Socialism

Kolla i Introduktionen


Det finns faktiskt ett minsta möjligt sätt att förklara varför socialism är dålig. Inte bara den, för två gemensamma saker gäller för alla rörelser, organisationer, kyrkor, partier som inte kan komma någonstans, utvecklas eller förbättra någonting:

  1. De har svar på allt

Men inga lösningar på något. När du möter en organisations som förklarar att när Riksbanken höjer räntan är det dåligt för det är de rika och mäktiga som vill suga ut folket! När Riksbanken sänker räntan så är det dåligt för det är de rika och mäktiga som vill utnyttja folket! Och när Riksbanken låter räntan ligga still, så är det dåligt, för det är de rika och mäktiga som vill manipulera folket.

Vad som än händer så är det dåligt! Vad som än händer så är det alltid de rika och mäktiga som vill suga ut resten.

Att tro på ett sånt scenario är en improduktiv och meningslös tillvaro som aldrig kan gå framåt.


När man väl har genomskådat detta kan man gå vidare till punkt två, att aldrig ge upp kravet på svar på hur vill ni ha det i stället? Vill ni höja räntan, sänka räntan, eller låta räntan ligga still? Man märker snart att hur mycket man än tjatar kommer man aldrig, någonsin fram till ett svar. Vilket för oss till punkt två:


2 Att aldrig svara

Det finns tre sätt att svara på en fråga: ja, nej och retorisk teknik. Det finns tiotusen olika tekniker för att inte svara på en fråga om man inte vill: undvikande, glida i väg, byta ämne, bortförklaringar, motanklagelser, undanflykter.

Exemplet ovan är ett lämpligt sätt att pröva om det jag säger är sant: försök få en vänstermänniska att berätta vad hen vill göra med räntan. Vad du än säger, hur du än frågar, hur många gånger du än frågar så kommer du ALDRIG att få ett svar!

I stället kommer du att få en ström av motanklagelser, motangrepp, tillskrivna avsikter, bortförklaringar och undanflykter, till antingen du eller den andra parten tröttnar.

Om jag har fel borde det någon gång, någonstans ha hänt att en vänstermänniska svarat på frågor som den om räntan, men det händer aldrig.

Socialism betyder: Allt är sociala strukturer!

VAD MENAS MED ”ALLT ÄR SOCIALA STRUKTURER”?

Den store generalen Wellington sade en gång att beskrivningar av slag, alltså att skriva en bok om den i efterhand, är meningslösa. Slagen, i hans fall Waterloo, bestod av en massa små skärmytslingar mellan grupper större och mindre.

Ingen kan veta vilken grupp som handlade före eller efter någon annan, ingen vet vem som påverkade vem till att gå framåt eller bakåt,

och ingen kan avgöra vilken exakt betydelse den ena eller andra gruppen hade för slaget i det stora hela när man jämför med alla andra grupper som också bidrog.

Men det menar alltså socialister.

Socialister ser någonting de kallar ”samhället”. Detta samhället består av en oräknelig mängd grupper med olika mycket makt och inflytande på sin omgivning, de rör sig hela tiden runt varandra, påverkar varandra och försöker hela tiden öka sitt inflytande på andras bekostnad.

Den bästa jämförelsen är med ett urverk, en gammaldags klocka där mängder av kugghjul och fjädrar går in i varandra och påverkar varandra, samtidigt som de tillsammans utgör en helhet, klockan= samhället.

Urverk arkivfoto. Bild av mekanism, maskin, inom, metalliskt - 62467998

Eller varför inte så här?

För samma gäller människans hjärna! Allt mänskligt tänkande är bara kugghjul som består i vad man stoppat in i dem. Å sen snurrar de. Inte konstigt att det inte behövs någon ”fri” tankeverksamhet. Fri från vad? Allt är ju bara kugghjul som snurrar med varandra.

