Tankekarta

Så här ser socialism ut om man ställer upp dess två dogmer (vilket är den beige-färgade andra stapeln bestående av två fyrkanter) :
– Verkligheten är en social struktur
– Alla skall vara så så exakt likadana som möjligt (eller ”jämlika” i deras språkbruk)

Före dogmerna kommer bakgrunden till dem (blå), alltså vad det är i socialisternas tänkande, deras förhandsinställning, som gör att de så gärna vill tro på de två dogmerna.
Efter de två beige dogmerna kommer konsekvenserna (i grönt). Dvs de konsekvenser som kommer av socialismens två inställningar.
Efter dem kommer i sin tur resultatet (i gult). Hur socialister beter sig när de tampas med verkligheten.
Och slutligen kommer invändningar från verkligheten (lila) som alltid krockar med socialismens ”goda avsikter”.

Testa vilket uttalande som helst från vilken socialist som helst!

Du kommer att märka att svaret alltid faller tillbaka på samma två dogmer(beige). Alla svar kommer alltid till samma slutsatser (grönt och gult). Och alltid leder till samma resultat (lila, vilket helt enkelt är misslyckande)

Schemat i punktform, med massor av utvecklat resonemang:

  1. Socialt patos
  2. Utopi-önskan
  3. Söka mening
  4. Mål och mening är invävt i strukturen
  5. Allt har en orsak

  6. Verkligheten är en social struktur
  7. Jämlikhet

  8. Lagstifta fram rättigheter och skyldigheter
  9. Tron att man kan lagstifta bort verkligheten
  10. Förklara allt
  11. Sanningen är relativ
  12. Alla problem har en lösning: inget privat ägande
  13. Anti-förtjänstmoral

  14. Bildningsdyrkan
  15. Vägran att erkänna att resurser är ändliga
  16. Subjektiva sanningar
  17. Dölja sanningar och legitimera beteende
  18. Aldrig ändra sig
  19. Inkonsekvenser
    1. (16-19) Oändliga utläggningar: Bortförklaringar och undanflykter
  20. Känslomässiga svar på rationella argument
  21. Konfliktskapande
  22. Interna motsättningar
  23. Totalitärt
  24. Likgiltighet för det som inte stämmer in i läran
  25. Förneka människans natur

  26. Vad bryr sig oceanen om den drunknandes ”rätt” till liv?
  27. Vem tillverkar resurser?
  28. Verkligheten är naturvetenskaplig, inte sociala strukturer
  29. En lära som förklarar allt förklarar inget
  30. Aldrig svara
  31. Aldrig koppla rätta samband, istället staplas fakta på hög
  32. Allt kan inte förklaras: tillfällighet, misstag
  33. ”en-lösning” är fel, den har testats
  34. Om ingen belönas sker ingen tillverkning

  1. Socialt patos

Världen är inte perfekt.

Och det kan man ju tycka är tråkigt. För visst vore det roligt om alla kunde få allt av allt? Så där börjar socialister. Med att önska att alla kunde få allting, och utan att behöva göra något för att få det. De slår fast att alla har ”rätt” till allt! Och de som inte håller med är elaka för de vill inte att alla skall få allt. Såna kallar man nyliberaler eller fascister.

När jag jobbade som försöksperson på Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg skulle sköterskorna demonstrera för högre lön. En annan försöksperson, en flicka i tjugoårsåldern, ansåg att vi skulle demonstrera med dem. Det tyckte inte jag. Hennes omedelbara reaktion var ”Så du vill inte att sköterskorna skall få högre lön?” Att det kanske fanns andra grupper som behövde löneförhöjning mer, eller att det inte fanns några pengar funderade hon inte över. Den enda slutsats hon kunde dra var att den som kom med invändningar helt enkelt inte ville att sköterskorna skulle ha högre löner.

Det är en rätt bra beskrivning av socialisters verklighetsuppfattning. Den nyliberale tänkaren Ben Shapiro sammanfattar det ganska bra när han säger att socialism är omoralisk eftersom den bara har en moral-regel,

Jag andas, alltså är hela världen skyldig mig!

Dvs vill du ha nåt så får du ta det från den som står brevid. Och du har aldrig skyldighet att ge något i utbyte. Varför skulle man betala för något man har ”rätt” till? Och varför skall man ta hänsyn till att någon annan har jobbat ihop det man tar? De har ju en ”plikt” att betala

-observera att detta bara gäller ”andra” människor. Inuti de socialistiska rörelserna anser man sig inte ha någon ”plikt” till nåt mot sina anställda.

Det som driver socialister är ett socialt patos, omsorg om de svaga. Man kan kalla det David och Goliat syndromet. Det är synd om de svaga, eftersom de är svaga, alltså skall de enligt socialister kompenseras med att de har rätt för att de är svaga och maktlösa

Filmregissören George Lucas (mannen som gjorde filmen Howard the Duck) får ofta frågan varför hans påhittade filmkaraktär Darth Vader är så mycket mer populär bland barn än alla de andra film-figurer han hittat på. Lucas svar är enkelt: Barn är maktlösa, Darth Vader har makt, massor med makt, alltså är han populärast.

 2. Utopi-önskan

Världen är inte perfekt. Men människan verkar ha en medfödd längtan efter det perfekta, ett sökande efter det fullkomliga. Därför skapas läror om utopier – fantasier om lösningen för det perfekta samhället. Högvis med utopiförfattare har skapat dessa idéer genom historien. Socialism är en lära i raden.

En förutsättning i utopin, som alltid återkommer i socialismen, är att resurser är oändliga; de kan aldrig ta slut. Socialism har ”ingen ’egen’ fördelningsteori eftersom den tänker sig ett framtida samhälle med ett materiellt överflöd – där existerar helt enkelt inget fördelningsproblem” (DN 7 jan 1988)

  3. Söka mening

Människan är besatt av att söka mening i tillvaron, ett syfte med allt som sker; tydligen är detta medfött. Sannolikt har behovet att söka mening med händelser givit en evolutionär fördel för människor i tidigare, primitivare kulturer.

 4. Mål och mening är invävt i strukturen

Det socialistiska idékomplexet går ut på att samhället rör sig till högre och högre nivåer. Ett socialistiskt samhälle är på en ”högre” nivå än ett borgerligt. Där är verkligheten mer verklig, livet mer levande, sanningen djupare, etc. Människan har blivit mer än människa som når ”Aristoteles, Goethes, Marx’ höjder”. En oskuldens tid som försvann i.o.m. privategendomens uppkomst. Det var syndafallet. Men det utvalda folket skall visa vägen och återupprätta paradiset på jorden! Och där skall alla leva tillsammans i fred och harmoni i tusen år, och alla skall vara glada och alla skall få efter sina behov .

Hela den socialistiska världsåskådningen om det framtida lyckoriket är ingenting annat än judisk-kristen paradismytologi i ny tappning. Ett materialistiskt svar på Edens lustgård under täckmanteln ’vetenskaplig socialism’ (en man som skrivit om detta är Mauricio Rojas i ”Marxismens metafysik” 2004).

Socialism har en teleologisk utgångspunkt. Den delar med religionen och idealism TRON att alla mänskliga ändamål finns invävda i själva strukturen på tillvaron. Här kan man även se kopplingen mellan marxismen och fascism/stalinism

 5. Allt har en orsak

Grundbulten i all socialism är: allting har en orsak! Det är något marxister upprepar i all oändlighet. Det finns ingen slump, den är en borgerlig illusion. Ingenting händer av sig själv, för då är det inte materialism, utan religösa dunster. Ingenting sker heller utan avsikt. Det finns både en orsak och en mening med allt. Allting passar in i ett helhetsmönster. Från den obetydligaste cykelstöld på torget, till den ekonomiska strukturen i hela Latinamerika. Socialister har ett inre tvång att förklara allt. Söka svar på allt. Allt måste hänga ihop i en gigantisk väv.

