2.3.2.10 Kap 10: Syndikalismens Markion, Jaques Wallner

Egentligen är titeln inkonsekvent. Den man som det här kapitlet handlar om är varken heretiker eller kättare, inte ens ärkekättare som Markion var på 100-talet. Ty har man avlägsnat sig så långt från läran som Jaques Wallner, då har man lämnat evangelium.

Wallner avviker på alla områden, han förespråkar fri företagsamhet, prestationstänkande, fri prissättning, konkurrens, starkt försvar. Se kapitlet om syndikalismens moral.

På debattsidorna i SAC:s medlemstidning fördes 1997 en diskussion som är fantastisk i sin kompakta beskrivning av hur SAC fungerar och den ger en samling av alla argument som använts i denna bok för att bedöma syndikalism:

 

I Syndikalisten nummer 8 1996 skriver Nina Lekander i “Krönikan“ att hon ogillar de krav på moraliskt-politiskt korrekt leverne som finns inom lokal-socialismen, de kan leda till en “stalinistisk“ syn.

I nr. 4 1997 skriver Jaques Wallner “Krönikan“ och säger liksom Lekander att “Rörelsen har… tagits över av en samling helt vanliga kommunister“ med krav på en “puritansk politisk korrekthet“ och de stoppar alla åsikter de anser vara fel. “Respekten“ för människors rätt att välja hur de vill leva sina egna liv begränsas med

snack om någon global påverkan“, de “kan alltid hänvisa till någon större rätt än den enskilde individen“. “Ingen inom SAC-Syndikalisterna tar till orda för att försvara valfriheten och rätten till åsikts- och yttrandefrihet“.

 

Wallner har den makalösa fräckheten att anse att han har rätt att titta på vilka filmer han vill, även porrfilm. Och att äta kött, även på McDonalds! Motiveringen är att Wallner tror att han själv har förmåga att välja vad han gör, och att dessa val inte enbart är en produkt av samhället.

Mot Lekander hördes inga protester, men Jaques Wallner är vit, heterosexuell, och – värst av allt – man. Följdriktigt resulterar Wallners “Krönika“ i massiva protester:

Jeanett Hanzon säger att Wallner “är ute på djupt vatten nu“ och menar att de företeelser i SAC som Wallner anser är negativt är ett sätt att bekämpa förtryckarformer i samhället, inte de som tycker fel. Johan Lundberg undrar över vilka baktankar redaktionen hade som tog in ett sexistiskt inlägg och frågar om man får se en rasistisk krönika i nästa nummer. Wallners text är ett “bissart skämt“, enligt Lundberg.

Wallner ser inte porrfilm som ett uttryck för förtryck… han anser också att det är helt ok att spendera sina pengar på ett multinationellt företag som förtrycker folk över hela världen. Jag kan inte se några likhetstecken mellan dessa saker och frihet“.

 

Denne syndikalist är ovanligt uppriktig: först fastslår han att vissa handlingar (att köpa sin mat var man vill) inte faller under begreppet “frihet“. Sedan kan han med gott samvete förbjuda denna handling och samtidigt hävda att han ingalunda är mot ”frihet”.

R A Bellman, tidningens chefredaktör, kallar Lundbergs anklagelser en “befängd konspirationsteori“. Bellman är mot att man censurerar åsikter och säger att det finns fler i SAC med Wallners åsikter. Erik Hörnqvist är en av dem. Jerker Nordlund menar att var och en själv får avgöra över de saker Wallner talar om. Katarina Larsson menar att om de som kritiserar Wallner “är representativa i vår organisation“ är det “dags för mig att lämna SAC“ då den tar för lätt på yttrandefriheten. Mats Fernström menar att åsikter aldrig kan vara ett brott och att de som kritiserar Wallner ger honom rätt.

Johan Lundberg säger:

Liksom i det övriga samhället råder det inom SAC en ‘sparka-nedåt-attityd“, Försöker någon synliggöra förtryckande tendenser inom organisationen blir hon/han genast kallad rigid, intolerant, splittrare“, måtte feministerna kväsa de “patriarkala strukturerna i SAC“.

I sin artikel beskriver Lundberg exakt hur man skall tycka, att allt består av strukturer, och att rätt eller fel är i relation till denna struktur. Magnus H protesterar mot att redaktionen hindrar rasistiska artiklar men inte sexistiska, då de förra bryter mot lagen.

