SAC:s principförklaring

Det dokument som styr SAC kallas deras principförklaring . För att vara medlem måste man hålla med om vad som står i den.

Men vad står i den egentligen?

Som jag skrivit tidigare finns massor med sanningar och ställningstagande som man inte kan läsa till sig i stadgar och principdokument. Det torde vara ganska svårt att i Marx eller Lenins alla skrifter hitta något om att man efter revolutionen skall ta ner tsarfamiljen i en källare och sedan mörda dem. Ändå var det vad som hände!

Samma gäller syndikalisterna liksom alla andra. För att få veta hur de står måste man tolka deras dokument. Hitta mönster som visar hur de reagerar inför fenomen, så att man kan dra slutsatser om hur de vill gå framåt.

För att förstå SAC-syndikalisterna lägger jag här fram deras styrdokument och mina förklaringar om vad de egentligen betyder. Den antogs 2009 och lite mer om vad de själv skriver om den finns här, sid 12.

SAC:S PRINCIPFÖRKLARING antaget av SAC:s 29:e kongress 2009

Principförklaringen är en förteckning av de principer som SAC grundar sig på.

  1. Världens arbetare exploateras i det kapitalistiska profitdrivna produktionssystemet. Under kapitalismen har ett fåtal monopoliserat produktionsmedlen. De har därför samhällsmakt att tillägna sig alla rikedomar som skapas. Samtidigt tvingas vi, den överväldigande majoriteten, att arbeta utan makt över verksamheten och mot en lön som inte motsvarar värdet av det vi producerar. Där kapitalismen tillåts härja fritt följer våld och förstörelse i dess spår, liksom en hänsynslös exploatering av naturresurser som hotar människors miljö och livsvillkor världen över. Ur dessa förhållanden uppstår klasskampen, i vilken arbetarna endast kan lita till sina egna handlingar.

Om man går med på denna punkt 1 tror man alltså att mänskligheten är uppdelad i ”klasser” och att hela världen roterar kring kampen mellan dessa klasser. Grundtanken för denna uppdelning är föreställningen om att det extra värde som skapas vid tillverkning och/eller förädling av en vara är en ”utsugning” av ett ”mervärde”. Föreställningen om ”mervärde” är ren metafysik – som en diskussion om änglarnas kön. De flesta normala människor har inget emot att Per säljer en cykel till Pål för tusen kronor, vilken sedan säljer den vidare till Sven för tvåtusen. Alla blir glada och ingen blir ”utsugen”.

Samma punkt 1 säger att Verkligheten är en social struktur. Och att allt, inklusive människans beteende, ändras om man bara ändrar strukturen. I detta fall naturförstöringen. Utan att ens anstränga sig kan man peka på naturkatastroferna i Sovjetunionen, trots att de inte hade ”privatägande till produktionsmedlen”. Samma gäller maya-civilisationen eller folket på Påskön, där hela ön skövlades efter att människan kom dit utan vare sig ”klasskamp”, slaveri, feodalism eller kapitalism (Keegan Krig och kultur, Peter Englund). ”hänsynslös exploatering av naturresurser som hotar människors miljö och livsvillkor” har hänt på mängder av platser på jorden i alla tider och alla miljöer. Se även Jared Diamond Collapse, Svante Folin ett två tre.

Punkt 1 i SAC:s principförklaring är alltså baserad på en helt felaktig grund.

  • 2. Syndikalismen är i första hand inte en ideologi utan en kamptradition bland arbetare. Vi drivs av vår längtan efter frihet och socialism. Vi när en dröm om att en dag få göra slut på löneslaveriet. Genom att bygga upp industriella arbetarorganisationer, med arbetsplatsen som utgångspunkt, kan vi mildra effekterna av kapitalets exploatering och statens tvång, för att tillslut övervinna detta omänskliga ekonomiska och politiska system som ger allt livets goda åt exploatörerna.