Om en tidning innehåller en artikel om anorexi i västvärlden skriker marxisterna om skönhetsidealen som förkväver tonårsflickor. Om nästa sida i samma tidning handlar om fetman som breder ut sig skriker marxisterna att maten inte är tillräckligt nyttig pga. de konstruerade smakideal som råder i samhället.

Den enkla sanningen är att den gemensamma faktorn för marxister är att klaga och kritisera. Det spelar ingen roll vad som hänt i verkligheten, bara de får vara negativa.

Värdelära bottnar i en massa föreställningar om begreppet ”värde” som en filosof skrev på 1800-talet. Säg att man köper en vara, förädlar den, lägger en viss summa (t.ex. 8 000 kronor) på tillverkning, löner, lokalhyra, råvaror, osv. Sedan säljer man den färdiga varan för 10 000 och tjänar 2 000 kronor. Marxism innebär att man uppfattar de där 2 000 som stöld från arbetaren. En liberal uppfattar det som skälig vinst. En religiöst lagd person kanske uppfattar det som ocker mot köparen.

För att enkelt förstå varför värdeläran är fel rekommenderas science fiction författaren Robert A Heinleins bok Stjärnsoldat eller Tommy Hanssons Slaveri i vår tid. Men värdeläran har även kritiserats av mängder av andra filosofer och författare:

Bertrand Russel påpekar att även John Locke trodde också att arbetet var det enda värdeskapande, dvs att en produkts värde berodde på det arbete som nedlagts på den. Vilket i praktiken betyder att en marxist är villig att byta en tavla av Andy Warhol mot en gås-penna som tog lika lång tid att tillverka.

Tanken fanns även hos den medeltida tänkaren Thomas av Aquino, fast då var det judarna som var problemet, Thomas kritik var mot spekulanten, räntetagaren, mellanhanden, som får vinst utan att arbeta. ”Karl Marx var den siste skolastikern”, menar en del (Tawney).

Men det finns även praktiska händelser som ger en underhållande bild av värdeläran: En gång gick en polack in till bilhandlaren och ville köpa en bil.

”Hej, jag är polske ambassadören, jag vill ha en bil”

”Javisst, sade den kommunistiske bilhandlaren, här har vi en stor, fin bil”

”Jaha, vad är det där bredvid?”

”Det är en liten bil, men du är ju en stor, viktig man. Måste ha en stor bil. Kostar mer, för stor bil, stort pris”

”Vad kostar den lilla?”

”-? Mindre, för det är ju en liten bil. Men måste ju ha en dyr stor bil. Räkningen skickar du ju till ambassaden. Du kan ju välja vilken bil du vill”

”Jag tar nog den lilla”

Och bilhandlaren tyckte nog att det var den dummaste polack han nånsin träffat. Men, visst, ville han ha en liten bil för litet pris, så var det ju hans sak.

Så polacken köper sin lilla bil med litet pris och åker iväg – med sin splitt nya porsche av senaste modell!

Liten bil, litet pris.

Kul historia. Och den blir ännu roligare om man vet att det har hänt i verkligheten Alltihop står i den legendariske svenske diplomaten Erik Cornells bok Nordkorea: sändebud till paradiset.

Cornell skriver mer: hela den marxistiska ideologin bygger på att endast arbete skapar värde och att maskineri utgör en redan betald arbetskostnad, som saknar förmåga att skapa nytt värde. Skalar man bort den ideologiska retoriken innebär detta att investeringskostnader inte påverkar varans värde(147).

Avkastningskrav, dvs. få pengar, ränta på produktionsmedlets anskaffning är utsugningen. Påminner om religiösa förbud för ränta i Gamla testamentet och Koranen (144, not till Kapitalet 1, 370ff). Införandet av maskineri innebär att kapitalisten undanröjer källan i till profiten. ”Ty produktionsmedel består av redan betalt arbete som därigenom upphört att utgöra en produktivkraft som alstrar profit”. Det gör att profiten endast kan räddas genom att öka eller intensifiera arbetstiden; det är

”orimliga förutsättningar (att) endast arbetstid skapar värde medan arbetsbesparande maskiner inte kan generera vinst – en slutsats som är uppenbart verklighetsfrämmande” (148);

”värdeteorin och likhetstecknet mellan räntekostnader och utsugning förhindrade ett tydligt erkännande av teknikens… roll som värdeskapande faktor. Och hur tillämpas värdeteorin på kostnaderna för exempelvis miljöförstöring och underhåll? Utan jämförbara beräkningsgrunder för alla ingående kostnader, inte bara arbetskraft utan även råvaruutvinning, energiframställning, transporter, infrastruktur, maskineri, underhåll, miljövård etc, saknades inte bara förutsättningar för ett optimalt utnyttjande av tillgängliga resurser utan avlägsnades spärrar mot resursslöseri” (176).

Så enkelt är det. Som slutsats över att den marxistiska värdeläran är fel kan man ta upp ett enda ord: RISK. Nationalekonomi för noviser av Gunnar Örn tar upp frågan (51): företagande är en risk. Låt oss säga att man gräver en gruva för att hitta kol. Om inget kol hittas får grävarna betalt ändå, men inte aktieägarna. De som har investerat. Och om ingen investerar sker ingen utveckling. Försäkringsbolag riskerar också. Hur skulle nya läkemedel kunna utvecklas utan risker? Observera att socialister aldrig tar upp den här sortens invändningar. De ignorerar dem totalt.

Som avslutning kan man ta exemplet med Fidel Castros jordgubbar på Kuba: han korsade stora jordgubbar, med en sort som gav många per kvadratmeter. Och visst, Fidel fick massor med jordgubbar som var stora och fina. Bara ett litet problem: Smaken. De smakade bara vatten, men det var det ingen som tänkt på…..

Världen är kamp

För socialismen är allt i världen är resultatet av kamp och konflikter, inte samarbete. Kampen rör profiten, vinster och pengar. En slutsats av detta är att alla har alltid onda avsikter och dolda motiv, oftast om pengar. Det som driver världen är konspirationer och hemliga agendor. Resultatet är konfliktskapande.

När dessa konfliktskapande tankar, som enbart grundar sig på hat, illvilja och dåliga motiv har lagt grunden till socialismen, skapar de två dogmer som i sin tur lägger basen för varje slutsats de drar om världen:

 

6. Verkligheten är en social struktur

Det finns en film som heter Matrix. I den utgår man från att alla människor egentligen sover. Att vi alla i verkligheten, alltså i den verkligare verkligheten, ligger i en sorts drömtankar och drömmer att vi finns i den lite mindre fullkomliga verkligheten. Den vi kan se och känna med våra ofullkomliga sinnen. Lyckligtvis kan hjältarna i filmen bryta sig loss från illusionen och se verkligheten som den är. Det är ju därför de är hjältarna, eller hur?

Ungefär så ser socialister sig själva!

Verkligheten, försäkrar oss socialister, är en social konstruktion.

Visst finns den fysiska verkligheten runtom oss. Men det finns en verklig-are verklighet. Det finns en verklighet vi inte kan se, inte kan ta på, inte höra. Vi kan inte mäta och väga den, men den finns där! Den genomsyrar oss, den omger oss. Den finns överallt, den är allt. Den verkliga verkligheten finns i, häng med nu: strukturen.

