UNDER UPPBYGGNAD
Här kommer en samling av artiklar ur syndikalisternas tidning Arbetaren i olika ämnen (se även Tema-fliken för fler artiklar):
Tills dess kan vi läsa om den aktuella utvecklingen:
ARBETAREN
Syndikalismens sista flaggskepp, tidningen Arbetaren, finns ännu kvar. 1980 hade den över 8000 läsare, 1999 omkring 2300, 2023 strax över 2000. Arbetaren kostar SAC 9000 kronor om dagen (1995) och får dessutom – statligt – presstöd på 1,5 miljoner om året.
För året 2017 fick de närmare tre miljoner kronor. 70% av deras budget kommer från skattebetalarnas pengar. Professionellt samhälls-parasiteri satt i system.
Syndikalisterna försökte dela upp Arbetaren i två olika tidningar för att stjäla till sig dubbla presstöd, ett ”flagrant bidragsfusk” enligt Presstödsnämnden.
Bara något år senare, 2018, hade Arbetaren lurat till sig presstöd för hundratusentals kronor. Chefredaktören har förfalskat siffror för att få presstöd.
Att snylta är för SAC satt i system. Dels på LO:s avtal, dels på medborgarnas skattepengar.
Går upplagan under 2000 försvinner presstödet. Då dör Arbetaren, då ”stängs fönstret till utsidan, troligen för alltid, då är organisationen inne på en tråkig ökenvandring”. Men Arbetarens existens har inte hindrat SAC:s ökenvandring hittills. Däremot har den givit upphov till nya, galna konflikter mellan SAC och resten av världen, framför allt när hela historien med Kajsa Ekis Ekman exploderade hösten 2022!
KAJSA EKIS EKMAN
Det kan verkligen bli sista spiken i kistan för Arbetaren när VD:n Thomas Carlsson i slutet på augusti 2022, anställde Kajsa Ekis Ekman, välkänd vänsterdebattör, som chefredaktör.
Problemet är att hon har andra åsikter än många syndikalister – vilka åsikter de bråkar om är inte mer intressant än när några bråkar över vem som hellre åker buss till jobbet än tar tåget.
Styrelsen för Arbetaren avgår, flera anställda säger upp sig. SAC:s högsta ledning centralkommittén har ett extramöte där de säger upp Ekman; en ny styrelse tillsätts bara någon vecka efter konflikten, med det enda uttalade målet att bli av med den nye chefredaktören så fort som möjligt.
Kajsa Ekis Ekman själv tar det med ro; hon konstaterar att man borde ge människor en chans, och förklarar att hon kommer gå till jobbet som vanligt.
Mycket riktigt framstår hon i massmedia som en stark och självständig kvinna, en ensam hjälte mot ett gäng av otäcka sekterister.
Kanske för att hon vet att hon har rätt – åtminstone enligt lagen: Ett kontrakt har ingåtts. Det gäller. Visst kan SAC köpa ut henne med en årslön, och det kommer de sannolikt att tvingas göra.
Men ofattbart nog verkar SAC fortfarande tro, precis som när de mot alla lagar och regler sparkade sina anställda, att deras ”stadgar” och tolkning av dem står över lagen. Att de kan göra vad de vill! Förhoppningsvis kan Kajsa Ekis Ekman ta ner dem på jorden.
UPPDATERING 16 JUNI 2023:
Kajsa Ekis Ekman vann mycket riktigt i Tingsrätten. Hon får en kvarts miljon i utebliven lön! Hundratusen i skadestånd. Plus lite extra för andra kontraktsbrott. Samt att SAC får betala hennes advokater, en kvarts miljon till. Och mycket riktigt slår domstolen fast att SAC ”motarbetade” och ”försvårade” för henne. All skuld på SAC!
SAC:s ombud Nina Karlström håller sig gömd ; vittnet John Nordmark står inte att finna; Jenny Stendahl, styrelseordförande för Arbetaren, säger med sura mungipor att de minsann hade rätt hela tiden och att domstolen bara ”tolkat” annorlunda. Dvs SAC hade rätt oavsett vad någon domstol säger.
Det är alltså EXAKT samma tradition som när SAC bråkade med tidigare anställda, Lollo Bergsten Niklasson 1995, Lasse Johansson 1995, Ingela Drenske 2010, Lennart Markebo 2010, bara för att nämna några!
Det är samma situation som återkommer i decennier! Och SAC lär sig aldrig….
Omkring ett halvår efter konfliktens början har SAC även slängt ut VD:n Thomas Carlsson. I likhet med bokstavligen dussintals före detta anställda hos SAC stämmer Carlsson organisationen. De kan inte ha mig anställd i tretton år och sedan slänga ut mig utan orsak, anser Carlsson.
En medlem i högsta ledningen, centralkommittén, Jennie Gejel, företräder Carlsson och protesterar mot behandlingen av Ekman, med hänvisning till LAS. Naturligtvis blir hon utesluten så snart det är genomförbart (16 jan 2023).
Det känns som att varken Carlsson eller Gejel bryr sig det minsta om vad SAC berättat för sina anställda gång på gång under de senaste trettio åren: organisationen har rätt, och alla som går och skvallrar för klassfiendens domstolar är förrädare som delar ut knivhugg i ryggen!
Intressant är också den moraliska depraveringen hos de som tar parti mot organisationen, den högsta synden. Det får man inte göra, men i övrigt får man göra vad som helst och ändå bli både kassör och VD för företag hos syndikalisterna (det finns fler exempel än dessa tre, tex Jerker Nordlund och många andra): Thomas Carlsson är dömd för
”häleri, grov stöld, narkotikabrott, brott mot vapenlagen och olovlig körning… i fängelset försökte han smuggla in heroin för att sälja till de andra intagna, vilket resulterade i ett nytt fängelsestraff på 2,5 år”
Jennie Gejel är gammal knarkare och heroinist som arbetar för narkomaners ”rätt” att leva på hederliga, anständiga skattebetalare.
En av dem som sparkar ut Ekman, Carlsson och Gejel är högste bossen Erik Bonk, generalsekreteraren, som enligt eget vittnesmål har en historia av ”problem med myndigheter under hela uppväxten. Inte bara jag utan min familj och allt möjligt”. Han har hållit på med kriminalitet och asocialitet sedan barndomen.
Bonk har åkt fast för narkotikabrott. Han dömdes till arton månaders fängelse 2001 för ”våldsamt upplopp, våld mot tjänsteman, våldsamt motstånd, försök till grov misshandel, olaga vapeninnehav”. Han är före detta rastafarian och hamnade i Göteborg 2001 efter en knarktripp till Christiania.
Det här är alltså den sortens människor som sitter i ledningen för sekten SAC…. Det kanske inte är så konstigt att de är en marginell struntgrupp som enbart överlever genom att snylta till sig bidrag i det oändliga.