4. Anarkismens återkomst

Jacobsson, Staffan Anarkismens återkomst

India Däck Bokcafé, Lund 2006, 199 s. (Stora Algatan 3, 223 50 Lund)

 

4 Möjligheterna i anarkismen är det som framhålls i denna bok.

 

7 Frihetlig socialism är ”idag en stor och bred folkrörelse utan sekteristiska drag. Den innehåller inga fundamentalistiska dogmer och ingen fanatism, men däremot en rad radikala och konstruktiva idéer”

Stor och bred folkrörelse är fel. Ni är ett fåtal över hela världen. Sekterismen är dessutom utbredd, tex i CNTs syn på CNT eller SAC. Se sid 72. Ett intressant exempel är amerikanska IWW med 2000 medlemmar. Skrev på annan plats: ”Om USA har 300 miljoner (Wikipeida) är de sålunda 0,000067 %. Översätt procentsats till (och applicera på) Sveriges 9 miljoner så har vi en rörelse som vill skapa världsrevolution och total samhällsomvandling med hela 603 individer! Ingen sekt, nänä…”

 

12 Piraternas samhällen var ”alla fria och jämlika samhällen… Här delade man allting lika utan hänsyn till nationalitet eller religion. Ingen privat äganderätt existerade och total individuell frihet rådde”. (Fortsättning) ”Däremot var dessa kolonier antagligen präglade av ungefär samma våld som det omgivande samhället i sin tid”

Brasklappar (min fetstil)

 

20 PJ Proudhon

Du har undvikit Proudhons åsikter om judar (se Det rödsvarta spöknippet). Dock tas upp hans ”konservativa synpunkter, bl.a. i kvinnofrågan” upp. Vore inte orden ”ärkereaktionära” eller ”sexistiska” synpunkter mer adekvata?

 

20 Korporativism: ” ”Syndikat” är en ekonomisk klasskampsorganisation i motsats till ”korporation” som är en (fascistisk) organisation för undertryckandet av klasskampen under falsk förevändning av klassernas gemensamma intressen”

Detta är helt fel. Se bifogad artikel ur Syndikalisten 1927. Ett direkt källmaterial från er egen press. Se även Den styckade stjärnans union.

 

21 Sabotage ”står för en syndikalistisk metod att stoppa arbetet i fabriken genom främmande föremål i maskinerna när arbetarna behövde en välförtjänt paus”

21 Bakunin: upplägg skrivet för att stödja Bakunin mot Marx.

 

32 Attentat: ”De lika desperata som heroiska attentat mot kungar, presidenter och borgare som utfördes av franska anarkister från 1890-talet… (refererade till) den faktiska misären och det ökande förtrycket av arbetarklassen”.

Inkonsekvens med senare utsaga om anarkist som bombkastare är ”konstruktion” s 160. Se även kommentarer i Woodcock s 254-255. ”heroiska”? Jag hoppas att du själv har familjemedlemmar som blir mördade av dårar. Var de som mördade Björn Söderberg också ”heroiska”?

 

32 Emil Henry: ”Jag var övertygad… jag ville… min avsikt var… en brinnande vrede…” etc.

Dvs bara subjektiva åsikter som Henry tar ut på andra. Du hyllar och dyrkar denne mentalsjuke mördare av ”oskyldiga” (Woodcock s 255)?

 

34: Inbördes hjälp är en kraft i naturen ”En slutsats som står sig än idag, trots att forskningen kommit längre på andra områden”.

 

39 Egentligen finns ingen rätt anarkism: ”Till skillnad från andra vänsterriktningar”. ”Det som förenar oss är att vi är antiauktoritära socialister som vill avskaffa den kapitalistiska statsmakten och ersätta den med federerade arbetarråd genom den ekonomiska kampen och den sociala revolutionen”. ”Där är vi överens, men utöver detta är varje individ fri att arbeta på sitt eget sätt eller samarbeta kollektivt med andra på jämställd fot”.

