HUR KÄNNER VI IGEN KONSPIRATIONSTEORIER?

1. Boris Benulic
2. Erik Åsgard
3. Daisy och Michael Radner

EXEMPEL PÅ KONSPIRATIONSTEORETIKER:

A. Cui Bono
B. Juri Lina
C. Ole Dammergård
d. Åsa Wikforss (globalist)
e. Mario Sousa (stalinförsvarare)

Konspirationer förenar ofta vänster och höger – samt en mängd andra människor. Vad vänstern beträffar har få beskrivit deras tendenser till att hamna konspiratoriskt fel än Boris Benulic i Metro:

*

1. BORIS BENULIC

Kolumnen Jätteödlor styr Världsbanken 2002-02-25K

”På 1960-talet var David Icke brittiskt fotbollsproffs. Därefter blev han populär sportkommentator på BBC tills han fick sparken. Orsaken till avskedet var att han under en pratshow deklarerade att han var Jesus. Gud hade talat till Icke och berättat den lilla hemlisen. Förra gången en snickare – den här gången ett före detta fotbollsproffs. Något att tänka på för er som tycker att Tomas Brolins karriär tog en konstig vändning. Efter detta försvann Icke in i den stora glömskan tills han återvände med böcker som gav honom miljoner läsare över hela världen. Icke hävdar att världen styrs av ättlingar till jätteödlor som kom till jorden för mycket länge sedan. Jätteödlorna kontrollerar FN, Världsbanken, IMF, EU och ett antal regeringar – och givetvis är USA:s president alltid en jätteödla. (Och jag som trodde Bushs konstiga ögon berodde på att han rökt på för mycket när han låg på universitet.) Jätteödlornas mål är en världsregering som kontrollerar allt – och globaliseringen och marknadsekonomins utbredning är reptilernas vapen för att nå världsherravälde.

När Icke kom till Kanada för en väl förberedd PR-turné hade den nordamerikanska vänstern förberett sig för ordentliga demonstrationer för att stoppa Icke som hade föregåtts av ryktet att vara extremhöger och rasist. Alla räknade med rejäla sammandrabbningar – för nu talar vi om en vänster som härdats under kravallerna i Seattle.

Men en av Ickes ledsagare ordnade ett möte med dem som skulle leda protesterna. På mötet plockade han fram skrifter av vänsterikonen Noam Chomsky och på punkt efter punkt kunde han påvisa att Chomsky och Icke hade samma syn på världen. Det finns en jättelik konspiration kontrollerad av en liten klick politiker, bankirer och mediemoguler som vill kontrollera allt. Det enda som skiljer Icke och Chomsky är det där med ödlorna – men det var i grund och botten ingen stor sak, tyckte vänsterns representanter, och demonstrationerna uteblev.

Märkligt nog drog sig inte vänstermänniskorna undan och började grubbla – de borde tänkt ungefär så här: Hur kommer det sig att vi har samma världsbild som en patenterad tokskalle? (min fetstil)

Dessutom är det ju så att antiglobaliseringsrörelsen har samma sätt att se på världspolitiken som europeisk extremhöger, muslimska fundamentalister och Ku Klux Klan. Det som skiljer är rasismen. Men i övrigt så är man mot EU, FN, IMF och Världsbanken.

Den vänster där jag fostrades – och som jag fortfarande tillhör – där fick man lära sig att det gällde att vara konkret. Ta Världsbanken och IMF som alltid angrips av antiglobalisterna. Men i många länder i tredje världen står de två organen för olika politik. Den som bekymrar sig för till exempel Etiopiens befolkning bör stödja Världsbanken mot IMF. Världsbanken har stöttat Etiopien när IMF försökt tvinga landet att sluta satsa på skolor och sjukvård. Så kan man gå igenom land för land. IMF och Världsbanken har mycket att säga till om i tredje världen och östeuropa. Men rent konkret så beror ståndpunkten i varje land på vem som skickas dit som respektive institutions representant. Ibland har IMF den mest medkännande hållningen till befolkningens problem – ibland Världsbanken.

Att angripa dem båda som lika onda i stället för att mobilisera människor bakom den som har den bästa politiken gör bara den som inte bryr sig. Den som leker politik. Problemet för anti-globaliseringsrörelsen är att den är fångad i samma konspirationstänkande som extremhögern, och lika lite som den har den någon förankring i verkligheten. Nästa gång antiglobalisterna har årsmöte i Sverige så kan de ha det på Skansenakvariet och bjuda in Icke som gästtalare. Chomsky är visst också på gång hit, så det hela kanske går att samordna.
– Boris Benulic ”

Så fel det kan bli!

*

2. ERIK ÅSGARD

Men det finns mer att säga om konspirationstänkare. Följande är ur boken Det dunkelt tänkta av Erik Åsgard, som ger en sammanfattning av hur konspirationsteoretiker tänker (se även här och här). Några nedslag:

Storslagna händelser kräver storslagna förklaringar (13,160) är en utgångspunkt för konspirationsteoretiker. Och sedan utpekar de fiender mot vilka man kan vända sin vrede. Många av dem förstår att de måste framstå som seriösa i sina tidskrifter och ett drag i ”den mer respektabla konspirationslitteraturen: en vetenskaplig inramning, mängder av fakta och halsbrytande hopp från faktaredovisning till spekulativa slutsatser” (15).

”I det konspirativa tänkandet är emellertid inte sanningsfrågan det avgörande. Den som verkligen vill tro på konspirationer låter sig inte påverkas av nya fakta eller av påståenden om vad som är sant eller falskt. Konspirationsteoretikern väljer ut de fakta som passar in i hans teori och sållar bort sådant som motsäger den… Just det faktum att teorierna fjärmat sig från all etablerad kunskap har i konspirationstroende kretsar ansetts borga för deras riktighet” (16).

Det finns en central föreställning som kan kallas

”den konspirativa mentaliteten: tanken att det någonstans, oklart exakt var, existerar en grupp av anonyma, ondskefulla individer som konspirerar till förfång för befolkningen och samhället i stort”. De är få, de agerar för egen vinnings skull. ”Av stor vikt i denna föreställning är att ingenting sker slumpartat eller av misstag; allt är underordnat de sammansvurnas målmedvetna vilja” (17).

”Även partier och politiker på vänsterkanten har från tid till annan odlat mer eller mindre omfattande komplottidéer; man skulle kunna säga att de politiska extremerna på detta område berör och överlappar varandra” (22).

Fyra gemensamma drag hos konspirationsteoretikerna:

1. En ”ovilja eller oförmåga att dokumentera centrala påståenden” (80)

2. En ”upptagenhet med detaljer” (80,151). Konspirationsteoretiker har en passion för detaljer. Därav deras mängder av referenser (118). I dessa mängder kan de bygga på delvis riktiga observationer (fel hos vittnesmål etc) (119)

3. ”beskrivningen av motståndaren som farlig och nära nog allsmäktig” (80). De har en överdriven uppskattning av motståndarens snille. Fabulösa intriger. Om de vore klåpare vore det förspilld möda att angripa dem (121).
Konkreta fiender identifieras aldrig, bara makteliter som är osynliga och anonyma (147)

4. ”påståendet att konspiratörerna… förenat sig i syfte att mörklägga den verkliga sanningen” (80)

Vissa framställer sig som en mellanståndpunkt mellan etablissemang och fanatiker (126). De distanser sig mot begreppet konspiration (127) men vad som utgör äkta vetenskap kan slås fast i följande kriterier (83):

– Består av en öppen, testbar teori;
– Beaktar all tillgänglig kunskap;
– Har en vilja till omprövning.

Men så arbetar inte konspirationsteoretiker. Deras utgångspunkt från början är att den officiella synen är fel (115). Som i fallet med Kennedy-mordet. Deras syn på bevis är att man kan strunta i tekniska fakta som fingeravtryck. Och om de tekniska bevisen man får vid obduktionen av Kennedy är fel enligt konspirationsteorin, skapar de en ny teori om hur operationen ändrade skotthålen (117). Man konstruerar en intrig (139, 155).

En annan faktor hos konspirationsteoretiker är att negligera skillnaden i vittnenas kvalifikationer (120, 130). Liksom i att de väljer ut utsagor från en källa som accepteras, andra utsagor från samma källa negligeras (120, 123)

Andra fel hos dem är att de gillar att antyda utan att belägga, och upprepa sig (134). De saknar koppling mellan fakta och händelse (dokument och tolkning) (145). Händelser sätts inte in i sammanhang (148). Massor med detaljer, men ingen beskrivning av förklaring (157)

Den konspirativa mentaliteten har fem kännetecken (248)

1. En ständig kamp mellan det onda och det goda.
   Inga kompromisser. Det går inte att samtala. Måste oskadliggöras
2. En apokalyptiskt världsåskådning
   Rädsla för domedagen. Fienden är näst intill allsmäktig. Varje fördröjning är ödesdiger. Tiden håller på att rinna ut. Vardagen är därför mörk och dyster.
3. En tydlig antielitism och antintellektualism
   Fienden är nästan alltid samhällets elitskikt. Oftast en politiker.
   Antiintellektuell i betydelsen att acceptera alla bevis pekar mot en konspiration, avfärda alla som går mot.
4. En stark förlitan på utvalda fakta och detaljer
   Trots antiintellektualismen anstränger de sig för att stapla fakta, händelser och namn på hög. ”Genom att ständigt ifrågasätta det lilla (delarna) hoppas de så tvivel om det stora (helheten)”.
5. En tro på att ingenting sker slumpartat och att allting hänger samman
   Ingen slump, inga misstag. Någon har velat det som händer. ”Resultatet är en synnerligen välordnad fantasivärld som saknar motsägelser och motsättningar”. Eftersom inga tillfälligheter finns i den egna fantasivärlden måste man söka de gömda, dolda sambanden utanför. Därför spanar de hela tiden efter saker som klargör och förbinda de dolda sambanden.

*

3. DAISY OCH MICHAEL RADNER

En sammanfattning av kännetecken på pseudovetenskap återfinns i Daisy och Michael Radners bok Science and unreason (på svenska här), kapitel tre (med lite svenska exempel);

3. HUR MAN KÄNNER IGEN PSEUDOVETENSKAP

Hur känner man igen ett pseudovetenskapligt verk? Och hur skiljer man det från ett äkta, legitimt vetenskapligt verk? Det finns kännetecken som bara återfinns hos pseudovetenskapen och aldrig i äkta vetenskapligt arbete. Genom att känna igen dessa kännetecken, så lär man sig känna igen en stolle. Här följer en lista på pseudovetenskapens kännetecken¹, men innan man går in på dem måste man förstå skillnaden mellan nödvändiga och tillräckliga villkor.

Låt oss säga att en bil inte startar. Utan att se efter under huven kan föraren tänka sig många olika orsaker som vart och ett är ett tillräckligt villkor, eller orsak, för att bilen inte startar; t.ex. bensinen är slut eller locket till fördelardosan har lossnat. Men inget tankearbete i världen kommer att avslöja vilket villkor som inte är uppfyllt utan undersökning.

Om man istället tänker sig en bil som startar, så är det lätt att hitta nödvändiga villkor för att den fungerar: Det måste finnas ett laddat batteri, tändstiften måste tända, o.s.v. Flera olika villkor måste vara uppfyllda, men inget av dem är i sig själv tillräckligt för att den skall starta.

En punkt på listan över kännetecknen i pseudovetenskapen, men aldrig i vetenskapen, är ett tillräckligt villkor för att vara pseudovetenskap. Några stollar har flera av kännetecknen. Tänk också på att om en person inte har något av kännetecknen i sina arbeten, så kan man inte dra slutsatsen att han inte är en stolle. Listan är inte komplett. Det vore lika svårt som att sätta ihop en komplett lista av alla möjliga sätt på vilka en bil kan bryta ihop. Då och då kommer nya stollar med nya sätt att arbeta. Då och då kommer nya bilar, med nya sätt att gå sönder.

Till saken hör att om en forskare inte uppvisar något av listans kännetecken på pseudovetenskap så är det inte ett tillräckligt villkor för att vara vetenskapsman. Men det är ett nödvändigt villkor. Precis som en bil, vilken startar när man vrider om tändningsnyckeln, inte har ett fel som är tillräckligt för att den inte skall starta, så saknar den som gör äkta vetenskapligt arbete något av de villkor som vore tillräckligt för att göra arbetet pseudovetenskapligt.

Ofta kan man hitta vissa kännetecken som är gemensamma för de flesta stollar men som inte är ett tillräckligt villkor för att slå fast att någon är stolle. Ett sådant tecken är frånvaro av meriter. Eftersom dagens vetenskap är så komplicerad och det ofta krävs att man är insatt den speciella disciplinen, finns det få praktiserande vetenskapsmän som saknar meriter inom sitt område. Stollar brukar vara självlärda

Icke desto mindre är inte avsaknaden av meriter i sig ett bevis på att en person är en stolle, lika litet som att närvaron av meriter garanterar att han inte är en stolle. Ett exempel är geologen och docenten Nils Axel Mörner som blivit slagrutesökare. Vissa stora vetenskapsmän saknade formell träning inom sitt område. Charles Darwin och Michael Faraday är ett par exempel. Meriter påvisar oftast att personen har gjort ett visst acceptabelt vetenskapligt arbete, men garanterar ingenting.

Ett annat vanligt kännetecken på stollar är deras avskildhet från den vetenskapliga gemenskapen. De har inte någon kontakt med den överhuvudtaget. Detta bekommer dem egentligen inte. De gillar att se sig själva som röster som ropar i öknen; föregångare och profeter vilkas tid ännu inte kommit. De klagar visserligen över att vetenskapsmännen inte lyssnar på dem, men samtidigt betraktar de den ortodoxa vetenskapen med förakt, förstockad med dogmer och regler som den är.

Ändå är inte alla som arbetar ensamma stollar, likväl som alla stollar inte arbetar ensamma. Den store genetikern Gregor Mendel utförde sitt arbete nästan utan kontakt med sina samtida vetenskapsmän. Det som gör att någon är en stolle, är inte om vetenskapsmännen lyssnar till honom eller henne, utan om han eller hon lyssnar på dem. En stolle känns igen på sina metoder och arbetssätt, inte på sin plats i samhället (även om stollar älskar att anklaga vetenskapsetablissemanget för att bilda en särskild kast, avskärmad från nyskapande fritänkare).

Den vetenskapliga metoden är en bra början på förklaringen om hur vetenskapen arbetar. Vetenskaplig metod består enligt alla bedömare i att:

• samla data,
• formulera en hypotes för att förklara data,
• testa hypotesen genom experiment.

Det är en bra början, men inte tillräckligt för att skilja vetenskap från pseudovetenskap. Standarduppfattningen om den vetenskapliga metoden som den beskrivs ovan räcker inte, eftersom den vetenskapliga metodens operationssätt är kopplat till det ämne vetenskapen behandlar. Om man skall kunna förstå metoden måste man först undersöka det vetenskapliga resonemanget i ett specifikt vetenskapsområdes sammanhang (med ett fint ord kontext).

Det finns operationssätt i pseudovetenskap som INTE finns i vetenskap. Operationssätten har att göra med skälen för att föreslå alternativa hypoteser, med vad som accepteras som fakta som behöver förklaras, med vad som räknas som ett stödjande bevis, och med vad som räknas som en teori.

Här följer listan med kännetecken på pseudovetenskap. Ingen som har ett eller flera av dessa kännetecken i sina arbeten är en djärv förnyare av den nuvarande vetenskapen. Ingen erbjuder inget nytt eller annorlunda, bara pseudovetenskap.

