Sammanfattning och slutsatser

  1. Tabeller med statistik enligt frågeställningarna
  2. Metros presentation av argument
  3. Metros bemötande av meningsmotståndare
  4. Slutsatser

1. Tabeller med statistik enligt frågeställningarna

Hur förhåller sig antalet artiklar med olika ståndpunkter i Metros nyhetsrapportering under perioden november 2015 och juli 2016 med avseende på (källa: se bilaga 2):

    • Invandringspositiva sidans argument för invandring respektive
    • Invandringspositiva sidans argument mot de som är motståndare till invandring samt
    • Den invandringskritiska sidans argument för att ha en låg eller ingen invandring resp
    • Den invandringskritiska sidans argument mot de som förespråkar en generös invandring

Invandringspositiva sidan = 76%

Invandringskritiska sidan = 24%

För (egna sidan)

Mot (andra sidan)

För (egna sidan)

Mot (andra sidan)

53%

23%

18%

6%

Exempel på argument för den första kolumnen är att Sverige tjänar på invandring. Även om det mest förekommande argumentet är allas rätt. Exempel på argument i kolumn två är att folks oro för invandringens konsekvenser bara är påhittad. Det mest förekommande argumentet är skällsord.

Exempel på kolumn tre skulle kunna vara att vi svenskar av sajten BeautifulPeople.com, som jobbar med ”Online dating for beautiful people only”1 utsetts, ”unsuprisingly”, som de själva säger, till det vackraste folket i världen. Att släppa in invandrare borde alltså ge ett negativt resultat på vårt utseende. Vilket är dåligt om Khalil Gibran har rätt när han säger att ”Vi lever endast för att upptäcka skönhet. All annat är en form av väntan”2 Exempel på kolumn fyra skulle kunna vara att den ökning av framför allt sexuella brott som invandring från muslimska länder fört med sig omöjligt kan vara resultat av socialkonstruktivism, då den ser likadan ut i hela Europa, och invandring från andra delar av världen (asiater eller amerikaner) inte ger samma situation. Som vi ser är den sortens argument nästan icke-existerande i Metro. Motargumenten överväger med 20:1.

Innehåller Metro under den undersökta tidsperioden någon annan förklaringsmodell på händelser än hänvisning till sociala och ekonomiska samhällsstrukturer?

Socioekonomisk förklaringsmodell

Annan förklaringsmodell

41

4

Svaret är ja. Men övervikten av artiklar som hänvisar till sociala och ekonomiska förklaringar till samhällsfenomen är förkrossande. De enda som kritiserar den socio-ekonomiska förklaringsmodellen i Metro är ett fåtal liberaler och feminister som hänvisar till kultur eller helt enkelt personligt ansvar. Den amerikanske psykologen Steven Pinker menar att det finns (bla) två dogmer som utgör den dominerande synen på mänsklig natur i intellektuellt liv: Att människan föds som ett tomt blad och att människan föds god och förstörs av samhället.3 Dessa dogmer är helt dominerande i Metro. Det finns en vetenskaplig dogm kallad falsifierbarhet. Den ”innebär att det måste finnas ett logiskt observationspåstående som är oförenligt med hypotesen”.4 En lära som förklarar allt, förklarar ingenting. Socialkonstruktivism kan aldrig falsifieras. Social-konstruktivistisk slantsingling har följande regler: ”blir det klave så vinner jag, blir det krona så förlorar du, och stannar den på högkant så tolkar vi det som att jag vunnit”. Utöver att ge en viss människosyn ger socialkonstruktivism tre andra slutsatser som definierar innehållet i Metro. De är:

  1. Resurser är oändliga
    Eftersom verkligheten är en social konstruktion finns inget sådant som att ”pengarna kan ta slut” eller resurserna tryter. Genom vilja kan politiker lösa problem oavsett de fysiska eller naturvetenskapliga omständigheterna.5 Det är ett återkommande tema hos Metros skribenter. Genom att ”uppfatta” en situation som en ”utmaning” istället för ett problem är det inte ett problem längre. Troligen är denna inställning orsaken till att Metro innehåller så få artiklar om vetenskaplig metodik, ekonomi, biologi, genetik och naturvetenskap.
  2. Resurser behöver inte skapas för att nyttjas
    Utanför Metro anses det allmänt att man måste baka en kaka för att kunna äta en kaka. Så inte i Metro. Samtliga artiklar som berör resurser och tilldelning utgår från att resurser helt enkelt finns utan att de behöver produceras. Man behöver inte ens trolla fram dem som Harry Potter med sin trollstav. De finns av sig själv: mat, bostäder, daghem, arbete, osv. Det enda man behöver göra för att få ta del av en resurs är att uttala sin rätt till resursen ifråga.
  3. Anti-förtjänst moral
    Den enda moraliskt godtagbara uppfattningen är att alla skall få utan att behöva göra eller ge något i utbyte. Tanken att behöva förtjäna någonting för att få det är moraliskt förkastlig. God är att ge till den som inte förtjänat. Att ge till den som förtjänat är en sorts ”plus-minus noll”-situation.
    Metros skribenter och redaktion anser att ju mindre någon förtjänar något, desto mer gott är det att ge till dem, exv medborgarskap.

Det är svårt att bemöta Metros argument. Hur bemöter man en massmedial tidning vilken presenterar sig som en ”opolitisk nyhetstidning” och som inte tror att pengar kan ta slut? Eller att man kan önska fram resurser? Eller att en åttioåring som arbetat hela sitt liv har mindre rätt till en tryggad ålderdom, än välfärd åt en nyanländ 45-åring som låtsas att han är minderårig, och det första han gör på svenskt territorium är att våldta ett barn?

Ändå är det detta Metro säger till det svenska folket.

2. Metros presentation av argument

Metro kallar sig en ”enligt egen uppgift opolitisk nyhetstidning”, men är i verkligheten en invandringspositiv tidning. Den har två syften i invandringsfrågan.

  1. att skapa ett positivt åsiktsklimat för invandring och flyktingmottagning
  2. att aktivt förneka kopplingar mellan negativa fenomen i samhället och invandring.

Metro presenterar i snart sagt varje nummer artiklar, kolumner, insändare och även seriestrippar som oupphörligen ger argument för invandring, så hög som möjligt och gärna utan gräns.

Den motsatta ståndpunkten, invandringsovillig, existerar inte i Metro. Bortsett från ett par enstaka insändare, som representerar privatpersoners åsikter. Åsikten att det skulle finnas något positivt värde i att bevara Sverige eller värna om svenskhet, svenska värderingar, det svenska språket, kulturen eller etniciteten, finns inte. Inte heller värna det svenska folket. Som ju i ökande grad står inför fysiska hot. Den psykotiska likgiltighet skribenterna i Metro uppvisar mot offren för all denna invandring kommer aldrig upphöra att förvåna mig. En del dårar som Viktor Banke och Lisa Magnusson tar öppet parti för kriminella mördare, rånare, våldtäktsmän, mot de oskyldiga hjälplösa offren. Vad är det för fel med dem? Detta är invandringens konsekvenser enligt tidningen Metro:

  1. Att ha olika etniska och religiösa grupper skapar motsättningar (Norberg 2015-11-19)
  2. Välfärden och standarden kommer att minska pga invandringen (Norberg 2015-11-26)
  3. Det kommer bli nedskärningar i skolor och sjukhus pga invandringen (2015-12-28)
  4. Brottsligheten kommer att öka pga invandringen (Sarnecki 2016-02-23)
  5. Invandringen är orsaken till att skolan försämrats (2016-03-15)
  6. Invandrare ligger bakom sexuella ofredanden på festivaler (2016-05-17)
  7. Arbetslösheten kommer att öka pga invandringen (2016-06-09)

Man skulle kunna säga att tidningen döljer alla fakta som talar om invandringens negativa konsekvenser, men det är inte helt sant. Metro anser att det inte finns några sådana negativa fakta, och att de därför inte kan skrivas om. Medieprofessorn Strömbäck säger att man kan berätta etniciteten på en förövare och att det avgörs ”från fall till fall”. Metros Viktor Banke säger att man visst rapporterar etnicitet om det ”behövs”. Mellan november 2015 och juli 2016 har tjogtals fall med kriminella handlingar begångna av invandrare rapporterats i Metro. Vi har sett hur:

  • 15-åring invandrare mördar en anställd med kniv på flyktingboende
  • 45-åring invandrare våldtar barn på flyktingboende
  • Slagsmål, bråk och mord av invandrare på den ena flyktingförläggningen efter den andra
  • Stenkastning mot ambulanser och brandmän – allihop utförda av invandrare
  • Invandrare utsätter kvinnor för sexuella övergrepp i mass-skala i Köln, Kalmar, Stockholmsfestivaler, Eriksdalsbadet
  • Invandrare begår gruppvåldtäkt på färja för studentkryssning

Inte i ett enda ”fall” anser Metro att etnicitet ”behöver” rapporteras! Hur rimligt är det? Materialet är tusentals sidor. Månader med rapportering. Hundratals artiklar. Det kan inte vara en tillfällighet. Inte heller kan det vara så att alla ”fall” bedömts på samma sätt eller att alla har det gemensamt att rapportering inte ”behövs”. Den enda förklaringen måste vara att Metro undviker medvetet att nämna etnicitet på förövaren när en invandrare begår ett brott.

SOCIOEKONOMISK FÖRKLARINGSMODELL

Metro har bestämt sig i förväg för en socialt strukturellt förklaringsmodell som utesluter andra förklaringar. Det är inte ett direkt förfalskande, men det är ett sätt att stänga ute argument från motsatta ståndpunkter. Andra sidor har inte en chans att göra sig hörda. Metro deltar aktivt i att skapa en smal ström i svensk massmedia där endast godkända åsikter kan komma till tals. De som stängts ute utsätts för hån och okvädningsord i Metro. Framför allt från de kvinnliga kolumnisterna.

ANKLAGELSER FRÅN ALTERNATIVA MEDIA

Är att Metro inte är objektiva genom att tidningen:

  1. skriver artiklar som framställer tillströmningen av människor som odelat positivt,
  2. väljer ut rapporter, rubriker och bilder för att skapa känslor av sympati hos läsarna
  3. döljer, mörkar, negativa fakta om tillströmningens konsekvenser för det svenska samhället.
  4. medvetet använder positivt laddade ord som ”utmaning” och ”möjligheter” istället för negativa ord som ”kostnader” eller ”problem”

Allt detta har visat sig vara sant. All invandring framställs som enbart positiv i Metro. Alla fakta om invandringens negativa konsekvenser förklaras undantagslöst bero på annat än invandringen. Inga negativa fakta släpps igenom. Metros presentation sker genom retoriska tekniker, manipulativ demagogi och ibland rena inkonsekvenser. Här är en uppställning av en del av dem:

IGNORERA

Det första Metro gör vid ett negativt samhällsfenomen som kan kopplas till invandring är att nonchalera det. När problemet blir så känt att det inte längre går att strunta i skriver Metro kontra-artiklar för att försäkra läsarna om att det inte finns någon koppling till generös invandring. Man följer en trestegsmodell: Först publicerar Metro en artikel som skapar sympati för invandrarna. Tex en artikel om hur farligt det är på badhus för icke-simkunniga invandrarbarn. Sedan kommer en artikel om hur några ”personer” utsatt kvinnor för sexuella övergrepp på simhallar (etnicitet utelämnas alltid. Till skillnad från viss annan mainstreammedia, vilka har med den ibland). Direkt på artikeln följer tillfrågade experter och kolumner som alla intygar att det inte finns någon koppling mellan problemet och invandringen. Intyganden upprepar undantagslöst två argument:

  1. Kvinnor blev utsatta för sexuella ofredanden även före flyktingströmmar från Syrien,
  2. Det finns ingen som helst koppling mellan sexualbrott och den kulturella bakgrund som invandrarna har med sig.

BILDER

Trots att Metro rapporterar att de flesta som kommer till Sverige är dåligt utbildade och av manligt kön, visar bilderna flyktingar antingen som svaga offer med små barn eller som unga, attraktiva, välutbildade, varav många kvinnor. Artikelserien ”Efter flykten” (14-18 dec) är ett exempel: Roger 25, apotekare; Elise 26, läkarstuderande; Emy 25, ekonom; Amal 26, ekonom; Noura 23, journalist-studerande. Samtliga är unga, välutbildade, ser bra ut, skrattar och ler mot kameran. Bilderna är inte representativa. De är handplockade för att manipulera känslor. Samma teknik använde Sergej Eisenstein när han filmade Pansarkryssaren Potemkin. Speciellt i den kända scenen med Odessa-trappan där han bygger upp spänningen genom att klippa växelvis mellan det flyende folket och soldaternas stövlar.”6 I Metro ser man gärna ryggtavlor på stora poliser i mörka, hotfulla miljöer; regnvåt asfalt i neonljusets skugga. Växelvis visas flyende barnfamiljer, hjälplösa oskyldiga offer, som – trots allt – leker och skrattar. Istället för potentiellt farliga unga våldtäktsmän.