Inkonsekvent med utsaga på sid 46, avvisande av reformisterna i SAC.

 

40-41 Joe Hill ”oskyldigt dömd och avrättad… en kortare insats i mexikanska revolutionen”. ”På oerhört vaga indicier blev Joe Hill anklagad för mord på Mr Morrison. (Joe säger) undertecknad utsågs till syndabock. Detta var mormonernas stat… Rättegången var en fars, och det kan numera sägas vara klart att Joe utsattes för ett justitiemord”.

Först: Vad skulle du säga om mördarna av Björn Söderberg (s114) skyddades/hyllades på samma sätt av sina sympatisörer?

Vidare har du fel: Joe Hill hade blivit skjuten med pistol samma kväll; hans egen pistol försvann under en taxifärd samma kväll; hans vän försvann spårlöst genom att springa till tåget efter ett samtal med Joe Hill samma kväll. Är detta vad du kallar oerhört vaga indicier? Om jag trodde att du själv tror på vad du säger skulle jag fråga ’vad uppfattar du som bindande bevis?’, men jag vet att du inte tror på det du själv säger.

Din slutsats om Joe Hill är inte ett utslag av sanningsdyrkan utan enbart en strävan efter att bekräfta en fastslagen slutsats.

 

46 Helmut Rudiger urlakade principprogrammet med reformism 1952-76.

 

60 Man skulle ”gjort sig av med Francisco Franco på ett tidigt stadium”, det var ”ett avgörande misstag”

Samma säger stalinisterna i Gustav Johanssons pamflett Trotskij och trotskismen, s 20: ”Om den spanska demokratin i tid tagit hand om Franco… (behandlat) efter bolsjevismens lite hårdhänta metoder så hade det säkerligen inte blivit något fascistuppror i Spanien”. Men de säger även: ”Sovjetregimen fick också till en början ångra att den var för mild mot kontrarevolutionära banditer”. Men då var det anarkisterna själva som var offren! Samma gäller kommunisternas syn på anarkisterna i Spanien, fascismens ”agenter och hantlangare”. Då var det också anarkisterna själva som var offren. Kommentar?

För övrigt behöver du läsa på din historia: Franco spelade ingen ledarroll förrän sent i upproret. Det var rena tillfälligheten att han kunde ta över. Det skulle han aldrig ha klarat av om det inte var för en viss flygolycka samt att José Antonio satt fast i Alicante, i den republikanska zonen.

 

60 Spanskt militäruppror kallas fascistiskt

Vilket är fel då det var en militärrevolt.

 

60 ”Antiklerikanismen i Spanien berodde på att prästerna allt för ofta aktivt stödde fascismen”

I verkligheten angrep anarkisterna kyrkorna med sitt ”fanatiska hat” (Woodcock s 311), och Lennart Petri i Den styckade stjärnans union.

 

62 Durruti ”startade den berömda självförsvarsgruppen ”Los Solidarios”, som bekämpade den spanska monarkins pistoleros genom gerillakrig, attentat och bank expropirationer”

”Självförsvar”! Se Woodcock s 306 sista delen, samt Det rödsvarta spöknippet. Samt Piers Brandon Den mörka dalen, kap 15, not 72.

 

63 Istället för officierare hade Durrutis kolonn ”delegater valda av soldatrådet, och detta fungerade fullt ändamålsenligt”

Löjligt, se Piers Brandon Den mörka dalen, kap 15, s 406.

 

70: ”Tågen och spårvagnarna gick enligt tidtabellen i Barcelona under hela revolutionen”

Mussolinicitat. Får man använda dem i era kretsar? Jag gjorde det en gång och det togs väldigt illa upp. Bäst du inte upprepar det i Göteborg.

 

71: ”stalinisternas förräderi” krossade revolutionen, inte fascismen.

