Det finns andra klara mönster i Metro. En del svar på frågor om invandringspolitiken är också värda att ta upp, men då de inte är vetenskapligt belagda (till skillnad från det som står i ”Sammanfattning och slutsatser”), återfinns de i detta kapitel om diskussion om resultaten. En annan fråga är mönstret hos skribenterna i Metro, vilka de är och vad deras agenda är. En tredje fråga är mönster som kan kopplas till målgruppen för tidningen. De är utanför ramen för denna undersökning men ändå intressanta, för en del av dessa mönster kan kopplas till undersökningsfenomenet. Som tidigare sagts är målgruppen för Metro en kvinna runt trettio som bor, arbetar eller studerar i en storstad. Detta märks med tanke på den mängd artiklar som skrivs av och till just nämnda målgrupp.
1. Kroppsfixering
Metro innehåller mycket mode, smink, kändisar och deras kläder mm. Tidningens modeller är vackra och mycket smala. Lika markant är mönstret på de, ofta återkommande, skribenter som skriver debattartiklarna. De tar oftast upp hela tredje sista sidan och följs åt med bild. En helt oproportionerlig del av dessa skribenter är unga, vackra kvinnor. Orsak okänd.
Samtidigt varvas dessa bilder med återkommande artiklar och insändare om att utseendet inte betyder något. Det dubbla budskapet skapar konflikt hos läsarna för Metro. Det märks på de mängder med debattartiklar som viftar med pekpinnar åt beteenden vilket skribenten irriterar sig på – och de är praktiskt taget alla!
Den överväldigande majoriteten handlar om att må dåligt pga kroppsfixering. Några handlar om tjocka människor vilka anser sig bli uttittade och irriterar sig över det. Andra irriterar sig över att välformade människor lägger upp bilder på sig själva på sociala medier. En osannolik artikel av en ung flicka irriterade sig över andra unga flickor irriterade sig över kvinnlig onani – precis som att det var hennes uppgift i livet att tala om för andra hur de skall känna sig inför ett fenomen? Om de nu känner så, så känner de så. Det har väl ingen med att göra?
Andra retar sig över att de känner stress och hets på grund av betyg. Andra klagar över att det finns bra och dåliga resultat i sportvärlden. Åter andra klagar över att……. Tja, låt oss säga att de helt enkelt klagar över o-jäm-likhet mellan människor. De känner att de inte klarar av att tillhöra de som är bättre än genomsnittet (vackrare, smalare, duktigare, mer vältränade), så de har ett oemotståndligt behov av att skriva för hela världen att de har ”rätt” att behandlas lika, även om de är sämre. Samtliga hänvisar till en och endast en förklaring till vad som orsakat vad de retar sig på: samhället.
Ingen av dem verkar inse att det enda man behöver göra är att inte ta åt sig. ”Lär dig att leva med det”, om du inte är vacker. Gör det bästa med det du har. Gör det lilla du kan. Träna, banta, ryck upp dig. Var en god och anständig människa!
Sluta gå runt och känna avundsjuka och underlägsenhet över att andra är bättre än du själv. Du väljer själv om du tillåter dig att känna ”hets” eller ”stress” över vad Metro undantagslöst kallar ”samhällets krav”. Ingen tvingar eller pressar någon till något. Dessutom är det objektivt bättre att vara smal och vacker än att vara fet och ful, frisk än sjuk, stark än svag, flitig än lat. Det finns inget ”samhället” som bestämt vad som är vackert och fult. Inte heller finns det något ”samhället” som talar om för oss att det ena tillståndet är bättre än det andra. Alla dessa försök som upprepas i det oändliga att övertyga oss om motsatsen är bevis nog för vad som är rätt.