Exakt så ser ALLA socialister sitt ”samhälle”. Och de tror att man kan förstå ”samhället” på samma sätt som man kan förstå en klocka. Att man kan tillämpa naturvetenskapliga lagar på samhällsfenomen. Om man bara känner till alla kuggar och fjädrar i samhället kan man förutsäga vad som kommer att hända. Man kan mäta och väga påverkan på varje del av mänsklig verksamhet och därigenom göra allting perfekt.

Men så är det dock inte. Nobelpristagaren i ekonomi Fredrik Hayek visade detta inom ekonomin. Fredrik Segerfeldt skriver om samhällets komplexitet i sin bok Den svarte mannens börda s 332-336, ”Samhällen är inte som en maskin som trycker ut A om man drar i spak B”. Människans samhälle är helt enkelt inget urverk. Lika lite som i bataljen i bilden nedan:

Slutsatsen betyder förstås inte att det inte skulle finnas någon sådan påverkan. Självklart kan man se och studera hur människor i grupp fungerar och dra slutsatser – tex flytta alla dricksbrunnar långt från latrinerna = koleran försvinner! Liksom man kan se på taktik och fenomen vid slaget vid Waterloo som gjorde att engelsmännen vann. Båda dessa slutsatser är sanna samtidigt.

En av följderna av synen på samhället som ett urverk är att om man bara studerar ett problem tillräckligt så kan man lösa det! Finns det ett problem är lösningen att skaffa sig kunskap om problemet. Med tillräckligt kunskap kan man lösa allt!

Det här är orsaken till de oändliga böckerna, mötena, tidningarna som alla socialiströrelser spottar fram. De ”analyserar” samhället i hyllmetrar av skrifter, utan att komma någonstans.

Varför kommer de ingen vart? Orsaken är enkel. Om en båt läcker in två liter i timman och du max kan ösa ur en liter i timman så sjunker båten. Det är ett problem. Lös problemet.

För socialister är det enkelt: ställ oändliga frågor om vilken båt det är, vilka omständigheterna är osv. Skaffa tillräcklig kunskap, så kan man på något sätt lösa problemet.

Men det kan man alltså inte. Den enkla sanningen är att ett naturvetenskapligt problem kan inte lösas med kunskap om fenomenet, utan med åtgärder. I exemplet med båten är det enkelt: det går inte att lösa. Båten sjunker!

Socialister kan av någon anledning inte acceptera detta. Istället skriver de böcker och artiklar där de i det oändliga debatterar: vilken båt är det? Plast eller trä? Varför kan man bara ösa en liter i timman? Är det hav eller sjö? Salt- eller sötvatten? Har man lyssnat på sjövädersrapporten? Finns det flytvästar ombord? Etc, etc.

Genom alla dessa oändliga studier och analyser tror socialister man kan lösa problem som berör yttre, objektiva omständigheter. Ett exempel är en socialistisk rörelse heter SAC-syndikalisterna. Denna sekt har haft kroniska penningproblem och medlemsminskning sedan sextiotalet. Vid flera tillfällen, 1987, 1995 och 2010, avskedade de sina anställda. Orsaken var helt enkelt att pengarna tog slut. I medlemstidningen pratade och pratade man. I det oändliga diskuterade man fram och tillbaka om nyttan med att lyssna på varandra, vikten av att skriva ner beslut, av att vara klara i sin framtoning, av att vara uppriktiga mot varandra, och framför allt att visa ”respekt”.

Inget av detta löste problemet. Hur mycket de än skrev, studerade och ”analyserade” så gick inte problemet att lösa – att pengarna var slut. Så de sparkade ut sina anställda tvärtemot alla lagar och regler. Dessa blev i sin tur inte så glada och tog ofta ställning mot sin organisation. Det slutade i de flesta fall med splittringar, stämningar och rättegångar.

Samma scenario upprepas varje gång socialister försöker tillämpa sin världsåskådning på verkligheten, att Verkligheten är en social struktur.

argument mot vänsterextremism