 

71: De enda som inte hade skuld i nederlaget var anarkisterna

Inte ett ord om POUM. Varför inte? Och att anarkisterna gick med i reger-ingen, ”ett politiskt snedsteg” (72). Woodcock s 320 säger ”förödmjukande”.

 

72: CNT/CGT finns kvar med över 60 000 medlemmar

CNT hatar CGT över allt annat. De är bara några tusen kvar, och är de enda arvtagarna till CNT. Se Den styckade stjärnans union. Eller s 7 i din bok.

 

73: Kulturanarkismen fick en fortsättning i den ryska futurismen.

Inget om kopplingen fascism och futurism, se Folke Edwards Den barbariska modernismen, eller Det rödsvarta spöknippet.

 

95: Pro Feyerabend som idag är ”fullständigt korrekt och är idag accepterad”, ”svårt att smälta för de mer fyrkantiga positivisterna (Popper etc.)”.

99: Vissa är kompromisslösa och andra pragmatiska, tex Chomsky. ”Detta exemplifierar ännu en gång de anarkistiska idéernas spännvidd och deras utvecklingskapacitet”

114: De frihetliga och autonoma ”spelade en helt avgörande roll” i att stoppa rasistiskt våld på 90-talet, myndigheterna var ”som vanligt” passiva.

 

114: Torbjörn Holmgren kallas Holmberg:

”Att anarkister och syndikalister alltid stått i första ledet i kampen mot fascism och nazism är välbekant för allt utom Torbjörn Holmberg som ältar sina invecklade missuppfattningar i den illa tänkta och slarvigt framförda nidskriften ”Det rödsvarta spöknippet” (egenförlag, Gbg 1995). Hela Holmbergs konspirationsteori står och faller med den synnerligen perifere Georges Sorel (1847-1922), om vilken Woodcock aa s.263 säger att ”han stod inte i någon direkt förbindelse med syndikaliströrelsen och erkändes inte av dess teoretiker Pelloutier, Pouget, Paraud och Yvetot”. Så var det med den saken.”

Fortsättning hos Woodcock: Sorel ”försökte förena (Marx och Bergsons) idéer med den praktiska erfarenheten av syndikaliströrelsen för att skapa sin egen samhällsutvecklingsteori… Det finns förvisso element hos Sorel som erinrar om Proudhon, men han gjorde aldrig anspråk på att vara anarkist och intar endast en perifer plats i anarkismens historia” (263f) (min fetstil (och nu vet vi var du fick ordet ”perifer” ifrån :-))

Bara för att han inte stod i kontakt med rörelsen eller erkändes av dess grundare/ledare gör inte hans idéer ”perifera” i syndikalismens historia. Vad har du att säga om Syndikalisternas förbunds klassikerserie? Se bilaga

Samt professor Nordins artikel i Axess. Se bilaga.

Jag vet att du inte tar till dig den senare, som du antagligen bara ser som en ”borgerlig forskare”, men SF:s artikel är enligt SAC ”representativ för svensk syndikalism” (Den styckade stjärnans union).

Vidare: det är inte enbart Sorel som bekräftar min tes, utan mycket mer. Läs om Det rödsvarta spöknippet lite noggrannare, eller Woodcock s 306 längst ner, och kapitlet om den i Den styckade stjärnans union, samt – förstås – artikel ur Syndikalisten 1927. Mitt riktiga trumfkort!

 

117: 2001 ”polisskandalerna” som följde E-motståndet

 

119: ”SUF är inte ett politiskt ungdomsförbund bland alla andra… Vår kampmetod kallas direkt aktion”

Ja, det gör den. En likhet mellan er och fascisterna.

 

145: ”Som läsaren märker för det sig här om ganska spatiösa spekulationer”

Inga svar på något. Bara spekulationer. Se Woodcock 297.

 

145: ”Vad är rättvisa?”

Ingen definition, ingen förklaring. Själv anser jag rättvisa= meritokrati. Därför bekämpar hela syndikalist- och anarkiströrelsen mig och jag dem.