Strukturen är den sanna verkligheten. Strukturen är samhällets organisering som skapar allt vi tror är verkligt. Samhälls-strukturen får oss att tänka och handla. Samhälls-trukturen som avgör vad vi är och vad vi blir. Ingenting sker utanför den; ingenting sker utan den.

Känns resonemanget igen? Inte så konstigt för temat är uråldrigt. Det började med den grekiske filosofen Platons idéer, via gnostisk religion och sedan har tanken populariserats oändligt många gånger i Hollywoods underhållningsindustri.

Socialismens föreställning om ”strukturen” är exakt samma sak som kallas ”kraften” (”the force”) i filmserien ”Stjärnornas krig”.

Ur denna syn på verkligheten kommer alla socialisters ställningstaganden. Allt de säger, tycker och verkar för kommer ur denna tro på verkligheten som en social konstruktion, där de utvalda, ”de medvetna”, har en speciell insikt, en kunskap som vanliga människor inte har.

 

7. Jämlikhet

Socialister strävar alltid efter jämlikhet. Inte att alla är lika inför lagen eller att alla har rösträtt oberoende av inkomst eller kast. Nej, det som avses är att alla skall vara så exakt likadana hela tiden. God eller sann är det som strävar efter utjämning, nivellering.

Varje gång en socialist möter något som mäter och väger skillnader mellan människor reagerar de med ilska. De är mot betyg i skolan, ackord i arbete, vackra modeller på bilder. Allt legitimerat med att de som inte når upp till högre krav än medelmåttighet kan må dåligt av att känna sig underlägsna.

Socialister menar att Icke Godkända människor i skolan och hela samhället är ett problem och att ”Alla dessa problem är resultatet av en medveten politik som förs för att en del tjänar på den”(Kalle Larsson i Utan heder.).

Klart som tusan att någon tjänar på det – de som hellre anställer flitiga än lata till att börja med. Klart som tusan att man kan föra en medveten politik för att ta bort betygen, men vad kommunister vägrar fatta är att de som fick Icke Godkänt, inte blir mer kunniga för det. Betyget är bara ett papper som beskriver kunskapsnivån. Kunskapsnivå i sig själv blir inte högre hos de som inte klarar kraven. Den enda lösningen är att avskaffa kraven samtidigt som man avskaffar betygen. Och då kan man ju fråga sig varför man skall ha en skola överhuvudtaget?

En gång var problemet självklart: ” den grundläggande motsättningen mellan de som äger och kontrollerar kapital och de som arbetar”. Men snart upptäckte kvinnorna att de i genomsnitt hade lägre lön än männen. Efter dem följde diverse grupper som genom statistik kunde kostatera att de inte hade lika mycket inflytande som andra grupper. Det gällde kön, etnicitet och sexuell läggning.

Alla dessa grupper, och ett oändligt antal nya, beslöt sig för att kämpa för sin ”rätt”. Problemet gällde inte längre ägande. Det gällde att det fanns grupper i samhället som på något sätt var underrepresenterade i fråga om makt eller pengar och därför var förtryckt.

Den socialistiska moralen, som en gång började med tanken att inskränka äganderätten av hänsyn till det allmännas bästa, omformades till att allt som utjämnar skillnader mellan människor är bra, allt som befrämjar skillnader mellan människor är dåligt.

Socialister säger sig vilja skapa en värld med mer resurser åt alla, men det är jämlikhetsivern som driver dem, inte ökning av antalet resurser. De anser att det är bättre att alla har 30 000 i månaden, än att hälften av alla arbetare får 1000 i löneökning medan den andra hälften får 2000 i löneökning. Enligt socialistisk logik har ”klassklyftorna ökat”. Och det är dåligt (Kalle Larsson i Utan heder och partiet KPMLr:s manifest inför valet 2002). Det är bättre att alla är lika fattiga, än att vissa har det bättre än andra, även om den sammanlagda summan på levnadsnivån är högre.

Det är ett axiom inom all vänster, vid vite av fördömelse, att alltid befrämja jämlikhet mellan människor. Alltid och i alla situationer. Framför allt vad gäller pengar och makt. Men även andra skillnader: betyg, kroppsideal, sexuell läggning, etc. Att överhuvudtaget erkänna att människor kan ’förtjäna’ olika tilldelning kvalificerar en människan som förrädare. Det är meritokrati, tilldelning efter prestation, inte efter ’behov’.

I själva verket ser inte vänstern med ovilja enbart på skillnaden mellan bra och dåliga prestationer. Skillnaden mellan prestation och ickeprestation uppfattas som lika förkastlig. Blotta skuggan av allt som ens kan misstänkas för hierarkisk kvotering av folk måste avskaffas.

 8. Lagstifta fram rättigheter och skyldigheter

Socialister, men inte enbart dem, tror att man kan lagstifta fram ”rättigheter” till saker utan att förklara vem som skall skapa resurserna. En motsvarighet finns i USA där alla har ”rätt” till frihet m.m. Man kan även lagstifta fram skyldigheter, tex att alla skall arbeta eller värnplikt. Så vad innebär detta rent konkret? Enligt socialister har alla ”rätt” till god hälsa.

  • I god hälsa ingår god munhygien.
  • För att få god munhygien krävs tandborstar.
  • Dvs alla har ”rätt” till tandborstar.

Slutsatsen är att någon måste ju tillverka tandborstarna. Vem skall det bli? Vem skall tvingas att arbeta åtta timmar per dag utan lön för att tillfredsställa allas ”rätt” till god munhygien? Där är en fråga ingen socialist svarar på.

 9. Tron att man kan lagstifta bort verkligheten = juridisk låtsasvärld

Inom socialismen finns tron att man kan lagstifta bort verkligheten. Eftersom alla har ”rätt” till allt är det enda man behöver göra att skriva ett papper om allas rätt. Resultatet är att socialister lever i en juridisk låtsasvärld där de ägnar sig åt oändligt pappersskrivande. Problemet är att hur mycket de än skriver papper om allas ”rätt” så ökar det inte antalet resurser.

 10. Förklara allt

Ett resultat av tanken på världen som social struktur är att socialister förklarar allt genom att tänka fram sanningen, att skapa den i sitt eget medvetande, att rationalisera fram sanningen. Ofta leder detta till paranoida konspirationsteorier.

Istället för att mäta eller väga, tänker man fram samband och sammanhang. Någon sorts ”yttre” verklighet är ointressant för socialister, och det spelar ingen roll vilken variant av socialismen vi talar om.

I mitten av åttiotalet dök det upp en nytt gäng på den svenska politiska arenan. De kallades Nyliberaler och samlade i en grupp kallad Frihetsfronten. De blev snart kända för schyssta partys och billig sprit. Hursomhelst såg en enad vänster detta gäng som fascister, eftersom de var en högergrupp. Är de Höger, så är de fascister, och i likhet med alla fascister så hatar de människor med fel hudfärg.

Tyvärr visade det sig att de här Frihetsfrontarna var för fri invandring. De talade om individers rätt att åka och bosätta sig och arbeta var de ville. Det i gick ju inte ihop med deras status som rasistiska fascister.

Så vad göra? Tja, antingen fick man erkänna att man hade fel och att de fanns högergrupper som inte gick omkring och hatade människor med fel hudfärg, eller också tänkte man fram en lösning som fick allt att gå ihop. De valde den senare vägen. Saken uppklarades genom att Frihetsfrontens syfte var att släppa in massor med invandrare som kunde konkurrera med svenska arbetare för att sänka lönerna och försämra arbetsvillkoren. Precis samma resonemang som Sverigedemokraterna! (Och för den delen även kommunister i partier som KPML(r) numera)

Så enkelt var det att lösa en anomali som inte passade in i mönstret. Det var ingen socialist som brydde sig det minsta om Nyliberalernas försäkringar om människors rätt att flytta och arbeta var de ville. För en socialist är sådana förklaringar irrelevanta. Om modellen passar in i mönstret, alltså socialistens egna förväntningar, så är det sanningen. De kan inte skilja mellan sina egna förutfattade meningar med vad som faktiskt är sant. Det är inte konstigt att deras förutsägelser blir fel hela tiden.