ORDVAL

Slutligen talar Metro alltid om invandring som att aldrig ”uppfatta” den som ett problem. Utan istället som en ”utmaning” med ”möjligheter” för de ”utsatta”. Det blir nästan parodiskt bekräftat i professor Strömbäcks invandringspositiva rapport som heter just Svenska framtidsutmaningar ”. Dagens samhälle skriver utmaningarna (ja, ordet är frekvent i rapporterna).7

3. Metros bemötande av meningsmotståndare

Den andra anklagelsen från alternativ media är att den etablerade median aldrig tillåter kritik, låter meningsmotståndare komma till tals eller presentera argument, oavsett hur väl underbyggda. Även denna anklagelse har visat sig stämma. Invandrarovilliga får aldrig komma till tals. Inte heller tillåts några argument från invandringsovilliga. Samtliga artiklar och kolumner går åt samma håll: för invandring. Det finns mängder av andra jämförbara situationer i samhällsdebatten där man kan vara för eller mot skoluniform, fria skolluncher, monarki eller värnplikt. 2016 kan man till och med vara för eller mot cannabis, vilket vore helt otänkbart i svenskt debattklimat på åttio eller nittiotalet.8

Men icke så invandring! Det finns en och endast en tillåten sida i Metro och den är för. Metro är en del av regeringen, övriga samhället och mainstreammedia i detta. Egentligen kunde rubriken hetat ”3. Metros behandling av meningsmotståndare”, för det finns inget ”bemötande”. Det finns bara förnekande och förnedring. Metro förnekar att kritiker ens är ”journalister”, att de är intresserade av sanningen, att de har rätt att finnas till. Eller ha en egen agenda – att sedan Metro har sin agenda uppfattar de själva inte som ett problem.

Jämför journalistik med fotografering eller vad som helst. Sanningen är förstås att ett fotografi taget av en glad amatör är lika mycket ett fotografi som ett taget av ett proffs. Självklart krävs det utbildning och erfarenhet för att bli en bra fotograf – liksom för att bli en bra journalist. Antalet bra bilder tagna av samma person blir säkert fler om personen känner till ljussättningar och kamera-vinklar. Men en lekman kan lika gärna trycka av en bild som blir årets bild. Det finns yrken som kirurger och piloter, där det behövs utbildning och examen. Journalist-kåren försöker få oss att tro att deras verksamhet är av samma natur, men det stämmer inte.9

Skulle man tillåta fotografernas firmor och fackförbund att vägra kalla amatörfoton för ”fotografier”? Eller den som tog bilden ”fotograf” för att han/hon inte var utbildad? Eller hade ”fel” åsikter”? Samma sak gäller artiklarna på alternativ media. Jo, de är alternativ. Ja, de är journalister. Oavsett vad herrar journalister på de stora tidningarna tycker om saken.10 En uppräkning av en del av de retoriska tekniker – ofta härskartekniker – Metro använder sig av:

INTE NÄMNA NAMN

Att inte nämna meningsmotståndare vid namn. Istället kallas de bara för ”andra” eller ”dem”.

EPITET

Måste man ändå nämna namn på media som inte delar Metros uppfattning i invandringsfrågan, görs det via okvädningsord och epitet, företrädesvis ”hatsajter”. Inte heller godkänner man dem som alternativa sanningskällor, eller ger dem rätten att kalla sig journalister.

