metro

I PDF: Metro och migrationen

Metro och migrationen

Tidningen Metros rapportering av migration, asylsökande, flyktingar samt invandring mellan november 2015 och juli 2016

Torbjörn Holmgren

Nyckelord: Metro, migration, media, asylsökande, flyktingar, nyanlända, invandring.

Föreliggande uppsats återfinns online eller i PDF-form på www.pilum.nu/metro

Pressanalys av innehållet i Metro, med avseende på migrationen (av asylsökande, flyktingar och invandrare) till Sverige.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

  1. Inledning
    1. Bakgrund
    2. Syfte och mål
    3. Frågeställning
    4. Metod och material
  2. Huvudtext
    1. November
    2. December
    3. Januari
    4. Februari
    5. Mars
    6. April
    7. Maj
    8. Juni
    9. Juli
  3. Sammanfattning och slutsatser
    1. Tabeller med statistik enligt frågeställningarna
    2. Metros presentation av argument
    3. Metros bemötande av meningsmotståndare
    4. Slutsatser
  4. Diskussion om resultaten
    1. Kroppsfixering
    2. Psykisk ohälsa
    3. Inkonsekvenser
    4. Metros agenda

    Bilaga 1 – Skärmdump, Svt-nyheter

    Bilaga 2 – Tabell över sidhänvisningar i Metro

    Bilaga 3 – Tabell över teman, ämnen, i Metro.

  5. Käll- och litteraturförteckning
  1. INLEDNING
    1. Bakgrund

Under hösten 2015 och våren 2016 har det skett en stor tillströmning av migranter till Sverige. De är asylsökande, flyktingar och invandrare1. Media i Sverige, de stora tidningarna samt TV och radio, har skrivit och sänt en mängd artiklar/reportage om detta. Från mindre tidningar och vad som ofta kallas alternativa media på nätet förekommer kritik mot s.k. ”Mainstreammedia” och deras sätt att beskriva den förändrade situationen för samhället.2


Kritiken går ut på två saker: dels att media inte är objektiva i sin nyhetsrapportering, att de mörkar vissa fakta, och dels att de med avvikande åsikt inte kan komma till tals. Kritiken är att tidningarna i Sverige skriver artiklar som framställer tillströmningen av människor som positivt, väljer ut rapporter, rubriker och bilder för att skapa känslor av sympati hos läsarna och döljer, mörkar, negativa fakta om tillströmningens konsekvenser (ekonomiska kostnader, bostadsbrist, arbetslöshet, social kostnader som ökad kriminalitet, brister i sjukvård och skola, etc)3. Kritiken är också att media medvetet använder positivt laddade ord som ”utmaning”4 och ”möjligheter” istället för negativa ord som ”kostnader” eller ”problem”, och att media kallar invandrare för ”flyktingar” fast de inte är flyktingar, eller kallar människor för ”ensamkommande flyktingbarn”, trots att de inte är ensamkommande, flyktingar eller barn.5

I slutet av mars 2016 återfanns en artikel i DN vilken hävdar samma sak. Den fick stor genomslagskraft. Det ledde till en uppmärksammad debatt i Sverige som involverade flera tidningar och tog upp tidigare händelser där samma anklagelse gjorts.6

Den andra kritiken är att media inte tillåter några andra åsikter eller synpunkter komma till tals än de som stämmer överens med medias egen agenda, vilket i sin tur sammanfaller med åsikterna hos makthavarna7. All offentlig makt i Sverige utgår från folket. Detta sker genom val. I dessa val måste folket fritt få tillåtas ha åsikter, annars är det inte demokrati. Samtidigt finns ytterligare ett krav:

För att en fri åsiktsbildning skall kunna äga rum och ha mening krävs en offentlighet där åsikter fritt kan skapas, artikuleras och diskuteras (…en fri och oberoende press)”.8

Om man inte har möjlighet att sprida sitt budskap i media finns alltså inte demokrati. Den etablerade media, i denna studie representerad av tidningen Metro, menar att anklagelserna om mörkande och förhindrandet av alternativa åsikter är fel. Alternativmedia som inte delar deras förklaringsmodell inför nyhetsrapportering är ”sajter som sprider hat mot invandrare” och inte källor som ger mer heltäckande sanningar eller en annorlunda bild. Den största, Avpixlat, är en ”hatsajt” och ”rasistsajt” (Expressen, DN, Metro), ”smutspress” och ”SD-anknuten” (SvD).9 Följande sägs av en av Sveriges mest kända medieforskare, professor Jesper Strömbäck:

Ibland kallas de alternativmedier, men det är en beteckning som är djupt missvisande. De är inte på något sätt ett alternativ till etablerade medier och tror man att de ger en mer rättvisande bild av verkligheten ser jag det som djupt problematiskt. De drivs av en agenda, de har inga journalistiska anspråk och försöker inte på något sätt följa normer om saklighet och opartiskhet när det gäller hur man värderar källor, hur man värderar information eller hur man gör relevansbedömningar av olika typer av information. De har en tydlig agenda som de följer, på samma sätt som politiska partier. Man måste ta del av innehållet utifrån de förutsättningarna. Därför är de inga alternativ till traditionella nyhetsmedier.”10

Medias inställning är att de följer pressetiska regler, som inte är formella regler, utan mer en allmän hållning. §10 slår fast att etnicitet inte skall framhävas om det ”saknar betydelse i sammanhanget och är missaktande”11. Alltså döljer de inte något. De rapporterar helt enkelt inte vad som inte är väsentligt12. Observera att detta är svensk medias inställning. I länder som USA finns inga problem för tidningar att avslöja etnicitet när det begåtts ett brott. Ingen kallar dem ”hat-media” eller för-nekar att deras journalister är journalister. Tidningen Journalisten skriver (bla om sajten Avpixlat):

Många hatsajter hävdar att mörkläggningen består i att etablerade medier mörkar identiteten eller etniciteten på misstänkta brottslingar. Därav ”avpixlat”.
Finns det verkligen ingen mörkläggning i det avseendet?
– Man kan förstås göra olika relevansbedömningar. Hur stor relevans har gärningsmännens etnicitet när det gäller brott? För de som är främlingsfientliga har det alltid relevans, men ur ett journalistiskt perspektiv så tar man ställning i det från fall till fall. I vissa fall rapporterar man det, i andra fall gör man det inte. Det görs olika relevansbedömningar. Men det är inte samma sak som en mörkläggning.”13

Svensk media är enligt egen utsago pålitlig och mörkar inte rapporteringen.14 Metros inställning till kritiken om bristande objektiv nyhetsrapportering är att alla former av gruppindelningar av människor automatiskt innebär generaliseringar. Att uttala sig om en grupp är att

reproducera stereotyper och konstruera en negativ bild av invandrare och etniska minoriteter, vilket framställs som ett hot mot det demokratiska multikulturella samhället”/…/ ”forskare (har) under senare tid alltmer konstaterat en negativ bild av invandraren i medierna. (de) beskrivs sällan som individer utan som homogen grupp”15

För att undvika denna risk måste alla former av gruppindelningar eller gruppbeskrivningar undvikas. Det finns inget mellan individen och begreppet mänsklighet; inga nationer, folk, raser, etniciteter, religioner, klaner, stammar, klubbar. Därför väljer Metro att alltid tolka alla utsagor om en individ som tillhör en viss grupp, som att det som avses är ett uttalande om hela gruppen16. Utöver risken att skapa homogena stereotyper, skapar gruppindelningen risken för en föreställning om det finns ett vi och ett dom, som är utanför, vilket alltså är negativt i sig. Det innebär också att alla former av överrepresentation av någon grupp i något sammanhang skall ignoreras, då det endast existerar individer. I förlängningen innebär det också att samhällstraditioner som inte är underkastade föreställningen om människans formella och juridiska jämlikhet är förkastliga, exempelvis ärvda ämbeten. Kastsystem och monarkier liksom ståndsprivilegier anses dåliga17.

Ursprunget är upplysningens och den franska revolutionens idéer om människan och hennes rättigheter; sedan återupprepade i FN:s katalog över människors rättigheter18. Rätt människosyn och värdegrund definieras som att alla människor är lika mycket värda. Det gemensamma för alla som förespråkar människors lika värde är att förespråka att alla har rättigheter som inte kan inte knytas till en handling som motiverar denna rätt. I invandringsfrågan handlar det om att alla har rätt att bo i Sverige. Utan motprestation. Och oavsett beteende kan inte denna rätt inskränkas. Detta är vad som avses med begreppet ”alla människors lika värde”.