Observera att Metros artiklar alltid handlar om syn, alltså visuellt intryck. Det finns ingen som skriver artiklar om att ”folk” borde sluta tala om hur gott deras nya parfym luktar. Eller sluta skicka in filmer på sociala medier där de visar att de kan sjunga som Paul Potts. Eller sluta berätta att de har utvecklade smaklökar. Artiklarna är dessutom alltid rent fysiska. Ingen skriver att de som är med i Mensa borde förbjudas att tala om det, för det kan ge betygs-”hets” till unga tonårstjejer. Att doktorer inte skall sätta upp sina fina diplom på väggen, för det kan ”stressa” de som inte har mental kapacitet att läsa läkarlinjen. Osv. Det handlar bara om kroppsfixering.
Överhuvudtaget utmärks de flesta av debattartiklarna och kolumnerna av just irritation. Ofta om rena struntsaker, och nästan alltid riktat mot andra människors beteende. Sanningen är helt enkelt att just det faktum att så många människor, så ofta, så mycket och under så lång tid måste hamra in i sina medmänniskor att utseende inte betyder något, är bevis själv på att utseende räknas!
Här är mitt budskap till alla som någonsin skrivit en gnällartikel om att bli bedömd efter sitt utseende: https://lh5.googleusercontent.com/-dWYPDoSdyds/VPczt91mxiI/AAAAAAAAF0U/-ZFCIVT4kF4/w7749-h1732/living_with_hipstergirl_and_gamergirl_157_by_jagodibuja-d8iilir.jpg 1
2. Psykisk ohälsa
En oerhörd mängd artiklar och kolumner handlar om psykiskt ohälsa. Det finns snart sagt inte ett enda nummer av Metro som inte har minst en artikel där vi får veta att:
- psykisk ohälsa ökar.
- psykisk ohälsa ökar bland de unga.
- psykisk ohälsa ökar bland unga flickor.
- psykisk ohälsa ökar bland de unga.
Det finns ingen artikel, insändare eller övrigt som går emot Metros oomkullrunkeliga trestegs-sanning för psykisk ohälsa. Liksom invandringspositiv inställning är detta en sanning som delas av alla i tidningen. Det enda beviset för att det är sant är att Metro upprepar det hela tiden.2 Det känns som att Metro genom att hela tiden tala om för unga kvinnor att de mår dåligt, konstruerar en förväntning att de faktiskt skall må dåligt. Skulle artiklar med dessa tre påståenden tas bort bleve Metro en väldigt tunn tidning.
3. Inkonsekvenser
Finns i varenda ämne. Ett axplock:
- Julfirande är svenskt, samtidigt finns inget svenskt
- Tjocka ögonbryn är helt ok, och på nästa sida berättar vi hur man gör för att ta bort dem
- Det är fel att stirra på tjockisar, samtidigt är alla modeller på bilderna trådsmala
- Uppmaningar till att inte visa vackra kroppar på bild, samtidigt massor med träningsbilder på vackra kroppar
- Invandrare är högutbildade och invandrare är inte utbildade
- Alla har eget ansvar för vad de gör och ingen har ansvar för det de gör
- Bevis och källor krävs för påståenden och inga bevis behövs för påståenden
- Allting blir bättre av mer jämlikhet och allt blir bättre av mindre jämlikhet
- Välstånd måste skapas innan det kan fördelas, och alla har rätt att få allt innan det skapats
- Fördelning av resurser är problemet i världen och antalet, inte fördelningen, är problemet.
- Fattigdom är problemet och fattigdom är inte problemet. För problemet är ojämlikhet
- Sveriges resurser är slut och Sveriges resurser kan inte ta slut
- Bostäder finns inte till invandrare och det finns hur mycket plats som helst för invandrare
- Integrationsproblem beror enbart på Sveriges bristande förmåga och de beror även på invandrares felaktiga värderingar
Dubbeltänket alla dessa inkonsekvenser ger upphov till bidrar antagligen till den konstruerade psykiska ohälsan Metro hela tiden rapporterar om.
