en så defaitistisk attityd till sina egna verk.

Upproret handlar om barnen till en gerillasoldat som dödas på femtiotalet, och hur de sedan blir aktiva i Fidels rörelse, fram till revolutionen.

Lättläst, medryckande, spännande. Fängslande och intressanta människoporträtt med relevans för storyn. Tät intrig och en inledning som suger fast läsaren. Men det som gör den bäst av alla Wernströms böcker är att den är helgjuten, den är en historia som håller ihop hela vägen, inte går ut i sidospår utan målmedvetet riktar sig på en linje som den sedan följer framåt. Ingen av händelserna i boken är fristående från de andra, utan det är en helhet i berättandet. Låter kanske lite flummigt, men det är mitt intryck.

En intressant sak är att det är den enda av alla Sven Wernströms 100+ böcker som faktiskt har ett snyggt omslag. De flesta Wernströms böcker har tråkiga, ointressanta eller helt enkelt fula omslag (eller baksidor), men detta är det enda som är konstnärligt tilltalande. Dels beskriver omslaget innehållet i boken, dels blir man sugen på att läsa boken av själva omslaget.

Man ser hur de spännande gerillasoldaterna går framåt mot läsarens blickfång och i bakgrunden en flicka som med stora ögon ser på; man förstår att hon tvekar om hon är tillräcklig för att gå med dem. Färgerna är matta, men fångar även den starka solen som lyser över Kuba.

Dumt nog lät Wernström tillåta att omslaget, ritat av en viss Nils Stödberg, förstöras i en nyutgåva i serien ”En bok för alla”:

Förstörelse av konstverk enligt mig. Dessutom skulle Wernström anlitat herr Stödberg för alla sina omslag. Istället valde han att anlita sin fru Inga Wernström, som aldrig nådde upp till denna nivå.

11. Mannen på gallret

Boken är från 1969 och handlar om Lena, en ung tonårsflicka på 17-18 år som är mitt uppe i vänstervågen. Mannen på gallret är inte mycket mer än en uppräkning av Wernströms åsikter och oförmåga att förstå ekonomi. Den är ett tidsdokument av hur vissa vänstermänniskor såg på världen på den tiden.

I denna analys kommer jag att dels ta upp och checka av de sjutton punkter som återkommer i varje bok av Wernström, men också låta Wernström själv komma till tals i ett längre avsnitt, som är representativt för hans syn på samhället och skolan. Jag rekommenderar också bloggaren ”En man med ett skägg” som skriver om Mannen på gallret här.

De unga i boken får höra berättelser om studentprotester i Paris; studenterna vill gå utbildningar som de tycker är roliga, inte de som är produktiva (18). Som vanligt skall skattebetalarna stå för kalaset. Wernström nämner begreppet ”Alienation” (21), som var ett inne-uttryck på den tiden. Han uppmanar till mer läsning, gärna av de ”små pocketböcker som tycktes innehålla allt det som skolböckerna saknade” (50) (check: punkt 11, kritik mot skolan).

Wernström tar upp sin syn på ekonomin: Ränta är dåligt, menar han, för då tjänar man utan att arbeta (51). Han försäkrar oss också att om alla ägde allt tillsammans skulle alla ha det bra (52).

Wernström skriver inget om att resurser faktiskt är ändliga. Eller hur de ”rikas” egendomar skulle göra skillnad. Låt oss säga att de rika är tio stycken som har två brödlimpor var, medan de övriga tusen har en limpa var. Om man delar upp och delar de ut tio rikas extra brödlimpor till tusen hungriga, vad gör det för skillnad?

SW vill att man tillverkar ”det som behövs” istället för det som ger vinst (52). SW har sin fullständiga rättighet att tillverka vad han anser behövs. Det jag inte kan förstå är att han anser sig ha rätten att kritisera andra som vill ha vinst. Det angår väl inte honom vad andra vill producera? Inte heller är det hans sak att tala om för andra vad de skall konsumera. Varför kan inte vänstermänniskor sköta sig själva och låta oss andra vara ifred?