 

155: ”När polisen i Göteborg livsfarligt skottskadar ungdomar överöser Staten dem med blommor. När demonstranter ”befinner sig på fel plats vid fel tidpunkt” blir dom klumpvis utpekade som ”terrorister” och summariskt dömda till 2-3 års fängelsestraff”. Allt var bara ”befogad ilska” över att svenska folket ”tvingats in i de rikas union”

156: Det är våld när alltför många varken har arbete, mat, bostad eller rent dricksvatten – till och med i västvärlden

 

156: Det är våld när polisen skjuter demonstranter i Göteborg

Inte ett ord om huruvida stenkastning är våld.

I hela kapitel sid 153-157, inte ett ord om vanlig kriminalitet.

Du skriver mycket om ”våld”. Varför har du inte en enda bokstav om det kriminella våld som dagligen drabbar vanliga människor?

Varför väljer människor som du att medvetet låtsats att den sortens problem inte finns till? Är det ”den anarkistiska tendensen att sentimentalt betrakta förbrytaren som rebell mot ett auktoritärt samhälle” (Woodcock s 306) som driver dig?

Måtte dina egna närmaste släktingar råka ut för kriminella övergrepp på det att du må bli botad från dina idéer.

Det är ofattbart att det fortfarande finns sådana som du som hyllar och applåderar kriminalitet och övervåld.
Har du något att säga till tjejen som blev utsatt för en gruppvåldtäkt i Rissne för några år sedan? Eller har du något att hälsa dina vänner som utförde dådet? (eller heter det ”kamrat” på ditt språk?)

När jag en gång försvarade människors rätt att gå omkring på gatorna utan att behöva bli överfalla, rånade eller våldtagna, blev jag själv utsatt för misshandelshot och rena förföljelser av anarkister. Visste du det?

 

158: Den sionistiska imperialismen är terrorism

Antisemitismen lever, ser jag. Klart en sådan som du gillar Proudhon.

 

160: Man skall vara uppmärksam på vilken politisk makt och vilka ekonomiska intressen som bestämmer hur ordet ”terrorist” används och tolkas.

 

160: ”Vrångbilden av anarkisten som en… bombkastare… är alltigenom en konstruktion som syftar till att i det borgerliga lägret smutskasta anarkismens arbetarstödda idéer”

Se Woodcock s 250 (en bok du själv hänvisar till. Nu skall se om det är acceptabelt att jag gör samma sak)

 

164: Social funktioner kommer inte i det nya samhället att vara delar av statens funktioner utan ”hela folkets”

 

164: ”Av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov” som Krapotkin så riktigt formulerade det

Detta är anti-Proudhon som ville ha lönesystem. Vilken av versionerna är ”rätt” anarki? (se Woodcock)

 

178: Anarkismen är en ”samhällelig verklighet och inte en fantasi”