 

När blev lagböcker ett rättesnöre för den syndikalistiska rörelsen… Den lag RAB hänvisar till är det vår lag?… sjuka sexistiska åsikter… skall bekämpas likaväl som rasisters dito… Wallner hänvisar till de vita, heterosexuella grabbarnas överlägsenhet över kvinnor. Wallner och alla andra sexister, håll er jävligt långt borta, vi behandlar er på samma sätt som rasister och annat pack. Vi står på olika sidor helt enkelt“.

 

Här återfinns en direkt utsaga att syndikalister struntar i lagen, något som det syndikalistiska ungdomsförbundet har inskrivet i sina stadgar. Men framför allt meddelas att en vit, heterosexuell ”grabb” inte skall tro att han har rätt i förhållande till en kvinna. Björn Eriksson ger i polemik med Wallner vad som måste vara den ärligaste utsagan någonsin i SAC:s medlemstidning:

Vi som, till skillnad från Wallner, inser att mycket i det samhälle vi lever i är följden av kapitalism, patriarkat och andra maktrelationer tar inte enbart ställning till om hamburgarna är goda eller inte, utan försöker sätta in McDonalds i en historisk och social kontext… De valmöjligheter (i samhället) jag erbjuds är följden av direkta och indirekta ideologiska styrningar av dem som har den ekonomiska och politiska makten… De vill inget hellre än att vi skall tro att allt är en fråga om tycke och smak”…

(Wallner demonstrerar) sin oförmåga att tänka två tankar som hänger ihop… (men vi har) förmåga att göra djupare analyser av samhälleliga företeelser än Wallner och hans likar… Följdriktigt är det inte vars och ens ensak att välja mellan allt skräp detta samhälle har att erbjuda“. (min fetstil)

 

Den sista meningen är viktigast av alla, där finns socialismens premiss och slutsats: eftersom allt du gör, tänker, tycker bara är en produkt av samhällsomgivningen är det uttolkarna av denna omgivning som skall tala om för dig vad du skall tycka. Och tycker du inte som Björn Eriksson så hänger inte dina tankar ihop.

En dylik utsaga är inte ovanlig i en kommunistisk tidskrift, men att avslöja för omgivningen att syndikalismen inte är annorlunda än andra socialister när det gäller individuell frihet, däri ligger det unika med Björn Erikssons artikel.

Jone Källsäter frågar chefredaktören: “sedan när har vi syndikalister tagit för vana för att titulera kamrater med ett hr?“ (Att hr är en äldre artighetstitel som användes av både syndikalister och andra för inte alltför många år sedan har gått herr Källsäter förbi):

 

“jag blir illamående av att läsa Wallners dravel“ (men det är bra att det publiceras för då) “blir det tydligt vilka jag kan räkna med som kamrater och vilka jag skall hålla ögonen på… Bakåtsträvaren Erik Hörnqvist… är ingen man jag vill se i någon betydande på i organisationen, eller ens som medlem i min LS… Runt om i organisationen finns… flera som enligt min mening… inte borde vara med… och såvitt jag förstår vår principförklaring rätt… (är det) på tiden att varje LS-medlem på allvar börjar fundera på våra principer och mål och… väcker frågan om uteslutning av medlemmar som motarbetar våra principer“.

 

Källsäter är en utmärkt representant inställningen inom SAC på 90-talet: avviktänkare skall rensas ut, uteslutningar, splittringar, allt för “principernas“ skull, för att rädda den sanna läran. Källsäter är f.d. kommunist (Syndikalisten 97,3,19) och blir invald i SAC:s arbets-utskott på kongressen 1998. Han är syndikalismens framtid. Å andra sidan har inte syndikalismen någon framtid med personer som Källsäter i ledningen.

 

Uppdatering 2014: SAC är nu en marginell stuntsekt på ca 4-5000 medlemmar. De syns aldrig i allmän debatt och de har dragit in på allt de kan dra in på, bla sparkat alla sina anställda. De för en tynande tillvaro, och minskar varje år.

En av de mest drivande i att sparka de anställda var just Källsäter. De ekonomiska motivet doldes i påståenden om att de anställda försökt ta över makten.

 

 Kap 11: Sammanfattning

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

argument mot vänsterextremism