4. Metros agenda
I Metro får både liberaler och socialister komma till tals. De som inte får komma till tals är konservativa. Vad är det dessa två kan enas om som exkluderar konservatism? Enligt socialister står alla rättigheter under det socialt goda, dvs statens krav. Därav krav på att tvångsexpropiera privategendom för att öka invandringen. Ingen liberal kan gå med på det. Två så olika synsätt borde inte kunna komma överens men i Metro samarbetar de sida vid sida. Det gemensamma verkar vara kampen mot tanken att saker som familj och nation skulle kunna vara naturliga gemenskaper mellan människor. Och att vissa saker inte går att ändra på. För allt går att ändra på för dessa två barn av upplysningen: ”Om det finns… något som skulle kunna tänkas slå en bro mellan högern och en materialistisk vänster… så skulle det vara det: en tro på att människan kan bli herre över sitt eget öde. Det finns ingen att hålla i handen, människan måste själv skapa sitt eget paradis”3
Oavsett hur mycket man pratar om allas ”rätt” så anser konservativa att man inte kan trolla fram resurser. Detta uppfattar Metros journalister som ett ”angrepp” på de ”utsatta” och deras ”lika värde”. Lika lite kan de erkänna tanken att resurser kan ta slut. Att en livbåt kan bli så full att tar du emot en enda till, så sjunker båten och då dör alla. Enligt samtliga skribenter på Metro är denna tanke att visa ”hat” mot sina medmänniskor, och inte tillerkänna dem i vattnet ”lika mycket värde”.
De självutnämnda experterna i Metro ser hur invandringsmotståndet ökar för varje dag. De upp-finner krystade förklaringar om varför i stil med att ”Skillnaden mellan höger- och vänsterblocken har blivit otydligare!”. -?! Orsaken till att invandringsovilligheten ökar beror på att allt fler vanliga Svenssons upptäcker att ökad kriminalitet och otrygghet är en direkt följd av invandringen. Folk är helt enkelt mer rädda! Kvinnor är rädda för att gå till jobbet. Eller för att gå hem ensamma. Flickor är rädda för att gå till skolan eller på festivaler. Därför ökar motståndet! Etablerad medias förnekande av fakta går hand i hand med deras totala likgiltighet för detta. Den psykotiska likgiltighet de visar mot offren för invandringen kommer aldrig upphöra att förvåna mig.
”En del dårar som Viktor Banke och Lisa Magnusson tar öppet parti för kriminella mördare, rånare, våldtäktsmän, mot de oskyldiga hjälplösa offren. Vad är det för fel med dem?”
Som vanligt när det gäller de som vill förändra världen är det lätt att hitta tiotusen exempel på vad de inte vill ha än vad de vill ha. Redan Bismarck sade för 150 år sedan att dessa människor var mot staten, mot kyrkan, mot armén, mot bankerna, men fanns det då ingen bland dem som kunde säga vad de ville ha istället? Nej, tydligen inte.4
Det närmaste Metro verkar vilja är att, liksom regeringen Reinfeldt och många andra, företrädesvis nyliberaler, göra om Sverige till en sorts flygplats, där atomiserade individer driver runt, utan klubb eller klan, utan kung eller gud, utan kyrka eller stat, utan nation eller familj. Där alla relationer mellan människor reducerats till transaktioner mellan solitära individer. En plats där var och en är upptagen med att göra sitt. Där den enda relationen man har till en medmänniska är att hälsa med förnamn på den man köper sitt Starbucks kaffe av på morgonen.
En plats där de som har råd och möjlighet skickar sina barn till dyra privatskolor med stängsel och beväpnade vakter. Utan invandrare. Bor i Gated Communitys. Arbetar på säkra arbetsplatser med kortkontroll vid dörren, gärna så högt upp att inga kastade stenar kan nå.
De som inte kan flytta från kriminalitet, förslumning, ghettoisering, skottlossningar, bilbränder, badhus med våldtäkter och mord på Ikea. Tja, de är ju ändå bara ”folk”. Såna som inte kan källkritik. Såna som röstar på Trump.