Fel. Se sid 145. Eller Woodcock, sid 385, här är den:
”Hand i hand med anarkisternas misslyckande inom den revolutionära aktionen gick svagheten i deras praktiska förslag till det samhälle som skulle följa på deras hypotetiska revolution.
(385, nytt stycke, nästa i förhållande till ovanstående)
Ett annat oroande drag hos den anarkistiska framtiden var att dess uppnående uppsköts på obestämd tid ända till den eskatologiska räkenskapens dag. Den var en slags revolutionär ’pudding i skyn’ och man förväntades fasta till det blev måltidsdags.
(sedan följer om anarkisternas vägran att acceptera delreformer inom ramen av ett existerande samhälle, samt att)
Många av de fattiga, tänkte annorlunda, och anslöt sig till reformisterna. Hur rätt de hade – och hur orätt anarkisterna hade – i rent materiellt avseende, har framgått av den moderna kapitalismens radikalt förändrade karaktär som lett till en märklig breddning av levnadsstandard och fritid i Västerlandet, och även till välfärdsstatens uppkomst, som på ett försåtligt sätt lyckats dämpa harmen.
Anarkiströrelsen lyckades sålunda inte framlägga något alternativ till staten eller den kapitalistiska ekonomin, som varaktigt övertygade någon större del av världens befolkning. Den lyckades inte heller på lång sikt konkurrera effektivt med andra radikala rörelser, som var dess historiska samtida: marxismens varianter på vänsterflygeln och fascismens varianter på högerflygeln. (sedan beskrivs hur anarkisterna befinner sig på ”fullständig reträtt” från marxisterna efter 1880-talet, och orsaken är bl.a. att)
Marxisternas organisation var mer enhetlig, effektiv och tillförlitlig, deras löften mer konkreta och närliggande. (samt ytterliggare orsaker. Sedan nytt stycke om högerfaran)
Vad beträffar fascismen och nazismen, dessa omogna och primitiva manifestationer av den centraliseringsdrift som utmärker vår tid, visade anarkiströrelsen sig oförmögen att bekämpa dem i de länder de behärskade och invaderade, även om enskilda anarkister ofta gjorde sig gällande med självuppoffrande hjältemod. Endast i Spanien gjorde den organiserade anarkismen beslutsamt motstånd, och trots sin väldiga anhängarskara bröt den t.o.m. där samman med dramatisk plötslighet den dag general Yague och hans kolonn marscherade in i Barcelona utan att en enda fabrik gick i strejk och utan att en enda barrikad byggdes på gatorna. Detta var den historiska anarkiströrelsens sista och största nederlag. Den dagen upphörde den praktiskt taget att existera som en levande rörelse. Endast anarkister och den anarkistiska idén återstod.
(s 387: Nytt stycke som påpekar att anarkisterna trots allt uppnått ”begränsade och lokala framgångar”. Nytt stycke, där Woodcock säger om anarkistiska samhällsförsök ”De visar endast att frivilliga metoder att organisera ekonomiska och industriella förhållanden under vissa begränsade och gynnsamma omständigheter visat sig vara minst lika utförbara som de auktoritära”. Nytt stycke:)
Allt detta gäller den historiska anarkiströrelsen. En förlorad sak må vara den bästa saken – det är den i regel – men sedan den väl gått förlorad kan den aldrig återerövras. Och antagligen är det bäst så…
(sedan följer ett stycke om hur omfattande den anarkistiska idén varit, och hur mycket den inspirerat. Sedan ett nytt stycke om visioner: )
Om de mänskliga värdena skall överleva, måste ett motideal uppställas till det totalitära målet om en enhetligt värld, och detta motideal ligger just i den vision av ren frihet som inspirerat de anarkistiska och nästan anarkistiska författarna alltifrån Winstanley på 1600-talet. Uppenbarligen är den inte omedelbart realiserbar, och emedan den är ett ideal, kommer den sannolikt aldrig att realiseras.”

 

179: Malmöanarkisterna använder sig av koncensus ”för att ingen skall känna sig överkörd”

Polsk riksdag kallas det.

 

179: behöver man snabba beslut (flygledare? Stridsledning?) kan man delegera dem under en begränsad tid

Och kompetensen? Erfarenhet? Hur fixar man det i ett anarkistiskt samhälle? Kan vem som helst bli flygledare?

 

179: ”arbetarna i företagen som skapar alla rikedomar”, inte företagare eller aktieägarna

Fel: Risker, investeringar. Se Gunnar Örn Nationalekonomi för noviser.

 

179: ”Men om arbetarråden börjar konkurrera inbördes och det blir regionala skillnader? Den situationen skall inte kunna uppstå eftersom den övergripande ekonomiska planeringen är beslutad på lokal nivå”

Haltande logik.

 

180: Bakunin högaktade trasproletariatet.

Inkonsekvens med att det är arbetarna som skapar rikedomarna. Det var för att jag påpekade detta och tog ställning för arbetarna som jag en gång för femton år sedan blev utesluten ur SAC, visste du det?

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

argument mot vänsterextremism