Tanken att förtjäna ett medborgarskap bland annat genom lojalitet mot den nya nationen eller att följa landets lagar, är en form av motprestation. Alltså föreställningen att man måste förtjäna det man får. Vilket innebär ett avståndstagande från regeln om alla människors lika värde.

Ovan var den moraliska förklaringen till medias inställning. Det finns även kritik som berör medias verklighetsuppfattning. Anklagelsen från de som kallar sig, eller kallas, den alternativa media är att ingen kritiker tillåts hänvisa till någonting annat än en socioekonomisk förklaringsmodell på samhället och faktiskt hela verkligheten. Alla andra förklaringar eller orsakssammanhang i samhället, vare sig de är kulturella, religiösa, etniska, biologiska eller genetiska räknas bort. De tillåts inte komma fram. De får inget utrymme i mainstreammedia alls.

Ett exempel på den svenska regeringens syn på socioekonomiska förklaringsmodellers betydelse är hur den ser på könsroller. I Aftonbladet 2005-02-12 konstateras att regeringen beslutat att aktivt gå in och styra forskningen om skillnader mellan mäns och kvinnors hjärnor. Motivet ges av jämställdhetsminister Jens Orback som ”slog fast: – Regeringen betraktar kvinnligt och manligt som sociala konstruktioner, det vill säga könsmönster som skapas utifrån uppfostran, kultur, ekonomiska ramar, maktstrukturer och politisk ideologi”. Detta gäller inte bara regeringens syn på kön utan även samhällets och mainstreammedias syn på allt beteende. Den verklighetsuppfattning och kunskapsmodell mainstreammedia har för att legitimera sin rapportering är att det finns en och endast en tillåten förklaringsmodell på verkligheten: att verkligheten är en social och ekonomisk struktur. Med det avses att samhället skapar människan, människan skapar inte samhället. Alla sociala fenomen bestäms direkt eller indirekt av samhällets ekonomiska förhållanden. Kulturella, religiösa och alla andra beteenden skapas, konstrueras, av samhällets ägandeförhållanden, vilka i sin tur skapar maktförhållanden. Åsikten kallas socialkonstruktivism19.

Det går att förändra samhället uppifrån genom att ändra på de konstruerade maktförhållandena, samhällsstrukturerna, genom social ingenjörskonst20. Men det går inte att bryta sig loss ur ett beteendemönster som är givet av de sociala relationerna och strukturerna. Maktkonstruktionen, de ekonomiska och sociala relationerna, skapar vårt sätt att vara och tänka, våra aktioner och åsikter.

Människor är inte individer med valmöjligheter. De är individer ja, men enbart i sin egenskap att inte behöva få sitt beteende klassat efter att de tillhör någon särskild etnisk eller kulturell grupp. De är enbart kuggar i en social och ekonomisk klassifikation som berör makthierarkier. De ekonomiska samband som syns på ytan skiljer sig dessutom från gömda grundmönster. Ytligt sett utövar människor sin fria vilja genom att fatta beslut och bestämma skeenden. Men individer är i själva verket inget annat än vågskum och de kastas än hit, än dit av de oemotståndliga ekonomiska krafternas strömmar. Individernas skenbara beteende döljer bara samhällsstrukturens mönster, som de är så gott som helt omedvetna om och maktlösa inför.21

Kopplingen till frågan om motprestation ovan, och allas rätt, är att alla handlingar och ageranden är resultatet av det omgivande samhällets normer och förväntningar. Därför kan ingen göra anspråk på att vara bättre än någon annan. Det finns en konflikt mellan åsikten att alla föds lika, men med olika förutsättningar, kontra de som menar att alla föds lika och har samma möjligheter.22 I Metro presenteras båda åsikterna, men de är alla överens om människors lika värde och människors rätt. Flera skribenter anser ekonomisk och social jämlikhet vara eftersträvansvärt.

Kritik mot detta går ut på att varje gång en negativ konsekvens med invandringen uppdagas är förklaringen att det endast finns individer och deras socioekonomiska relationer, inte kulturellt avgränsade grupper23. Alla förklaringar på händelser måste framställas som sociala och ekonomiska relationer. Inga andra förklaringar anses tillåtas i tidningar, radio och TV. Även överrepresentation av ett visst beteende hos en viss grupp kan hänvisas till sociala och ekonomiska faktorer24.