SW vill att man tillverkar billigt tvättmedel istället för dyrt som gör vit tvätt. Att vilja ha vitare tvätt är bara reklam och social konstruktion, försäkrar Wernström (53) (check punkt 3: verkligheten är en social konstruktion). En inkonsekvens, då eko-tvättmedel är dyrare än miljöfarligt. Till saken hör att om YES är dubbelt så farligt för miljön som Ecover, så måste man ändå använda tre gånger så mycket diskmedel. Vilket är mest miljövänligt? SW har fel, alla vill ha vit tvätt, alla vill ha vitare tvätt. Reklamen siktar in sig på önskemålet hos kunden, den skapar det inte. Som vanligt spänner socialister kärran framför hästen.

Wernström förklarar vidare att man kan bara bli rik på andras arbete (53). Vilket helt enkelt är fel.

Sedan kommer han med följande floskel, ”Om det inte fanns några rika, skulle det inte heller finnas några fattiga. Alla människor skulle kunna ha det bra” (53). Vilket helt enkelt är fel.

SW berättar om ”duandet” av lärare, som är en ny grej (66). Ger en känga åt konsumtionism, då allt går sönder hela tiden (69) (check: punkt 12, upprepning, ty även i boken Bäng bäng, en framtidsdystopi där allt är konsumtion, går allt sönder för att upprätthålla konsumtionen). I fråga om bostadspolitiken får vi höra att ”Det är myndigheternas skyldighet att skaffa folk ett människovärdigt ställe att bo på” (80). Sedan kommer alkoholens förbannelse (82) (check: punkt 6, alkohol är problem)

”Samhället” tillåter inte förändring (83). De rika äger allt, odlar, säljer dyrt, de fattiga svälter (88) (check punkt 2: Allt är dåligt). Tråkigt att de fattiga svälter, men hur man skall kunna bedriva affärer utan att sälja för mer än vad man köper in förstår inte jag. Som vanligt ger inte Wernström svar på detta (check punkt 15: inga svar). Sedan kommer Wernström in på känd mark och säger att det behövs mer barnteater (108) (check: punkt 4: kulturprojekt) och kritiserar föräldragenerationen som lastat över allt på barnen (115).

Tillbaka till den välbekanta skolmiljön slår Wernström fast att alla tycker illa om den moderate läraren för han är snorkig (116). Typiskt för Wernström att sprida hat och förakt mot de han inte gillar. Det händer aldrig att en samhällskunskapslärare eller musiklärare är illa omtyckta, det händer heller inte att en vänsterlärare är o-omtyckt. Det är bara moderatläraren, som dessutom har något annat undervisnings ämne  än musik eller samhällskunskap (check punkt 1: sprida hat mot de inte Wernström gillar). Sedan tar Wernström upp kritik mot läroböcker, för de lär ut vidskepelsen att folkgrupper har egenskaper, ”propaganda mot negrer och judar” (120). (check: punkt 11: kritik mot skola).

På Kuba, till skillnad från Sverige, råder ”kamratskapet i arbetet för det gemensamma bästa” (131) (check: punkt 12, upprepning, Samma myter som i böckerna Äventyraren och Upproret). Eftersom Kuba har socialism, förstås. Fiendens, imperialismens taktik är att dela motståndets länder, ”Nigeria har delats i Nigeria och Biafra” (131). Ren historieförfalskning. Varför stödde i så fall inte västvärlden Biafra? Och om de själva ville bryta sig loss? Enligt Wernström har de ”delats”, utan att bry sig om vad folket ville.

Människan har inte ett religiöst behov säger SW (137) (check: punkt 10, antireligion) och mer antireligion kommer (139,151). Kritik mot USA följer (151) (check: punkt 8: antiamerikanism).