De tror att man kan lösa problem genom att tänka ut sanningen. Bilen startar inte. Tänk fram orsaken. Om man har fyra tårtbitar och fem gäster: tänk ut lösningen, osv. Om en båt läcker in två liter i minuten och man bara kan ösa ut en liter i minuten tror de att man kan tänka fram lösningen. Som man kan förstå leder denna punkt vidare till punkterna om bildningsdyrkan (14), interna konflikter (21) och även att resurser inte kan ta slut (15)

 11. Sanningen är relativ



Alla sanningar är relativa. Alla är underkastade den sociala strukturen. Därför är det meningslöst att söka yttre objektiv ”sanning”. Sanningen är bara en social konstruktion. Ett påhitt av de som har makten och upprätthåller strukturen. Samtidigt som makthavarna själva är en produkt av strukturen.

I mitten av nittiotalet uppstod en debatt i Sverige om hedersmord på unga invandrarflickor pga främmande kulturtraditioner. Vänster såg faran för en hierarkisk uppdelning i ”bättre” och ”sämre” kulturer och förklarade att det överhuvudtaget inte fanns något sådant som ”kulturer”. Därav kunde det heller inte finnas goda eller dåliga kulturtraditioner. Tanken sågs som vita, västerländska mäns försöka att sätta sig på invandrarna. De kvinnor som under feminismens täckmantel ställde upp på tanken blev utpekade som rasismens medlöpare (Debatten om hedersmord – feminism eller rasism. En av de utpekade kvinnorna var författarinnan Johanna Hildebrandt.)

Den som gjort mest för att promota denna sorts idéer är den franske filosofen Michel Focault. I hans förvridna värld når socialismen sin slutpunkt: allt är sociala strukturer; även sjukdom och friskt, rätt eller fel, sant eller falskt – i fysisk mening! Mycket riktigt är dagens socialister influerade av Focaults tänkande; en av de som öppet erkänner sin påverkan av Focault är Henrik Arnstad.

Riktigt roligt blir det förstås när dessa idéer krockar med andra, lika giltiga idéer om ”rätt” till sjukvård krockar med lika giltiga idéer om att sjuka minsann inte skall ses ner på; inkonsekvenser, punkt 19.

 12. Alla problem har en lösning: inget privat ägande


Tag bort privat ägande så försvinner ”klasskampen”.

Den enda orsaken till alla problem. Eftersom alla tankar och idéer bara är resultat av klasskampen, dvs den sociala strukturen, så löser sig alla andra problem när man ändrar på denna struktur: allt från skogsskövling i Amazonas till dåliga betyg i den svenska skolan.

Ingen lära har testats oftare, under fler omständigheter och på fler platser på jordklotet än denna teori och den har alltid misslyckats, överallt.

 13. Anti-förtjänstmoral.

Socialistisk jämlikhets iver gör att de intar en anti-förtjänst moral, ett hat mot tanken att förtjäna något. Istället ersätts det med en behovs-moral och allas ”plikt” att dela med sig av det arbetat ihop.

Detta är en likhet med den kristna läran, där det inte ses som gott att skapa utan att dela med sig. Inom socialismen skapar man inte resurser, man tar från andra och delar ut dem. Inom kristendomen kan man inte bli helgon genom att uppfinna vaccin eller lägga fram en planlösning för en stads kloakstrukturer. Man blir det genom att dela med sig och försaka sig själv. Att en enda stads uppdelning mellan vattenbrunnar och kloakutsläpp räddar livet på fler koleraoffer än samtliga helgon i kyrkans historia är inte intressant.

En av resultaten hos socialismen är att ingen av dem är företagsledare eller produktutvecklare, statistiskt sett är genomsnittsmedlemmen en medelålders tant i offentlig sektor. Andra framträdande grupper är kulturarbetare, eller akademiker i samhällsvetenskap – aldrig naturvetenskap. Det finns inga arkitekter, kirurger eller nydanare inom socialismen. Bara de som lever på den produktiva sektorn. Som VPK-ledaren Lars Werner sade ”Vi har blivit ett parti av teckningslärare”.

När författaren till detta läste till underskötare var det i en klass av trettio andra män; jag och en person till, Thomas, hävdade att någon måste faktiskt skapa de resurser som vården lever av. En kompakt tystnad rådde i rummet, till en av eleverna vid namn Carlos konstaterade att ”Ni två har nog valt fel jobb!”

 14. Bildningsdyrkan


På universitetsbiblioteket i Göteborg finns 20-30 böcker om konservatism, 20-30 om liberalism och närmare 2000 om socialism (Liedman Från Platon till Gorbatjov). Och ändå har vi sett att de aldrig har några svar på någonting. Något är alltså fel.

Många som går in i dessa rörelser är ofta nollor, misslyckade losertyper som inte var duktiga på sport i skolan, inte kunde bli populära genom att spela något instrument eller såg tillräckligt bra ut för att vara omtyckta bland tjejerna/killarna. Istället flyr de in i en bokbildningsvärld om de har läggningen att de gillar att läsa. Och inom varje riktning i socialismen finns tillräckligt med böcker för att hålla dem sysselsatta i årtionden. Typexemplet på detta är Alexander Bengtsson i den socialistiska rörelsen Expo. Bengtsson har senare blivit avslöjad som våldtäktsman och grov sexist.

Men inte bara ideologiska böcker är i deras smak; även övrig kultur frodas i deras dyrkan av det skrivna ordet. Praktiskt taget alla socialister kan känna igen Stravinskijs Våroffer eller nämna minst en av Bertold Brechts teaterpjäser.

 15. Vägran att erkänna ändliga resurser

Margaret Thatcher sade ”Problemet med socialism är att någon annans pengar kan ta slut”.

När jag växte upp på åttiotalet var Margaret Thatcher sinnebilden av den inkarnerade ondskan. Fascist var ett fult ord. Trotskist var än värre. Men ville man förolämpa någon till ytterlighetens gräns då kunde man jämföra dem med Thatcher.

Vad hade alltså fru Thatcher gjort? Jo, lagt ner olönsamma kolgruvor. Vad ingen pratade om som kom från vänstern var att det kostade mer pengar att gräva upp kolet än vad man kunde få när man sålde den. Hur länge kan ett sådant system fortgå? Det svarar ingen socialist på. Hur vill socialister lösa saken istället? De kan de inte heller svara på.

När ekonomen Hjalmar Schacht förklarade ekonomiska lagar för Hitler tappade hans närmaste man Göring till slut tålamodet och förklarade att ”Om fuhrern vill det är två gånger två fem” (Pers Brandon Den mörka dalen, s566)). Kamrat Stalin var inte heller begränsad av naturens och ekonomins lagar (Paul Johnsson Moderna tider, 334). Inte heller Mao Zedong, som apropå bristen på odlingsbark mark kom med den det klämkäcka visdomsordet att ”Människan har en mun, men två händer!”

Men det gäller inte bara nazism och kommunism utan all socialism. På Sveriges största forum för vänstern socialism.nu förklarar signaturen Thollingby att socialister inte skall läsa nationalekonomi då det gör att de blir höger! (2013-03-06). Studerar man en rörelse som det socialistiska syndikalistfacket SAC och hur de behandlar sina anställda ser man att de är värre än någon brukspatron på 1800-talet, men det var lika illa förr.

