EN PERSON arbetade för SAC i tjugosex år. En hel livstid. Hon sparkades– mot alla lagar och regler – och syndikalisterna hänvisar till ”kvinnan” som jobbade här; ”kvinnan” är inte här längre; ”kvinnan” stämde SAC för olagligt avsked; visserligen vann ”kvinnan” i rätten, men vi i SAC har rätt i alla fall…… osv

Så behandlas en trotjänare som arbetat med gott resultat i tjugosex år utan anmärkningar!

När hon sparkats ut är hon bara ”kvinnan”. Man nämner inte ens namnet. (Det är för övrigt Lollo Bergsten Niklasson)  

Om du tycker detta är ett ruttet beteende, så har du kommit rätt.

För exakt så här beter sig SAC-syndikalisterna hela tiden. De är en väldigt dålig rörelse…….

Varför skriver jag dessa sidor?

Det jag håller på med är studier i psykologi och retorik. Två ämnen som berör mig mest.

I över tjugofem år har jag skrivit och läst om diverse grupper, sekter och partier. Det spelar ingen roll om de är politiska eller religiösa.

Det jag studerar är de gemensamma tendenserna i fråga om hur de uppfattar sin verklighet. Hur de tolkar information – och kritik. Hur de ser på fakta – för eller mot dem själva. Hur de reagerar när de står inför information som går mot vad de redan lärt sig.

UFO-sekter, nazistiska förintelseförnekare, vänstergrupper eller religiösa dito uppvisar alla likheter. Ett exempel som skulle gälla för dem alla återfinns i en klassisk bok om socialpsykologi av Leonardo Festinger, When Profecy Fails, Festinger beskriver en UFO-sekt under ledning av fru Keech i början av femtiotalet. När den förväntade domedagen inte infann sig, förklarades det med att det bara var en övning för att allt skulle gå smidigt när det verkligen skedde. När det hände för andra gången förklarades det med att utomjordingarna ville att fler skulle ta till sig budskapet innan de gjorde slut på världen. De svaga i tron lämnade gruppen. Resten blev bara mer övertygade. De diskuterade och kom fram till att deras hårda arbete var orsaken till att undergången uppskjutits. Istället för att lägga ner gruppen eller splittras blev medlemmarna än mer entusiastiska i sitt arbete att sprida budskapet från stjärnorna.

Tankemönstret är likadant i alla liknande grupper. Den som vill kan studera likheter och skillnader i ideologier och läror. Jag studerar det övergripande. Samma tänkande som fanns i fru Keech sekt finns i politiska sekter. Den rörelse jag kan bäst är syndikaliströrelsen SAC, och jag kommer ge många exempel detta beteende hos dem.

Ett annat inslag hos denna sorts rörelser är oemottaglighet för fakta. Sveriges meste konspirationsteoretiker Ole Dammergård är även han oberörd av allt som går emot honom. På en minut (Palmevandring 4 ca 56:50-58:00 in) lyckas han få in sex faktafel. Jag skrev och upplyste honom om detta. Hans svar blev att han tackade för rätt årtal när en viss bok gavs ut, inget mer.

En minimal konspurationsförening i Göteborg, Cui Bono, hade en föreläsning 2018 om varför vi aldrig varit på månen. Föreläsningen var en uppvisning i retoriska tricks, manipulerade bilder, felaktigheter och saknade all kunskap i vetenskaplig metodik. Den hölls av två glada amatörer som inte hade någon kunskap i ämnet. Ett typiskt exempel på argument var att månlandaren ”såg ut som något hopknepat på lekskolan”. – Hur borde den se ut då? Frågade jag. – Det vet jag inte, sade föreläsaren, men inte så där. Att kunna ge ett alternativt scenario som förklaringsmodell hade aldrig föresvävat honom.

Så var kommer det här tänkandet ifrån?

Svaret är helt enkelt karaktär! Sinnelag. Livshållning. De har en inställning i förväg till vad som är rätt och fel, sedan bedömer de utifrån detta. Det behövs egentligen inga andra förklaringar till deras beteende. Det är inte, som de själva alltid säger ”mycket mer komplicerat än så”.

En socialist börjar med att slå fast att hela världen roterar kring kampen mellan ”klasser”. Den som säger något annat är en som vill få bort honom från den rätta vägen! Exakt samma tänk hade Adolf Hitler. Han slår fast i unga år att hela världen roterar kring kampen mellan raser, mest mellan arier och judar. Alla som försöker få honom att tro något annat, vare sig det är att han har fel, att kräva bevis, ge bevis för motsatsen, se orimligheterna i läran eller visa på dåliga konsekvenser, är en person som försöker lura honom. En som vill att den andra, onda sidan skall segra. Höger- och vänsterextremister har en lära som uppmuntrar till den här sortens tolkning av verkligheten. I socialisters fall – alla socialister  – gäller att de

“föreskriver människans förändring genom omskapandet av den sociala miljön (en) yttre omdaning av samhällsförhållandena anses vara avgörande för etablerandet av rättvisa, jämlikhet och lycka“
– Tommy Hanssons, Slaveri i vår tid

Socialismens lära förklarar allt och inget. När en nazist på trettiotalet fick en fråga om ekonomi svarade han ”Vi vill inte ha högre brödpriser, vi vill inte ha lägre brödpriser, vi vill inte ha oförändrade brödpriser. Vi vill ha nationalsocialistiska brödpriser!”. När nazisten Hermann Göring pratade med en ekonom förklarade han att om Fuhrern sade det, så blev två gånger två fem. Ekonomen sade upp sig. Stalin förklarades på trettiotalet vara bortanför naturvetenskapliga begränsningar som ekonomiska lagar. Mao Zedong menade att saker som hungersnöd kunde lösas med käcka slogans att ”människan har en mun men två händer”. ”Man kan räkna på hitan och ditan” sade Gudrun Schyman när hon fick frågan om hur 6-timmars arbetsdag ska betalas.

