2.3.2 Den styckade stjärnans union

styck_framsida

styck_baksida

DEN STYCKADE STJÄRNANS UNION

 

Syndikalismen i Sverige

efter 1976

av

TORBJÖRN HOLMGREN

 

FARISÉ FÖRLAG

Typsnitt: Times New Roman 15

Första upplaga

Denna bok handlar om en uppdiktad rörelse kallad SAC.
Alla likheter med en eventuellt verkligt existerande rörelse, kallad SAC.
Är en ren tillfällighet.

© Farisé förlag 2000

Tryckort: Gävle

ISBN 91-630-9024-4

Mångfaldigandet av denna bok, helt eller delvis, är enligt lagen om upphovsrätten av den 30 december 1960 TILLÅTET utan medgivande av förlaget.
TILLÅTANDET avser såväl text som illustrationer och gäller alla former av mångfaldigande, genom kopiering, tryckning, duplicering, stencilering, bandinspelning etc.

Kort sagt: Sprid detta material så mycket som möjligt!

– men ange källan!

————————————————————————————————————-

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

INLEDNING

INTRODUKTION– SAC:s struktur och definition av syndikalismen

1. VAD ÄR EN SYNDIKALIST

1.1  Syndikalistisk moral

1.1.1 Behov,
1.1.2 Antroposofi,
1.1.3 Kristendom,
1.1.4 Syndikalistisk moral

1.2    Ickesyndikalistisk moral

1.2.1 Rationalitetsekonomism,
1.2.2Rationalitetsekonomism i SAC,
1.2.2.1 Rationalitetsekonomism i SAC,
1.2.2.2 SAC:s ombudsmän,
1.2.2.3 SAC och dess A-kassa

1.3    Slutsatser

 

2. INBÖRDES BRÅK

2.1            Motsättningar inom SAC

2.1.1 Missnöje med ledningen och splittring 1987,
2.1.2 Nittiotal,
2.1.3 Småborgarnas skräck, (utökad version)
2.1.4 Mer missnöje med ledningen och splittring 1995,
2.1.5 Detta eviga missnöje med ledningen

2.2            Den breda strömningen

2.2.1 SAC:s heretiker,
2.2.2 Anti-idealism,
2.2.3 Flumsnack?
2.2.4 SAC och kommunismen,
2.2.5 Liberalism och sionism

2.3            Internationella relationer

2.3.1 Återstart för den spanska rörelsen,
2.3.2 Splittringen av den internationella syndikalismen,
2.3.3 Motsättningarna ökar,
2.3.4 Ljus i mörkret,
2.3.5 Nya splittringar,
2.3.6 Den kvalfulla slutsatsen

2.4            Varför så mycket motsättningar?

 

3. Våra myter

4. PESSIMISM OCH FÖRKLARING

4.0.1 Samhällets påverkan,
4.0.2 Medlemsavgifter,
4.0.3 Medlems-kvalité eller medlemskvantitet,
4.0.4 Hopp, trots allt!
4.0.5 Det stora problemet,
4.0.6 Kvinnor i organisationen
4.0.7 Modern terminologi

5. HUR SER ETT SYNDIKALISTISKT  SAMHÄLLE UT?

5.0.1 SAC:s brist på svar,
5.0.2 Konkret verksamhet,
5.0.3 Syndikalismens utopi

6. STOPPA BRON, OCH ALLT ANNAT OCKSÅ!

6.0.1 Antiteknologi,
6.0.2 Stoppa TV:n!,
6.0.3 Undantagen som bekräftar regeln,
6.0.4 Varför allt detta teknologihat?

7. Syndikalistiskt rättsmedvetande

7.0.1 Anarkismen i SAC,
7.0.2 SAC och kriminalitet

7.1            Direkt aktion (våldsangrepp på samhället)

7.1.1 Tankar om direkt aktion

7.2            Änglarnas barn

7.2.1 Arbetarens syn på saken,
7.2.2 SAC-Kontakt,
7.2.3 SAC och alkoholen,
7.2.4 Syndikalisten,
7.2.5 Arbetaren 1995-96,
7.2.6 Den laglydiga syndikalisten,
7.2.7 De rättfärdiga

7.3     Sammanfattning

7.3.1 Sparka uppåt, inte nedåt!
7.3.2 Varifrån kommer syndikalismens syn på rätt och fel?
7.3.3 Slutsatser

 8. YTTRE KRITIK

8.0.1 Byggnadsarbetarförbundet,
8.0.2 Livsmedelsarbetarförbundet,
8.0.3 Det rödsvarta spöknippet

9. ”Den fascistiska syndikalismen”