3.1. OTIDSENLIGT TÄNKANDE
3.2. MYSTERIELETANDE
3.3. MYTHÄNVISNING
3.4. ATT VÄRDERA BEVIS UTIFRÅN ANTALET EXEMPEL
3.5. OFALSIFIERBARA HYPOTESER
3.6. ARGUMENT FRÅN FALSK LIKHET
3.7. FÖRKLARING GENOM SCENARIO
3.8. FORSKNING GENOM EXEGETIK
3.9. VÄGRAN ATT ÄNDRA SIG VID KRITIK

3.1. OTIDSENLIGT TÄNKANDE

Stollar försöker gärna framställa sina idéer som nymodiga, originella och icke-auktoritetsbundna. Men i själva verket är många av deras idéer egentligen en tillbakagång till ett förlegat synsätt på världen. Deras förenklade argument har vetenskapen sedan länge avskrivit. Att ha en vetenskaplig attityd till teorier innebär bl.a. att man inte tar upp en redan avvisad teori om ingenting nytt uppstått som ger anledning att ta upp den igen. Det som är viktigt är inte att idén är ny och fri från etablissemangets autoritära tänkande. Man måste förstå hur idén kan fungera där den inte fungerade förut. Antingen har nya bevis kommit fram eller också har det vetenskapliga ramverket förändrats på ett sådant sätt att de gamla idéerna fått en ny innebörd.

Copernicus återupplivade på 1500-talet Pythagoras antika doktrin att jorden rör på sig. Hos Pythagoras rörde sig himlakropparna runt en central eld. Centralelden kunde inte ses av jordens befolkning, då jorden alltid roterade med sin bebodda sida vänd från den, precis som månens baksida alltid vänder sig bort från jorden. Aristoteles avvisade detta schema till förmån för ett geocentriskt schema utan icke-observerbara kroppar. Planeterna och stjärnorna fick kretsa runt jorden. När Copernicus bestred Aristoteles schema, gick han tillbaks till Pythagoras idé att jorden rörde sig, men han satte sin jord i bana kring solen. Den gamla invändningen mot Pythagoras – att han postulerade icke-observerbara kroppar – fanns inte längre.

Ett annat fall av vetenskap när den går tillbaks till en tidigare åsikt är rymdens och tidens relativitet. Den tyske filosofen Gottfrid Wilhelm von Leibnitz föreslog denna idé i början av 1700-talet, en tid när Newtons himlamekanik inkluderade en doktrin om absolut rum och tid. Enligt Newton existerar tid och rum oberoende av föremål, så även om det inte fanns några föremål så skulle det fortfarande finnas rum och tid.

Leibnitz hävdade att rum och tid var relationer mellan föremål, så om föremål inte fanns skulle det heller inte finnas rum och tid. Hans invändningar var filosofiska; t.ex. om det var meningsfullt att tala om rum och tid oberoende av handlingar och föremål, exv. saknar det mening säga att gud kunde skapat universum tidigare än han gjorde eller på en annan plats. Newton hade emellertid en framgångsrik matematisk mekanik på sin sida, och han vann.

Det dröjde tills Einsteins allmänna relativitetsteori på 1900-talet innan Leibnitz idé gjorde comeback. Vid den tiden hade matematiken blivit mycket mer sofistikerad och vetenskap kunde hantera rummets och tidens relativitet med en precision och detaljering som vida överglänste Leibnitz första formulering. Einsteins allmänna teori, vilken undanträngde Newtons, stöddes av teoretiska argument och empiriska bevis som tidigare var okända.

Ett extremt exempel på hur man tar upp förlegade argument är Platta jorden-sällskapet. De frågar fortfarande hur jorden kan vara klotformad utan att folket på andra sidan faller av, och hur jorden kan snurra runt utan att vi märker det. Detta är enkelt att förklara för modern vetenskap, men Plattjordarna går tillbaka till en okunnigare tids synsätt. Deras argument har för länge sedan avvisats. Vetenskapsmän lyssnar inte till dem då de redan har hört allt förr. Platt-jordarna har ingenting att säga som inte redan sagts bättre och visat sig värdelöst.

Lika otidsenlig i sin argumentation är kreationisterna när de invänder mot utvecklingsläran genom att tala om motsättningen mellan uniformism och katastrofism. De säger att den ena teorin utesluter den andra, och framhärdar i att geologiska bevis stöder katastrofism.

Uniformismen i sin ursprungliga form förklarar alla geologiska förändringar genom gradvisa processer som bortnötande, avlagringar, sönderslitningar och höjningar. Samtidigt tar den ställning mot att geologiska fenomen förklaras genom snabba omvälvningar. Efter hand insåg de som trodde på uniformismen att vissa förändringar måste ha skett drastiskt. De som trodde på katastrofismen insåg å sin sida att ett antal mindre ”katastrofer” hade inträffat på ett likartat och lagbundet sätt. Det finns inte längre någon som tror att den ena teorin med nödvändighet utesluter den andra. Ändå angriper kreationisterna dagens utvecklingslära med argumentet att den fortfarande är sammankopplad med 1800-talsuniformism.

Ett annat otidsenligt argument från kreationisterna är deras uppfattning om mutationers roll i utvecklingsprocessen. Som vi minns sade de att mutationer skapar försämrad livsduglighet och därför inte kan tjäna som en av utvecklingens byggstenar. Den nutida synen på evolution, som kallas den evolutionära syntesen, mötte under sin utvecklingsperiod motstånd från alternativa doktriner som i likhet med dagens kreationister gav mutationerna en destruktiv roll i utvecklingen. Men numera vet vetenskapen att mutationer kan vara alltifrån dödliga till neutrala eller t.o.m. gynnsamma för livsduglighet. Genetikens matematik kräver bara ett fåtal gynnsamma förändringar för att de nya kännetecknen skall bli etablerade i populationen.

Genom att molekylär biologi uppstod skingrades de sista tvivlen om effekten av mutationer i utvecklingen. Molekylärbiologer upptäckte genens kemiska struktur. De återdefinierade mutationen inom den nya kemin i form av DNA och RNA. Nu kan vetenskapsmän undersöka många olika sorters förändringar i det genetiska materialet. Biokemiska tester visar att många små mutationer inträffar och att de kan ackumuleras utan att visa sig hos organismens beteende eller utseende. En sak som får igång dessa dolda kapaciteter hos organismen är förändringar i omgivningen.

Kreationisternas invändning att mutationer är skadliga kan ha verkat trolig en gång i tiden, men inte nu längre. När kreationisterna säger att mutationer är skadliga angriper de inte utvecklingsläran, utan en sedan länge övergiven föregångare.

3.2. MYSTERIELETANDE

Vetenskapsmän forskar oftast inte utan förutsättningar, de arbetar i allmänhet utifrån en accepterad teoretisk ram. Ramen lägger fram problemen, ger metoden för att lösa dem och skapar förväntningar om lösningen. Då och då händer det att man stöter på en avvikelse som inte stämmer överens med teorin. Enligt teorin skulle resultatet bli någonting annat än vad det blev. En vanlig reaktion är att förneka att avvikelsen är en avvikelse (hur man ser saker beror ofta på hur man förväntar sig att se dem). Om man går vidare och medger att det finns en avvikelse försöker man först och främst få den att passa ihop med teorin. Om det inte går kan man till slut komma till en situation där man överger teorin till förmån för en annan, där avvikelsen kan förklaras.

Michelson/Morley–experimentet är ett bra exempel. Före Einsteins teorier föreställde sig fysikerna att ljusvågor bars upp av det hypotetiska fenomenet ”etern” De amerikanska fysikerna Albert Michelson och Edward Morley försökte mäta jordens hastighet genom rummet med hjälp av ljusstrålar. För att göra detta byggde de en apparat som delade upp en ljusstråle i två strålar vinkelräta mot varandra. Dessa riktades mot en stråle och reflekterades tillbaka. Teorin bakom experimentet var att jorden rusar genom etern och etern flyter förbi oss som någon slags kontinuerlig ström. Vi märker de inte, men det gör ljuset. En ljusstråle som färdas mot eterströmmen borde gå långsammare i förhållande till jorden än en som färdas med strömmen. Resultatet av experimentet blev att eterströmmens hastighet var noll. Om det fanns en eter är jorden i vila i förhållande till den. Resultatet gav upphov till flera misslyckade förklaringar. En var att jorden drog med sig en del av etern och att ett experiment på jorden därför inte skulle påvisa någon rörelse genom etern.

1905 presenterade slutligen Albert Einstein en teori som löste problemet med hjälp av en radikal förändring i de fysiska antagandena om ljusets utbredning. Hans relativitetsteori postulerade att ljusets hastighet var oföränderlig. Nolldriften genom etern, som tidigare var en fysisk avvikelse visade sig vara ett naturligt resultat som stödde den nya teorin. Fysikernas samfund medgav att Einstein löst problemet med eterdrift. Einstein hade själv andra mål i sikte än att förklara Michelson/Morley-resultatet när han lade fram sin relativitetsteori.

När man talar om avvikelser i vetenskaplig mening skall man ta två saker i beaktande:

1. Vetenskapsmän söker inte efter avvikelser. Avvikelser kommer till dem när de letar efter fakta.
2. Vetenskapsmän avvisar inte en teori till förmån för en annan om dess enda fördel är att den förklarar avvikelsen. Teorin måste ha en större övergripande förklaringskraft, liksom Einsteins relativitetsteori.

Ofta handlar pseudovetenskap om gåtor och mysterier och det beror på dessa gåtors ytliga likhet med vetenskapliga avvikelser: UFO-fenomen, ESP, Yetin, Bermudatriangeln, poltergeist, fisk- och grodregn och allt vad det kan vara. Men oavsett om ”fakta” bakom dessa mysterier är äkta eller inte, är det viktigt att fråga sig hur man ställer sig till dem.

Till skillnad från vetenskapsmän letar stollen efter gåtor och blir glada när han hittar dem. Mysteriet kan inte gärna gå emot hans förväntningar, då han inte har några förväntningar. Att söka efter gåtor och mysterier är enligt pseudovetenskapen ett bevis på att man är förutsättningslös och öppen i sinnet. Den enda metod som behövs är principen att allt som kan ses som ett mysterium bör ses som ett.

Inte heller ser stollen det som ett problem att lägga fram långsökta förklaringar utan att tänka på kostnaden. Även om allt sunt förnuft går över bord och den nya förklaringen väcker tio nya frågor spelar det ingen roll: Mysteriet måste förklaras, och ju orimligare förklaring desto bättre!

3.3. MYTHÄNVISNING

En myt är en sedelärande berättelse med övernaturliga inslag som ofta används för att motivera en rituell handling. Men istället för att se myter som sedelärande ser stollar myter som historier bortkopplade från sin morallära. Mönstret lyder som följer:

1. Man utgår från forntida myter och historier. T.ex. Bibelns historier om Hesekiels syn; Mose som delar Röda Havet; Genesis (1:a Moseboks) redogörelse av skapelsen.
2. Tag myterna som rapporter av faktiska händelser.
3. Lägg fram en hypotes som förklarar händelserna genom att lägga fram speciella villkor som fanns då, men inte längre: besök av utomjordingar; en nära planetkollision; speciell skapelse av arterna.
4. Bedöm myten som om den gav bevis till stöd för hypotesen.
5. Hävda att hypotesen är bekräftad av såväl myten som geologiska, paleontologiska eller arkeologiska bevis.

Detta sätt att resonera är särdeles långt från vetenskap. Viss kan det hända att forntida skrifter ibland ger ledtrådar åt vetenskapsmannen, men han utgår inte från att en myt faktiskt beskriver en direkt historisk händelse, såvida inte det de säger stämmer med vad han redan vet.

När arkeologer hittar babyloniska stentavlor som rapporterar om solförmörkelser, solfläckar, kometer och ”nya stjärnor” (novor och supernovor), tvivlar inte dagens astronomer på att rapporterna är sanna. Vem som helst kan se att sådana saker händer. Självklart kunde även Babyloniens invånare se dem, även utan teleskop. Om det emellertid vore så att vi inte kunde koppla dess utsagor till vår egen erfarenhetsvärld skulle fenomenen aldrig ha blivit en del av dagens astronomiska kunskap. Möjligen skulle nutida astronomer spekulera i vad de kunde betyda, men de skulle inte behandla dem som oförklarade astronomiska fakta, eller som utmaningar till den accepterade teorin.

När Bibeln berättar att två kungar krigade eller att ett land skövlades, vet vi vad de talar om. Berättelsen passar in i vad vi redan vet. Vad som inte passar in är att Bibeln säger att Joshua fick solen att stå still eller att Elia togs med på en resa i rymden. Innan den copernianska revolutionen togs det för givet att tolkningen av sådana texter skulle ske bokstavligt: Sade Bibeln att solen stod still så gjorde solen en paus i sin dagliga rörelse runt jorden.

För Aristoteles som trodde att jorden snurrade runt solen skulle det inte vara något problem med den del av historien som säger att solen rör sig; men när det gäller att solen slutade röra på sig, är detta uteslutet av hans astronomi, enligt vilken himlakropparnas rörelse är oföränderlig och evig. För den moderna vetenskapen, skulle ”solen står still” betyda att jorden slutade rotera, så att solen tycktes stanna på samma plats på himlen. Men vi kan inte få ut något mer vettigt ur vår version av händelsen i vår vetenskap än vad Aristoteles kunde ur sin version i sin vetenskap.

Vad gäller Elia och hans färd till himlen, så kan vi idag åka ut i rymden, men detta hjälper oss inte att förstå vad Bibelns författare talade om. Hans redogörelse blir inte rimligare för att det finns något i vår erfarenhet som verkar likna vad som beskrivs i Bibeln. Det skulle det kanske göra om vi har något skäl att tro att händelserna vi känner till kunde inträffat då. Men man kan inte hänvisa till berättelsen för att stödja påståendet att denna sorts händelser inträffade då, därför att tolkningen av berättelsen är just vad saken gäller.

Enligt Bibelns författare togs Elia till himlen i en ”vagn av eld”. von Däniken proklamerar att vagnen måste ha varit ett rymdskepp, för de flyger ju till himlen! För att backa upp sin tolkning av Bibeln, måste han anta att det kunde ha funnits rymdskepp på den tiden. Men det är precis det han försöker bevisa med sin berättelse. När han hänvisar till Bibeln går han bara runt i cirklar.

3.4. ATT VÄRDERA BEVIS UTIFRÅN ANTALET EXEMPEL

De flesta förstår att ju fler bevis det finns för en hypotes, desto mer bekräftad är den. Och ju mer bekräftad den är, desto lättare är det att acceptera den. Men till skillnad från vad många tror är det inte enbart antalet exempel som spelar roll för att en hypotes skall få ett ökat stöd. Här följer några kriterier som bestämmer hur en hypotes bekräftas.

1. Antalet bekräftande exempel. Generellt sett är det bättre att ha ett stort antal observerade fall än ett litet antal. Men bevisvärdet vid varje tilläggsexempel blir mindre och mindre ju mer antalet fall ökar. Fem fall är mycket mer än noll; men om man redan har tusen fall gör fem mer eller mindre inte någon större skillnad.
2. Variationen hos bekräftande exempel. Om man observerar ett stort antal exempel under samma betingelser ger de mindre bevisvärde än ett litet antal som observeras under förändrade omständigheter. Newtons rörelselagar bekräftas mer från Edmond Halleys användning av Newtons principer för att förutsäga kometen som kallas just Halleys komet, än från aldrig så många kollisioner.
3. Att hypotesen motbevisar konkurrerande hypoteser. Det finns t.o.m. vetenskapsfilosofer som menar att man bara kan tala om bekräftelsegraden hos en hypotes i jämförelse med alternativa hypoteser.
4. Bekräftande exempel som upptäcks efter att hypotesen föreslagits, ger bättre stöd än de som observerats före. För varje redan observerad data kan man alltid komma fram till en hypotes som inkluderar den. Ju mer hypotesen förutsäger saker och ting, desto mer bekräftar den.