På Kuba är reklam objektiv sanning, i Sverige är uppmaning till att äta vitamin ”Det enda man kan veta är att det finns ett företag som vill lura oss att köpa vitaminer” (155). Alltså att verkligheten är en social konstruktion (check punkt 3). Att det är ett vetenskapligt faktum att vitaminer är bra verkar inte SW kunna inse.

Här ser vi faran med Sven Wernström och hans böcker. Vad händer om kunskap och beprövad erfarenhet ersätts med de paranoida konspirationsteorier som han vill sprida? Hur skulle svenska folkets tandhygien se ut om alla svenskar försökte hitta konspirationer bakom varje utsaga om hur bra det är att borsta tänderna, istället för att faktiskt borsta sina tänder? Tänk er att alla slutade använda tandkräm och tråd, och istället skrek ut anklagelser mot tandkrämsindustrins önskan att tjäna pengar varje gång tandläkare försökte förklara hur bra det var att inte få hål eller karies?

Mot konsumtion följer (168) sedan tar Wernström ställning för Vietnam, dvs mot USA (169) (check: punkt 8: anti-amerikanism). Mera om barnpjäser (170) (check: punkt 4, kulturprojekt).

Så var det dags för sex (check: punkt 5, sexualfixering). Obehagligt nog är det mellan en f.d. elev och lärarvikarien Bengt (172). Sexuella relationer mellan lärare och elever, eller ens f.d. elever, är en maktrelation. Att det är en dålig idé är de flesta överens om. Det tyder på grav dåligt omdöme från lärarens sida. I Wernströms böcker är situationen annorlunda. Han har sexuella förhållanden mellan lärare och elever som en självklarhet (Trälarnas framtid, Tusen år efteråt, med flera). Att eleverna i vissa fall t.o.m. är barn stör inte herr Wernström.

Allt är dåligt och de flesta arbetare har skitiga och besvärliga jobb, ”De flesta arbetare tjänar dåligt” (176).  Sanningen är att Sveriges arbetare tjänade redan då 1969 mer än de flesta på jorden, hjulen gick för högvarv, hela samhället blev rikare och rikare. Vanliga Svenssons kunde för första gången bosätta sig i vad som för deras farföräldrar var rikemanspalats med badrum. De fick TV, bil och betald semester.

Jämfört med trettiotalets depression, eller tiotalets brist, eller det gamla Fattigsverige är skillnaden otrolig. De tjänade dessutom mer än de flesta i världshistorien. Svält eller åtminstone nöd är det normala tillstånden för människan före den industriella revolutionen. Vissa är aldrig nöjda.

”Vissa grupper i Sverige behandlades illa. Dit hörde zigenarna, men också andra: utlänningar, handikappade, kvinnor, gamla” (177). Man kan jämföra med Wernströms nya utlänningshat, bla mot zigenare i sina böcker från 2000-talet. Det finns ingen jämlikhet i Sverige, menar Wernström, ty alla tjänade inte lika mycket (178) (check punkt 13: Wernströms egen moral).

Vi får veta att i TV råder censur (179) och att bilar orsakar miljöförstöring i Stockholm enligt SW (181) (check punkt 9: miljötänk). Mer mot alkohol (18) (check punkt 6) och upp med en teaterpjäs (check: punkt 4: kulturprojekt), och i den konstateras att folket inte får bestämma över nedläggningar (206).

Och vem bestämmer vad man gör med en olönsam fabrik? Vem bestämmer vilka som skall slita och släpa för att en olönsam fabrik skall kunna fortsätta producera på samhällets bekostnad?

I pjäsen konstateras att skola och samhälle hänger ihop (211) (check: punkt 3, verkligheten som social struktur, samt check: punkt 11, kritik mot skolan). Skolan är dålig för den borde ”tala om att vi lever i ett klassamhälle, så att alla kunde kolla upp vilken klass de tillhör” (218)

Allt är dåligt (220f) (check: punkt 2: allt är dåligt). En moderat uttalar sig om att mycket är bra, svaret blir ”Det där är ju beviset! När folket från moderathögern är belåtna med samhället, då är det ju nåt fel” (check: punkt 1, hat mot de som tycker annorlunda). Alla är ansvariga för allt i samhället, boken slutar med att ett fyllo (check: punkt 6, alkohol är farligt) faller ihop och dör, det är ”samhällets” fel (223) (check: punkt 3, allt är samhället).