Sanningen är att de flesta på jorden har en levnadsstandard som stigit mer de senaste tio decennierna än de senaste tio seklerna. Före den industriella revolutionen var en rik man en som visste att han skulle ha tillräckligt med mat för att överleva vintern (Johan Norberg När människan skapade världen). De flesta vanliga Svensson tar del av ”livets goda”. Även om välfärden fått sina törnar pga nyliberalism och invandring, så har fortfarande de flesta Bröd och skådespel, eller åtminstone köttbullar och streaming.

”Övervinna” – min fetstil ovan. En omskrivning för Revolution, att med våld övermanna det nuvarande parlamentariska demokratiska systemet. Genom väpnad övermakt attackera och avskaffa den nuvarande rättsstaten. Observera att detta skall göras av ”arbetarorganisationerna” – inte demokratiska partier eller demokratiskt valda instanser som representerar HELA folket. Det gäller bara de människor vilka SAC-syndikalisterna definierar som ”arbetare”, vilka i sin tur är medlemmar i de godkända organisationerna, där alla har samma åsikt. De som tycker annorlunda, tillhör fel ”klass” eller helt enkelt inte klassas som godkända, har ingenting att säga till om. Ingen åsiktsfrihet, yttrandefrihet, pressfrihet eller möjligheter att protestera. Alla partier och fack har ersatts med den godkända ”arbetarorganisationen”. Organisationen tar över staten, precis som i Sovjet (s 13). Som bekant, socialism och frihet.

SAC säger de vill ha frihet OCH socialism. Samtidigt medger de att socialism innebär att de vill ”utplåna en central ’mänsklig rättighet’ nämligen den privata äganderätten”.

Riktigt vilken ”frihet” som blir kvar utan parlament (de ”industriella arbetarorganisationerna” som nämns i punkt 2 skall ersätta det), fri marknad med egna investeringar, självständiga skolor, fria, privatägda media TV och tidningar, egenägda hus, självägande lantbrukare, och möjligheter att skapa egna initiativ som företag med vinster kan i alla fall inte jag förstå.

Det starkaste exemplet på privat ägande är bönder som äger sin egen jord. Dessa är alltid mot socialism, då socialister vill avskaffa deras äganderätt till jorden. Så även SAC-syndikalisterna: enligt dem är fria, självägande bönder icke-socialism och då fortsätter klasskampen, alla problems ursprung. De skall avskaffas och sättas i kollektivjordbruk. Deras mark skall beslagtas, och själva skall de tvångsinterneras. Käftar de emot skall de fängslas eller värre
– observera att detta inte är en parodi på SAC:s principförklaring, utan vad man faktiskt kan utläsa i den. Dessutom finns praxis från tidigare fall, trettiotalets spanska inbördeskrig.

I likhet med alla andra socialistiska samhällen anser SAC dessutom att deras motsvarighet till en stat, ”kommun” eller ”råd”, har en självklar rättighet att tvinga sina invånare till att göra vad de vill, tvångsarbete, ofixerade skatter, tvångsförflyttning, vad som helst.

Ett exempel är den svenska vapenindustrin som inte går ihop med Sverige som en ”moralisk stormakt”. Den skall alltså avskaffas enligt SAC:s officiella lärobok Syndikalismen. De som arbetar i branschen får bli socialfall. Har de inte råd att bo kvar efter att de blivit tvångsarbetslösa får de flytta till en annan landsdel. Eller bli bostadslösa
– åter, detta är inte en parodi på SAC-syndikalisterna, utan vad de faktiskt säger till sina egna anställda när de, mot alla lagar och regler, sparkat ut dem på gatan!

Detta är vad SAC menar med ”frihet och socialism”.