Med hjälp av dessa kriterier förstår man hur man skall bedöma en stor samling exempel. När man använder uttrycket bekräftande exempel för att beskriva de enskilda delarna i samlingen betyder det att varje enskild del är ett pålitligt bevis. Om samlingen är stor kan det slinka med några felaktiga data, men det är ingen fara så länge de inte är tillräckligt många för att försvaga stödet för hypotesen. Givetvis måste man hålla reda på de olika data så att man hela tiden rensar bort de felaktiga, annars kan hypotesen accepteras med ett stöd den egentligen inte har. Och det är nu vi kommer in på en viktig del för att förstå pseudovetenskap: Om de flesta eller alla exemplen kan ifrågasättas, spelar det ingen roll hur många de är eller hur många olika sorter det är, de bekräftar inte hypotesen.

De som sysslar med pseudovetenskap tror att själva kvantiteten bevis tar ut bristen på kvalitet hos de enskilda bevisen. De lägger upp ofantliga högar med tvivelaktiga data för att stödja sina favoritteorier.

Om man läser en bok om UFO-fenomen så får man till läsa om det ena mystiska föremålet efter det andra. Praktiskt taget alla ”bevis” är vittnesmål från otränade observatörer och vad de såg är inte längre möjligt att kontrollera. Charles Berlitz med sin Bermudatriangel

anger fall efter fall med skepp och plan som försvunnit utan spår. Men om man undersöker hans ”bevis”, visar det sig att de antingen är förvrängda eller påhittade. von Däniken lägger fram artefakt efter artefakt för att främja tron att utomjordingar har besökt jorden i forntiden. Men hans ”bevis” stöder ingenting; de är bara resultatet av hans egen okunnighet och inbillning. I alla dessa exempel är bevisen tvivelaktiga.

Herkules i den grekiska mytologin försöker döda den sjuhövdade Hydran, men för varje huvud som huggs av växer två nya fram. Pseudovetenskapliga bevis är likadana. Varje gång ett bevis visas vara värdelöst kommer två nya.

Om du inte tror att Betty och Barney Hill togs ombord på ett UFO den 19:e september 1961, vad sägs då om Lonnie Zamora New Mexico som såg ett UFO? Eller Joe Simonton som fick kakor av sina utomjordiska besökare?……

Stollarna har stora problem med att förklara varför de nya exemplen är värda mer uppmärksamhet än de gamla, men det spelar ingen roll för stollarna. Deras avsikt verkar vara är att trötta ut tvivlaren med blotta mängden av bevis, så att han eller hon slutar med dumma invändningar och medger att ”det ligger nog någonting i det”.

En vanlig företeelse hos pseudovetenskapsmän är att de inte vill sortera ut sina bevis. Om en studie i ett vetenskapligt område visat sig tvivelaktig, så bryr sig inte vetenskapen om den i fortsättningen. Pseudovetenskapen släpper ingenting. I parapsykologi har man tagit bort anekdoter och satt sin lit till experiment. De har även ändrat sina experiment-tekniker, efter att teknikerna kritiserats. Problemet är att de inte har ändrat sin inställning till resultaten från tidigare experiment som utfördes med gamla metoder.

En del oupplysta parapsykologer säger att de inte längre försöker att bevisa att psi-fenomen finns. De tror att den frågan redan är klar. Ett av de experiment som det oftast hänvisas till för att fastslå psi:s existens är Pearce–Pratts från trettiotalet. C.E.M. Hansel påpekade att det fanns många tillfällen för försökspersonen Hubert Pearce att fuska. Parapsykologerna försvarar experimentet, samtidigt som de går med på att dåtidens experimenttekniker inte duger. Slumpmässiga generatorer och räknemaskiner är bättre än kortblandning och människans beräkningar, ändå ges gamla experiment samma vikt som de nya. Inställningen verkar vara ”Experimentmetoder kommer och går, men resultat varar för evigt!”.

3.5. OFALSIFIERBARA HYPOTESER

Den skotske filosofen David Hume

visade att man aldrig kan dra en logisk försvarbar, allmängiltig slutsats av ett antal observationer, oavsett hur många de var. Däremot visade Hume att man kan vara säker när en slutsats är fel; det kallas att falsifiera. Ett kriterium på vetenskap som framlades av filosofen Karl Popper

är att vetenskapliga lagar måste vara prövbara. Lagarna kanske aldrig kommer att visa sig vara falska, men det måste finnas någon situation som, om den uppnåddes, skulle visa att de var falska.

Ett exempel på en ofalsifierbar teoribildning är psyko-analys. En psykoanalytiker kan t.ex. hävda att en kvinnas beteende beror på Freuds hypotes om penisavund. Svarar patienten ”Ja” är teorin bekräftad. Svarar hon ”Nej” är det också en bekräftelse på att teorin är rätt. Skillnaden är bara att förnekandet gått djupare. En sådan teori kan aldrig falsifieras och är därför ovetenskaplig.

Aristoteles lärde att fallande kroppars hastighet var proportionell till deras tyngd: Ju tyngre kropp, desto fortare faller den. Galilei sade istället att fallets hastighet bestäms av avstånd och att alla kroppar faller med samma hastighet. Saken är enkel att avgöra: man släpper två bollar av samma storlek, en tung och en lätt, från samma höjd. De landar samtidigt Båda teorierna kan falsifieras, även om bara Aristoteles teori visat sig vara falsk.

Pseudovetenskapsmän frossar i ofalsifierbara hypoteser, ty om inget läge uppstår som kan motsäga dem, behöver de inte vara rädda för att något fakta kommer att visa att de har fel. Men deras garanti mot fel nås på bekostnad av att inte säga någonting. Om man inte kan ha fel i en viss sak, då är det ingen mening att tala om att ha rätt i den heller.

Kreationismen ger ett bra exempel på en ofalsifierbar hypotes. Den påstår att världen skapades med tecken på en lång historia. Hur kan man avvisa detta påstående? Inget bevis – fossil, geologiska skikt eller koldateringar – kan någonsin motbevisa den. Tag t.ex. koldatering. Om gud lade fossilen i jorden när han skapade den, skulle det varit en smal sak för honom att ge jorden tecken som fått fossilen att verka vara miljoner år gamla när de undersöks oavsett testmetod. Förresten kunde gud ha skapat världen för en minut sedan med minne av ett förflutet som aldrig har hänt. Han kunde ha skapat boken du läser och ditt minne av att ha läst den. Allt skulle verka vara som det är nu, och det finns inget sätt att bevisa att det inte varit på det sättet.

Om du tycker att detta låter som meningslöst struntprat, så har du helt rätt. Det är precis vad det är.

Vissa kreationister medger nu att skapelsehypotesen inte är falsifierbar och därför inte vetenskaplig, men de insisterar på att samma sak gäller för utvecklingsläran. Kreationisterna tror att utvecklingsläran och kreatio-nismen sitter i samma båt, då det inte är möjligt att åka tillbaka till det förflutna och med egna ögon bevittna arternas ursprung.

Visst har kreationisterna rätt i att en hypotes som bara kan falsifieras genom direkt observation av händelser är en ofalsifierbar hypotes. Problemet för kreationisterna är att de har fel, utvecklingsläran är falsifierbar av tre anledningar:

1. Det finns fakta som skulle visa att utvecklingsläran var falsk om de vore annorlunda. Om de geologiska lagrens form vore i total oordning, eller om det inte fanns någon likhet i de olika formernas anatomi skulle det vara bevis mot evolutionen som en förklaring till arternas ursprung.
2. Nya upptäckter skulle kunna bevisa att utvecklingsläran var fel. Idag råder tron att mekanismen som ligger bakom utvecklingen i mycket beror på mutationer och genetiska omkopplingar. Men den tanken skulle överges om det visade sig att primitiva organismer innehåller genetisk information för alla högre arters organismer, så att all kommande artutveckling bara innebar att planer som redan fanns när livet först dök upp utfördes.
3. Det finns en konkurrent till teorin om den evolutionära syntesen, som är utvecklingslärans dominerande teori. Den japanske vetenskapsmannen Motoo Kimura har lagt fram den neutrala teorin om molekylär utveckling, som ger förklaringar till nya upptäckter inom molekylär genetik. Ett givet protein – t.ex. alfakedjan av hemoglobin i röda blodkroppar – dyker upp i många olika former, både inom en given djurpopulation och mellan olika populationer. Proteinet själv har en evolutionär historia; vetenskapsmän studerar det genom att undersöka olika arter som har förgrenat sig successivt från en gemensam anfader. De mäter graden då små kemiska förändringar ackumulerar i proteinet och de finner att takten är ungefär konstant. Den neutrala teorin om molekylär evolution förklarar denna molekylära ”klocka” som ett slumpmässigt fenomen, vilken opererar enligt statistiska lagar. Då darwinister har svårt att förklara fenomenet, handlar det om en definitiv empirisk utmaning till den ortodoxa teorin. Enligt darwinistiska principer borde proteinets utveckling framåtskrida oregelbundet, enligt det oregelbundna urvalets tryck från omgivningen.

Har man kreationismen som förklaringsmodell finns inga möjliga motbevis eller fakta som, om de var annorlunda, skulle tala mot deras teori. Det finns inga upptäckter som skulle få en kreationist att avvisa sin teori. Hur många fossil av övergångsformer som vetenskapen än upptäcker, så kan kreationisterna helt enkelt svara att dessa organismer lades dit i begynnelsen. Oavsett hur mycket vetenskapsmän än kartlägger utvecklingsträdet genom likheter i DNA hos besläktade arter, svarat kreationisterna med att gud skapade dessa likheter i DNA.

Ett annat exempel på en ofalsifierbar hypotes är parapsykologin. Dess förkunnare hävdar att psi:s existens är testbar. De utför tester i vilka försökspersonen försöker gissa osedda mål (clairvoyance) eller framtida mål (prekognition) eller försöker påverka vilket mål som kommer fram (psykokinesi).

• Om resultaten av experimenten är högre än slumpnivå, är det ett bevis för psi.

• Om resultatet är under slumpresultat, är det också ett bevis på psi:s existens, då kallas det psi-avsaknad, vilket definieras som ”exempel på psi-förmåga som undviker målet, vilket försökspersonen avser att träffa.”
• Om resultatet varken är märkbart över eller under slumpmässighet tittar parapsykologerna närmare på resultatet på de enskilda listorna i serien. Om listresultatet samlas ihop för nära det huvudresultat som kan förväntas av slumpen – d.v.s. om försökspersonen antingen får precis de resultat som förväntas av slumpen eller får höga resultat i vissa listor och låga resultat i de andra – då visar det att psi pågår. Och om resultatet inte varierar varken märkbart högre eller lägre än slumpen? Då tittar parapsykologerna på träffarnas och missarnas fördelning inom de enskilda listorna. Om träffarna samlas i en viss del av listan och missarna i en annan, visar det att psi pågår även om psi-träffarna och psi-missarna kan ha tagit ut varandra i slutresultatet.

Ett ovetenskapligt drag hos parapsykologer är att de bara är intresserade av resultat som kan tolkas som ett stöd för psi. Övriga resultat kallas ”osignifikanta”. Den parapsykologiska tidningen Journal of Parapsychology har som officiell policy att inte publicera negativa rapporter. Tanken är att experiment som ger negativa resultat är ”misslyckanden”. Om inte den som håller i experimentet kan förklara varför psi inte dök upp, så är rapporten ”inte tillräckligt användbar” för att bli publicerad. Negativa experimentresultat sållas bort för att inte bli bevis mot psi:s existens. Man får visa när psi-fenomen dyker upp, men man får inte visa när de inte dyker upp.

Ställda inför denna anklagelse om ofalsifierbarhet skulle parapsykologerna svara med att kasta anklagelsen tillbaka på anklagaren: ”Jaha, ESP-hypotesen är alltså ofalsifierbar därför att vi inte räknar med negativa experiment. Hur är det med ditt förnekande av ESP då? Skulle kanske positiva experiment tillåts räknas för den? Oavsett hur många lyckade experiment vi utför kommer du aldrig att ge upp din tro på att psi-fenomen inte existerar.”

Påståendet att psi-fenomen inte existerar är självklart lika ofalsifierbart som hävdandet att de existerar. Men det finns få som vägrar erkänna psi-fenomenens existens rakt av. Förnekandet av ESP är inte en rivaliserande vetenskaplig hypotes, alltså är parapsykologernas anklagelse falsk. Vetenskapsmän säger inte att bevisen visar att psi-fenomen inte existerar. De säger bara att parapsykologernas ESP-hypotes är ovetenskaplig då den är ofalsifierbar. Att säga att en hypotes är ovetenskaplig är inte att ge en alternativ vetenskaplig hypotes. Det är inte att göra ett uttalande om världen, utan att göra ett uttalande om ett uttalande om världen.

3.6. ARGUMENT FRÅN FALSK LIKHET

Det finns en del stollar som inte ser sig själva som revolutionärer vilka utmanar den existerande vetenskapen, utan mer som vetenskapens kusiner: del av familjen, men inte tillåtna att sitta vid bordet som de andra. Dessa pseudovetenskapare menar att deras aktiviteter inte skiljer sig från vad vetenskapsmännen håller på med. Strategin dessa stollar tillämpar för att få sin pseudovetenskap att verka respektabel är att hävda att principerna den bygger på redan är en del av legitim vetenskap.

Det finns ett litet antal oupplysta astrologer som kräver vetenskaplig status för astrologi; argumentet är att himlakropparnas inflytande på det som sker på jorden redan är en del av den vetenskapliga världsbilden. Tanken är samtidigt en grundprincip för astrologi. Vetenskapen går med på månens effekt på tidvattnet och kopplingen mellan solfläckar och norrskenet. Dessutom finns forskning som tyder på en koppling mellan solfläckscykler och årsringars tillväxt. Astrologi är därför bara en mer detaljerad utarbetning av himlakropparnas influenser. Visst kan dessa astrologer förstå den tidigare motviljan mot astrologi, men idag avvisar inte vetenskapen möjligheten av inflytande på långa avstånd; det finns ju icke-mekaniska krafter, t.ex. de som kommer ur elektromagnetiska fält.

Jordstrålning är en annan pseudovetenskap som vill verka förenlig med den nuvarande vetenskapens kunskap. Återigen kommer argumenten från påstådda likheter med legitim vetenskaplig forskning. Jordstrålningstroende resonerar som så att man har upptäckt påverkan från strålning, alltså är det rimligt att det finns andra former av strålning, energifält, leylinjer och rutnätsenergier.

Vetenskapen har de senaste trehundra åren skapat en värld oändligt överlägsen alla tidigare historiska perioder. Förr i tiden måste man hänvisa till att ens verk var i linje med den officiella religionen om idéerna skulle bli väl mottagna. Idag måste man visa att ens teorier är anpassade till vetenskapens grundprinciper, eftersom alla människor dagligen ser bevis på hur oerhört överlägsen den västerländska vetenskapliga metoden är för att förbättra tillvaron för alla. Det bästa sättet att försvara en ny forskningsväg är att hävda att den stämmer överens med allmän vetenskaplig kunskap. Den smartaste metoden för att påvisa likhet med rådande vetenskap än att visa att ens egen pseudovetenskap stämmer överens med andra områden som redan studerats.

Frågan om en hypotes stämmer med etablerade vetenskapliga principer är en viktig fråga för vetenskapen. Ett nytt förslag behöver mycket mindre utläggande argumentation om det är förenlig med den rådande vetenskapen, än om det är sant revolutionär.

Inom vetenskapen anses det helt naturligt att argumentera utifrån likheter eller motsvarigheter. Det är helt legitimt och ofta fruktbart att se på en grupp fenomen och tänka på föreställningar som utvecklats för en annan grupp. Svängningar hos elektrisk ström i en krets motsvaras precis av vibrationerna hos en tyngd som hänger i en fjäder. Denna överensstämmelse hjälper fysikern att lösa problem med elektricitet genom att se på mekanik och vice versa. Men naturligtvis måste relationerna som upptäcks på ett område och som används på ett annat område beskrivas i detalj och likheter och skillnader måste exakt noteras.

