SAC är en dålig rörelse

Att vetenskapligt bevisa att något är ”dåligt” är knepigt. Det finns knappas kriterier på vad som är ”dåligt” på samma sätt som man kan mäta och väga att en bro håller för en lastbil.

Men jag skall lägga fram några fakta ur SAC:s nutidshistoria för att visa hur det fungerar i deras organisation, så får du, läsaren, dra dina egna slutsatser.

Ett exempel i raden är en person som arbetade som kassör för SAC i tjugosex år. Det är en helt livstid. När hon sedan sparkades – mot alla lagar och regler – skriver syndikalisterna om händelsen, och hänvisar hela tiden till ”kvinnan”.

”Kvinnan” jobbade här; ”kvinnan” är inte här längre; ”kvinnan” stämde SAC för olagligt avsked; visserligen vann ”kvinnan” i rätten, men vi i SAC har ju rätt i alla fall…… osv

Så behandlas en gammal trotjänare! En som arbetat med gott resultat i tjugosex år utan anmärkningar. När hon sparkats ut är hon bara ”kvinnan”. Man nämner inte ens namnet på henne. (Det är för övrigt Lollo Bergsten Niklasson)

Om du tycker detta är ett ruttet beteende, så har du kommit rätt.

För jag skall lägga fram varenda exempel på när syndikalisterna gjort just detta. Och mycket mer.

Jag skall även visa att i samma ögonblick som syndikalisterna märker att det finns kritik reagerar de alltid på samma sätt: försvarsposition, motanklagelse!

Det har aldrig hänt att en syndikalist svarar på en fråga eller bemöter en anklagelse. Istället finns bara motanklagelser och motattacker. Jag menar att detta är en av huvudorsakerna till SAC:s marginalisering. Å andra sidan är ett av SAC:s problem att de helt enkelt inte har några svar på några frågor, och det lär ju knappast fört dem framåt.

Låt oss titta lite på några punkter som kännetecknar en dålig rörelse och visar hur det fungerar i SAC-syndikalisterna:

  1. All kritik är alltid angrepp; all intern kritik är alltid en ”kniv i ryggen”
  2. Aldrig svara på frågor (i bemärkelsen bemöta). Istället används retoriska tekniker, motanklagelser, tillskriva avsikter, misstänkliggöra motiv. Framför allt: attackera direkt!
  3. De har olika regler för samhället och organisationen – inre yttre
  4. Alltid tolka förändring i organisationen till sin egen fördel, låtsats att man inte trott på det andra tidigare
  5. Man hittar på nya regler i organisationen efterhand
  6. Utvalda fakta. I avsikt att dölja sanningen: tex framhäv vad som låter positiv, lokal strejkrätt. Dölj negativ, att centralinstans bestämmer över strejkkassan
  7. Fokusera försvar genom hitta på lämpligt ord, begrepp, sedan upprepas ordet i oändlighet
  8. Mångordighet: Artiklar som upprepas i nummer efter nummer av medlemstidningen, med samma argument
  9. Att hela tiden hänvisa till rätta värderingar, men aldrig kunna redogöra för vad dessa värderingar är.
  10. Antal anklagelser om att beteendet inte är i linje med läran är många gånger fler än positiva nämnande att en handling är rätt lära, tex, ”Skall det där kallas syndikalism?” förekommer många gånger fler än ”Det där var syndikalistiskt gjort” .
  11. Man nämner inte namn på de man ogillar (framför allt fd medlemmar)
  12. Okvädningsord/fula ord
  13. Negativ tro på organisationens framtid, defaitism
  14. Floskler
  15. Käcka uppmaningar – man avslutar alltid med positiva heja-ramsor om enhet och gott humör
  16. Invandrare/papperslösa
  17. Mot poliser/myndigheter etc

……..under uppbyggnad

argument mot vänsterextremism