  • 3.Trots att arbetarklassen idag, liksom tidigare i historien, är skiktad och splittrad på många sätt, till exempel genom bransch, yrke, legal status, kön, etnicitet, ålder, löneform, anställningsform, och anställningsgrad, menar SAC att alla arbetare har grundläggande gemensamma intressen. Därför består SAC av Lokala Samorganisationer (LS) som organiserar alla arbetare oavsett branschtillhörighet. Då alla arbetare har gemensamma intressen behövs också en organisation som samlar alla arbetare. Genom vår organisation motverkar vi splittringen inom arbetarklassen och ökar vår gemensamma slagkraft. Om vi arbetare ska kunna hålla samman krävs att vi kan agera solidariskt. SAC uppfattar solidaritet som gemensam kamp för gemensamma intressen.

Solidaritet för SAC betyder i klartext att man tar parti för den som i ”samhället” uppfattas som lägre mot den som är övre, dvs den som har mer. Subjektiv moral (och här). Det innebär att om David och Goliat är inblandade i en trafikolycka så tar man parti för David. För David är liten och svag, ”arbetare”, Goliat är stor och stark och äger ett företag.

Det faktum att Goliat blir påkörd spelar ingen roll enligt denna principförklaring. Inte heller om han hamnar i rullstol resten av livet. Bevis, vittnen, kameror, blåsa ballong för att se om någon var rattfull – ingenting av detta är viktigt enligt en moral som i Punkt 3 ovan, där ”solidaritet” med den svage trumfar allt (Arbetaren 27/2006). Allt förstås, utom medlemskap i organisationen SAC, som i sin tur trumfar alla andra hänsyn.

För de flesta normala människor har arbetare och fabriksägare vid en ort ett gemensamt intresse av att deras barn tillsammans kan bada i en oförorenad sjö, men inte enligt SAC:s principförklaring punkt 3. För de flesta arbetare finns ett intresse att deras barn skall kunna röra sig utomhus säkra och trygga, utan att bli utsatta för rån eller övergrepp.

Men inte enligt SAC:s principförklaring punkt 3. Den tar parti för de som begår brotten. Genom att vara kriminella och oftast invandrare blir förövare ”svag grupp” och därför de som är värda ”solidaritet”.

Väldigt få skulle gå med i SAC om de skrev ut detta med klara ord.

  • 4. Exploateringen av arbetarklassen tar sig olika uttryck beroende på var i den samhälleliga hierarkin arbetet eller arbetarna befinner sig. Hårt exploaterade arbetargrupper utnyttjas för att sänka standarden för mer etablerade arbetargrupper och migranter och arbetslösa utnyttjas som lönenedpressare. Kvinnors arbete värderas ofta lägre än mäns. Detta påverkar arbetares inbördes relationer på arbetsplatserna och skapar spänningar inom arbetarklassen. Hårt exploaterade gruppers intressen ska ges avgörande inflytande i kampen. Inga former av diskriminering eller underordning kan tolereras. SAC är en feministisk och antirasistisk organisation.

Samma som i punkt 3.

  • 5. Inom SAC tror vi reservationslöst på arbetarklassens, det vill säga vår egen, kraft och kompetens. Vi behöver inte maktens välsignelse för att ge legitimitet åt vår kamp eller rättfärdiga vår existens. Vi vet att varken frihetlig socialism eller organisering kan vara möjligt om vi inte tror på vår egen förmåga. SAC menar att arbetarna måste organisera sig fritt från alla yttre intressen så som de uttrycks av stats- och arbetsköparmakten. SAC är en antiauktoritär organisation och ser den direkta aktionen som medlet för att förändra samhället och våra levnads- och arbetsvillkor.

Allmänt blaha-blaha. Men det är ju bra med självförtroende.