Men även om nya förslag är förenliga med rådande vetenskaplig kunskap, och man inom vetenskapen argumenterar utifrån likheter, är det inte sant att förslaget stämmer med rådande vetenskap därför att det motsvaras av någonting annat som redan är accepterat. Bara för att man finner en likhet mellan ens eget påstående och ett som vetenskapsmännen accepterar, så följer inte att påståendet är förenligt med vad vetenskapsmän tror.

Astrologi och jordstrålning har vissa likheter. Båda påstår att en ”påverkan” styr individen. I båda fallen skiljer sig metoden att beräkna hur denna påverkan visar sig i avgörande avseenden från metoderna som används av vetenskapsmän. Sådana skillnader struntar man i. Pseudovetenskapsmän ser ingen anledning att argumentera för dem. De lockande likheterna är allt de känner att de behöver för att göra sina företag vetenskapliga.

3.7. FÖRKLARING GENOM SCENARIO

Om en vetenskapliga teori skall kunna förklara något krävs att den är allmängiltig. Det är när man visar hur ett fenomen följer ur allmänna lagar som man har förklarat fenomenet på ett vetenskapligt sätt. Logiskt sett finns ingen skillnad mellan att förklara något som har hänt och något som kommer hända. I båda fallen startar man med naturlagar (t.ex. Keplers lagar om planeternas rörelser, eller Newtons lagar om gravitation), tillsammans med en beskrivning om villkoren som kommit före händelsen. Från detta kan man sedan ge en beskrivning av händelsen.

När man skall förklara någonting som har hänt, vars orsaker inte är helt kända arbetar man mer hypotetiskt. Först föreslår man en hypotes om orsakerna, och sedan använder man allmänna lagar för att förklara händelsen. Denna sorts förklaring är förstås spekulativ: Om de föregående villkoren var som du sade, då ger lagarna en förklaring till händelsen. Senare kan man finna bevis för att orsakerna faktiskt var dem man trodde. Det viktiga här är att när man spekulerar om det som hänt, så måste händelserna stämma med vetenskapens allmänna lagar; annars är det ingen vetenskaplig förklaring. Utan lagarna finns bara en historia eller en intrig. Det kallas ett scenario.

Alla har läst historier där den smarte detektiven rekonstruerar vem som begick mordet. Detektiven, Agatha Christies eller någon annan i ”who dunnit”-traditionen, föreslår ett scenario i vilket butlern höll i kniven.

Scenariot stämmer med det fåtal fakta boken tidigare berättat om mordet. Det fyller ut detaljerna rent hypotetiskt. Den kunskap scenariot förutsätter går inte utöver allmän information om folks beteende, effekterna av en kniv i en människas rygg, o.s.v. Detektiven hänvisar inte till vetenskapens allmänna lagar, då han inte strävar efter en vetenskaplig förklaring av händelserna. Han vill bara avgöra hur mordet ägde rum så att mördaren kan fångas och dömas, men hans scenario stämmer överens med vetenskapens lagar. Varje försök att förklara dödsfallet med hänvisning till övernaturliga krafter, t.ex. demoner, skulle uteslutas i alla domstolar.

Scenarier har legitim förklaringskraft så länge de stöds av lagar, antingen underförstådda eller uttryckliga. När ordet scenario används i pseudovetenskaplig mening, menas enbart ett scenario, utan ordentlig uppbackning av lagar.

När pseudovetenskapsmän påstår att de har teorier som utmanar vetenskapens rådande föreställningar om världen, ger de oftast scenarier, inte teorier. Det gäller framför allt de stollar vars ”teorier” berör händelser i en avlägsen forntid. Till skillnad från detektiven i exemplet ovan och till skillnad från den äkta historikern, bryr sig pseudovetenskapsmannen inte ett dugg om ifall hans scenario stämmer överens med accepterade vetenskapliga lagar. Det är inget konstigt, då hans teori handlar om att utmana den existerande vetenskapen. Ändå ger han inga nya lagar som ersätter de gamla. Han säger att saken X förklarar den andra saken Y, men han bryr sig inte om att berätta för oss hur X antas förklara Y.

Velikovsky påstår att när Venus nästan kolliderade med jorden välte den runt. Nordpolen blev Sydpolen och vice versa. Detta var inte enbart en omkastning av de magnetiska polerna, utan en omkastning av jordens riktning i förhållande till stjärnorna. Solen verkar nu gå upp i öster, där den, enligt Velikovsky, brukade gå ner. Hur fungerade mekanismen som orsakade omkastningen? Velikovskys svar är att den var likt en blixt som träffade en magnet. För att ge en vetenskaplig förklaring krävs allmänna lagar för fenomenet, men det saknas helt i hans skrifter.

3.8. FORSKNING GENOM EXEGETIK

Det finns vetenskapliga skrifter som redogör för forskningen inom alla olika vetenskapliga område, fysik, kemi, och biologi. Men vetenskaplig litteratur skiljer sig från påhittade historier, och även från drama och poesi. Den skiljer sig också från religiösa heliga skrifter. När det gäller icke-vetenskapliga skrifter är det viktigt med litterär uttolkning av text, det som med ett finare ord kallas exegetik. Coleridges dikt ”Kubla Khan”, liksom dikter av Oscar Wilde,

har unika artistiska kvalitéer. De kan inte ens översättas till ett annat språk utan att dess estetiska natur ändras. Till skillnad från diktningen verkar ett vetenskapligt arbete bara genom sitt innehåll – data och argument. Hur arbetet är uppbyggt rent individuellt har ingen vetenskaplig betydelse. Inom litterär konst eller religion är det naturligt att studera alla skrifter som finns. Varje dikt av någon stor mästare eller varje del av en helig skrift är lovligt byte för en tolkning.

Inom vetenskapen ser man inte sina skrifter på samma sätt. Bara den som studerar vetenskapshistoria bryr sig om alla de vetenskapliga skrifterna. Skrivna rapporter är bara ett sätt att meddela resultatet – samlade data, föreslagna teorier, argument och motargument. Om ett vetenskapligt arbete inte klarar av att meddela sig på ett bra sätt, eller argumentera övertygande, är den ineffektiv. Och om ett arbete är ineffektivt så ignoreras det för det mesta.

Att någon bedriver pseudovetenskap ser man ofta i sättet de hanterar vetenskaplig litteratur. En del tror att man bedriver vetenskaplig forskning helt enkelt genom att läsa vetenskapliga skrifter och monografier. De koncentrerar sig på orden, inte på underliggande fakta eller resonemang. De tror att vetenskap är alla uttalanden som vetenskapsmän gjort. För dem blir vetenskap en världslig ersättning för heliga skrifter. Varje uttalande av varje vetenskapsman kan citeras mot varje annat uttalande. Varje uttalande räknas och varje uttalande är öppet för tolkning.

3.9. VÄGRAN ATT ÄNDRA SIG VID KRITIK

Pseudovetenskapsmän tycks tro att vetenskapen är i ett sorgligt tillstånd då vetenskapliga teorier behöver revideras vid nya upptäckter. Men där har de fel. Att vetenskapens förklaringar förändras är inte en defekt hos vetenskapen utan en styrka. Vetenskap är av naturen ett självkorrigerande företag. För att kunna rätta till sina misstag, måste man först veta vilka de är, och det bästa sättet att upptäcka dem är att lyssna på kritik och ta den till sig. Immunitet mot kritik är inget mått på framgång hos vetenskapen.

En del stollar inom pseudovetenskapen är t.o.m. stolta över att de aldrig ändrar sig. I ett tal vid Harvard 1972 påpekade Velikovsky att hans böcker var lika giltiga då som de varit när de kom ut tjugo år tidigare, medan de vetenskapliga handböckerna från femtiotalet var ”föråldrade.”

Det finns många knep som pseudovetenskapsmännen använder för att se till att de aldrig behöver ta tillbaka eller ändra på någonting de sagt. Ett sätt är att se till att uttalandet är tomt. Man kan slå fast att ”Om något inte händer på ett normalt sätt så beror det på psi.” Vad är då psi? Det är en paranormal händelse. Så allt man har sagt är att det som inte händer på ett normalt sätt är paranormalt. Ingen kommer någonsin kommer att bevisa att pseudoveten-skapen har fel på den punkten. Ett annat sätt att undvika kritik är att se till att ens uttalande är så vaga att kritik inte kan fastna. Ett exempel är Velikovskys förutsägelse att det är varmt på Venus. Hur varmt är varmt?

Ett tredje sätt att undvika kritik är helt enkelt att vägra erkänna den. Pseudovetenskapsmän svarar ibland (-mycket sällan) på kritik, men de ändrar sig aldrig p.g.a. den. De ser inte vetenskapliga debatter som en mekanism för vetenskapliga framsteg utan som en retoriktävling. Det finns inga belägg för att någon pseudovetenskapare någonsin ändrat sig på någon punkt som ett resultat av idéutbyte. Retoriska debatter med pseudovetenskapare slutar med vinnare och förlorare, inte med korrigering och förändring som i vetenskapliga debatter. I detta finns en av förklaringarna till att många vetenskapsmän ser det som meningslöst att försöka resonera med dem i offentliga sammanhang. När debatten är över oroar sig pseudovetenskaparen bara över frågan ”Vann jag?” och han svarar alltid: ”Ja”. Vad beträffar frågan om hur kritiken påverkat hans teori är svaret alltid: ”Det gör den inte”.
SLUT

Ovanstående var ur boken Vetenskap och oförnuft, tryck på länken för att få hela boken på svenska.

*

EXEMPEL PÅ KONSPIRATIONSTEORETIKER:

A. CUI BONO

I Sverige verkar föreningen Cui Bono (på Youtube och Brighteon). Ett forum för konspirationer, även om de själva inte medger att de har en fallenhet för konspirationer; istället menar de att resten av världen har fel. Här följer en redogörelse av Radio Cui Bonos pod-cast, en av deras föreläsningar och sammanställningar av några av deras avsnitt – själva kommenterar de denna sida med att det är ”rörande” hur mycket arbete som lagts ner på att berätta om dem. Jag tackar.

Cui Bono säger i intro-avsnittet att de skall ta ämnen en i sänder så lyssnaren hänger med. Ändå återkommer samma tema i snart sagt varje nummer.

De ämnen Cui Bono tar upp är: Månlandning, rymdfärder, astronomi, etablerade vetenskapsmän, platt jord, 9/11, atombomber, kärnkraft, Psyk ops, False flag ops, Palme-mordet, JFK-mordet, Breivik, Bin laden, Stockholmsattentatet, Estonia, mat och hälsa, vaccin (bakterier/virus), corona, Chemtrails, Klimatförändringar, ekonomi. I anslutning till detta: media och etablissemang som bluffar (opålitlighet hos vetenskap och medicin), brister i skolundervisning.

I nedan diagram är X-axeln respektive ämne. Y-axel är sjutton slumpvisa avsnitt av av hittills ( maj 2020) 59 avsnitt. Siffrorna i cellerna är antal minuter in i programmet tills ämnet nämns, ofta upprepade gånger:

		Media- konspiration Systemet är sin egen opposition 80% regel	Uppmaning att tänka själv	Medge egen okunskap	Mån landning	Rymd vakuum Tycho Brahe Kopernikus Kepler	Newton Einstein Hawking von Braun	Platt jord/ kopplad till desinformation	2020-11-09	Atom-bomb	Psyk op False flag op Breivik Bin Ladin	Stockholm-attentat Palme JFK Skol-kritik	Mat Hälsa Medicin Vaccin Pengar Klimat Chemtr	Hån/ invektiv	Bevis via pop-kultur	Skratt
1	Intro 61	25,38,44			6	45			4,26,28,55		53	49	24		38	7,26,30,34,45,54
2	9/11 125	46,68,788,80	80		72,74			72,74,75,80	x			66		75	80	3,4,7,14,24,25,61,64,69,71,80,82
4	Månland 160	46			54				5					54		7,8,15,17,18,30,32,54
5	Rymdfärd 117				57	12		45						38	70	17,34,57,70,72
6	Raketer 193					36		53								15,26,51,53,64
7	Atombomb 138	12,17		51	6,7,11	5,13	13,39		34					13,57,60	31	3,4,5,6,7,11,12,23,31,43,50,53,58,71,78
9	JFK 206	20	82		29				20,78			82				9,20,25,29,56,
11	Steven Hawking 104 (36-44)	38,5	7,59,62,66		28,33,34,35		47,5		64,70,72			59,61		11,35,37,43,50,67,87,92	75	23,27,33,34,40,43,53,62,71,73,77,78,79,80,85,88,90,97,99
18	Övervak 104	60,66			28	16	38		6,25		44	15	35p		1,77	16,36,53,59
27	Breivik 117 (34 min)	3,20,46,48,52,64,68,80,103,105		82	48				3,10,13,64,68,80	25		82		23		22,27,34,36,46,75
29	Psyk op platt jord 108	1,5,9,12,17,23,24,35,54,55,56,60			17,19	5,9,19,22,23,24,25,27,28,29,33,35,48,51		1,5,9,12,17,29,35,54,55,56		13,14,17	1		5v,9v	9,17,19,27,29		9,11,12,13,14,15,18,22,28,33,34,35,46,47,48,56,62
32	Tobias Lindberg 215	6,67,111,151	56	55	30	123,16		95,1	9,11,30,39	105,114,120	30,42	44	4, 4v			1,17,42,61,80,87,89,92,95,100,103,110,120,126,151
37	Fiendens taktik 135	5,17,45,48,60,61	5,2		60	17		5	12,17,20,27,61,78		72	13,61	5v	45		12,13,17,27,43,44,60,72
38	Månland 141	16,6	1		8,11,27,28,43	17,30,31,42,66	50,6							24		6,15,19,21,25,27,34,43,67,75
39	Censur o klimat 128 (0:43)	1,9,11,25,28,57,62	40,41		9	29,7	22		1,19,41	12,84,93		1,12		37		12,29,33,36,37,38,40,43,57,62,64,78,79,83,84,88,99,111
43	Bok prop 185	58,74vof			158,166			66	47,155,161			49,148,162,163				61,66,72,101,105,127,137,148,162,164,165,166,167
44	Fabian Fjälling 195	11,14,37,100		48,99,106,122,148,151,159	86,87,122	122,144,146	108	90	48,122	98,122			115,141v, 142v			55,86,87,95,97,106,112,118,122,141,142,148,
52	Michael Oddane 145		16		21	21,103	68,72		103	21			24,12			33,40,61,70,72,111,124,126,137

Tabellen ovan är en inte en undersökning av de ämnen Cui Bono tar upp, utan en undersökning av hur Cui Bono arbetar med sina ämnen. Ämnena kan bytas ut hur som helst. De spelar ingen roll. Det viktiga för att förstå varför Cui Bono kvalificerar sig som konspirationsteoretiker är att studera hur Cui Bono närmar sig de enskilda ämnena, hur de söker kunskap oavsett område som studeras. Och detta är vad man finner:

Gemensamma drag i Cui Bonos sändningar

1. Mångordighet, avsnitten är långa. Många gånger längre än vad som är nödvändigt för att föra fram budskapet.
2. Upprepningar, ältande om att man skall ”tänk själv”, och att ”om man ser det hela logiskt”. Upprepningarna är till för att övertyga sig själva om att de har rätt, inte andra.
3. Hoppa från ämne till ämne. Vilket visar på Cui Bonos oklarhet i sina tankar.
4. Retoriska tekniker i form av härskartekniker. De är hånskratt med avsikten att förlöjliga meningsmotståndare, de förställer sina röster och delar ut nedlåtande kommentarer.