METRO OCH ANNAN SLUMPVIS MEDIA – ETT EXEMPEL
Tro ingenting annat: Vi lever i Nordkorea! Den store ledaren regeringen bestämmer våra åsikter i frågan om invandringen, och deras köpta och betalda legoknektar journalistkåren formar oss varje dag som vore vi lerklumpar i deras händer. Det går inte att komma undan den allestädes närvarande propagandan. Varje tidning, tv-sändning, radioprogram, allt, hamrar in i oss att vi skall gilla invandring och multikulti. Ett slumpvis antal tidningar författaren till denna text fått i brevlådan under hösten 2015 och våren 2016 eller hittat i offentliga lokaler (utan vetenskapligt värde, jag vet, men likriktningen är otrolig!) och som alla har invandringspositiva artiklar/budskap är:
- Akademikernas a-kassa informerar, 2016-2, 1-3,
- Bokmässans seminarieprogram, s9 (minst tio punkter om migration)
- Danstidningen 2/2016, s8, 46
- Djungeltrumman, musiktidning 2016-8 (halva på ”Sveriges tredje största språk, arabiska”)
- Grus och guld, tidning för en ekonomisk förening 2015-4, 5,31-32
- Göteborgsliberalen, partimedlemstidning 2016-2, 5
- Hemma i HSB, gratistidning till alla medlemmar 2015-6, 10,15,35-38, 16-3,5-7.
- Tidsaxeln, kyrkans församlingstidning i centrala Göteborg, 2015-4, 4-6; 2016-01, s4-5
- Tidningen Centrum, gratis veckotidning till alla hushåll i centrala Gbg, 2016: 2,8;3,10;5,8;6,10;7,11; 8,12; 9,4; 11,12 ;13,1,4.16; 17?;18,12;19,4;21,5;22,2,6. 19,6-7,12; vecka 23 s15, vecka 25, s10.
- Vårt Göteborg, 2016-1, 17, 2016-2 s6,12,13
PRESENTATION AV METROS SKRIBENTER
En orepresentativt stor del av de som arbetar inom svensk media har sympatier för Miljöpartiet och Vänsterpartiet.14% av journalisterna sympatiserar med V mot 6 % av allmänheten. 23% stödjer MP mot 6 % av allmänheten. Vid en tillfrågan om det var en bra idé att ta emot färre flyktingar i Sverige tyckte 11% av journalisterna att det var en bra idé, och 68% att det var dåligt. Allmänhetens siffror var 41% bra och 24% dåligt (på frågan om vi skall införa republik tyckte 48% av journalisterna att det var en bra idé mot 18% av allmänheten).5 Det finns en obalans. Så även i Metro.
Banke, Viktor – arbetar med asylrätt och vänstersajten politism.se. ”en antirasistisk, feministisk, maktkritisk sajt som arbetar för ökad jämlikhet”. Sajten ägs till 49% av samma bolag som äger 35% av Metro. Den går med förlust med 850 000 kr i månaden, och anser att pengar inte kan ta slut.
Greider, Göran – chefredaktör för den socialdemokratiska tidningen Dala-demokraten.
Holmgren, Torbjörn – författare till det du läser just nu. Fd gymnasielärare med åratal på universitetet bakom sig. Vet vad som uppfyller alla kriterier på vetenskaplighet. Inte imponerad av fina titlar och anspråk. Arbetar ensam, utan koppling till partier eller organisationer. Författare till Det rödsvarta spöknippet och flera andra böcker om vänsterextremism. Driver www.pilum.nu
Norberg, Johan – nyliberal. Anser att levnadsstandarden skall sänkas. Och att Ayn Rand var en ”briljant” kvinna.
Magnusson, Lisa – har en sambo som innehar en Svenska för invandrare-lärobok.
Strömbäck, Jesper – arbetat för regeringens Framtidskommission, ledd av statsminister Fredrik Reinfeldt. Satt i Folkpartiets styrelse 1993-99 när Bengt Westerberg var partiledare, en stark invandringsförespråkare. Gift med en invandrad syrisk-kurd. Bor i Partille, en välbeställd och relativt invandrarfri gränskommun till Göteborg. Tino Sanandaji skriver:
”DN presenterar Jesper Strömbäck som en opartisk auktoritet och bevis på att media aldrig mörkar. Men Strömbäck är knappast en neutral bedömare utan en migrationsförespråkare som arbetat för Fredrik Reinfeldt och som invandringslobbyist för Timbrosfären. Nyligen gav medieforskaren Strömbäck ut en rapport om invandringens vinster… Rapporten är samtidigt talande om Strömbäcks trovärdighet. Vi får läsa:
”Jesper är professor i politisk kommunikation… och var huvudsekreterare och kanslichef (2011-2013) för den förra regeringens Framtidskommission. Sedan dess har han följt forskningen och debatten kring invandring och integration. Forskningsgenomgången har finansierats av Svenskt Näringsliv.”