TILLSKRIVA AVSIKTER

Och misstänkliggöra motiv. Trots att de som skriver i Metro gör anspråk på att arbeta vetenskapligt använder de sig av denna metod. Alla som har sett amerikanska rättegångsfilmer vet att det går inte an för åklagaren att peka finger och skrika på den anklagande att man minsann vet att han köpte en bil med stor baklucka för att lättare transportera mördade kroppar. Det vore olagligt. Det är upp till åklagaren att bevisa. Det är så en rättsstat skall fungera. I Metro anses det vara fullt tillräcklig bevisning att hitta på sina egna avsikter till andra människors handlande, och sedan peka finger och skrika åt dem. Frågan är, skulle ett sådant beteende tolereras om det gällde ett annat område? Till exempel monarkin. Skulle Metros journalister tillåtas skriva avsikter om vad rojalistiska hatsajter egentligen hade för ”ljusskygg agenda”? Förvägra dem att kalla sin samhällsform för en samhällsform alls. Eftersom endast en republik kan ha en sådan benämning. Skulle man kunna utsätta dem för hån och förakt och rent hat som Metros journalister gör?

OBSTRUKTION

Här, att medvetet missförstå frågor genom att obstruera via teknikaliteter.

LÅTSAS ATT MAN INTE FÖRSTÅR

För att förklara skapar vi här ett fantasiexempel. Vi leker att det inte handlar om svenskhet kontra invandring, utan monarki kontra republik. Och hur frågan behandlas i Almedalen.

I Visby, Almedalsveckan, sommaren 2016 ordnas 3692 programpunkter om politiken i dagsläget. 397 handlade om republikanism (integration alltså). Det är en ganska stor andel. När man har en debatt om republikanism förväntar man sig att en som förespråkar republik står mot en som förespråkar monarki. Så var det inte under Almedalsveckan. Samtliga, skriver och säger samtliga, programpunkter som berörde frågan såg ut på följande sätt:

  • Alla stora tidningsdrakar höll mängder med projekt om hur vi kan integrera kungafamiljen i den kommande republikanska ordningen.
  • Flera programpunkter om utbildningsväsendet tog upp hur skolan skall anpassas till ett republikanskt styrelsesätt när kungabarnen går i vanlig skola.
  • Svenska kyrkan hade seminarier och föreläsningar på temat, ”Hur kommer kyrkans förhållande till monarkin att förändras med republik och när kungen inte är av guds nåde?”
  • Massor med programtid, spaltmetrar och debatter gällde vad som lite gulligt kallas skvallerpressen, Svensk Damtidning, Hänt i veckan, Se och hör, och hur de skall fylla ut sina sidor med tanke på att det snart inte längre finns en kungafamilj att skvallra om.
  • Sångareliten tävlade om att skriva nya musikstycken som hyllar republiken, när alla sångböcker måste skrivas om efter att alla hänvisningar till monarkin tagits bort.

Det fanns inte en enda programpunkt, föreläsning, debatt, uppvisning, intervju som tog upp den till synes självklara frågan: varför skall vi införa republik överhuvudtaget? Om vi nu har ett fungerande system, varför ändra på det? Varför skall vi laga något som inte behöver fixas?

Byt nu ut frågan om ”republik” mot invandring och multikulturalism. Inte en, inte en enda av alla dessa trehundranittiosju programpunkter handlade om: Varför skall vi ha invandring överhuvudtaget? Samtliga handlade om:

  • Hur skall vi integrera nyanlända i skolan?
  • Hur skall vi ändra på Sverige för att ta emot fler?
  • Hur skall kommunerna tvingas till att öka sina kvoter?
  • Räcker det med att censurera Tintin, Pippi, Tomte-verkstaden och Jan Lööf, måla om smurfarna, förbjuda vissa glassar, sluta ha skolavslutning i kyrkor eller finns det något mer vi kan göra för att nyanlända och deras sympatisörer inte skall känna sig kränkta?11

Och så vidare……….

Detta är inte demokrati. Detta är åsiktsförtryck. Metro är en del av detta.

I en stor, omfattande vetenskaplig rapport12 från våren 2016 om medier och migration från Institutet för mediestudier slås fast att media i Sverige inte mörkar. Forskarna sammanfattar sina slutsatser i fem punkter varav de de första två slår fast att:

  • Inget stöder tankefiguren att svenska medier inte rapporterar om invandring och integration. Under hela tidsperioden har frågorna varit högst närvarande på ledarsidornas dagordning.
  • Invandringsfrågorna har fått ökat utrymme på senare år.”