Fast detta är ju inte kriterier på dålig vetenskap; de fyra punkterna är mer karakteristika i argumentationen som de har gemensamt med andra stollar, Ole Dammergård, och vissa vänsterextremister, här.

Vad som däremot är icke-vetenskap, alltså inte ”dålig vetenskap” utan ”inte vetenskap överhuvudtaget” är följande av Daisy och Michael Radners nio kännetecken av pseudovetenskap som Cui Bono, hur ofta de än blir påminda om dem, vägrar ändra på. Om man kopplar dem till får man

Cui Bonos kännetecken på att de är pseudovetenskapare

1. OTIDSENLIGT TÄNKANDE
   Ett exempel är falsariet Sion Vises protokoll, en antisemitisk pamflett skapad av ryska hemliga polisen för att låtsas avslöja en judisk världskonspiration. Syftet var att leda bort ilskan från tsaren och diktaturen till närmsta syndabock.
   Cui Bono, liksom alla andra, medger att denna bok är falsk. Men drar sedan slutsatsen att det spelar ingen roll om boken är sann eller falskt, för det som står i den, alltså den judiska konspirationen att ta över världen, är sann. Därför menar Cui Bono att man kan läsa boken med behållning.
   Föreställ er att domstolarna hade samma inställning till bevis och vittnen! All sanning och rättsstat hade gått upp i rök.
2. MYSTERIELETANDE
   –
3. MYTHÄNVISNING
   Cui Bono hänvisar gärna till populärkulturella fenomen om konspirationer, tex filmer som Matrix eller Capricorne One. De tror att dessa konstnärliga verk har ett ”hemligt” budskap, att de är dokumentärer som låtsas att de är spelfilmer.
4. ATT VÄRDERA BEVIS UTIFRÅN ANTALET EXEMPEL
   Å ena sidan, den vetenskapliga, finns en mängd erfarenhet, kunskap och utbildning. Å Cui Bonos sida räcker argumentet ”Jag håller inte med”. Cui Bono tror inte att den ena åsikten är lika mycket värd som den andra. De tror att en åsikt är lika mycket värd som fakta. Cui Bono ser ett fenomen och tar sina egna fördomar och förutfattade meningar som sanning.
5. OFALSIFIERBARA HYPOTESER
   Cui Bono arbetar inte förutsättningslöst. Först slår Cui Bono fast sanningen, i deras fall att det finns en konspiration. Sedan ägnar de sig åt att bevisa den. De letar efter allt som bekräftar tesen och ratar motbevis. Samtidigt tar man på vad som kallas en offerkofta, att samhället är emot oss. De bekräftar sina egna förhandsinställningar.
6. ARGUMENT FRÅN FALSK LIKHET
   Ett exempel är månlandare. Cui Bono ”tycker” den ser dum ut, de ”tycker” den ser ut som nåt en femåring snickrat ihop, de ”tycker” att ”man ser” att de inte kan ha fungerat, alltså kan den inte ha använts. Vetenskapligt tänkande är att försöka fundera ut hur en månlandare skulle se ut (måste vara kompakt, stabil osv). Sedan tillämpa det i praktiken. Då visar det sig att den faktiskt skulle se ut ungefär som den ser ut.
7. FÖRKLARING GENOM SCENARIO
   Cui Bono kan inte presentera ett alternativt scenario. I månlandarexemplet kan Cui Bono inte presentera ett alternativ till hur de menar att en farkost för att landa på månen faktiskt skulle se ut. Cui Bono kan, trots namnet (”Vem tjänar på det?”), inte berätta varför de med all makt och alla pengar i världen iscensätter bluffar som månlandningen. Om en grupp redan har all makt och alla pengar, varför göra en fejkad raket-uppskjutning med allt vad det kostar, för att få makt man redan har?
   I boken Förintelsen inför rätta, där man går igenom galenskaperna hos förintelseförnekarna, är just detta ett huvudargument mot dem: de har inget alternativ! Inga sk ”förintelseförnekare” kan berätta vad som hände istället, om vad de kallar ”den officiella” förklaringen inte duger. Kort sagt: de där hundratusen judarna som levde i den där staden 1944 finns inte där 1945. Så Vart tog de vägen? Hittills har ingen Förnekare kunna svara på den frågan.
8. FORSKNING GENOM EXEGETIK
   Se punkt tre.
9. VÄGRAN ATT ÄNDRA SIG VID KRITIK
   Cui Bono har själva ingen kunskap om något ämne. De är inte beredda utbilda sig eller att fråga en expert. Men ibland klantar de till det: Cui Bono får i ett avsnitt en uppmaning av Fabian Fjälling, som själv är fysik-utbildad, att lära sig mer om fysik för att fatta hur, eller snarare att, raketer kan flyga i vakuum (se nedan för en genomgång av avsnittet). För en gångs skull är det en expert i studion! Som förklarar för dem att de har fel och inte vet vad de talar om. De lovar bättra sig och läsa på, men i senare avsnitt upprepar Cui Bono samma fel som Fjälling just rättat dem för. Det är som vatten rinner av en gås.

Cui Bono i Göteborgs-posten 2020.
Kanske lättare att läsa i PDF-format: 1, 2, 3

Flashback-tråd om Cui Bono

CUI BONO FÖRELÄSNING – MÅNLANDNING

2018 hade Cui Bono en föreläsning i Göteborg om månlandningen. Detta är mina anteckningar från föreläsningen:

En icke namngiven förening höll ett föredrag 2018-05-13 om varför vi aldrig varit i rymden. Det hölls av Per och Pål.

Enligt Pål samarbetar media globalt med bluffen. Per menar att han mest studerar den psykologiska bakgrunden till bluffar (hoaxer).
🦄 – Själv undrar jag över deras egna nojor. En vanlig bland konspirationstänkare är ”David och Goliat”-syndromet. Att den som är liten och svag har rätt, den som är stor och stark har fel.
Enligt Per och Pål vill media vara sin egen opposition för att behålla kontroll. De blandar vad Per och Pål kallar legitim kritik med felaktigheter som Platt Jord-material. Per menar att jorden trots allt är rund pga Ptolemaios och andra vetenskapliga bevis. 
Intrycket av föreläsningen är inte så proffsig. Små bilder med detaljer omöjliga att uppfatta. De pekar med fingret (en laserpekare är inte dyr).
Per talar om hur man åkt till månen sex gånger, en prestation de ”aldrig lyckades upprepa”.
Pål undrar varför man kan lämna spår på månen; det krävs våt sand ej torr, och på månen finns inget vatten.
🦄 – Det som finns på jorden är blandat av organiskt och mineral. På månen finns endast mineral. Det går inte att jämföra med något material på jorden. Det som finns på månen är inte ”torr sand”. Utan hundraprocentiga småpartiklar av mineral som aldrig slipats av vind och hav och därför är sylvassa. Att gå på detta skapar spår. 
Det jag börjar undra är, vilken utbildning har Per och Pål? Teknik, astrologi, vetenskaplig metodik? Svaret kommer mot slutet. Per har läst data och matte, Pål okänt.

Nya bilder från månen visas och Pål undrar hur de stora hjulen på månbilen fick plats. Om de blåses upp, hur gjordes det i vakuum? Var sattes bilen ihop?
Filmklipp visas med där astronauterna snubblar fram på ytan. I bakgrunden ljuder ”Puppet on a string”, en klämkäck trudelutt.
🦄 – Avsikten är att förlöjliga. Per och Pål sade tidigare att alla bilder kom från NASA själva, sedan använder de film med löjlig musik ”pålagd för att få bättre effekt”, säger Pål. Något senare tar Per upp film där man tar upp Platt jord-teorin och då har man lagt på lustig musik. Enligt Per är detta för att skapa förvirring, psykologisk teknik. De anklagar alltså konspiratörerna för att göra något de själva gör.

Publikfråga: vad var massan på astronauternas utrustning? Pål vet ej. ”Kan inte alla detaljer” men NASA ger ”motstridiga uppgifter”.

Per visar bilder på månlandaren och tycker den ser ut som någon knåpat ihop på lekskolan. Samma säger Pål senare.

🦄 – Så hur skall den se ut? frågar jag. Bra fråga, jag vet inte, svarar Per, men jag tycker inte sådär. Jag vet, säger jag: ungefär så där! Den har det som krävs. Den ska inte vara bananformad. Den skall inte vara droppformad. Liksom tonfisk. Den är gjord för att vara snabbaste fisken. Man kan ju inte titta på den och säga ”Ja töck´nte den se snabb ut. Alltså ere’nte de”.
För övrigt skulle det vara trevligt med bevis på påståendet om lekskolan: har Per och Pål barn-teckningar av månlandare från tiden före flygplanen?
En ur publiken påpekar spelar ingen roll hur den ser ut då det inte finns atmosfär.

En ny filmsnutt där astronauter talar med hörlurar och mikrofon och Per undrar varför man inte hör motorbuller?
🦄 – Svar: därför att modulen är byggd för att inte störa samtalet. Den är gjord sån för att NASA är tillräckligt smarta för att i förväg tänka på det. De vet att det vore meningslöst att ha radio om de inte kunde höra varandra! Dessutom antar jag att de har mikrofoner och hörlurar under hjälmarna. De talar inte ut i luften. Tvekar man kan man ju testa. Fixa sig sextiotalsmikrofoner, åka i en bullrig bild och tala med någon över radio.
Det är som med min brorsas förra bil. Man kunde inte tala med någon i baksätet. Sen köpte han en ny. Därinne låter ingenting. Varför? Därför nya, moderna bilar är byggda på det sättet.

Nya bilder på hemkomna astronauter; Pål tolkar astronauternas ”kroppsspråk” på filmsnutt som att de ser olyckliga ut trots bragden.
🦄 – Jag tolkar det som att de är seriösa proffs. Det har gått 1-2 veckor sedan hemkomst. De kanske är trötta på att le. En i publiken instämmer och konstaterar att för att väljas ut krävs starkt psyke.
Det finns andra bilder med leende hemkomna astronauter. Här används utvalda bilder. Selektiv bevisföring.
Pål visar film med Armstrong och anser han ser ”besvärad” ut.
🦄 – Jag ser hur han skrattar. Vilket motsäger tidigare bild. En grav inkonsekvens av Cui Bono.
Vidare till rymdskyttel. Enligt Pål väger de motsvarande 6-7 st X2000-tåg. Hur kan de lyfta?
🦄 – Vad vet Pål om teknik?
Nästa del är ISS-stationen. Hur transporteras värmen ut från den?
En en publiken konstaterar att det är bara att låta det stråla ut. Påls svar: ”Det tror inte jag i alla fall”
Tendensen är att Pål blir ställd varje gång han får ett vetenskapligt mothugg.
En annan fråga Pål ställer om ISS är hur kan USA och Ryssland samarbeta? De kallt-krigade ju.
🦄 – En ny självmotsägelse. I början sade Pål att eliten samarbetar över nationsgränser. Varför skulle de inte kunna samarbeta om ISS? Praxis finns på tidigare samarbete, tex under Suezkriget.
xxx Helt plötsligt ramlar tavlan ner! För den är dåligt upptejpad. Sade jag oprofessionellt? Klockan är 14:10. Jag är uttråkad.
Nästa bildserie är ansikten på de som skulle dött i i Challenger-olyckan 1986. Enligt Pål lever de, och anser bevisen vara andra, nyare bilder på levande personer som liknar dem skulle ha dött.
🦄 – Naturligtvis bevisar dessa bilder ingenting. Det krävs källkritik.
Pål berättar att Formel 1 bilar ändrar utseende över tiden, de blir snabbare och snabbare. Varför ser rymdfärjor likadana ut i trettio år?
🦄 – Åter finns enkla jämförelser: hajar och krokodiler har sett likadana ut i hundra miljoner år. De är evolutionens vägs ände anpassade till sin omgivning. De kan inte bli bättre. Kanske är det likadant här? Klart är att Per eller Pål inte berättar hur rymdfärjor skulle se ut i stället.
För övrigt har vi en ny självmotsägelse; de anser landaren såg fånig ut, nu helt plötsligt har de inga problem med utseendet på rymdfärjorna.

Och slutligen: Månlandningen måste kostat åtskilliga miljoner dollar med alla attrapper i naturlig storlek som lyfter från Florida och alla statister som måste betalas. Det torde tagit massor med tid att fixa alla falska bilder och maskiner. Någon har lagt ut tiotals miljoner dollar och åratals arbete på detta. Vem tjänar på att iscensätta denna bluff? Och vad får de i utbyte?

När Per och Pål får frågan blir de ställda. De har inga svar. Bara att händelsen visar hur media-manipulationen fungerar.

EXEMPEL PÅ CUI BONOS TANKEMISSTAG

jjjj

”40RCB Vi gör en historisk djupdykning i medicinens värld”

I avsnitt 40 sommaren 2019 tar Cui Bono upp medicinhistorien. Framför allt tar medlemmen Patrik upp hypotesen att dagens sjukdomar är samma som förr i tiden, att det egentligen bara finns en sjukdom med olika namn. Det beläggs med ett citat av Florence Nightingale. 64 min in i programmet diskuteras skillnaden mellan korrelation och orsak, vilken exemplifieras med bara för att man ser brandmän vid bränder betyder inte att de orsakat bränderna.

Kloka ord, men som vi snart skall se är det just den sortens misstag, att inte kunna skilja på korrelation och orsakssamband som Cui Bono gör.

En del av avsnittet (58-80 min) ägnas åt sjukdomen lepra som bla fanns i Nordnorge på 1800-talet. Cui Bono medlemmen Patrik berättar att sjukdomen var ett stort problem på 1800-talet. Patrik berättar vidare att han inte tror på bakterier och virus och att en herre vid namn Hutchinson hade en samtida alternativ teori till Pasteurs bacillteori: ”samband” mellan lepra och att man åt fermenterad, ”eller skämd” fisk, inlagd eller saltad. Den andre Cui Bono medlemmen berättar att han ”Aldrig hört talats om den teorin förr”, och att salt var dyrt så man slarvade med att salta ordentligt.

Redan här ser vi en del felaktigheter i Cui Bonos resonemang. Att lepra skulle vara ett speciellt stort problem under just 1800-talet kan knappast stämma. Den var betydligt vanligare under medeltiden, men blev ovanligare efter digerdöden. Det är helt sant att sjukdomen höll sig kvar i Norge, men matvanorna var likartade i stora delar av Nordeuropa, trots att sjukdomen var olika förekommande. Detta tar inte Cui Bono upp alls. Hutchinstons spekulation, inte ”teori” eller hypotes”, är alltså fel.

Att salt skulle varit speciellt dyrt på 1800-talet känner jag inte till. Om tesen var att ordentligt saltad mat gav vissa sjukdomar, hur kan då undermåligt saltad mat ge samma sjukdomar? En tankevurpa från Cui Bono.

Ett kännetecken på pseudovetenskap är otidsenligt tänkande, och det ser vi här. Patrik från Cui Bono tar upp Hutchinsons ”fantastiska” bok från 1906 (årtalet nämns inte) och använder den för att bevisa sin tes. Medicinhistorien torde ha utvecklats de senaste hundra åren. Det som står i Hutchinsons bok måste vägas mot den kunskap som samlats sedan dess. Man kan inte bevisa en medicinsk tes genom att ta en utdaterad bok och lägga fram dess budskap som om inte någon utveckling skedde i hundra år. Det går naturligtvis i fråga om ett matrecept eller en religiös spekulation men inte inom naturvetenskapen. En reparationsmanual för bilar från 1906 torde vara rätt värdelös för dagens mekaniker, men Cui Bono tror att utdaterade spekulationer är relevanta för dagens läkare.