Det finns hos mig en önskan att vetenskapligt belägga hur den svenska samhällssituationen behandlats i mainstream-media. Att ta reda på om det finns någon sanning eller substans i kritiken.

2. Syfte och mål

Mitt syfte med denna uppsats är att klargöra hur neutralt det svenska medieklimatet är i fråga om rapportering om mottagandet av migranter/asylsökanden/flyktingar/invandrare via exemplet Metro, en gratis nyhetstidning med stor spridning. De s.k. alternativa media anklagar Metro för att inte vara neutrala, men presenterar inga bevis. En kolumnist i Metro säger själv: ”Eftersom jag är forskare är det självklart för mig att inte argumentera för något utan fakta från en ordentlig källa”25 Denna uppsats har för avsikt att vetenskapligt presentera en säker källa till kunskap. Att ge bevis.

Mitt mål är att söka eventuella ekonomiska, ideologiska och politiska mönster i fråga om beskrivningen av Sveriges mottagning av migranter/asylsökanden/flyktingar/invandrare. Detta gör jag genom Metro Göteborg, nyhetstidning som utkommer i 143 900 exemplar varje vardag26.

För att avgränsa materialet väljer jag ut tidningen Metro under tidsperioden november 2015 till juli 201627. Samt håller mig enbart till pappersupplagan, inte nät-tidningen. Orsaken till att undersökningen görs är att tillströmningen av människor har orsakat ökade kostnader för stat och kommuner i Sverige samt en ökad polarisering mellan s.k. etablerad media och alternativ media28.

En annan orsak till att göra denna studie är att det hittills inte gjorts något liknande. Det finnsingen forskning som stödjer idén att medierna mörkar” och ingen har ”sett någon studie som visar att medierna systematiskt mörklägger”29, försäkrar medieforskaren professor Strömbäck. “Det är ett intressant konstaterade då det inte existerar någon forskning som skulle bevisa eller motbevis (sic) att svensk media har mörkat om invandring”30, svarar nationalekonomen Tino Sanandaji.

Denna uppsats skall bevisa om det finns mörkande eller inte.

3. Frågeställningar

I en oberoende tidskrift borde flera olika åsikter och ståndpunkter kunna komma till tals. Även om de är motsatta. Metro har egna och klara värderingar, samtidigt som en oberoende publikation kan acceptera artiklar, fakta eller insändare som talar mot den egna ståndpunkten. Det finns två sidor av frågeställningen om invandringen: för eller mot. Man kan argumentera för var och en av de två sidorna genom att promota den egna sidan och kritisera den andra. Det blir fyra sätt att resonera.

En bra jämförelse skulle vara frågan om monarki och republik. Båda sidor uppfattas som legitima. Det finns argument för och emot båda sidor. I en republikansk publikation skulle argument för republik och negativa fakta som talar mot monarkin överväga. Det motsatta skulle råda i en rojalistisk tidning. Samtidigt vill ingendera sidan förbjuda den andra sidan, stoppa dem från att yttra sig eller fysiskt förhindra dem från att argumentera för sin sak.

Båda sidor tillåter den andra sidan att yttra sig i sina respektive publikationers debattinlägg. Samma sak gäller fakta som talar emot den egna sidan. Republikaner hävdar att kungafamiljen kostar för mycket. Rojalistiska beräkningar visar att ett republikanskt statsskick inte är billigare31. Dessa beräkningar förbjuds inte republikanska föreningens medlemmar ta del av. Republikanerna återkommer istället till principiella invändningar om att det är fel att födas till ett ämbete. Samma sak gäller monarkisterna som hellre hänvisar till emotionella och traditionella värderingar för sin sak, istället för att undertrycka republikanska argument om konsekvenser av att ha ett ärftligt ämbete.32 Schematiskt kan exemplet beskrivas så här:

Republik

Monarki

För (egna sidan)

Mot (andra sidan)

För (egna sidan)

Mot (andra sidan)

Principiellt fel att födas in i ett ämbete Folks emotionella behov av kungafamilj kan tillgodoses på andra sätt Känslomässigt viktig för många Det kostar inte mindre med en president

Metro beskriver sig som en del av en oberoende media. Då bör alla fyra argument i schemat ovan komma till tals, även om Metros ståndpunkt överväger. Mina frågeställningar blir sålunda:

  • Hur förhåller sig antalet artiklar med olika ståndpunkter i Metros nyhetsrapportering under perioden november 2015 och juli 2016 med avseende på:
    • Invandringspositiva sidans argument för invandring
      respektive
    • Invandringspositiva sidans argument mot de som är motståndare till invandring
      samt
    • Den invandringskritiska sidans argument för att ha en låg eller ingen invandring respektive
    • Den invandringskritiska sidans argument mot de som förespråkar en generös invandring
  • Innehåller Metro under den undersökta tidsperioden någon annan förklaringsmodell på händelser än hänvisning till sociala och ekonomiska samhällsstrukturer?