  • 6. Vår slagkraft grundar sig i vårt sätt att organisera oss. För att en fackförening ska uppnå maximal slagkraft måste den stå fri från alla intressen utanför medlemmarna. För att uppnå maximal slagkraft måste fackföreningen organiseras federalistiskt, vilket innebär självbestämmande i egna angelägenheter och samarbete i gemensamma frågor. Centralism, ombudsmannabyråkrati och andra auktoritära organisationsformer försvagar fackföreningarna. Vår inre styrka härrör ur den princip att de som berörs av ett beslut också ska vara de som har fattat det, samt att alla valda ombud är direkt avsättbara. För att undvika splittring på arbetsplatsen, och mellan yrkesgrupper på arbetsmarknaden, måste en slagkraftig fackförening vara branschorganiserad. Yrkesorganiserade fackföreningar är en anakronism. En slagkraftig fackförening måste dessutom välja att kämpa. En slagkraftig fackförening måste också vilja vinna sina strider.

Punkt 6 i SAC:s principförklaring har ett hypnotiskt mässande. De upprepar ordet ”slagkraft” sex gånger. Som om de försökte övertyga sig själva att de har minsann ”slagkraft” genom att upprepa samma sak om och om igen.

  • 7. I produktionen av varor och tjänster har arbetarna den makten som krävs för att förändra samhället. Arbetarklassens samhällsmakt finns latent i produktionsprocessen. Därför är arbetsplatsen vår främsta arena för organisering. Arbetsmarknaden som utgör en ram för arbetsplatsens kamp, måste också vara en kamparena.

I likhet med punkt 5 är punkt 7 en som inte säger så mycket.

  • 8. Vi arbetare har inget fosterland, våra livsvillkor är sammanflätade med systrars och bröders över hela världen. Global solidaritet är en förutsättning för arbetarklassens befrielse. SAC motsätter sig allt det våld som statliga och överstaliga institutioner samt paramilitära grupper utövar för att upprätthålla kapitalets världsordning. SAC anser att arbetare alltid har rätt att försvara sig mot sådant våld.

Ett sätt att säga: Vi struntar i vad lagen säger, vi skriver våra egna lagar. Utanför lagen. Enligt SAC:s principförklaring punkt 8 har SAC rätt att göra vad de vill, och de har visat detta vid ett flertal tillfällen.

Dels genom övergrepp efter övergrepp mot företagare SAC hamnat i konflikt med, men även då de sparkat ut sina egna anställda, mot alla lagar och regler.

Vid tillfället denna principförklaring klubbades igenom på SAC:s tjugonionde kongress, deltog flera av kongressdeltagarna, många ledande i SAC och en mängd lokalavdelningar i illegala försäljningar av arbetstillstånd. Invandrare som skulle utvisas fick betala tiotusentals pengar för låtsasdokument. Pengarna hamnade i fickorna på SAC:s bossar.

Enligt SAC är detta exempel på ”självförsvar” mot kapitalet.

  • 9. SAC:s mål är den frihetliga socialismen: ett samhälle som inte längre är splittrat i härskande och behärskade klasser; ett samhälle som inte längre består av exploatörer och exploaterade; ett samhälle befriat från statlig tvångsmakt. I den frihetliga socialismen styr samhällets behov produktionens inriktning, vilket ger arbetet mening. De arbetande styr produktionens organisering, vilket ger arbetet innehåll.

Härliga floskler. De socialistiska förtryckarvälden världen redan sett hade samma ambitioner. Annars tas detta upp under punkt 2.

  • 10. Vi har en stor uppgift framför oss. Men vi vet att vi kan organisera och vinna segrar. Vi kämpar av egen kraft, vi strider där vi lever våra liv, så enkelt och så självklart är det. Bara så kan det självansvar utvecklas som är den fria socialismens förutsättning

Liksom punkt 5 en floskel-kommentar.

Rätt fascinerande är att detta styrdokument innehåller stavfel, punkt 8, ”överstaliga”, och att ingen rättat detta under tolv år. Uppenbart borde de anställa någon att se över hemsidan. Men det visar hur dåligt allt fungerar i denna organisation.

UPPDATERING – april 2021. Efter min kommentar ovan har SAC korrigerat stavfelet. (personligt mail, 7 april, 10:55). SAC har inga kommentarer i övrigt.

argument mot vänsterextremism