Enligt Cui Bono finns inte baciller men samtidigt finns uppenbarligen sjuka människor. Vad har orsakat sjukdomen? Cui Bonos Patrik gör i sin alternativa förklaring misstag, men före jag beskriver dem vill jag visa på tekniker i CB framställning som medverkar till att de hamnar fel i tankeprocessen:

För mig tar det ungefär trettio sekunder att beskriva Patriks förklaringsmodell. För dem själva tar det 22 minuter (58-80 minuter in i programmet). Varför? Vad är orsaken till denna mångordighet?

En annan konstig sak, som inte finns hos de som tror på baciller, är att Patrick upprepar namnet på sjukdomen, ”lepra” 32 gånger under en 10-minuters period – det blir mer än en gång var 20:e sekund. Under hela perioden säger han ordet 46 gånger. Det är som ett mässande från någon vilken är dement eller manisk. Varför? Vad är orsaken till detta beteende och varför uppfattar ingen av de andra deltagarna i CB detta eller protesterar?

Felaktigheterna fortsätter. Patrik säger, på fullt allvar, att gamla människors hud(inte förr tydligen) idag har fläckar och de är samma som fläckarna på leprasjuka på 1800-talet; om en äldre person gått till doktorn på den tiden hade doktorn sagt att ”Här har du börjat få lepra, nu får du skärpa dig kring vad du äter” (79).

Min gissning är att om läkare sagt detta till en äldre patient på 1800-talet hade han blivit lynchad. De mörka leverfläckarna hos äldre har ingen yttre likhet med de ljusa fläckarna hos leprasjuka. Än viktigare är att sjukdomen innebär att nerverna dör. Därför förlorar kroppen känsel. Det är inte alls samma sak som åldersfläckar. Patrik berättar att vid åldersdiabetes kan det bli nödvändigt med amputation av fötter och att delar av kroppen förtvinar och måste tas bort sker även hos leprasjuka; Patriks slutsats är att ”man ser ju ett samband där också”. Nej, det gör man ju faktiskt inte. Detta är saker man kan kolla upp i vilket medicinskt lexikon som helst, men Patrik har visst inte bemödat sig.

Att Patrik hittar argument från en falsk likhet är ett säkert tecken på pseudovetenskap. Han har tidigare talat om skillnaden mellan korrelation och orsakssamband, men här gör han sig skyldig till det han anklagar andra för.

Patrik fortsätter spekulera att ”Idag har vi andra namn på sjukdom eller manifestation av sjukdom. Vi kallar det hudcancer o(ch) hjärtkärl-sjukdom. Han frågar ”Kan det vara så att tex cancerepidemin runtom i världen är engineerd lepra, med hjälp av kost?” (80).

Hela framställningen är ett sammelsurium av felaktigheter och rena galenskaperna. Patrik har ingen som helst utbildning eller kunskap i ämnet medicin utan spekulerar vilt ur en enda utdaterad bok och drar slutsatser som fullkomligt vettlösa. För att påvisa tankeoredan i Patriks orerande har jag ordagrant skrivit ner en längre utsaga. Inte ens Cui Bono förnekar att det faktiskt finns belägg för att vissa saker smittar (88). Patrik blir ombedd att svara på hur det fungerar och medger sin okunskap samt visar upp ett typiskt exempel på sin ordsvada:

”Riktigt hur det där funkar, det det… det är ju svårt att svara på då….. (skratt) Jag vet faktiskt inte riktigt va. Men jag jag jag… jag kan ju se att det här… eh paradigmet som man ser som så självklart då va att att eh … sjukdom beror på smitta. Men sen är det ju i och för sig också så att det säger man ju inte om alla saker, för jag menar det här med… eh ja, vad hjärtkärl-sjukdom eller cancer beror på då va, det har vi ju ingen… eh självklar förklaring till va, man har liksom de här teorierna då. Men eh eh… man man vet ju inte, men man man man hävdar ju inte att de här beror på nån smitta i alla fall va, men sen har vi ju alla de här olika… eh eh epidemierna och pandemierna då, som har har brutit ut… eh i världen då , dom är man ju väldigt noga med att att säga att dom beror på smitta då, från människa till människa, som tex… eh, ja förr i tiden så hade vi ju smittkoppor och eh… polio och nu har man det har ju vart sånt här svininfluensan och sånt här va”. (89:37 – 90:57. 1:20 minuter)

RAKETER I VACCUM

Ritade nedanstående för att göra raketers framdrift i vacuum klarare för Cui Bono:

Signaturen ”Knowledgehunger” skriver på Flashback (1 juli 2022; mina kommentarer nedan):
”Ni tycks vara för dumma för att förstå att en explosion sprider krutgasens molekyler i alla riktningar som självklart knuffar raketen framåt. De molekyler som sprids bakåt, direkrt eller efter en kollision med bränsletankens främre del, färdas vidare ut i rymden, utan att utföra något vidare arbete. Innan dess har de molekyler som ursprungligen spreds framåt skapat en acceleration av raketen via den kraft som de utgjort på densamma.
Hur svårt kan det vara att förstå?”

För att förenkla för Cui Bono tar jag till mina kunskaper som fd mellanstadielärare:
1) en explosion sprider krutgasens molekyler i alla riktningar = Röda prickar
2) som självklart knuffar raketen framåt. = Orange pil
3) De molekyler som sprids bakåt, direkrt eller efter en kollision med bränsletankens främre del, = Röda prickar i Gul flamma, utanför/bakom Raketens vägg/skal som är färgade Blåa
4) färdas vidare ut i rymden, utan att utföra något vidare arbete. =Röda prickar som lämnat Gula flamman, bakom raketen och utanför raketens Blåa väggar.
5) Innan dess har de molekyler som ursprungligen spreds framåt = Röda prickar i slutet på Orange linjer/pilar
6) skapat en acceleration av raketen = Gröna pilar som visar på riktningen/accelerationen
7) via den kraft (=Orange) som de (=röda) utgjort på densamma (=Blå! som i ”Raket”).

Men tyvärr… Inget av ovanstående hjälpte. I det utsökta avsnittet med Fabian Fjälling utspelade sig följande konversation, ja, jag har gått igenom ord för ord vad som sades under en utvald del av programmet för att ingen skall kunna anklaga om ”ta ur sitt sammanhang”.

44 RCB Fabian Fjälling hos Coi Bono   3 h 15 min

För en gång skull beslöt Radio Cui Bono att bjuda in en sakkunnig; en som faktiskt visste vad han pratade om och själv var utbildad. Tala om att detta slog tillbaka mot dem själva! Det rör sig om det legendariska avsnittet med Fabian Fjälling. 

Som vanligt pratar Cui Bono om 9/11 och att man minsann ser att det inte kan vara som det officiellt beskrivs. Månlandningen förnekas för n:te gången. 142 minuter in börjar Patrik prata om vaccin. En stor del handlar om huruvida det finns kärnkraft eller inte. Fabian Fjälling sabbar den goda stämningen genom att undra varför de stora installationerna ligger där de ligger om de inte har någon funktion? Är byggnaderna bara fasader? Det torde kostat en del pengar och tid att bygga dem. Så det verkar orimligt att de bara står och ser bra ut, utan att ha något syfte, typ skapa energi.

Men så äntligen kommer vi fram till Pudelns kärna!

144 minuter in i programmet tar Fabian Fjälling upp Radio Cui Bonos tal om RAKETER!

Citat ur programmet:

FF  ”En sak jag vill ta upp, det ni pratade om att man inte kan komma utanför atmosfären. Alltså, Det har ju med rörelsemängd att göra. Det är ju gymnasiematte. Om du har en massa och delar den på två och sedan plötsligt skjuter ifrån de två bitarna ifrån varandra. Då rör de sig. Och om du skjuter den ena massan dubbelt. Om den ena är hälften så stor, så hög massa som den andra, då kommer den fjärma sig ifrån deras utgångspunkt med dubbel hastighet. Det kan du göra, det kan du göra, oavsett om det finns atmosfär eller inte (144:57) Och det som raketer gör, som inte jetmotorer gör, det är att ta med sig hela den massa som den bränner och så skickar de ut den där bak med väldigt hög hastighet. Och när dom har bränt av hela raketen så är det bara en liten, liten topp kvar. som är nyttolasten liksom”.

P ”Ja, det där är ju då, det du tog nu Fabian, det är ju då den den den teoretiska förklaringen för hur raketen skall fungera å sen så har man lite matematiska formler som man kallar Sigorskis raketekvation eller vad det heter då, va. Men det som jag har problem med är då att man inte kan konstruera ett ett kontrollerat experiment som bekräftar det man hävdar skall hända, för att jag menar det är ju självklart så att vi har…”

FF ”Jag har gjort det i gymnasiet”.

P ”Nä. Jag tror inte. I så fall har du nog inte genomfört det experimentet såsom jag hävdar att det skall genomföras för att det skall vara rättvisande. För att då är det så här att. Jag menar Om du har en en en fluid som är i gasform då. Eh. Dvs, säg att du har en ballong, med lite luft i och så står du i en vakuumkammare, Fabian, som är, som inte har någon luft i sig. Och så släpper du den här ballongen. Vad skulle då hända med ballongen?”

FF ”Den flyger i väg”

P ”Nej, den har ingen möjlighet att göra det, och det. För att fysikens lagar tillåter inte detta. Och det här var någonting som fastställdes i slutet på 1800-talet eller som man så att säga sista gången man gjorde experiment till detta. Och det, och det det jag menar fenomen du har där när när luften rusar ur ballongen. I den här, eh i detta vacuum. Det är så kallad Fri expansion, va. För då är det så här att i ballongen så har du små molekyler som studsar omkring, va. Och sen så när du släpper, äum, din hand om ballongen, så kommer dom här molekyler att studsa ut genom ballongen och då kommer de inte att stöta på några andra molekyler utanför ballongen och det medför att de expanderar fritt. Dvs dom kan studsa ut där utan att stöta på någonting. Så att om du skall kunna få en reaktion åt andra hållet, dvs att ballongen flyger i väg. Då måste det finnas en omgivande atmosfär som hindrar dom här molekylerna när dom expanderar fritt. Dvs att dom inte expanderar fritt då. Och då händer så att då hindras de molekylerna som vill så att säga gå ut från det hållet”

F ”Jag förstår vad du menar” (147:39)

P Då blir trycket högre på den sidan och då får du ett lägre tryck på den andra sidan av ballongen och då kommer den att flytta sig åt det hållet. Och jag menar den princip som raketer och all gasexplosion måste följa för att kunna skapa framdrift och det gäller jetmotorer och så vidare, det är just de här grundläggande fysiska lagarna, va. Och jag menar såsom en jetmotor fungerar, och såsom även en raketmotor fungerar, vill jag hävda, det är ju det att man att man skapar, egentligen mest, den största framdriften det är ju det här att man värmer upp luften och då så får man en våldsam expansion i den luften för att att när man hettar upp luften så expanderar den väldigt mycket och det här det trycker raketen framåt. Det är ju samma sak med Jetmotorn att den komprimerar luften gör att den hettas upp va och sen när den släpps ut. Så så trycker den här expansionsbubblan som du får där i atmosfären, den trycker liksom flygplanet framåt, va. Så att. Ja. Men men Det är ju väldigt svårt då. För att. Det här har ju har ju etablerades på femtiotalet, va.

FF Okej. Får jag fråga, vad har du för fys, vad är dina fysik (148:50)

P Nu vill du höra om min auktoritet? (skratt)

FF Hur hög nivå av fysik har du läst?

P ”Vem fan är du å vad snackar du om?” (skratt) Jag har ingen… jag är ju ingen utbildad eller certifierad fysiker eller så vidare då va men jag funderar väldigt mycket på såna här saker Jag har sysslat med dykning eh osv Jag är ganska praktiskt lagd

FF Vilken teoretisk nivå av fysik har du? (149)

P Vilken teoretisk? Nämen det då då snackar vi gymnasieskola alltså i formell utbildning då Men sen så jag har studerat sådana saker. och jag har verkligen studerat det väldigt mycket på senare tid eftersom jag vill kunna övertyga mig att jag har fel, men det har jag inte lyckats med

FF Ok, vilken fysiklitteratur stödjer det resonemanget som du just nu drog?

P Ja, den fysiklitteratur som stödjer det det är ju grundläggande lagar om så kallad Strömningsdynamik va eh

P Vilken bok?

FF ja nu kan jag inte dra upp en bok så här på rak arm (150) men  du kan ju du kan googla på, eh, Joel Thompson Free expansion osv. va Egentligen. Det här är ju egentligen väldigt grundläggande saker och det finns ju en en tråd på ett forum som heter cluesforum som diskuterar det här väldigt ingående och förklarar just varför den här fysiken som man säger förklarar raketers framdrift i vacuum i själva verket är pseudofysik Man drar liksom…Och det är ju också ett klassiskt retoriskt knep. Man.. Ja, säg Fabian

FF vad är din formella… alltså vilken vilken linje gick du på gymnasiet? (150)

P Vilken linje gick jag på gymnasiet? Jag gick Samhällsvetenskapliga linjen, Fabian. Och sen så läste jag någonting som hette det datalingvistiska programmet så att jag kan inte hålla upp så mycket formella kunskaper i fysik kring detta det kan jag inte göra

FF Men jag har, jag har läst fyraårig teknisk. Och det är en del fysik där. Inte speciellt hög nivå men tillräckligt hög för att jag skall säga att det är dumheter det du säger (151:15)

P Jag håller inte med dig

FF Jag har dessutom, jag har dessutom jobbat med jetmotorer hela mitt liv. Så att jag vet att det du säger är fel

P Nä, jag jag hävdar att att. eller Jag håller inte med dig där. Och det är väldigt tråkigt att vi är i denna situationen i världen idag att vi inte kan. Att det har gått så lån, att….

FF Gör det här tankeexperimentet. Gör det här tankeexperimentet, du är ute i vacuum i rymden, ingen tyngdkraft finns.  Och så är det två personer som kramar varandra där. Sen bestämmer ni att nä vi vill inte göra de längre. Och så knuffar ifrån varandra i stället (152). Vad händer då?

P då åker den ena personen åt ena hållet och den andra åt det andra hållet, Fabian, vi har en reaktion motreaktion pga trögheten i massan

FF Som hela reamotorn bygger på. Det är den principen som reamotorn bygger på

P Nää, ja,, men alltså Och det finns ju massor med sådana exempel och naturligtvis är det så…

FF Vänta nu här, vänta nu här, vänta nu här. vad är det som gör att du får en en rörelse på de här två?

P Det är…. det är… ja det är ju tröghet action reaktion, dvs att det finns. Ja Precis. har någonting

FF Du har en speciell kraft som puttar, den ena puttar på den andre, och sen finns det inte några fler krafter och då har du en  rörelse där dom fjärmar sig från varandra i tyngdlöst och atmosfärlöst tillstånd Ok, Om vi tar en, en, en. Ett gevär och så har du ett gevär med dig ut i rymden- Och du står still.  Och så skjuter du, en kula som väger en bara bråkdel av vad du väger. Vad händer då med dig?

P Då flyger man också iväg. Av den rekylen

FF Men det finns ju inget Kulan krockar inte med något.

FF Men vänta nu, vänta nu Så vad är det som gör att inte molekyl som åker åt det hållet, den måste krocka med något, men kulan behöver krocka med något för att du skall åka iväg

P Men Fabian, Lyssna på mig nu då att skulle övertyga dig om något du anser galet och fel då va. Och då har vi det här geväret och kulan. Men vad händer då Fabian om man tar bort kulan och bara har en krutladdning och skjuter ett blankt skott. Vad händer då i rymden?

FF Ja, då blir det också en en … det blir en mindre rörelse. (154:04)

P Det blir en mindre rörelse. Men det blir någon rörelse hävdar du då. Men jag hävdar ju då att det inte blir så mycket rörelse. Nämen lyssna nu på mig, Fabian som om jag skulle övertyga dig om att något som är tokigt stämmer då va. Om vi tar ner det här exemplet. Vi säger att vi har en kanon

Och så ställer vi den på havsnivå. Och så lägger vi i en krutladdning och så rullar vi i en en en blykula. Och så bränner vi av detta. Vad händer då med kanonen, Fabian?