Den etablerade medieeliten låtsas vara förvånade över kritiken att de mörkar, när vem som helst kan se att varje dagstidning innehåller mängder med artiklar, kolumner och ledare om invandring. Etablerad media låtsas att frågan står mellan att tala om invandring och att inte tala om invandring. Mörkandet består i det faktum att ALL etablerad media, alltid och i alla situationer förespråkar mer invandring eller massor med invandring, en ström av invandring eller en flod av invandring, horder av invandrare eller mängder med invandrare.

Det samlade medielandskap som dessa tidningar bildar (Aftonbladet, Dagens Nyheter, Expressen och Svenska Dagbladet) präglas, menar forskarna, av en stor mångfald av åsikter om invandring och migration”

Vilket är en ren lögn – bevisad i denna redogörelse genom exemplet Metro. ”Den öppna, friska debatt som mångfalden av åsikter som offentligt bryts mot varandra uteblir i den medievärld som är de flestas” skriver tidningen Fokus om rapporten, och de har rätt. Historikerna Palmer/Colton skriver om trettiotalets totalitära samhällen, fascism, nazism och kommunism, i den bok som används (användes?) som universitetets undervisningsmaterial på historiska institutionen:

De totalitära regimerna hävdade inte som något torrt samhällsvetenskapligt faktum att folkens föreställningar helt enkelt var skapade av miljön. De grep sig an med att själva skapa den. Propagandan blev en av regeringens viktigaste verksamhetsgrenar…. De styrande fabricerade tankar. De förfalskade opinionen. De skrev om historien… Själva begreppet sanning gick upp i rök… Ingen kunde få veta något utom vad staten önskade han skulle veta. Ingen kunde undkomma den allestädes närvarande officiella läran”13

ELITISM

Som jag skrev i inledningen finns det monarkister och republikaner. Deras respektive föreningar tillåter varandras existens. Medlemmarna får fritt ta del av andras argument. De vill inte förbjuda eller attackera varandra. Så inte i Metro. Metro är för invandring. I Metro attackeras motståndare mot invandring nära nog dagligen. De hånas, bespottas, förlöjligas och utsätts för kränkande behandling av en enig redaktion – framför allt av de kvinnliga kolumnisterna. De tillskrivs avsikter, anklagas med argument tagna ur luften och utsätts för en massivt motvilja. Varför?

En av förklaringarna är journalistkårens yrkeselitism. Journalister och reportrar i Metro, och även dess redaktörer och ägare, anser sig ha ensamrätt på hur man söker kunskap och bedriver journalistik. Den som inte är medlem i klubben behöver inte bemöda sig. Ungefär som när representanter för kyrkor talar om för världens mest kände ateist Richard Dawkins att om han inte studerat teologi i x antal år, kan han inte uttala sig om gud. Det kan bara utbildade präster och påvar göra. Dawkins å sin sida svarar att han gärna skulle ta upp teologers analyser

”om det funnits det ringaste hopp om att (någon av dem) skulle ha belyst min centrala fråga, huruvida Gud finns eller ej. Den överväldigande mängden teologiska skrifter utgår rätt och slätt från att han gör det och tar det som startpunkt”.14

Samma sak gäller invandringen. Den totala enigheten i Metro utgår från att vi skall ha invandring, ju mer desto bättre. För att parodiera Metros inställning med ett argument från en skämtare på nätet: Hatsajterna säger att kejsaren är naken! Men Metro ger svar på tal,

Metro har begrundat hatsajternas fräcka anklagelser med uppgivenhet inför deras brist på seriöst kunnande. De har tydligen inte läst de detaljerade texter skrivna av greve Roderigo av Sevilla angående det utsökta och exotiska lädret i kejsarens stövlar, och inte heller ägnar de ett ögonblicks uppmärksamhet åt Bellinis mästerverk Om skimret som kringstrålar kejsarens fjäderprydda hatt. Vi har hela skolor som enbart sysslar med att avfatta lärda skrifter om prakten i kejsarens skrud, och varje stor dagstidning har en bilaga som handlar om det kejserliga modet… Hatsajterna nonchalerar arrogant alla dessa djuplodande filosofiska resonemang och anklagar oförskämt nog kejsaren för att vara naken… Tills hatsajterna har utbildat sig i Paris och Milanos modehus, tills de lärt sig skillnaden mellan en krusad volang och en puffig pantalong, bör vi alla låtsas som om de inte har uttalat sig nedsättande om kejsarens smak.

