2.3.1 Det rödsvarta spöknippet

drs_framsida

drs_baksida 

 

DET RÖDSVARTA SPÖKNIPPET – En studie i likheter mellan syndikalism och fascism.

av Torbjörn Holmgren

© Torbjörn Holmgren

Omslag: Torbjörn Holmgren

Tryckt hos: Vasastadens boktryckeri, Göteborg 1995

ISBN 91-630-3280-5

—————————————————————————————————————————————–

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

 

 

1. LIKHETER                  9             

Korporativism             11

Antiparlamentarism                        20

Antiintellektualism                        24

Likhet och jämlikhet                       26

 

2. SKILLNADER          29

Syndikalism och anarkism          29                

Organisk nationalism                      40

Klasskamp                                        44

 

3. IDEOLOGISKA STORHETER                                     50                

Pierre-Joseph Proudhon                                  50

Max Stirner                                          55

Konservativa och Liberaler                                  57

Friedrich Nietzsche                         60

 

4. GEORGES SOREL                              64

Tankar om våld                               67

Våld-Violence               68

Myten                                                 69

 

5. FUTURISMEN                           74

 

6. SYNDIKALISM OCH FASCISM I PRAKTIKEN  78

Italien                     78

Spanien                                  86

Sverige idag               96

 

EPILOG                              105

BILAGA                          108

KÄLL- OCH LITTERATURFÖRTECKNING                    109

PERSONREGISTER            112

————————————————————————————————————————

FÖRORD

Likheter mellan politiska rörelser är kontroversiella områden. Speciellt när det gäller en så bespottad och hånad företeelse som fascismen. Trots detta får man inte backa undan för att beskriva och studera sådana likheter, mycket gott har kommit av att släktskapet mellan totalitära rörelser som kommunism och nationalsocialism har avslöjats.

Av någon anledning har inte den politiska riktning som kallas syndikalism rönt nämnvärd uppmärksamhet i den ideologiska debatten. Detta är väl egentligen inte så förvånande när man betänker att det bara finns en syndikalistisk rörelse kvar i världen av betydelse, den svenska Sveriges Arbetares Centralorganisation, SAC, och att denna med sina cirka tiotusen (uppdatering 2015: ca 4000) medlemmar inte spelar någon som helst roll i Sveriges politiska eller ekonomiska liv.

Politisk historia har alltid varit av intresse för mig. När jag började studera på universitetet, och även under privata studier, märkte jag att termen syndikalism ofta återkom när jag läste om Mussolinis Italien och om Spanien vid tiden för inbördeskriget 1936-39. Jag började undra om det fanns en speciell koppling mellan syndikalism och fascism. Föreliggande bok är till för att redovisa resultaten av mina efterforskningar, att klargöra och kanske också avslöja de många likheterna mellan syndikalism och fascism.

Jag ber läsaren tänka på följande: Ingen har någonsin tidigare skrivit en bok om detta! Den bok du läser just nu är unik, det har aldrig gjorts ett allvarligt studium för att sammanställa detta nära släktskap, därför har denna bok ett nyskapande värde i debatten om de faror som hotar vår grundlagsstadgade demokratiska parlamentarism. Samtliga uppgifter som lämnas är dokumenterade, antingen i litteratur eller i de händelser som skildras.

Undantaget från dessa dokumenterade fakta är de rent personliga reflexionerna. I objektivitetens namn har inga komprometterande uppgifter utelämnats av sentimentala eller andra skäl.

Det finns i boken flera negativa uppgifter om den moderna syndikaliströrelsen, vilka utan tvekan kommer att användas för att bekämpa den. Detta tar jag inget ansvar för, det gäller för mig inte att misskreditera syndikalismen utan att redovisa information, och att försvåra möjligheten för syndikalisterna att instinktivt och utan reflexioner ta avstånd från kopplingar mellan fascism och den ideologi de själva tillhör.

Jag hyser inte förhoppningen att slippa bli anklagad för att kalla syndikalister för fascister enbart i avsikt att ställa dem i dålig dager. Emellertid är jag helt övertygad att ingen påläst syndikalist kommer att se saken så; de som har insikt i syndikalismens bakgrund kommer att acceptera mina ståndpunkter.

Faktum är att när jag genom utfrågning införskaffat flera av de uppgifter som redovisas i föreliggande bok har inte   syndikalismens språkrör reagerat. Flera av dem har blivit irriterade och ibland starkt upprörda, men ingen har svarat på några konkreta frågor.

Det är ingen tillfällighet att syndikalister är de som inte med omedelbar irritation slår ifrån sig när de kallas fascister, alla andra skulle göra det men inte syndikalisterna.

Det är naturligtvis helt orimligt att sätta likhetstecken mellan fascism och syndikalism, men i såväl teoretiska premisser som i praktiska tillämpningar uppvisar de båda lärorna betydande likheter. Dessa får inte bortses ifrån enbart på grund av de emotionella reaktioner som kan uppstå av ett värdeladdat ord som fascism. Man får i detta sammanhang inte glömma att det med lite god vilja går att sammankoppla precis vilka politiska rörelser som helst; betonar man exempelvis människosynen blir genast nyliberalism en form av fascism, väljer man statens förhållande till individen blir i själva verket alla konservativa, marxistiska och socialdemokratiska rörelser fascistiska o.s.v.

Det finns en fara jag upptäckt bland vissa jämnåriga, många av dem studenter. Flera av dem har blivit medvetna om företeelsen syndikalism och ser mer eller mindre välvilligt på den. Det är naturligtvis helt i sin ordning, var och en blir salig på sin tro. Problemet som kan uppstå är dock inte mindre än att man måste reagera med kraft.

Det första som kan skapa problem är att de allra flesta av dem är okunniga om alla sidor av syndikalismen.

Jag tror, ja, jag är helt övertygad om att flera av dem som kallar sig anarkister och syndikalister skulle hamna i en situation så penibel att de avsade sig allt samröre med sina respektive ideologier om de visste vad deras trosbröder gjort i bl.a. Spanien och Italien.

Den andra invändningen som måste göras är påpekandet av det obehagliga faktum att syndikalisterna systematiskt förvägrar de nya potentiella rekryterna dessa upplysningar. Inte någon av SAC:s böcker innehåller sanningar som man kan hitta i vilken historiebok som helst och organisationens egna ideologiskt sakkunniga är noga med att aldrig avslöja hur det ligger till i verkligheten. Det är fråga om ett medvetet bedrägeri av en art jag aldrig tidigare skådat. Jag finner det upprörande hur detta undanhållande av sanningen praktiseras av ledande syndikalister.

Om bara en av dessa som inte känner till syndikalismens rätta natur läser denna bok och efter det ser politiska sekter med större skepsis så är dess syfte nått.

Göteborg den 23 jan. 1995

Torbjörn Holmgren

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

argument mot vänsterextremism