AKTIONSGRUPPEN FÖR VETTIG UNDERVISNING

I boken finns ett längre avsnitt om hur Aktionsgruppen för Vettig Undervisning startar upp sin verksamhet (sid 97 och framåt). Wernström lägger här fram sin syn på skolan, undervisningen, samhället och hela världen. Det är en bra sammanfattning om hans uppfattning om verkligheten. Om man läser den kritiskt är det en avslöjande beskrivning av Wernströms brist på svar, hans okunnighet om hur världen fungerar, och hur han på allvar vill ersätta meningsfull kunskap med konspirationsteorier och oändliga haranger om hur dåligt allt i världen är. Som vanligt utan att ge ett enda svar på en enda fråga:

”Dagen började med en morgonsamling om de svältande barnen i Biafra. Det var en kristendomslärarinna, fröken Helén, som talade…

Fröken Helen talade om kyrkliga hjälpinsatser för Biafra. Det verkade som om hela krisen där nere i Nigeria var till bara för att kyrkorna skulle få tillfälle att visa sin hjälpsamhet. Och på något sätt fick hon det att låta som om Gud hade någon alldeles särskilt fiffig avsikt med att låta negerbarn magra till små storögda skelett.

Mats satt bredvid Lena. Han var rasande.

– Hon är ju inte klok! Sa han.

Och när fröken Helen lämnade talarstolen reste han sig och hejdade henne.

– Det där var ju ganska illa, sa han.

– Ja, sa fröken Helen. Det är förfärligt, det som händer därnere.

-Jamen vad är det som händer?

-Det sa jag ju. Hjälpen räcker inte till-

-Vänta ett tag, sa Mats. Vi fick inte veta ett dugg om varför det är så där i Biafra. Vem började kriget? Vad slåss dom om?

-Det är den politiska sidan av saken, sa fröken Helen.

-Javisst! Och det är ju den som är intressant va! Vem tjänar på att barn svälter i Biafra?

-Det är en annan fråga.

-Och den är inte intressant då?

-Inte just i det här sammanhanget, sa fröken Helen. Jag ville ge exempel på kristna hjälpinsatser.

-Jamen man måste ju alltid fråga vem som tjänar på det, sa Mats. Det måste man alltid, om man är det minsta intresserad…

-Det där får ni ta upp på en annan morgonsamling, sa fröken Helen irriterat. Ni får ju ordna morgonsamlingar själva. Elevrådet har två morgonsamlingar i veckan. Där kan ni ta upp sånt där om ni vill.”

Senare startar Lena med vänner AVU – aktionsgruppen för vettig undervisning, och de inleder sin första aktion.

”Tillfället kom på eftermiddagen, på en biologitimme för adjunkt Magrell.

Adjunkten hörde till skolans äldsta lärare. Det var ingen fara med honom, han var varken sträng eller elak, men han var förfärligt ointressant. Han brukade sitta och mala i samma tonläge, medan han hela tiden tog av sig glasögonen och satte på dem igen…

Han pratade om mat och näring. Det passade bra för Lena att börja på just den lektionen. Magrell sa:

– Så här efter jul kan det ju vara lämpligt att lite om mat. Jag antar att ni har ätit ordentligt. Ni har äggvita och vitaminer. Är det någon som har ätit zink? Har Andersson ätit zink i jul?

– Ja, sa Andersson på sista bänk. Det har jag väl

– Vad har Andersson ätit mera?

– Ja… kalk, jod, järn…

Då räckte Lena upp handen.

– Ja, Forsberg?