I stället för forskning citerar Strömbäck ofta andra nyliberala rapporter… Johan Norberg och Fredrik Segerfeldts ”Migrationens kraft, Därför behöver vi öppna gränser” samt Fredrik Segerfeldts ”Migration och utveckling. Att resa sig ur fattigdom””.
Wallin, Cissi – har enligt egen utsago det psykiska funktionshindret ADHD. Är psykiskt sjuk (19/1, 29/3) med missbrukspersonlighet. Kallar sig själv självisk och manipulativ (10/5). Anser sig artig och hjälpsam till skillnad från andra svenskar (24/11). Tränar och äter rätt, men är till skillnad från andra svenskar för ödmjuk och chosefri för att lägga upp bilder på sig själv på sociala medier (24/5). Kritiserar gärna andra svenskar för att de så lättstötta och lättkränkta (12/4), till skillnad från henne själv. Speciellt män som, nästan alla, vältrar sig i självömkan och passivitet (20/6), vilket hon inte gör. Menar ”Att vi (svenskar) inte skäms mer över oss själva är ett mindre mysterium” eftersom ”Du gör det hela tiden. Lever inte som du lär” din ”äckliga” hycklare till svensk. De flesta svenskar förenas i meningslös statusjakt och ”Jakten på ett utåt sett jävla lyckat” liv (7/6). Men inte Wallin för hon är så mycket bättre än alla andra. Har inga spärrar i sitt vulgära uttryckssätt (1/3, 26/4)
Människan har uppenbart ett självhävdelsebehov och en narcissistisk personlighet. Antar att det är en del av symptomen i hennes psykiska ohälsa. Wallin behöver vård (och ett solarium) istället för att tillåtas forma svenskarnas åsikter till en spegelbild av sin egen förvridna mentalsjuka vanföreställning som hon visar upp i Metro.
Werner, Jack – berättar i varenda sak han skriver att journalister och inga andra fattar det här med källkritik. Så sök inte fakta själv, låt Werner berätta för dig vad som är sant (15/4, 26/4, 13/5, 27/5).
BILAGA 1
BILAGA 2
– Tabell över sidhänvisningar i Metro. Summa 726 artiklar (386; 167; 128; 45)
BILAGA 3
– Tabell över teman, ämnen, i Metro.
Käll- och litteraturförteckning
NOTER
2 Och det upprepas hela tiden i alla möjliga sammanhang, tex av Miljöpartiets språkrör i Almedalstalet (http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=6469652). Att undersökningar visar samma sak (http://www.dagensmedicin.se/artiklar/2016/06/07/psykisk-ohalsa-okar-bland-unga-igen/?acceptCookies=true) bevisar bara att som man ropar får man svar. En femtonårig flicka idag tror antagligen att det är något fel på henne om hon inte springer omkring och mår dåligt hela tiden – som alla tidningar och rapporter säger att hon skall göra. Det bevisar inte mer än vittnesmålen mot häxor och Blåkulla under 1600-talet.
3 DN 2016-02-17, http://www.dn.se/kultur-noje/scen/randanmarkningar-i-stadsteaterns-du-ska-veta-mitt-varde/
4 En illustrativ jämförelse på samma idétorka är Republikanska föreningens symbol: en överkorsad kungakrona! De är för torftiga för att hitta på en egen logga. Föreställ er att Saab:s emblem var en överkorsad Volvo. Varför skall vi köpa en Saab? Jo, därför att den inte är en Volvo! Hur förtroendeingivande är det?
5 Den svenska journalistkåren, tabell 20.2 och tabell 19.2.