En som skriver om anarkismens och syndikalismens ekonomi under Spanska inbördeskriget är Bryan Caplan. När anarkisterna som ledde militärkolonner behövde pengar att betala sina soldater med, blev de helt handfallna. De märkte att kommunisterna och de andra betalade sina soldater, och fattade rätt snabbt vad som skulle hände om de själva inte gjorde det. Så de åkte in till närmaste stad, Valenia, sparkade in rutorna på guldsmedsbutikerna, krafsade åt sig guldringar, örhängen och allt annat de fick tag på, rev ner det i säckar, och sen åkte tillbaka till fronten och delade ut grabbnävar till var och en.

En man som knappast var socialist, men som förstod tanken bakom anarkistisk ekonomi, var kung Gustaf III. När riksdagen skrev till honom och förklarade att pengarna var slut och de inte hade råd att kriga längre, skrev han tillbaka och frågade ”Har sedelpressarna gått sönder?”.

Resultatet har vi sett i alla real-socialistiska länder, men även inom socialistiska rörelser i Sverige. Ingen representerar arbetarens intressen. Vem skulle de strejka mot, sig själva? som Stalin sade. Om en fabrik ägs gemensamt och går med vinst, hur avgör man vad som skall göras med vinsten? Vem bestämmer? Om en tredjedel av arbetarna vill ha högre lön, en tredjedel vill ha nytt fikarum och en tredjedel vill göra nya investeringar för att inte tappa konkurrenskraft, hur löser man det?

I början av 2004 skrev ordföranden för kommunistpartiet KPML(r) en insändare i Aftonbladet där han konstaterade att kommunstyrelsen faktiskt fick fixa fram resurser till vård, skola och omsorg. En utsaga som vilken vänstermänniska som helst skulle ställa upp på. Det var dags för nedskärningar, enligt kommunstyrelsen, men se det gick inte alls. Vadå ”fanns inga pengar”, frågade KPML(r):s ordförande. Kommunen fick väl helt enkelt spräcka budgeten. Jag skrev ett brev till partiet och frågade hur många budgetar man får spräcka på raken, men hittills har jag inte fått svar.

Pressar man en socialist på ett svar säger de till slut att de inte tänker välja, för

man får inte ställa svaga grupper mot varandra’.

Antagligen är detta orsaken till att socialism är långt populärare bland unga människor än bland vuxna. Var det inte någon som sade att den som inte är socialist vid tjugo har inget hjärta, och den som fortfarande är det vid fyrtio har ingen hjärna? En del går genom en socialistisk period i sina liv, på samma sätt som andra ungdomar går igenom en Tolkien-period. I länder med andra kulturtraditioner, t.ex. USA, går många ungdomar igenom en nyliberal Ayn Ran-period. När man växer upp skakar man bara på huvudet åt alltihop.

Orsaken till att socialismen inte fungerar är inte yttre omständigheter, utan att ”Man kan inte trolla fram resurser” som min gamle lärare i ekonomisk historia, Jan Jörnmark, påpekade. Det skulle vara intressant att se en socialist avgöra rent objektivt när graden av folkligt välstånd är tillräckligt högt. Är TV ett krav? I så fall med eller utan fjärrkontroll? Eller mobiltelefoner. Vem vill idag ha en mobiltelefon utan kamera och internet? Är de ett välståndskrav, eller ytlig lyx? Konstigt nog arbetar dagens marxister i allmänhet för en högre levnadsstandard och högre löner, samtidigt som de kämpar för en stillastående materiell nivå som man håller fast vid.

Socialister ägnar oändligt tid åt ekonomiska frågor och når aldrig några svar. De döljer sin oförmåga genom en oändlig liturgi, ordflöden och diskussioner. Det enda resultatet är att nazister och övrig höger ser ner på dem som krassa penninghungriga materialister (Michael Parenti i Utan heder) Vad socialister inte gillar att bli påminda om är att det är exakt så de själva ser på liberaler.

 16. Subjektiva sanningar.

För socialister är jämlikhet det högsta goda. Till den milda grad att de manipulerar sanningen så att allt blir så ”jämlikt” som möjligt. Det heter ju att alla gill1ar kampen hos en ”underdog” och alla älskar en rebell. I den socialistiska tolkningen av verkligheten innebär det att alla fakta måste ändras så att de stödjer tanken på att alla människor är exakt likadana.

Åter ser vi David och Goliat syndromet. Socialister menar på fullt allvar att om hr David krockar med hr Goliat så är det meningslöst att låta båda två blåsa i ballong, eller förhöra vittnen, eller se på bilder, kontrollera bromsspår på marken, utröna de tvås tidigare historia. Det enda som är intressant är de tvås socioekonomiska position i samhället, och sedan slå fast vem som har rätt efter det. Om David är fattig och maktlös har han rätt. Om Goliat äger ett företag med ett par anställda har han fel. Det faktum att Goliat hamnar i rullstol för resten av livet på grund av att David faktiskt körde rattfull struntar helt enkelt socialister i.

”Journalisten” Lisa Bjurwald skriver om en antirasistisk vänster grupp i Tyskland, som kunde gällt vilket land som helst: ord som ”svenskfientlighet”

”ignorerar det skeva maktförhållandet mellan minoriteter och det traditionella samhället. Dessa förhållanden är inte symmetriska utan hierarkiskt uppbyggda.. och det är därför missvisande att jämföra grupper baserat enbart på antal personer eller incidenter. Man måste även ta hänsyn till faktorer som utanförskap och strukturell rasism på arbets- och bostadsmarknaden. Det går inte heller att övervinna någon av dessa motsättningar med en ’vi och dem’-baserad logik” (Europas skam, s 199).

Så varför bry sig om ”bevis”? De är lika lite relevanta som omröstningsresultat. Det är ju inte antalet röstande som spelar roll, utan deras roll i maktförhållandet.

 

17. Dölja sanningar och legitimera beteende

Då sanningar är subjektiva och den egna organisationen alltid har rätt ägnas en stor del tid och ansträngning åt att dölja alla sanningar. Ett sådant exempel är den dömde mördaren Joe Hill. Hill var en protestsångare som är en del av vänsterns mytologi. Han begick ett rånmord, åkte fast och avrättades. Men istället för att ta avstånd från en dömd mördare fortsätter vänstern försvara honom och anklaga resten av världen för att ha begått justitiemord. Naturligtvis fanns det mängder av bevis mot Hill och sannolikt var han skyldig, men det stoppar inte vänstern. Det finns hur många exempel som helst av den här sorten och det skulle bli tradigt att ta upp alla, men man kan ta upp en till: Kravallerna i Göteborg 2001. Samtlig vänster försvarar ett gäng ligister som bråkade. Deras skuld är uppenbar på varje videoinspelning. Ändå finns vissa, bla Erik Wijk, som ägnar mängder av timmar för att hitta tveksamheter i vittnesmål, struntdetaljer som någon skrivit fel, och så vidare. Wijks metod är exakt likadan som de nynazistiska förintelseförnekare vilka bortförklarar massmord i Auschwitz med att det ena eller andra vittnet berättar att deras tåg kom in på stationen en fredag eller lördag.

18. Aldrig ändra sig

Med rubriken menas inte ”Aldrig ändra åsikt” – det gör socialister hela tiden. Det som avses är ”Aldrig medge att man tagit fel”. Oavsett hur verkligheten förändras, är deras inställning från början alltid den rätta. Om verkligheten inte formar sig efter teorin, ändra verkligheten genom att hitta på en hjälphypotes. Hitta helt enkelt på vad som helst, en bortförklaring, som gjorde att socialisterna hade rätt i alla fall.