FF Ja, Den åker bakåt

P Jajamän Och sen så så gör vi om det här experimentet och så lägger vi i en träkula. Vad händer då?

FF Den går också bakåt.

P Fast inte lika mycket då va? För du har inte lika mycket tröghet i i i kulan i träkulan

FF Om utgångshastigheten är densamma i mynningen för båda två. Är hastigheten densamma men vikten halverad, ja då är hastigheten på kanonen, den blir också halverad

P Ja, exakt. Då är vi överens. Sen så gör vi så, Fabian att vi vi tar bort den här kulan överhuvudtaget och så skjuter en en blank laddning med kanonen. vad händer då (155)

FF Då åker den fortfarande bakåt

P Jajemän, då är vi fortfarande överens. Sen gör vi så att vi tar den här kanonen och så fraktar i upp den till toppen på ett berg, där luften är lite tunnare. och så drar vi av samma blanka laddning. Vad händer då?

FF Den åker bakåt precis lika mycket som den gjorde vid havsnivån.

P Ja, Jag skulle ju då hävda att det inte kan göra det då eftersom att däruppe så är luften tunnare så att den här gasexpansionen som rusar ur kanonen, den stöter inte på lika mycket motstånd som den gjorde nere på havsnivå, så därför…

FF Det har ingen betydelse (155:58)

P … kommer rekylen i det här fallet att bli något mindre än den var på havsnivån. Och den här trenden kommer att fortsätta, dvs … bogserar man kanonen till toppen av av Mount Everest blir…

FF Får jag säga nåt?

P Javisst

FF ¨Väger krutet nåt? Finns det nån massa i krutet? (156:17)

P ja men.. ja. Det är klart det finns massa i krutet. Men det är ju egentligen inte det som detta egentligen handlar om.

FF Jo, det är det det handlar om Hur stor massa och hur hög fart. Hur stor massa och hur hög fart. Det är det det handlar om. Om du använder helt viktfritt krut då gäller det. Då blir det ingen rekyl Men det finns. Utan det är massa som skjuts ut ur kanonen Det har ingen betydelse om den träffar någonting eller inte. Den massan som går ur kanonen, den skjuter kanonen framåt. Sen vad som händer med den massan, om den träffar på andra molekyler eller om den träffar ett ett annat skepp. Det har ingen betydelse för kanonens rörelse bakåt. (156)

P Nä, okej. Jaha, nämen. Men, Om vi säger det här med med Flygplan och och och så där va, och jetmotorer, har de en maxhöjd?

FF Ja

P ”Vad kommer det sig att de har en maxhöjd?” (157:21)

FF Det beror på att motorerna, för ju mindre luft den får ju mindre massa kan den skjuta ut i bakändan. Massa på det som motorn hanterar på hög höjd

P Så du anser inte att det är…

FF På låg höjd så kanske den får in får den låt oss säga in tio molekyler per sekund men på ¨hög höjd får den in Två molekyler per sekund. Med andra ord har den halverat sin, eller vad heter det, den har reducerat sin reaktionskraft med 80% För att det är tjugo procent av massan kvar som åker ut i bak”

P Så att då tänker du, Är det samma med ett propellerplan då att liksom…

FF Nej, propellerplanet har inte en rea motor, men visst det har att göra med massa detta också, men den är inte en reaktionsmotor (158:17)… reamotorer… den har samma dragkraft i alltså oavsett vilket fart, den får till och med bättre dragkraft ju bättre fart det blir för att man får ett ramtryck alltså den trycker in massan så att har du hög fart får motorn  mer massa att arbeta med, och den blir alltså, den får en bättre dragkraft när det går snabbare, just därför att den får mer massa per sekund att arbeta med. Men en propeller däremot den blir svagare ju snabbare det går

P ”För jag hävdar” ju då att att att propellrar och jetmotorer och raketer, dom arbetar enligt samma princip, dvs att”

FF ”Det är heelt okunnigt att hävda det. Du har ingen aaning om du hävdar det” (159:10)

P Om jag bara får tala till punkt. Jag hävdar att de fungerar enligt samma princip och det är den principen att de skapar en tryckskillnad. Dvs det blir högre tryck bakom propellern, jetmotorn, raketen än det är framför jetmotorn, propellern, raketen, i den atmosfär där dom verkar, och det kommer att göra att föremålet trycks framåt.

FF ”Ja, ok. Du har alltså inte förstått skillnaden på en reamotor och en propellermotor?” (159:46)

Reamotorn revolutionerade flygindustrin”

P Hmm…. Och anledningen till att den revolutionerade industrin, det, det är ju det att där anser ju att man kan man kan uppnå en högre verkningsgrad i den här effekten för att i en reamotor så kan man komprimera luften, och sedan…. vilket gör att den hettas upp och expanderar och då får du alltså en högre effekt på den typen av motor.

FF ”Alltså du (pust)…. Du vet inte vad du pratar om här” (160:22) Alltså, alltså. I ett stridsflygplan där har man en efterbrännkammare för att hetta upp, som du säger. Där har du att göra med temperaturen. Varför har det med temperaturen att göra? Jo, det expanderar. Det är precis som du säger.  man expanderar luften. Den kommer ut ur motorn. Luften kommer ut ur reamotorn. Och är visserligen till viss del varm men inte speciellt varm, den är inte jättevarm, den har gått igenom en brännkammare som har hettat upp den. Men sedan har den kylts av i turbinen, så att luften framför och bakom motorn är inte extremt olika temperatur på. Den är lite varmare bakom, det är den. Men sen i ett stridsplan så har man efterbrännkammare där själva syftet är att hetta upp luften igen. För att just precis som du säger få en expansion då får man ännu bättre fart på luften ut ur motorn. Plus att man får en högre ljudhastighet, ju varmare det är desto högre hastighet, är det på ljudets hastighet och Luften kan inte lämna reamotorn med högre än ljudets hastighet. Då börjar motorn. Då skulle. Hade man kunnat göra det så hade man fått en raketmotor som sysslar med dysexpansion, alltså överljudsexpansion, det gör man inte med reamotorer på flygplan, det är helt andra… helt olika principer. Men för att då få upp farten i ett stridsflygplan bakom motorn, Då hettar man upp luften för att kunna hålla en väldigt hög utloppshastighet men fortfarande underljudshastighet på luften. Men Raketmotorer däremot dom har överljudshastighet i sitt utlopp, med extremt hög hastighet på gaserna som hettas upp så de kan ta sig hela vägen ut ur atmosfären.

P Men om vi tänker oss en annan, annan grej då, Fabian. En sån där nyårsraket… men om vi tar en sån där vanlig liten nyårsraket

FF ”Nä men alltså, Jag vill inte diskutera mer om detta” (162:21) Du får läsa på om reamotorer Sen kan jag diskutera med dig Men du skall läsa litteratur om detta. Detta är mitt jobb”

P Jag tar till mig det. Jag vill bara fråga ändå om såna här små enkla små raketer. Där är det ju så att  de brinner ju dom här. Det är ju krut i dem och då skapas det ju värme och då skapar ju det expansion i luften, va, eftersom luften värms upp .

FF nej, det är ingen luft inne i en raket, i en nyårsraket

P Nej, men jag syftar på värmen och det faktum att det blir väldigt varm bakom raketen så får ju det luften att expandera

FF ”Nej. Det är inte luften som expanderar, det är krutgaser som expanderar inne i den nyårsraketen” (163) Sen åker den ut och lämnar raketen. Sen blir visserligen luften den omgivande luften lite uppvärmd utav dom krutgaserna som har gått ur raketerna

P luft som värms upp expanderar väldigt mycket alltså

FF Det har ingenting med nyårsraketens framdrivning att göra

P Det har ingenting med nyårsraketens framdrivning? Det är bara det faktum att Raketen skjuter ut massa väldigt fort bakom sig som gör att den rör sig framåt, är det det som gör att den drivs?

FF ja exakt

P Om vi då har en sån här liten nyårsraket.

Det är ju en sån här Vattenraket. Om man har en PET-flaska. (164:00) Och så och så trycker man in lite luft i den, trycker ut vattnet och så flyger den uppåt va. Det är ju typiska exempel på en en en den typ av framdrift som du beskriver här då – Men alltså Det man kan säga om en sådan raket är ju att den Kan inte komma särskilt högt va Om man har en och en halv liters PET-flaska och så pumpar man upp lite tryck i den.  Då kommer den ju bara en viss bit upp i luften. Och sen så slutar den. Och så ramlar den ner igen va, Men om du har en nyårsraket så väger ju den mycket mycket mindre Den har mycket mycket mindre massa men ändå så kan den komma flera flera flera gånger högre upp än den här vattenraketen kan göra. Den kan ju flyga upp tills man nästan inte se den. Hur kommer det sig? För dom arbetar ju enligt samma princip då.

                      (hela tiden hoppa och skutta mellan nya exempel. Cui Bono verkar tro att om man gör om samma misstag i fråga om jetplan,

F Nja, det gör de ju inte riktigt. Den komprimerade luften som driver ut vattnet ur PET flaskan

har inte lika mycket energi och har mycket högre last än nyårsraketen har

FF ”Nu får jag prata klart” (165:27) Nyårsraketens drivladdning har en väldigt hög energikoncentration i jämförelse med hur mycket den väger. Jämförelse med PET flaskans drivladdning som bara är komprimerad luft och dessutom väger väldigt mycket. Eftersom det är vatten som är massan som skall drivas ut. Det är mycket mer energi i krutet om du lägger i en nyårsrakets, försöker bränna av en nyårsrakets drivladdning i en PET flaska så kommer den explodera. Det är mycket mer energi i den.

P För det var det jag skulle komma till. Om jag skulle sätta en laddning eller en raketmotor eller hur man skall uttrycka det i toppen på den här PET flaskan med vatten i och låter den skapa trycket då som trycker ut vattnet.

FF Då blir det åka av kan jag tala om för dig. Om du kunnat bygga en sån…. Den hade dratt iväg som satan. Men då måste PET flaska hålla och det gör den inte. Den kommer explodera

P Men men men men hur översätter man då det till den här raketen som ändå håller och…? Ja. jag får fundera på detta mer, Fabian, men tack så mycket (166:48)

Martin säger ”Därom tvista de lärde, känner vi att vi har tömt ut ämnena nu lite kanske?”

B. JURI LINA

IILLUSIONERNAS LABYRINT, Cui Bonos film-visning, 22 aug 2016

Introduktionen från Juri Lina slår fast att frimurare är en konspiratorisk elit som bestämmer allt i samhället. I vetenskap ställer man frågan först om vad som är sant och falskt. Sedan studerar man. Sedan drar man slutsatser. Här dras slutsatsen först, innan forskning. Resten av filmen går åt till att bevisa att tesen är sann.

I filmen blandas alla möjliga scener åt alla håll. Lina är speciellt noga med att ta fram groteska figurer, som ur en Bosch tavla, och visa dem parallellt med företeelser han inte gillar. Tex Rebellrörelsen.

En självklar retorisk teknik är att blanda in fakta som stämmer, med lösa spekulationer. En rysk pedagog nämns som upphovsman till modern hjärntvätt. Spekulationerna som följer är morden på en grekisk kung, Jean Jaures och Rasputin. Det är första gången jag hört mordet på Rasputin betecknas som något dåligt. Att det var en konspiration bakom mordet är ju självklart, men att det fanns en konspiration för att ha honom kvar låter ju vansinnigt. Vad hade någon att vinna på det?

Ordet ”hjärntvätt” återkommer mängder med gånger i filmen, men det definieras aldrig eller preciseras. Trots att Robert Lifton nämns, mannen som skapade definitionen av just hjärntvätt, eller Mind Control, som man oftast säger idag. Lina slänger bara ut ordet som skällsord. Ett typiskt beteende hos konspirationsknäppgökar är att hoppa från ämne till ämne. Han talar om hjärntvätt, Lenin, Rebellrörelsen. Hela tiden med vansinniga fantasybilder på groteska monster som ackompanjerar.

Enligt filmen är Frimurarna bakom massinvandringen. Vad de tjänar på det kan han inte säga. Som jag fattat det är Frimureriet bara en herrklubb med allmän filantropi. Självklart fattas massor med beslut i departement och styrelser, inte på öppna möten. Självklart fattas beslut i golfklubbens bastu, där samhällets toppar träffas och kommer överens. Och inte bryr de sig om formella strukturer och mötesformer. Det behöver jag ingen konspirationsteori för att förklara.

Filmen går in på Andra världskriget. Enligt Lina var det ett tyskt försvarskrig. Sovjet skulle angripit när som helst. Själv tolkar jag utsagan som en balts hat mot stora grannen som förtryckt dem. Lina påstår att den tyska arméns utrustning var skräp. Och att amerikanerna betalade ryskt materiel. Om allt detta stämmer, hur kunde då tyskarna avancera till Moskvas gränser? Hur kunde de mörda 20 miljoner? Det finns inga bevis. Mitt i alltihop kommer en estnisk kampvisa med antisemitiskt innehåll.

Ett annat standard-retoriskt knep är upprepningen. Bilder av avrättningar kommer tillbaka om och om igen. Vips hoppar vi till grekiska inbördeskriget och actionmusik. Speakerrösten är förvånad över att ingen känner till det idag. Tja, vem bryr sig om inbördeskriget i Grekland för sjuttio år sedan? Tito nämns, han ville ha den grekiska konflikten och Makedonien. Stalin däremot ville ha fred som bestämdes i Jalta. Vips till Rumänien och nya groteska figurer.

Tillbaka till den ryske pedagogen Makarokenko som hjärntvättade i stor skala. Jag har gjort c-uppsats i religion om mind control och scientologerna, men har aldrig hört talats om honom.

Vidare till Kina och stora språnget, utrotningen av småfåglar. Vilket var ett resultat av att kommunister är korkade och inte inser orsak och verkan, inte en konspiration. Sedan säger speakerrösten att Vietnam hjälpte Mao till makten. Som att han behövde dem till hjälp? Han var ju boss sedan trettiotalet.

Vietnamkriget nämns. Det är en torftig, tunn utan sammanhang och med noll historiekunskaper. Massor med bildsekvenser på amerikanska soldater, men ingenting om den kända bilden med flickan som brinner av napalm eller polischefen som skjuter en fånge. Selektivt urval.

Filmen slår fast att alla som protesterar är hjärntvättade. Dvs i samma ögonblick som kritik uttalas är den felaktig. Filmen slår fast att USA bara var och ”hjälpte till” i Vietnam. De deltog inte och därför förlorade de inte.

Lina är väldigt generös med ordet ”terrorist” som också upprepas om och om igen. Bla om Che Guevara och Ho Chi Min. Hela filmen är mindre om Frimurarna och mer om kommunismens brott. Det är ett viktigt ämne, men det finns betydligt bättre filmer i ämnet.

Filmen går vidare med de svenska socialdemokraterna och ett till intet förpliktande citat av Tage Erlander. Nya sammelsurium av bilder med groteska figurer, blandat med bilder av Ho Chi Min, pistolavrättningar och koncentrationsläger. Sedan mer bilder av några som kallas ”kambodjaner”, vilka inte finns. Det heter ”khmerer”. Och inte ett ord om USA:s stöd till de Röda Khmererna. I detta läge börjar jag fundera på varför filmen inte tar upp andra problemländer, tex i Afrika. Uganda eller vad som helst.