4. Metod och material

Metoden är pressanalys. Materialet består av gratistidningen Metro från november 2015 till juli 2016 (det är ca 4106 sidor). Valet av tidning beror på att Metro når en stor publik och kallar sig ”Sveriges största nyhetstidning”. Den har 1 150 000 läsare och är välkänd som en ”enligt egen uppgift opolitisk nyhetstidning”.33 Metro utkommer varje vardag och återfinns på många offentliga platser, samt kommunikationsmedel som bussar, spårvagnar och tunnelbanor. Den är en viktig del i samhällsinformationen och samtidigt formandet av rådande åsikter.

Min metod för denna vetenskapliga uppsats är att gå igenom tidningen Metro, enligt standard pressanalysmetod, och nämna, sortera och analysera samtliga artiklar som berör ämnena migration, asylsökande, flyktingar och invandring för att se om jag kan hitta ett mönster enligt frågeställningarna. Medieforskaren Kent Asp använder sig enligt professor Jesper Strömbäck av en liknande – inte identisk, men likartad – metodik när han studerar hur partier beskrivs i media:

I sina studier använder sig Asp av ett så kallat aktörsbehandlingsindex för att undersöka bevakningen av de politiska partierna och regeringsalternativen. Indexet bygger… ”på fyra komponenter: (1) antal gånger aktören förekommer som agerande aktör, (2) antal gånger aktören får beröm, (3) antal gånger aktören får kritik och (4) antalet gånger aktören omtalas utan att någon värdering görs.” Indexet sträcker sig på –100 till +100.”34

Material:

Tidningen Metro35 består av:

  1. Ledare, som uttrycker hela tidningens åsikt.
  2. Artiklar (inklusive återkommande seriestrip)
  3. Kolumn, speciellt återkommande skribenter som består av individer med olika ståndpunkter.
  4. Insändare/debatt, som uttrycker enskilda individers åsikter, vilka inte nödvändigtvis sammanfaller med Metros.
  5. Bilder.
  6. Rubriker/presentationer.

En publikation har alltid en specifik målgrupp. Även om Metro riktar sig till alla finns en genomsnittlig läsare som de i huvudsak vänder sig till. Enligt Fredrik Backman, föreläsare om PR och tidigare kolumnist i Metro, är målgruppen Sara, 28 år, bor/arbetar/studerar i storstad.36

Avgränsningar:

Avgränsningen på nio månader beror på att det är tillräckligt för att dra slutsatser, men ändå inte ett alltför stort material. Ehuru stort, över fyratusen sidor. Tidsspannets början i november 2015 är mer eller mindre en slump. Jag var klar med ett projekt och ville starta ett nytt. Jag hade tid och möjlighet. Avslutningen kom lagom till Metros sommaruppehåll 2016. Övrigt material används i mycket liten mån, antingen enbart som källor till diverse relaterade frågor eller då ett faktum skall beläggas: hemsidor, böcker, andra tidningar (se källförteckning). Alternativmedia används inte alls. De avhandlingar som använts är de senaste och mest uppdaterade i svensk medieforskning.

För att avgränsa materialet exkluderar jag följande områden i min undersökning.

  • Partipolitiska frågor är inte medtagna, om de inte direkt relaterar till frågeställningarna.
  • EU-migranter, om de inte sammankopplas med invandringen.
  • Kriget i Syrien, eller USA eller andra länders invasioner i Afghanistan, Irak, Syrien eller andra länder. Ej heller Rysslands eventuella inblandning
  • Inga länders inblandning i andra länders krigssituation
  • Inga utrikesnyheter som inte direkt relaterar till Sveriges flyktingsituation. Danmark och Norge är undantagna, då de gränsar mot Sverige och därför är relevanta.
  • Frågan om media mörkar en påstådd koppling mellan invandringen och kriminalitet, såtillvida det inte är direkt kopplat till flyktingkrisen.