Ett exempel på att hitta en hjälphypotes är hur Sverige förändrats till det sämre pga invandringen de senaste decennierna, framför allt med avseende på kriminalitet och social otrygghet. Först kommer socialister med de vanliga undanflykterna, tex ”Sverige har alltid varit ett invandrarland” (trots att nationalister förklarar att de talar om proportioner- som skillnaden mellan ett pepparkorn och att tappa pepparkaret i grytan).

Idag (2020) kan vi se hur de flesta problem i samhället beror på invandring, men detta förnekas fortfarande av vänstermänniskor. Våldtäkter har ökat i samhället, förklarar nationalisterna,och minst 70% begås av invandrare. Nejdå, förklarar en samstämmig vänster, det är inte en verklig ökning utan ökad anmälningsbenägenhet. Av en ren slump är dagens svenskor sex gånger mer anmälningsbenägna än för trettio år sedan. Riktigt hur eller varför denna ökade anmälningsbenägenhet uppstått har ingen kunnat förklara, men det är en tillfredsställande orsak för vänstern att inte behöva ändra sin inställning i invandringsfrågan. De hittar helt enkelt på ett argument rätt ur tomma luften och tillämpar det på varje situation deras tankar inte stämmer.

19. Inkonsekvenser

Socialismens världsbild, där sant eller falskt beror på vem som yttrar sig, skapar mängder med inkonsekvenser för dem. En rolig inkonsekvens är att socialister gärna hänvisar till FN:s stadgar där alla har ”rätt” till allt. Arbete, bostad, semester, vad du vill. Vad de inte gillar att bli påminda om är att samma stadga ger människor ”rätt” till privat egendom – som ju socialister vill avskaffa.

Det finns ganska många av dessa inkonsekvenser. En sådan är socialisters positiva syn på arbete. Människan är vad man är genom att man arbetar. Det är inget unikt för marxismen. Det finns i många läror. Inkonsekvensen är att socialister samtidigt talar om ”plikten” att försörja de som inte vill arbeta. De ser inte ner på de som medvetet lever på andras arbete, utan uppskattar samhälls-parasiter: kriminella, narkomaner, socialfall. (samtidigt kritiserar de gärna monarkin, som till skillnad från socialfall inte har ”rätt” att få bidrag (en tanke som förstås är kopplad till jämlikhetsivern och David och Goliat moralen))

En mer allvarlig inkonsekvens är att vissa folk har rätt till sitt land – Kurder, Västsaharier, Tibetaner. Men inte svenskar! Riktigt varför inte svenskar har denna rätt kan ingen socialist svara på. En annan inkonsekvens är när en feminist förklarar att män och kvinnor är exakt samma sak. De hade bara olika färg på snuttefilten när de växte upp. Samtidigt hävdar feminister att kvinnor har speciella egenskaper som gör dem till kvinnor och att om fler kvinnor bestämde skulle världen se bättre ut.

20. Oändliga utläggningar


De tre punkterna som vi senast sett (16-19) ger tillsammans en konsekvens: oändliga utläggningar. När politiska motståndare till socialismen uttalar sig kommer de ibland med förslag till åtgärder inför samhällsproblem. Dessa underkänns rutinmässig av socialister. Så vad har de att ge för förslag själva? Svaret är enkelt, ingenting. Det finns inte ett enda svar, på en enda fråga från någon socialist om någonting någongång.

Ändå finns socialism kvar. Varför? Hur kan en lära fortsätta existera om dess utövare aldrig kan svara på några frågor?

Svaret är enkelt: de ersätter kommunikation med retoriska tekniker. De ersätter brist på svar med oändliga svador av bortförklaringar och undanflykter (jämför punkt 14, om socialismens bokskrivande). Den i särklass vanligaste, den mest frekventa och den socialister oftast tar till när de får frågor om vad de vill göra åt ett problem, lyder som följer: ”Det är mycket mer komplicerat än så”!

En sammanfattning som torde täcka 99% av all socialistisk retorik består av sex punkter:

  1. Det behövs mer forskning/studier
  2. Det är för tidigt att svara på
  3. Det måste sättas i sitt sammanhang
  4. Det är taget ur sitt kontext
  5. Det finns inga enkla lösningar
  6. Det är mycket mer komplicerat än så

Testa gärna att fråga en socialist eller läs i deras tidningar om vad de vill göra för att förändra Sverige. En av de sex punkterna ovan kommer att bli deras svar.

För socialister är dessa ordsvador och diskussioner en ritual. Ett sätt att ersätta svar och lösningar med oändliga diskussioner och uppmaning till mer studier. Dessa improduktiva studier ger en låtsaslösning till problemen. En motsvarighet är i de falska kampsporter som menar att de är effektiva om man bara tränar tillräckligt, slipar tekniken tills man behärskar den totalt. Sanningen är förstås att en ineffektiv teknik är en ineffektiv teknik, och ingen slipning i världen kan få den att bli effektiv.

Samma gäller socialismen. Inga studier i världen kan få resurser att räcka tills alla blir nöjda. Inget läsande av dokument kan få resurser att skapa sig själva.

Det är alltså fel på socialismen. Inte för lite studier.

Socialismens oändliga diskussioner är en avspegling av att läran tror att sanningen är en social konstruktion. Sanningen är inte påverkad av omgivningen. Den är bestämd av omgivningen. Som jämställdhetsministern uttryckte saken: ”Om könsroller är medfödda kan vi politiker inte göra något åt dem. Alltså är de inte medfödda”.

Socialister anklagar gärna ’det borgerliga samhället’ med att där finns bara åsikter. Själva har de den fullkomliga sanningen, säger de. I sådana fall är det ju konstigt att de hela tiden kommer fram till olika resultat. Om en person vill ta en långsam men säker väg och en annan vill ta en snabb men osäker, vilken väg är bäst? Hur avgör man det ’objektivt’?

En annan effekt av de oändliga diskussionerna är att de döljer socialismens brist på svar. När en socialist säger ’Det finns inga enkla lösningar’, säger han/hon egentligen ’Vi har inga lösningar alls’.

Några bland socialisterna har givit upp. Den kände vänsterdebattören Göran Greider säger rakt ut att han inte har några svar på någonting. Vad finns kvar att göra? Greider svarar att ”vänsterns uppgift är systemkritik”. Alltså att leta fel i det nuvarande samhället. Han tycker också att tanken på ett annat samhälle måste hållas levande, även om han inte kan berätta hur det samhället skall se ut, eller motivera varför.

Så det man gör i socialistiska grupper är att i all oändlighet bolla kommentarer fram och tillbaka om hur ruttet det omgivande samhället är. Varför inte hoppa upp på en båt, sticka iväg någonstans och bygga sitt eget favoritsamhälle? Det gjorde alla dessa självutnämnda världsförbättrare på 1800-talet: Kommunister, nazister, anarkister. Då behövs ingen revolution. Fast då behövs å andra sidan ingen systemkritik heller.

21. Känslomässiga svar på rationella argument


Bland all vänster gäller att bemöta rationella och empiriska argument med emotionella: kritiker har dålig attityd eller brist på respekt. Om man inom vänstern ens svarar på argument följer de vissa regler:

A, angripa kritiker genom att kalla dem okunniga, vita, hetero etc.

B, angripa verket kritikern gjort, tex genom att säga att det är en förenkling på gränsen till förvanskning, den saknar en helhetsbild, eller ett djup.

C, avsluta med proklamera sig själv, eller kritikens måltavla som offer för smutskastning eller en provokation.