Men det gäller inte bara ekonomi: Röda khmererna trodde att man kunde köra en helikopter utan utbildning, det som behövdes var klassmedvetande. Samma gällde kirurger. De sköts allihop. En fransk socialist fick en fråga om bilolyckor i ett framtida socialistiskt samhälle och konstaterade att ”I ett socialistiskt samhälle finns inga bilolyckor”. Samma sade Friedrich Engels apropå naturens begränsningar, de fanns inte, det fanns bara ”klasskamp”. Kulturellt gäller samma sak. I ett socialistiskt samhälle finns inga målare eller dansare slog Trotskij fast, för alla kommer röra sig som om de dansade hela tiden, och varje kludd är en Rembranttavla i sig. Lika enkel är socialistisk kriminologi: När Stalins polischef Beria skickade upp en pilot för att ta reda på hur långt bort tyskarna var från Moskva, kom piloten tillbaka och sade, – Tolv mil. – Arrestera honom för panikspridande, sade Beria.

Alla socialister förstår tankegången i dessa exempel. Alla är hundra procent överens om att det är så man bemöter kritik. Låter det orimligt? Som jag tidigare sade kommer jag ta upp mängder med exempel i SAC-syndikalisterna.

För mig gäller att hitta mönster men också uppmärksamma på faran i detta tänkande. Om en person vägrar ta emot fakta om månlandning, hur förhåller han sig då till andra fakta om tex medicin och effektiv vård? Och när man ser hur vänstergrupper behandlar sina egna anställda, varför skall man då tro på deras tal om att göra saker bättre för arbetarna som helhet?

Det är svaret på varför jag skriver som jag gör.

Tillbaka till SAC-syndikalisterna: I min presentation av SAC kommer jag bland annat att visa att grundinställningen är att organisationen alltid har rätt. Den kan inte göra fel, lika lite som kyrkan för en Jehovas vittne eller partiet för en övertygad kommunist eller nazist. All kritik är alltid angrepp. Det finns ingen legitim kritik. Allt förklaras alltid med omvärldens ondska. Andra fenomen är upprepningen, ett mässande hypnotiskt ältande av samma ord som återkommer om och om igen. Återkommande mångordiga artiklar som säger samma sak om och om igen är också vanliga. Trots att allt berör organisationens inställning framkommit tidigt i en diskussion. Världen är deras fiende. Staten, polisen, lagen. Och de menar på fullt allvar att de står över lagen. Som en revolutionär organisation anser de sig inte behöva följa den ”kapitalistiska” statens lagar.

Inget av detta återfinns i stadgar eller styrdokument. De kan inte bevisas genom enkel läsning av principförklaringar eller partiprogram. Min metod är därför vad jag gör bäst: pressanalys!

Jag lusläser deras tidningar och hittar mönster. Om samma fenomen återkommer i nummer efter nummer, i år efter år, decennier efter decennier, och de är skrivna av syndikalisternas mest framträdande medlemmar som innehar höga poster i organisationen, då är det representativt för rörelsen, vare sig det finns ett papper på det eller inte.

Låt oss ta exemplet i början av denna sida från SAC:s historia. En kassör arbetade för SAC i trettiotvå år. Sedan avskedas hon. I syndikalisttidningen Konfliktbenägen berättar man historien och hon kallas konstant för ”kvinnan”! Om och om igen upprepas att ”Kvinnan arbetar inte här längre”, ”Kvinnan skiljdes från sitt anställning” osv. Detta är ett tydligt tecken på en dålig organisation. Exakt samma fenomen finns i en mängd historiska händelser. När juntan tog över i Argentina förklarade de att presidenten Peron var avskedad, tillsammans med ”den där kvinnan”. Att använda ordet ”Evita” skulle ge positiva associationer, frammana en bild av en halvthelig landsikon som arbetat varje vaken timma för att grunda barnhem, sjukhus och åldringsvård. Alltså var hon numera ”den där kvinnan”.

Syndikalisternas svar på beskrivningen av deras reaktion skulle omedelbart bli att fråga efter ett dokument där en kongress slagit fast att fd medlemmar icke skall nämnas vid namn. Finns det ett sådants ”papper”? De skulle kräva ett ”papper” på att tidningen Konflikbenägen är representativ för rörelsen, etc etc. Det skulle aldrig bemöta argumentet. Inte heller blir de övertygade av att exemplet med ”kvinnan” kan upprepas med mängder av SAC:s före detta anställda, och att detta beteende har pågått i decennier!

Åter kan man se en likhet till nazistiska förintelseförnekare. En av deras korkade argument är att eftersom det inte finns ett ”papper” där Adolf Hitler skrivit under att han skall starta förintelsen, så har den aldrig ägt rum. Naturligtvis finns enkla förklaringar till detta. En är Hitlers ledarstil, att ge order på stående fot, eller jämförelser med att Amerika aldrig skrev under ett ”papper” på att angripa Vietnam. Det gör ju knappast att Vietnam-kriget aldrig har hänt, eller hur? Men för syndikalisterna är det enkelt att skaka av sig kritik: finns det ingen underskrift på ett ”papper” så vet man ingenting.

Hursomhelst. En längre lista över vad syndikalisterna faktiskt håller på med finns

Här: 1976 – 2000

Här: 2000- framåt

Eller läs helt enkelt boken Den styckade stjärnans union. Du kommer att skratta, skaka på huvudet och undra hur i herrans namn den här gruppen av människor överhuvudtaget klarat att driva sin sekt så länge som de gjort.

I förbigående sagt är det snart slut med dem – de är bara ett par tusen kvar.