2De alternativa sidorna tas upp bl.a. i Metro 2016-01-14, s 8; 2016-18-01, s 4. Lista över åtta av dem finns hos den antirasistiska sidan Quickrespons.se , se källförteckning. Observera att de inte används som källor i denna framställning. De har enbart tillfrågats om sin uppfattning om tidningen Metro.
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=5773162
http://www.unt.se/uppland/uppsala/allt-fler-unga-ar-nyhetsundvikare-4005171.aspx

3Med ”mörka” avses här att medierna systematiskt och av politiska skäl väljer att inte rapportera vissa fakta”, http://journalisten.se/nyheter/de-forstar-inte-hur-journalistik-gar-till

4Dagens samhälle skriver om professor Strömbäcks invandringspositiva rapport för regeringen, som heter just ”Svenska framtidsutmaningar ”, ”utmaningarna” (ja, ordet är frekvent i rapporterna)” (min understrykning) http://www.dagenssamhalle.se/nyhet/ratade-arga-unga-maen-braer-en-fara-foer-samhaellet-5401

5avpixlat, mail 29 jan 2016, Nya tider, mail 1 feb 2016, Dispatch Interntional, mail 2 feb 2016. (Nyheter idag har ingen åsikt om Metro, mail 1 feb 2016)

6Dagens nyheter 2016-03-20, artikel av Björn af Kleen. http://www.fokus.se/2016/05/balanserat-%C2%ADtyckande/ Metro 2016-03-23, s 8, kolumn av Viktor Banke. Framför allt gäller anklagelsen sexuella trakasserier under festivalen We Are Sthlm, augusti 2015; http://www.dn.se/nyheter/sverige/overgreppen-pa-festivalen-i-stockholm-rapporterades-aldrig-vidare/ http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=103&artikel=6230414

7http://journalisten.se/nyheter/de-forstar-inte-hur-journalistik-gar-till, 22 mars 2016. Dagens nyheter, 20 mars 2016. Metro 2016-03-23, s 8.

8Mediekratin, s 8. Metro instämmer 2016-04-13, s 6, kolumn av Lisa Magnusson

9Citat: Metro 2016-01-14, s 18, Peter Lindholm, tidigare Metro-medarbetare. De kallas oseriösa i Metro, 2016-01-08. Fokus 2016-05-31, http://www.fokus.se/2016/05/balanserat-%C2%ADtyckande/ Aftonbladet 10 juni 2016, kallar dem ”rasistiska” och fyllda med ”lögner”, http://www.aftonbladet.se/debatt/article22972426.ab

10Journalisten: Jesper Strömbäck, professor i journalistik och politisk kommunikation på JMG vid Göteborgs universitet, http://journalisten.se/nyheter/de-forstar-inte-hur-journalistik-gar-till:

11 http://www.po.se/regler/pressetiska-regler och https://www.sjf.se/yrkesfragor/yrkesetik/spelregler-for-press-radio-och-tv/publicitetsregler) och http://www.resume.se/nyheter/artiklar/2016/01/12/jesper–stromback/?acceptCookies=true Polismyndighetens etiska råd har samma uppfattning för polisen: Metro 2016-03-09, s 4. När polisen beskriver sexuella övergrepp utförda av invandrare utelämnas etnicitet : https://polisen.se/Ostergotland/Aktuellt/Nyheter/2016/Maj/Polisarbete-mot-sexuella-ofredanden/

12Det är ”inte självklart vilket mått som ska bestämma en händelses relevans. I många fall beror det på läsarens eller lyssnarens subjektiva bedömning”, man utgår därför från vad som kallas nyhetsvärdesprinciperna. Karlsson/Strömbäck Handbok i journalistforskning s 192. Se även http://www.resume.se/nyheter/artiklar/2016/01/12/jesper–stromback/?acceptCookies=true och http://journalisten.se/nyheter/de-forstar-inte-hur-journalistik-gar-till 22 mars 2016

14http://www.journalisten.se/nyheter/journalister-morkar-inte-sanningen . I själva verket menar media att de rapporterar mest negativt om invandringen, SvT 1, Kulturnyheterna 2016-06-02. En stor vetenskaplig studie 2016 förnekar också mörkandet: http://www.fokus.se/2016/05/balanserat-%C2%ADtyckande/
De former av nyhetsvinkling som finns är: Propaganda (dold och medveten), partiskhet (öppen, medveten), Kulturell vinkling (dold, omedveten), strukturell vinkling (dold, omedveten).
Mediekratin, s 195.