22. Konfliktskapande


När tyskarna närmade sig Moskva under andra världskriget skickade högste polischefen Beria upp ett spaningsplan för att ta reda på hur långt borta tyskarna var. Piloten åkte upp, kom tillbaka och sade ”De är tolv mil ditåt”. Beria gav omedelbart gav order att piloten skulle arresteras som ”panikspridare”.

Alla socialister förstår situationen. Alla socialister nickar instämmande över Berias reaktion. I deras medvetanden är Berias svar som om ett plus ett blir tre. Man har fått en högre sanning genom att ta fakta, sätta det i sitt sammanhang och dra en slutsats som är mer än de enskilda delarna.

Jag påpekade för en medlem i KPML(r) som jag jobbade med en gång att detta var det mest svårsmälta med socialismen. Han var oförstående inför mina invändningar och konstaterade att ’Det är ju något bra!’. Det är ju jättepositivt att man kan ’dra vidare slutsatser’, att ’det kan ge något åt en själv’ när man tänker fram sin egen sanning. Vad han säger om han själv blev anklagad för något grovt brott och det enda bevis som behövdes för hans skuld var att någon tänkt ut att det var nog han som var skyldig kom vi aldrig in på. I Sovjetsystemet var mycket riktigt standardrepliken från polisen, ”Hur kan ni påstå att ni är oskyldig? Ni är ju arresterad”.

Föreställ er vad som händer om man tillämpar denna syn på sanning inom juridiken. Ajöss med fingeravtryck och ballistik. Vad skall man med sånt till? Det enda som är viktigt är att åklagaren tänker ut ett mönster där den anklagade passar in som en pusselbit.

23. Interna motsättningar


Som Svenska dagbladets Jesper Högström sade till den kände vänsterdebattören Göran Greider: ”Allt jag kan säga är att inget jag sett på sociala medier eller i någon vanlig papperstidning har fått mig att tro att vänstersympatisörer skulle vara mer toleranta, självironiska och benägna att ha fördragsamhet med sina meningsmotståndare än någon annan.”

24. Totalitärt

Socialister är mot yttrandefrihet, mot åsiktsfrihet, mot religionsfrihet. Varför skulle man bry sig om sådant då det ändå bara är påhittat av makthavare? De är bara produkter av ett socioekonomiskt system, inte ”verkliga” verkligheten.

Det går inte att se någon skillnad mellan nazistisk och kommunistisk terror, utom möjligen att lägervakterna har olika färg på armbindlarna. Orsakerna är enkla: de anser att Revolutionens behov avgjorde vad som var rätt och fel (Nationell revolution eller proletär revolution). Alla medel är tillåtna som leder till målet. Våldet som metod för samhällsförändring är acceptabla, enligt nazism såväl som kommunism. Båda dessa läror utgår från att sant eller falskt, rätt eller fel, gott eller ont är beroende på vem det är som agerar. Vi talar här inte om ändamål kontra medel, eller att handlingar i sig är neutrala och att deras syfte eller konsekvens avgör den moraliska halten. Vad saken gäller är om läran är eller inte är värdeneutral i förhållande till de grupper som agerar (klass respektive ras). De utgår från början att den ena sidan har rätt och den andra sidan har fel. Gott och ont ses i relation till konsekvenserna för de grupper läran stödjer. Sedan gör de sin bedömning i ljuset av denna förhandsinställning.

Att kasta en handgranat är en neutral handling. Att kasta en handgranat för att rädda en större grupp oskyldiga från en angripare är en positiv handling. Men, säger socialister, bara om gruppen är rätt. Att rädda en aldrig så oskyldig grupp ’borgerliga’ människor eller samhälle, från en ’socialistisk’ angripare är alltså fel. Oavsett vem som är skyldig eller om de angripna är försvarslösa. Byt ut ”klass” mot ”ras”, så har du nazism. Det ofattbara är att denna moralsyn faktiskt lever kvar idag. Även dagens kommunister, nazister, anarkister och andra, bedömer moraliska gärningar i förhållande till socio-ekonomiska maktstrukturer; klass, ras, kön.

25. Likgiltighet för det som inte stämmer in i läran


26. Förneka människans natur


Lejonet på savannen som väljer mellan en tjock antilop eller en smal. Sedan väljer hon mellan en snabb tjock antilop och en långsam tjock antilop. Det är alltså klockrent: Största möjliga vinst för minsta möjliga ansträngning. Detta kallas ”kapitalism” eller ”marknadsekonomi”, när det i själva verket är en naturlag. Det är så universum roterar. Socialismen misslyckande de senaste hundrafemtio åren är inte olycksfall i arbetet. Saken är enkel: det fungerar inte.

Det är lätt att se hur socialister försöker smöra de arbetslösa och andra som har det svårt. Det finns ju något lockande för alla som anser att de har ”rätt” till jobb. Men hur skulle det se ut i verkligheten?

Utanför en butik finns en skylt; på skylten står:

Butiken är öppen men det finns inget att köpa för vi säljer inget.

Vi köper inget heller. Eller byter.

Denna butik finns inte till för att köpa, sälja, byta eller tillverka. Den finns till för att ge personalen jobb.

27. Vad bryr sig oceanen om den drunknandes ”rätt” till liv?

28. Vem tillverkar resurser?


29. Verkligheten är naturvetenskaplig, inte sociala strukturer.

När ekonomen Hjalmar Schacht förklarade ekonomiska lagar för Hitler tappade hans närmaste man Göring till slut tålamodet och förklarade att ”Om fuhrern vill det är två gånger två fem” (Piers Brandon Den mörka dalen, s566)). Kamrat Stalin var inte heller begränsad av naturens och ekonomins lagar (Paul Johnsson Moderna tider, 334). Inte heller Mao Zedong, som apropå bristen på odlingsbark mark kom med den det klämkäcka visdomsordet att ”Människan har en mun, men två händer!”

Verklighet är natur, materia, den är fysisk och biologisk och förstås genom naturvetenskap, inte konstruerade sociala strukturer. Och resurser är ändliga. Knut den store försökte stoppa tidvattnet genom att säga till det att dra sig tillbaka, men det fungerade inte.

Lika lite kan herrarna ovan ändra på verkligheten. Socialister tror faktiskt att man kan uppfatta verkligheten annorlunda och därigenom förändra den, eller som det heter på deras språk ändra sitt ”förhållningssätt till tillvaron”. En av de moderna tänkare som gjort mest skada i denna fråga är Michel Focault, som influerat stora delar av vänstern med just den sortens tankar.

30. En lära som förklarar allt förklarar ingenting

Tag upp en socialistisk tidskrift. I den står att riksbanken höjt räntan, och det är dåligt för det är ett resultat av klasskampen. Tag förra veckans nummer. Där står det att riksbanken sänkt räntan, och det är dåligt för det är ett resultat av klasskampen. Tag upp numret två veckor tillbaka, och tänka sig, det står att räntan ligger still, vilket är dåligt och ett resultat av klasskampen.

Socialism är ovetenskaplig ty den kan inte falsifieras

31. Aldrig svara på frågor


När det gäller de som vill förändra världen är det lättare att hitta exempel på vad de inte vill ha än vad de vill ha. Redan Bismarck sade för 150 år sedan att dessa människor var mot staten, mot kejsaren, mot kyrkan, mot armén, mot bankerna, mot företagarna, men fanns det då ingen bland dem som kunde säga vad de ville ha istället? Nej, tydligen inte.

Samma gäller taktiken att aldrig svara på frågor. Eftersom de inte kan berätta vad de vill ha istället, svarar de ingenting. De är hart när omöjligt att få tag på någon som representerar en socialistisk organisation; och får man tag på någon finns det alltid en instans som kan upphäva vad som sagts tidigare.

