5.1 Expo

Under uppbyggnad.

EXPO är en vänsterextrem propagandainstitution som med skattepengar bekämpar dem med annorlunda åsikter är regeringen och makthavarna, företrädesvis åsikter inom invandringspolitiken.

Se separata medarbetare nedan.

—————-

 

  1. Artiklar
  2. Brev
    Brev till EXPO 2011
  3. Böcker
  4. Föreläsningar
  5. Insändare
  6. Recensioner
  7. Övrigt
    1. Intressant avslöjande sida om EXPO kallad Expo exponerad

 

—————————————

Grundaren är trotskisten Stig Larsson, se nedan.

En av de mest kända EXPO-medarbetarna är Tobias Hubinette.

En annan är marxisten  Alexander Bengtsson

En av EXPOs journalister är Lisa Bjurwald

Följande finns om en av grundarna till EXPO, Stig Larsson

…och hans törst efter trettonåriga flickor. man undrar hur de övriga i EXPO ställer sig. Det kanske är ett krav att man är pedofil om man arbetar på EXPO? Här är i alla händelser texten:

http://kulturarbete.blogspot.se/2008/05/stig-larsson-och-dom-alldeles-fr-unga.html

torsdagen den 15:e maj 2008

Människor som gått till överdrift: Stig Larsson.

Lustigt nog har ingen uppmärksammat det, men i år firar vi ju faktiskt tioårsjubileet av Stig Larssons famösa uttalande om sitt intresse för just knoppade flickbröst.

För er som till äventyrs inte minns: innan Stieg Larsson fanns Stig Larsson. Stieg Larsson arbetade aktivt mot rasism och högerextremism, skrev tre löjligt tjocka sidvändare till kriminalromaner och dog medelålders. För detta fick han folkets kärlek.

Stig Larsson skrev svåra postmodernistiska romaner och dramer med titlar som ”Grötbögen” och ”VD” och påstod sej dessutom ha övernaturliga krafter (en gång kände han på vibbarna i en manushög att Magnus Dahlströms ”Skärbrännaren” var nåt extra). Han lät sej alltid intervjuas i kalsingar i sin etta på Lilla Essingen och blev figuren Sigge Pigg i Arne Ankas kulturmachouniversum. För detta fick han kultursidornas kärlek.

1998 berättade han för tidningen Darling att han helst tog på flickor som kunde varit hans döttrar. Detta blev på den tiden uppmärksammat också i tabloiderna – Jan Guillou kallade honom ”pedofil” vill jag minnas (han kallade ju vid ett annat tillfälle Rikard Wolff för ”pederast”) – och Larsson fick nåt slags ful-gubbe-stämpel.

2008 sitter jag av nån anledning och funderar på detta (det kan vara för att jag ätit en schweizerost) och tänker att det där måste ju ha uppförstorats och överdrivits. Jag går således direkt till källan; jag har så klart alla nummer av tidningen Darling 1997-2001 sparade i en mapp (mellan ”Chaplin 95-98” och ”div. magasin 80-tal”).

Det visar sej att det var lite värre än jag mindes. Stig Larsson tillhör det trötta släktet av män som tror sej vara sympatiska för att de på ett ärligt vis erkänner sej vara osympatiska. Det är de inte. Den påstått sympatiska ärligheten uppväger inte den de facto osympatiska hållningen.

Stig Larsson (vid tillfället fyrtitre):

”Jag tycker i allmänhet att de (unga flickorna) är mer attraktiva. Sexuellt sett. Det finns även äldre tjejer som är attraktiva, men de är sällsynta. Jag har träffat väldigt få tjejer över 25 år som jag tycker är attraktiva. Sen kan jag tycka att tjejer är attraktiva trots att de är väldigt unga, säg runt 13 år. Men det tycker alla män, fast det är bara jag som erkänner det”.

Här sällar sej Stig Larsson till en stolt tradition av gubbsjuka svenska författare: Erik Axel Karlfeldt lät Svarta Rudolf minnas en trettonårig negerprinsessa, Taube sjöng om ”den barnsliga hand” som han kysst. Larsson går ett litet steg längre när han dessutom ska göra mej till medbrottsling.

Den här texten har en fortsättning. Den står att läsa i boken ”Människor som gått till överdrift”. Den finns i handeln från april 2010.

Weman sa…

Jag har intervjuat Stig Larsson. Han antydde då (detta var på Skandinaviska Terrassen på Cannes-festivalen, typ 1993) att han aldrig är nykter, i synnerhet inte när han ger intervjuer.
Vi kan alltså, på groda grunder, anta att han inte var nykter när denna Darlingintervju gjordes.
Han både antydde och demonstrerade, med icke önskvärd tydlighet, att han njuter av att provocera.
Det är min fasta övertygelse att han helt enkelt slirade in på det här spåret, och när sen reportern blev indignerad och Eva Röse (sannolikt; hon har humor) började fnissa; ja, då kunde han helt enkelt inte sluta.
Entertainern, eller om ni hellre vill, exhibitionisten i honom – tog över. Igen.

16 maj 2008 12:18

Gustaf Erikson sa…

En gång för länge sedan (mitten av 90talet) var jag på Prinsen med några kompisar. Stig Larsson var också där med sina polare och i deras sällskap var två tjejer runt 14 år. Dom var påtagligt förtjusta i Larsson som såg rätt motbjudande ut redan då.

Så när snacket om unga tjejer dök upp några år senare var jag inte förvånad. Jag har däremot svårt att förstå vad tjejerna fick ut av det hela, förutom gratis cigg kanske.

16 maj 2008 22:12

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

argument mot vänsterextremism