– Brist på A-vitamin ger blindhet, sa Lena. I Indien finns det mer än en miljon människor som är blinda av brist på A-vitamin.

– Jaså, ja det kan hända. Men nu skall vi titta lite på mineralerna i våra vanligaste födoämnen. Ja, Forsberg.

-I Östpakistan, sa Lena, där hotas mer än femtiotusen barn av blindhet av brist på A-vitamin.

– Jaså.

Adjunkt Magrell reste sig och började skriva på tavlan. Lena tittade på Jill. Var det någon mening med det här? Jill nickade uppmuntrande.

Lena sträckte upp handen.

-Magistern!

-Ja?

-Äggvitebrist i spädbarnsåldern leder till skador i hjärnan som aldrig kan botas, inte ens om individen får fullgod mat senare i livet.

-Ja, det är troligt.

-Sen finns det många hundra miljoner människor i världen som har parasitmaskar i magen. Hakmaskar, binnikemaskar, sugmaskar, som stjäl näringen från dom.

Det var bara fyra kamrater i klassen som visste vad Lena höll på med. De andra hade börjat titta på Lena och fnissa. Några var irriterade och trodde tydligen att hon försökte ställa in sig hos läraren genom att visa sig duktig.

Lena kände sig tvungen att fortsätta. Hon räckte upp handen ännu en gång.

-Ja, vad är det?

-Mer än hälften av alla dödsfall i dom underutvecklade länderna inträffar bland barn under sex års ålder. Dom dör av mässlingen, kikhosta, tuberkulos, diarréer…

Adjunkt Magrell stod med kritan i handen och hade slutat skriva. Han sa:

-Problemen i uländerna är svåra. Men Sverige var också ett uland för hundra år sedan. Nu är vi ett av de rikaste länderna i världen. Det visar att utveckling är möjlig. De andra länderna får göra som vi. Det tar sin tid, men det går.

-Det tror jag inte, sa Lena. Det kan dom aldrig för…

-Vill Forsberg vara tyst ett tag nu?

-Nej, låt mig få säga det här! Sa Lena. I uländerna odlar dom inte mat åt sig själva, dom odlar plantagegrödor för export. Dom odlar tobak, kakao, bananer, kopra, socker, bomull – och det blir vi som får alltsammans. Och betalningen går inte till dom som har jobbat på plantagerna. Den går till dom som äger plantagerna.”

Wernström medvetet utelämnar att produktivitet per ytenhet är avgörande. I likhet med alla marxister tänker SW rent fiskalt, han fattar inte begrepp som produktivitetsökning per kvadratkilometer, istället kan han bara tänka i enheter stor-liten.

Låt oss tänka en gård på afrikanska landsbygden. En bonde har jord till att försörja sina fyra barn. Han odlar jams och får tjugo säckar per år. De räcker till sex personer, i detta exempel. Men så kommer ett barn till. Vad göra? Vad sägs om att lägga om odlingen till kakao? Då kan han sälja sin färdiga produkt istället för att äta den och köpa trettio säckar jams. Det är det som kallas utveckling.

Vad ägandet beträffar så var även skogen och industrierna i det gamla Fattigsverige privatägda. Det hindrade inte Sverige från att bli rikt. Alltså ljuger Wernström och medvetet undanhåller fakta. Att man sedan bör arbeta för rättvisa villkor för arbetarna är en annan sak. Köp rättvisemärkt!

Samma sak gäller de kommunistexperiment som gjorts i u-länderna (eller som det heter idag ”lågenergiländer”). Tanzania var ett land där man tog bort privatägandet till jordbruket. Mycket snabbt blev det kaos och underskott. (länk)

En annan faktor är att u-hjälpen slog sönder den inhemska matproduktionen i delar av Afrika. Hur skall en afrikansk bonde kunna konkurrera med lastbilar fulla med gratismat från Europa? Det är en annan sak Wernström inte tar upp. En person som faktiskt vet vad han talar om är en stor amerikansk pundit kallad Thomas Sowell som ger sin syn på u-hjälpen här. 