Med samma logik skulle aldrig Abraham Lincoln blivit president i Amerika. Sånt skall överlåtas åt den styrande utbildade klassen, inte någon grov, självlärd timmerhuggar-pojk från Kentucky. Medeltidens feodala herrar menade sig styra för att de hade kunskapen och erfarenheten. Vanliga människor kunde inte styra för de var sämre. Samma inställning gäller för journalisterna på Metro. De anser sig bättre än vanligt ”folk”. Såna som röstar på Trump. Såna som inte förstår källkritik.

För att behålla kunskapsmonopolet är det en utvecklad strategi att isolera meningsmotståndare. Därav att inga invandringsovilliga artiklar publiceras. Ju mer dessa elitister skriver att den andra sidan har fel och att man inte skall söka sanningen utanför deras godkända ramar, desto mer blir jag intresserad av söka sanningen själv.

Och det är mitt budskap till mina läsare: tro inte på mitt ord att det jag säger stämmer. Sök din egen kunskap vart du vill. Låt ingen tala om för dig att kunskap är farlig eller att de har rätten att bestämma över dig.

Inte ens i en sådan fråga som: finns det en koppling mellan invandring och kriminalitet?

4. Slutsatser

Denna redogörelses slutsatser om tidningen Metro:

  • Metro är en invandringspositiv tidning, inte en opolitisk nyhetstidning
  • Metro förnekar allt svenskt och all svenskhet
  • Metro har en socioekonomisk förklaring till allt
  • Metro låter inga avvikande åsikter komma till tals, utan arbetar aktivt för att stoppa dem
  • Anklagelsen från alternativ media att Metro mörkar, alltså systematiskt och av politiska skäl väljer att inte rapportera vissa fakta, är korrekta.
  • Metro väljer att medvetet och avsiktligt undvika att nämna etnicitet vid brott
  • Alla anklagelser mot Metro från den sk alternativa median om mörkande, manipulation och propaganda-verksamhet stämmer.

 

Diskussion om resultaten 

NOTER

1 https://www.beautifulpeople.com/en-SE , https://www.youtube.com/watch?v=rUaFPesQfZk

2 http://www.goodreads.com/quotes/550333-we-live-only-to-discover-beauty-all-else-is-a

3 https://sv.wikipedia.org/wiki/Ett_oskrivet_blad_(bok_av_Pinker). Dogm tre är dualism, åtskilja ande och kropp.

4 https://sv.wikipedia.org/wiki/Falsifierbarhet

5 Inställningen förklaras i Sheehan, Anarchism, s 61f: ”vi själva,vårt medvetande och vår praxis som konstituerar och förändrar verkligheten… Den materiella världen… är inte fundamentalt, ontologiskt given. Där är istället resultatet av det dynamiska och kreativa förhållandet mellan subjekt och objekt… (avvisar) att verkligheten är fastslagen, inte minst för att en sådan synpunkt stödjer mycket av vad som hålls för politisk filosofi och social vetenskap”.

6 https://sv.wikipedia.org/wiki/Pansarkryssaren_Potemkin

7 Samma sak gäller Henrik Arnstad som i sin bok Älskade fascism skriver: Att ’ta debatten’ om invandring innebar per definition att erkänna invandrare som ett problem, inte som samhälleliga tillgångar eller positiva resurser”(363).

8 Listan kan fortsätta i det oändliga: för eller mot kriget i Irak, förstatligande av banker, NATO-medlemskap, EU-medlemskap, Öresundsbron, Kärnkraft, EMU, Västlänken, privatskolor, polygami, incest, tidelag, motbok. Osv.

9 Jag vet för jag är själv utbildad i samhällsvetenskap. Jag vet hur ihåligt och tomt deras anspråk är. De ser mig som en renegat – för att jag säger sanningen om hur värdelös anspråken är i jämförelse med naturvetenskap

10 Och Susan Boyle är en sångerska.

11 Se mängder av exempel under ”Almedalsveckan” i källförteckningen.

13 Palmer/Colton Nya tidens världshistoria 2, s 319.

14 Dawkins, Illusionen om gud, s 20

 

argument mot vänsterextremism