Speakerrösten berättar vidare att ”folk” tror på lögner istället för fakta, religioner och ideologier mm. En klar elitism. Speciellt med tanke på att det inte finns några fakta i denna ”dokumentär”. Juri Lina, för att inte tala om publiken, uppfattar sig själva som självständigt tänkande, men filmen är bara tankeoreda och ounderbyggda påståenden. Lika lustigt är det hur konspirationstänkare alltid tror på ALLA konspirationer. Det räcker inte med en, det måste var 9/11, månlandning, chemtrails, vaccin, osv, osv. Även flera av dessa dyker upp i filmen. Allt utan bevis utom saker i stil med månens skuggor, stjärnor på foton eller en undersökning som visat att månstenen var jordisk (allt detta har förklarats gång på gång, utom undersökningen som jag aldrig hört talats om och som ingen i filmen berättar vem var och när den gjordes). En annan sak är att Armstrong inte ville svära på en Bibel att han varit på månen. Tror de som gjort filmen att om jag går in i ett hus, skriker ”finns det någon här som inte är idiot?”, väntar tio minuter, och sedan går ut på gatan så har jag bevisat att det inte fanns någon klok människa i huset?

Sammanfattning:

• Förutsättningar i diskussionen – slår fast i inledningen vad som är sant.
• Inga definitioner, inga klargöranden av begrepp som används
• Hoppa och skutta mellan ämnen, helt utan sammanhang
• Upprepa allt flera gånger, även bilder som dessutom är ledande och subjektiva

C. OLE DAMMERGÅRD

Föreläsning: Politiska mord och false flag operations, 1 mars 2015. – Ole Dammegård, Tempelriddarsalen, Storgatan 17:30. Ca 90 delt, många män i 30-40 årsåldern

(mina kommentarer inom parentes)

OD öppnar med att tacka publiken för att den kommit, skojar till det. Slår fast i inledningen att det finns en konspiration, vi matas med lögner om ”so called terrorist acts”.

OD säger han hållit på med detta sedan 80-tal, tusentals timmar. Upptäckte lögner. Det kan inte vara enskilda galningar bakom. Vem tjänar på det, frågar OD? Säger att han söker svar utan hat, nonviolence, söker svar här, inte där.

OD börjar sedan föreläsningen med att slå fast att redan sedan romartid har det funnits konspirationer. Fiender skapas av makthavarna enligt mallen Problem-reaction-solution. Diktatorers metod är att skapa fara. De sk masskjutningarna i USA är skapade av makthavare för att komma åt folkets vapen. Charlie Hebdo-attentatet jämförs med ”sk masskjutningar” i USA

OD tar upp Bilderberggruppen. De presenterar lösningar på problem med tex skjutningar. Maktstrukturen emanerar från Israel. Israel vill få bort fokus på hur palestinierna behandlas, det är vad OC kallar ”temat” som förklarar. Israel vill ha någon som attackerar på utsidan för att kunna komma med en lösning.

Paris, Charlie Hebdo attentaten, är ”sk terroristakt”, de skapades för att en ”patsy” behövs (syndabock antar jag). Först fanns Östeuropa och kommunismen som ett hot, efter 1989 försökte ”de” att skylla på Aliens. Men ingen brydde sig. Så vem skyller vi på nu? ”Danskarna?” (skratt från publiken). Svaret blev: skyll på muslimerna, mörka okända länder med tungvrickande namn. Idag ger själva ordet ”muslim” dåliga associationer, försäkrar OD.

I sin framställan hoppar OD helt plötsligt till Clinton-Lewinsky affären. Genom den vändes uppmärksamheten från viktiga saker, Iran-Contras skandalen till exempel. När uppmärksamheten går tillbaka säger Clinton ”jag ljög” och ingen bryr sig.

OD tar upp Salman Rushdie affären, mannen som i boken Satansverserna skrev satir om profeten Muhammeds, ”tror det var hans mor” (min anm: fel, det var fruarna). Nu är det Jyllandsposten. Temat är attacken på yttrandefriheten. Lösningen är att judarna skall återvända till Israel
(Min anm: Så vad har någon att vinna på det? Och vad har någon att vinna på minskad yttrandefrihet. Återvända förresten, mig veterligt har de redan återvänt)

Vilks rondellhund kallas ”ful teckning”, som sedan attackerades. Efter det kom Charlie Hebdo-attentatet. Sedan sker en ny attack mot Vilks. Enligt OD är det är tydligen alltid två bröder som attackerar. De är alltid två och de är alltid bröder. Detta vet man för man hittar alltid ett ID från någon vid attentatsplatsen (skratt från publiken).

Samma gäller 9/11 tornen som pulvriserades ”metoden är än idag ett mysterium”, men passen hittades oskadda på marken
(40 000 gallons flygplansbensin som brann. Vad är mysteriet?).

Helt plötsligt hoppar OD till Palmemordet, han var med i privatspanarna, två vänner mördades när de kom för nära sanningen. Han själv flydde till New York. Berättar sedan om arbete som stand in vid filminspelningar. Det var tråkigt och lång väntan mellan tagningarna, men han lärde sig att man måste ha total kontroll över miljön.

Och så helt plötsligt tillbaka till Charlie Hebdo attentatet! På bilderna från gatan vid attentatet finns ett svart märke, enligt OD en markering för var bilen skall stå, precis som i en filmscen han lärde sig i USA. Före och efter skotten hörs barnskratt i närheten. Varför ? Hur? Det var olika bilar på bilderna. På ena är det en Citroën 2014, men man återfann en Citroën 2013 (min anm: kan ha varit två eller flera bilar)

Adrenalin finns på alla som närvarar vid skottplatser, ändå ser man figurer på film som joggar relaxat. Huvudskotten skulle gjort attentatet ”messy”. Men det syns inte på bild.
(enkelt att förklara, alla huvudskott är inte messsy).

OD säger att det var ett ”headshot. Head exploded”
(men det är ju ingen som säger, bara att det var ett huvudskott. Tarzan får dem hela tiden, skott som snuddar tinningen, det är så man fångar honom)

OD frågar: Varför ser vi bara samma bilder hela tiden från platsen? Alla har ju mobilkamera idag, varför tog inte någon fler bilder
(tror OD att man går runt med den fotografiklar hela dagen? Förresten har han fel, jag hade vid tillfället ingen mobilkamera. Dessutom ser vi ju på bilder som tagits. OD visar dem, de är ju många)

OD frågar: varför är det det är tomt runt bilarna? Var är allt folk?
(först säger OD att allt tystnar när det skjuts, alla flyr. Sedan blir han förvånad över att det är tomt runtom, och att orsaken till att det finns bilder tillgängliga är att det är en massa förbistående. Hur skall han ha det?)

OD säger: Allt blod på bilderna är alltid klarrött. I verkligheten är blod mer rosa och mörkare på väg till hjärtat
(vilken utbildning har OD i frågan? Inte bara i sjukvård, utan även i fotografering). OD ser reklamslogans i bilderna. ISIS åker alltid Toyota, och terrorister har alltid ”Go Pro” (kläder?)

Efter attentatet ökade Charlie Hebdo från 90 000 till 7 miljoner. Vid 9/11 försökte en viss Jerry Silverstein kolla aktiemarknaden vid Kennedy och Palmemorden. Erik Penser tjänade pengar. OD: ”jag tror inte att det finns någon terrorism”. Allt begås av är den inre fienden, CIA, Mossad, FBI, Säpo. De är sammanlänkade.

(paus. Öppnar igen med flört med publiken)

OD berättar att han fått mail om kommande aktioner. På dem står saker som ”Israel in Ireland” och ”Israel now. Ireland next”, och bilder på Paris, Köpenhamn, Italien. OD har fått info om en desarmerad bomb utanför Dublin. (källa?) Det pågår hela tiden övningar med scenarion som sedan blir äkta aktioner. Deltagarna är ofta omedvetna. Bla vid 9/11 gjordes flera övningar. Även Estonia övades flera gånger, kommandoorden vid de olika övningarna var lika (hopp igen mellan händelser). Vid Bostonbomberna förekom övningar vid biblioteket, exakt där de ”sk bombs” exploderade. ”Ibland har de även färgkoder”. Som vid attentatet vid Sandy hook. Vid Bostonbombningarna hade de tydligen ränder i olika färger för Team A, B mm.

OD: jag vill kunna förekomma dem, veta i förväg. När de säger, nu skall vi ha en övning för ert beskydd. Åk dit och filma! OD nämner Danmark som exempel.
(Han anser sig alltså kunna stoppa dessa proffsiga attacker, det var en hög betydelse om sig själv).

OD berättar att han ser symboler i tidningar, 666, pyramider, ögon, frimurare. ”I just want to put it out”. Bushfamiljen har hög nivå av deltagande. Vid Köpenhamn-skjutningen, där liksom alltid, förövare ”lämnar sitt ID” . Och där liksom alltid framställs judarna som offer, berättar OD, men bedyrar att han inte är antisemit. Poliser som blir skjutna vid dessa attentat skjuts alltid i ”ben och arm”, inte i torson. Om det var äkta skulle de skjutit tillbaka i dessa situationer för de har automatvapen. I Danmark-skjutningen var båda polisernas vapen defekta. Samtidigt berättar OD att förövaren sköts 38 ggr. (inkonsekvens)

OD spelar upp skottljud och undrar varför det inte finns några skrik. Skottlossningen skedde samma datum som 1896 när USA startade krig mot Spanien, det började med ett falseflag-skepp vilket sjönk som anledning för USA att starta kriget.
(Vem i herrans namn känner till det idag eller bryr sig? OD kunde lika gärna säga att det var Hamlets dödsdag)

Att polis så ofta snabbt är på plats beror på att de är med på det, inblandade (varför kan inte förklaringen vara att dansk polis är effektiva? OD logik: När polis inte dyker upp är det ett bevis på att de är inblandade. När polisen dyker upp är det ett bevis på att de är inblandade)

OD framställer scenariot att det kanske var 58-åringen som dog som var det egentliga målet, inte Lars Wilks. Polisen utredde det inte (jaha, så polisen kanske klantade till det; så enkel kan förklaringen vara) ”sk ledare för Israel” förklarar att de vill ha tillbaka judar till Israel (upprepning). OD fantiserar att en buss på en bild kan vara där för evakuering av judar, men den kan ju vara vad som helst. OD tar upp kristallnatten och att den danska synagogan låg på Kristallgatan. ”Sammanträffanden. Jag bara påpekar här”. 38 skott. Inga på väggen bakom. För lite blod (38 skott kan ju vara avlossade, inte nödvändigtvis träffade) Synagogan ligger nära järnvägsstationen där det föregick en övning en månad tidigare.

Antingen har vi en massa galna muslimer eller inre fiender
(OD har problem med proportionen. Även om man räknar med att en promillens promille av världens muslimer är terrorister, har man lätt ett antal som kan ställa till massor med problem. Jämför bolsjevikernas statskupp 1917, några tusen konspiratörer som tar över ett helt land, tack vare ett makt-vacuum)

Fienden gillar upprepningar av slagkraftiga 9/11 eller 7/7. Siffrorna är mindgames för synopser
(OD menar nog synapser)

Helt plötsligt går OD över till den inte så kända Ottawa-dödsskjutningen 2014. För övrigt finns många skjutningar, säger OD. De vill få oss att tro att världen är galen, med massa skjutningar (i jämförelse med säg 1300 talet eller 1600 talet kanske det inte är så illa. Har OD några jämförelser eller historiekunskaper om hur många som dog i skjutningar förr respektive nu?) Men världen är vacker det är bara ”eliten”, ”minoriteten” som ställer till det. De leker med din hjärna, vaccin, ebola, aids. För att få oss att vaccinera oss. Ebola färgen är grön. OD har hittat 36 foton om ebola. Alla offer har grön t-shirt. Läkare har gröna kläder och svart hud.
(hur representativt är 36 bilder? Det måste finnas hundratals eller tusentals bilder på ebolabekämpning. Dessutom är kirurger, en sorts läkare, grönklädda; jag har burit sådana kläder själv)

”Enligt agendan är jag terrorist”. Den globala eliten är bara några tusen, Giriga. OD vill ha love, peace, joy, light. ”Dangers exist, fear is only in the mind”.
(Avslutningstal med emotionell tvist)

Summering:

• hoppa från ämne till ämne. (allmänt)
• upprepning. Återkommer till samma sak om och om igen (allmänt)
• engelska ord, att man slänger in engelska begrepp eller meningar (allmänt)
• Faktaslarv, tex profetens fruar. Även Henrik Arnstad resonerar på samma sätt.
• Självuppskattning

Metod:

• Metod är att först slå fast fakta, sedan leta efter indicier som bekräftar tesen
  • Alla scenarion bekräftar bilden. inga misstag, missförstånd eller mänsklig faktor. Ej heller kan det bero på ett bra arbete om det fungerar.
  • Ser inte sina egna inkonsekvenser
• Fokuser på detaljer.

Extra tillägg:

Ole Dammergård har även stadsvandringar i spåren på Palmemordet. Jag lyssnade på ett avsnitt och skrev följande brev (2019-02-15)

Bäste herr Dammergård !
I en av dina youtube-videor får du frågan om Palmemordet ”Har du kläckt den (här teorin) eller har någon annan kommit på ”(Palmevandring 4 ca 56:50-58:00 in https://www.youtube.com/watch?v=N7VEoOh5CuI )
Du svarar med att hänvisa till en bok av en författare du glömt namnet på: Mordet-en rövarhistoria 1988. ”Det var det som fick mig att tänka i de här banorna”. Fakta-fel, den kom ut 1989
Du tror författaren är Sven Wennergren. Han hette Sven Wernström.
Eftersom jag vet mer än de flesta om Sven Wernström vill jag bemöta ditt inlägg. Mina kvalifikationer är att jag gjort hemsidan www.scutum.se som helt handlar om SW
Han var en av Sveriges mest kända barnboksförfattare under 1970-talet. Mest känd för barnboksserien Trälarna.
Du kallar SW högt uppsatt socialdemokrat, vilket är helt fel. SW var knuten till kommunistsekten KPMLr, ehuru möjligen inte medlem, bara sympatisör. Och var inte högt uppsatt någonstans.
Du påstår att boken Mordet inte går att få tag på. Själv hittar jag vid en snabb googlesökning på Wernström+boktiteln på Stockholms bibliotek, Libris, Boktipset, Bokus. 172 träffar, 15 februari 2019.
Du säger vidare att Mordet är kategoriserad som barnbok.
Vad boken Mordets status beträffar innehåller den namn som Filemeno Fanta och skurkarna heter Harry Hell, Willy Webster, Fernando Frenkell, Marico Mentira. Kvinnonamn är Gloria Gladys och Luna Links. Samtliga har namn som börjar på samma bokstav
Det brukar inte vuxenböcker ha. Kan du namnge en bok som inte är barnbok som har detta inslag?
Du påstår Wernström var rädd och inte ville prata om boken. Även detta är fel eftersom Wernström tog upp boken och även Jesus Alcala och andra privatspanare som Sven Anér och Lars Krantz i senare böcker, Bästa Sverige 2010.

Om du har så fel på så enkla sak, vad har du för fel i de mer avancerande sakerna?

Sven Wernström skrev barnböcker. Han publicerade en även en vuxenbok: Operation Z och några faktaböcker.

Du talar ofta om härvor med pedofila inslag. Då är det lustigt att du hänvisar till SW som var öppen förespråkare för pedofili i sina böcker. Både från början av 70-talet och till 10-talet. Wernström var även motståndare till barnpornografilagstiftningen. Eftersom hans böcker och filmer på böckerna går in under denna lag.

Att ta en slumpvis barnbok som bevis för en ”teori” visar hur lite förståelse för vetenskaplig metodik du har. Att du hänvisar till en kommunistisk pedofilförespråkare visar också ett dåligt omdöme, då han knappast kan kallas en bra källa.

Hälsningar
NN

Svar från Ole Dammergård:

”Tack för namnkorrigering”.

OD totalt ignorerade ALLT övrigt jag skrivit; typiskt pseudovetenskapare att ignorera kritik och fokusera på en enda struntdetalj.

*

Ole Dammergård på Flashback