Organisationer som EXPO, SAC eller liknande går aldrig upp i debatter med motståndarsidan. Varför skulle de? De anser de representerar sanningen, så vad finns det att prata om? Socialism är en lära som motsvara uppenbarad religion. Lika lite som Jehovas vittnen bryr de sig om att bemöta argument, då de står för en redan färdig lösning.

Det innebär inte att de inte replikerar på kritik. Det är aldrig bra att verkar svarslös. Så de bemöter invändningar med retoriska tekniker som motanklagelser, tillskriva avsikter och proklamera sig själva som offer för elaka påhopp.

En sakkunnig i ämnet är låtsas-historikern och författaren Henrik Arnstad, som ofta kritiserar nationalistiska och icke-socialistiska idéer. I fråga om invandringen skriver Arnstad i sin bok Älskade fascism:

Att ’ta debatten’ om invandring innebar per definition att erkänna invandrare som ett problem, inte som samhälleliga tillgångar eller positiva resurser”(363).

Man måste alltså, enligt socialister och andra som uppskattar multikulturalism, utgå från ett färdigt perspektiv: invandrare är en tillgång! Invandring är positivt! Invandring är kulturberikande! Svarar man på kritik, eller ens medger att det finns motstridiga åsikter har man enligt socialister redan ”förlorat” diskussionen. Det handlar för socialister inte att lära sig mer och bli klokare. Inte heller att genom meningsutbyte få en högre förståelse för hur saker fungerar. Istället handlar det om att promota en redan färdig agenda.

När sedan kritik och problem uppstår inom socialiströrelserna, fungerar inte taktiken. Istället finns bara en lösning på alla problem: splittring. Ur detta kommer de oändliga rader av bokstavssekter som bråkar mer med varandra än med samhället runtomkring dem.

32. Aldrig koppla rätta samband, istället staplas fakta på hög


Alltihop började med en man som hette Charles Hoy Fort. Han ägnade sitt liv åt att sitta på bibliotek och samla oändliga rader av konstiga fakta, anomalier. Enligt honom var mängden av vittnen om ”rött regn” och ”grodregn” osv, bevis på övernaturlighet. På samma sätt fungerar socialisternas tankevärld. Samband kopplas enligt en färdig mall där fakta staplas på varandra enligt konstruerade sammanhang. Tänkandet liknar det som florerar bland konspirations-teorier, och mycket riktigt tror socialister ofta på andra läror med liknande förklaringsbehov.

Motsvarande beteende finns hos de som inte tror på den vanliga synen på Elfte september eller Palmemordet. En man kallad Ole Dammegård anser sig veta allt om Palmemordet. Hans bevis är att han studerat frågan i 25 år. Han vet ALLT om det ena eller andra namnet på vem som satt i vilken polisbil vid tillfället, samt vem som bodde på vilken adress. Av detta skapar han en egen teori i sin egen hjärna som är så vansinnig att man måste höra den för att tro på den (men utanför ramen att gå in på hör.

För att förenkla kan man säga att om min nye granne heter Aaron King och Elvis Presley hette Elvis Aaron Presley och kallades ”The King” är alltså min granne Elvis. För en socialist bevisar detta enbart att man är smart och att man kan koppla ihop fakta för att få en sanning som är större än vad de ingående fakta är.

33. Allt kan inte förklaras: slump, tillfällighet, misstag, missförstånd

Förr var förklaringar och orsaker religiösa, andliga. Idag är de kvasivetenskapligt sociala-ekonomiska. Men inte allt kan förklaras: och absolut inte med socialvetenskapliga argument. Vad är en slump, en tillfällighet eller ett misstag? Hur förklaras slumpvisa mutationer, medfödd biologisk-genetisk betingning? Hur förklarar de modern vetenskap som kvantmekanik och cybernetik?

34. Vi vet att ”en-lösning-på-alla-problem” är fel, den har testats

Faktiskt har ingen lära testats oftare och under fler olika betingelser och alltid gått fel. Den finns flera enkla faktum som gör det här pratet fånigt. Och som visar att Karl Marx bara var en i raden av utopiska tänkare vars föreställningar om världen är önsketänkande: motsättningar fortsatte att finnas i socialismen. Det skulle de då inte göra, enligt marxismens schema. Socialism var ju ett ”högre stadium” där alla motsättningar tynat bort.

Ett annat enkelt faktum som bevisar att marxismen är fel är att det ingalunda saknas motsättningar bland de naturfolk vars enkla, naturliga liv socialister dyrkar. Vem som helst som studerat inuiter eller indianer kan se att det finns precis lika många konflikter och motsättningar som i vilket modernt storstadssamhälle som helst. Allt är en orealistisk naturromantik om den ”ädle vilden”. Åter kan inte socialister skilja mellan sina egna önskningar och verkligheten.

Vissa kritiker hävdar att socialisternas idealsamhälle ”skulle bli utsatt för alltför mycket solidaritet och föra en passiv flockexistens, där människan, efter att ha utsläckt sina konkurrens- och stridsinstinkter, skulle komma att degenerera”. socialister, går inte med på detta: ”långt ifrån att undertrycka den mänskliga tävlingsinstinkten, skulle socialismen tillfredsställa den genom att vända den mot ett högre mål. I ett samhälle som var befriat från klassantagonism kunde det inte finnas någon profitkonkurrens eller politisk maktkamp. Och människans energi och lidelser skulle kunna koncentreras på skapande tävlan inom teknik, vetenskap och konst”.

35. Om ingen belönas sker ingen tillverkning.

Som Adam Smith sade, det är inte bagarens välvilja som ger oss brödet utan hans önskan om vinst.
Romarna hade världens bästa armé från puniska krigen tills den dag kejsarna hyrde in gotiska legotrupper; de romerska soldaterna insåg att det var meningslöst att utstå hård träning och disciplin medan de gotiska soldaterna i lägret bredvid fick bra betalt för att inte göra det. Det tog bara 22 år tills Rom plundrades. Armén hade blivit värdelös.

Den första orsaken är att de duktiga och dugliga snart kommer att sluta anstränga sig. Det finns inte längre någon vits med att göra bättre än resten, då man ändå inte får behålla resultatet. Den sammanlagda summan av det som arbetas fram kommer att sjunka.

Orsak nummer två är ännu viktigare: visst kan man ta bort betyg, kvoter och alla belöningar av hänsyn till de som inte lever upp till kraven, men det betyder inte att de tillgodogjort sig kraven. De får ett papper där det står att de är godkända, men de kan fortfarande inte utföra de arbetsuppgifter som tidigare krävdes för att bli godkänd.

Men vad är drivkraften för högre mål och skapande tävlan? Vad är det, som med ett fint ord kallas incitament, om ej strävan efter pengar och makt finns? Alla människor vill ha det bättre. Bekvämare liv och mer resurser. Och eftersom människor är flockdjur vill vi också ha mer makt inom gruppen. Det är klart att det finns fler drivkrafter av annat slag, tjäna gud eller vad som helst. Altruistiska ideal. Men det gör inte att de två andra drivkrafterna, makt och pengar, upphör att gälla för alla andra.

Tron att man kan radera dem hos människan kräver marxistisk övertro och den vet vi är fel. Socialistiska stater har existerat. I dessa uppstod undantagslöst maktkamper mellan grupper i ledningen. Liksom på alla nivåer i samhället. Invånarna var inte mer benägna att avstå från högre levnadsstandard med hänvisning till något ”högre mål”. Människans natur är inte underställd samhällets utformning och vem som äger några produktionsmedel. Den ändrar sig inte beroende på socio-ekonomiska strukturer.

argument mot vänsterextremism