”Adjunkt Magrell släppte kritan och vände sig mot klassen.

-Det ni talar om, sa han, är ulandsproblem som beror på överbefolkningen. Den frågan kan vi inte lösa här. Den måste lösas genom upplysning och genom FN.

Han lät säker, som lärare alltid gör. Lena kände att hon inte skulle orka fortsätta länge till. Då ingrep Mats och sa:

-Vadå överbefolkning? Afrika elva invånare per kvadratkilometer, Latinamerika har tolv, Asien har sextiåtta. Men Europa har över nittio invånare per kvadratkilometer. Det är ju vi som är överbefolkade!”

Igen ser vi hur Wernström manipulerar fakta.  Wernström tänker i kvadratkilometrar per person, yta, inte i produktivitet per person.

En väldigt stor del av Afrika är Sahara. Vad växer där? Man har gjort flera försök att odla i öknen. De misslyckas konstant. Sedan har vi det ofruktbara Sahelområdet, Kalahari-öknen och berg. För att inte tala om djungeln, som trots sin frodighet inte är särskilt fruktbar jord för odling. Överbefolkning handlar om hur mycket resurser,odlingsbar jord och råvaror, man har i förhållande till antalet som bor inom ett visst område.  Bara i mindre del hur många människor som bor per kvadratkilometer. Se tex Japan. Hur många människor som helst på liten yta.

En kvadratmeter Danmark ger dubbelt så mycket avkastning som en kvadratmeter Sverige, och en kvadratmeter Polen ger dubbelt så mycket som en kvadratmeter Danmark. Det finns liksom en orsak till att länderna i centraleuropa har 80-90 miljoner människor och att Sverige har 8-9 miljoner. Och det har sannerligen ingenting med ”yta” att göra.

En lika avskyvärd människa som Wernström är moderaten och tidigare stadsministern Fredrik Reinfeldt, vilken förklarade att det minsann fanns massor med utrymme i Sverige för fler invandrare. Tchad, en av världens fattigaste länder som mest består av öken tar 2024  emot massor med flyktingar från Sudan.

De föses samman i stora läger mitt ute i öknarna där de lever under obeskrivliga förhållandem. Enligt herr Reinfeldt finns tydligen inget problem för Tchad har ju 13 invånare per kvadratkilometer, hälften så många som Sverige. En logik värdig marxisten Sven Wernström.

1985 rådde svält i Etiopien. Då hade landet 50 miljoner invånare. Man skapade en jättelik musikgala kallad Live Aid som skickade ner massor med pengar och mat. Det följdes sedan av flera liknande galor. 2015 har landet 90 miljoner människor och de svälter fortfarande. Vad har man uppnått? Ingenting. Samma förhållande råder i andra underutvecklade, eller med ett modernt ord lågenergi-länder, Egypten, Iran, osv. Syrien, där det 2018 råder inbördeskrig, är ett bra exempel. De hade fem miljoner invånare runt andra världskriget, sjutton miljoner på sjuttiotalet (då de pumpade ut i genomsnitt 7,6 barn per familj) och 23 miljoner 2018. Är det vårt fel att de har krig?

”Adjunkt Magrell torkade försiktigt av kritdammet av händerna och satte sig.

-Ni tycks ha läst på ordentligt, sa han. Men inte är det biologiboken ni har läst!

-Vi har läst Georg Borgströms böcker, sa Mats.

-Jaha? Och Borgström tror inte att uländerna kan utvecklas?

-Inte så länge dom blir utsugna.

När Mats hoppade in i diskussionen hade klassen plötsligt blivit intresserad. Inte av själva ämnet men av det gräl som möjligen kunde uppstå. Lena repade mod och fortsatte.

-Det är sant att Sverige var ett uland för hundra år sen, sa hon. Men när vi utvecklades kunde vi köpa mat och gödningsämnen från hela världen. Det gör vi fortfarande, sånt som dom skulle behöva bättre i uländerna. Men var ska dom köpa mat nånstans? Och vad ska dom betala med?