15Handbok i journalistikforskning, s 342 och 347

16Exempelvis i Metro 2016-01-15, s 1.

17Metro 2016-04-26, s 6, kolumn av Cissi Wallin. 2016-04-27, s 6, kolumn av Lisa Magnusson.

18Ibland krockar förstås dessa föreställningar, tex vänstermänniskor som åberopar sig på FN:s utsaga om människors ”rätt” till exempelvis mat, men samtidigt förkastar samma stadgas ”rätt” till privat egendom.
Det gemensamma för de som talar om allas ”lika värde” och rätt ”värdegrund” är att de är humanister, liberaler och socialister. Samtliga anser att människan inte är en del av naturen. Hon är annorlunda. Gudomlig eller sekulär förklaring spelar ingen roll. Det viktiga är att man uppfattar människan och endast människan av alla varelser på jorden som ovanför eller utanför resten av växt- och mineralriket.

19Metro 2016-02-17, s 6; kolumn av Lisa Magnusson, https://sv.wikipedia.org/wiki/Socialkonstruktivism

20https://sv.wikipedia.org/wiki/Social_ingenj%C3%B6rskonst

21Kritiker av denna syn menar att den förolämpar människans värdighet genom att beskriva henne som fånge i de ekonomiska och sociala omständigheterna och som lekboll för de anonyma produktionskrafterna

22Det rör sig om den klassiska motsättningen mellan liberaler och socialister. Lisa Magnusson förespråkar att alla har olika förutsättningar, dvs vänstersynpunkten, i Metro 2016-02-17 och 2016-04-27, s 6, och hånar ”tonåriga högerliberaler” (nyliberaler) som tror att samhället är ”rättvist”, alltså att alla har samma chans.

23Exempel på detta är Metro 2016-01-20, s 6; kolumn, Lisa Magnusson

24Exempel på detta är Metro 2016-01-14, s 2

25Kolumnist Nina Åkestam i Metro 2016-02-08, s 6.

27Vid ett fåtal nummer med okänt sidantal sätts sidantalet till 20, vilket är ett uppskattat genomsnitt.

28Sveriges radio 2014-02-01, http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=5773162 Ett exempel är alternativmedia-journalisten Roger ”Salle” Sahlström som kritiserar svensk media. DN journalisten Po Tidholm förvägrar Sahlström rätten att kalla sig journalist, kallar honom hatare, ”rasist”, antidemokrat och ”högerextrem aktivist” (DN 2014-04-30, http://www.dn.se/kultur-noje/kulturdebatt/rasister-kan-inte-kalla-sig-journalister/)

30https://m.facebook.com/tino.sanandaji/posts/10153486576983231

31Rojalistiska förbundets hemsida, http://www.rojf.se/monarki/ paragraf 6 och 7, 29 mars 2016

32Mail från Republikanska föreningen 29 mars 2016, 16:13; mail från Rojalistiska Föreningen 29 mars 2016, 22:16.

33https://sv.wikipedia.org/wiki/Metro_(tidning)

35 Tyvärr saknas två nummer i undersökningsperioden (2015-11-2 och 10), men det är bara en väldigt liten del. Intressant men utanför ramen för denna uppsats är vilka aktörer som kommer till tals i Metro (Mediekratin s 72): Politiker, Myndigheter, Organisationer, Företagsrepresentanter, Experter, Enskilda personer, Kändisar, Annan.

36Föreläsning i ”Praktisk PR”, 2014-08-15, i regi av Drivhuset , Metro 2012-04-15 till 2012-11-25, http://www.metro.se/kolumner/fredrik-backman-jag-kan-ju-aldrig-halla-kaften/EVHldo!FmUkbOB1zAJo/ http://www.metro.se/kolumner/avsked-ar-ett-socialt-gissel/EVHlky!lJyV35LhljEJg/

 

*

Metro och migrationen

  1. Inledning
  2. Huvudtext
    1. November
    2. December
    3. Januari
    4. Februari
    5. Mars
    6. April
    7. Maj
    8. Juni
    9. Juli
  3.  Sammanfattning och slutsatser
  4. Diskussion om resultaten
  5. Käll- och litteraturförteckning

 

argument mot vänsterextremism