-Det är en komplicerad fråga, sa Magrell.

-Och vi höll folkmängden nere genom att en massa svenskar flyttade till Amerika som Vilhelm Moberg skrivit om. Men vart ska uländernas folk emigrera?

Mats hade kommit igång. Han sa:

-Vi i dom rika länderna, vi lägger oss till med det mesta av världens naturtillgångar, mat, djurfoder, olja, metaller, skog, allting – och så har vi världens starkaste arméer för att försvara oss mot dom fattiga!”

Apropå armé: u-länderna lägger ner biljoner på sina arméer, Vissa länder som Saddam Husseins Irak lade ner 60% av budgeten på armén. Samma gällde för Khaddafis Libyen, och även Nordkorea. Vem är det egentligen som behöver försvara sig?

”-Säger Borgström det också?

-Nej, men det begriper man väl ändå.

-Nu kommer ni in på politiken, sa Magrell stillsamt. Det är inte mitt ämne, det kanske ni kan fortsätta med på samhällskunskapen?

Lena sa:

-Allt är politik. Här sitter vi, dom rika, och ser i TV hur resten av mänskligheten svälter!

Adjunkt Magrell strök sig över sina gråa tinningar med fingertopparna. Han satte på sig glasögonen och tog dem av sig igen. Så sa han:

-Jag förstår att ni vill komma någonstans med det här. Vill ni att vi ska läsa Borgström i skolan?

-Ja! Sa Lena och Mats på en gång.

-Det kan vi naturligtvis göra. Han är en mycket intressant forskare. Vi kan inte använda hans böcker som läroböcker, men vi kan ha honom som bredvidläsning.

-Grupparbete! Sa Jill snabbt.

-Ä! sa någon längst bort.

-Andersson tycks inte gilla den tanken. Vi får väl rösta om det i demokratisk ordning. Vill ni, som är intresserade av det här räcka upp händerna?

Över halva klassen räckte upp händerna.

-Då kanske vi ska uppdra åt Forsberg att skaffa fram material, sa adjunkt Magrell. Hon tycks ju vara sakkunnig, förefaller det.

Efteråt sa kamraterna att Lena hade skött sig bra. Själv hade hon varit nervös hela tiden.”

Den store historikern Paul Johnson, konservativ, tar  i boken Moderna tider upp en av de värsta myterna i 1900-talets historia: Att man kan lösa ekonomiska problem med politiska medel – den svarte  amerikanske historikern Thomas Sowell håller med. Eller för den delen naturvetenskapliga problem med politik. Allt ifrån Lenin och hans manipulation med social ingenjörskonst, sedan kopierad av både Per Albin Hansson och Hitler, till tredje världen-dårar som Sukarno. Alla har de trott att man kan lösa ekonomiska problem genom att skrika slagord och demonstrera. Idag 2018 har vi människor som Gudrun Schyman och Annie Lööf vilka säger samma sak. Tyvärr. Det fungerade inte för Sukarno. Det fungerar inte i Sverige idag.

*

Mönstret med Wernströms återkommande sjutton punkter, samma i varje bok:

1. Sprida hat mot ”överklassen”	53,88,97,116,129,131,141,178,206,218,220,
2. Allt är dåligt	88,115,119,120,131,170,176,177,179,181,220,
3. Verkligheten är en social konstruktion	53,83,97,100,120,131,141,155,170,177,206,211,223
4. Kulturprojekt	50,108,170,179,206,211,
5. Sexualfixering	172
6. Alkohol = problem	82,182,223
7. Löjliga namn	(66: duande av lärare, nytt)
8. Anti-amerikanism	122,124,130,131,151,155,169,
10. Anti-religion	97,137,139,141,
11. Kritik mot skola	66,119,172,211,216,218,
13. Sven Wernströms egen moral	18,51,52,52,53,69,80,168,178,197,

1970-1974