9.0.1 Direkt aktion

9.0.2 Korporativism,
9.0.3 Utomparlamentarism,
9.0.4 Georges Sorel,
9.0.5 Rekrytering,
9.0.6 Fascister är vi allihopa!

10. SYNDIKALISMENS MARKION, Jaques Wallner

 

11. SAMMANFATTNING

KÄLLFÖRTECKNING
LISTA ÖVER ORGANISATIONER
PERSONREGISTER
SAC:s MEDLEMSUTVECKLING
TABELLERNA I GRAFISK FORM
BILAGOR TILL TABELLERNA

 *

INLEDNING

Först och främst: Verkar boken för lång? Är den svår? Ta det lugnt, det finns en lösning: hoppa helt enkelt till kapitlet “Syndikalismens Markion“. Där finns allt du behöver för att få en total förståelse av syndikalismen. Alla argument, värderingar, mentaliteten, tankesättet, allt som du vill veta. Håll till godo!

 

För er övriga fortsätter nu boken:

 

Den svenska syndikaliströrelsen, Sveriges arbetares centralorganisation, SAC, är en av de få kvarvarande syndikalistiska organisationerna i världen. Den är betydelselös i Sveriges politiska liv liksom de andra vänsterextrema socialistiska rörelserna, Rättvisepartiet Socialisterna, Socialistiska partiet, Offensiv, AFA, Revolutionära fronten, KPML(r), m.fl., men det finns två skillnader:

För det första har SAC år 2000 omkring 8 000 medlemmar, vilket är bra många fler än de övriga; för det andra har syndikaliströrelsen skapat en bild av sig själv som annorlunda än de övriga vänsterextrema rörelserna.

 Uppdatering 2015: SAC har omkring 4500 medlemmar, ca en tredjedel är arbetslösa; uppemot tusen är illegala invandrare; SAC har avskedat alla sina anställda för att spara pengar. De har lagt ner all verksamhet som inte är direkt relaterad till facklig aktivitet

Genom en underlig desinformation har syndikalisterna lyckats få förvånansvärt många människor att tro att SAC är bättre och trevligare än kommunistpartierna, många “tror att syndikalismen är någon sorts ‘snällare’ socialism“. Än kusligare är att denna uppfattning en gång delades av Per Ahlmark, en av Sveriges främsta förkämpar för demokratin. Ahlmark sade på 70-talet:

Vad gäller syndikalismen som frihetsideologi har jag starka sympatier för den. Den påminner på många sätt om liberalismen vad gäller synen på den enskilda människans frihet

 

I ärlighetens namn låg det något i denna syn på 70-talet. När begreppet “vänster“ var synonymt med hårdföra sekter kunde självaste sekreteraren för SAC säga “I min socialism… (finns) ingen plats för hätska klasskampsparoller“ och fråga varför just arbetarklassen av någon ofattbar försyn var de enda som kunde skapa socialism?

Frågan är ungefär lika vrickad som om en person vilken kallar sig kristen, samtidigt undrar varför man måste följa just den där Jesus från Nasaret för att komma till gud.

Som denna bok skall visa är denna tid sedan länge förbi och SAC har samtidigt förändrats inåt. Beteendet, ja även språkbruket har blivit råare; det har skett en brutalisering. Men SAC:s status är också en normalisering till traditionell syndikalism. SAC har inte förändrats till något nytt, den har åter blivit vad de var.

 

Jag har själv varit offer för syndikalisternas falska presentation och var en gång medlem i SAC, även om jag aldrig uppfattat mig själv som ”syndikalist”. En bekant som var fackligt aktiv berättade om överdådet och lyxen hos de socialdemokratiska facken. Hur medlemmarnas pengar slösades bort på gargantuiska måltider med dryckjom till. Dessutom var facket Kommunal alltför knutet till det social-demokratiska partiet. SAC presenterade sig själva som ett ”obundet” fackföreningsalternativ. Men istället för en alternativ fackförening, var SAC en grupp där det rådde total konformitet i alla åsikter och en öppen uppskattning för kriminalitet och asocialitet.

1992 protesterade jag mot att folk inom rörelsen gick berusade och beväpnade i demonstrationer, mot hot och ryktesspridningar, och mot att det inte fanns någon gräns för hur man fick anklaga eller behandla människor som tyckte annorlunda än en själv. Samtidigt insåg jag att SAC var en rörelse som jag inte delade värderingar med. I SAC anses det självklart att graden av sant eller falskt berodde på vem som uttalade sig. Och huruvida en handling var rätt eller fel, bra eller dålig, berodde på vem som utfört handlingen och vem som drabbats.

 

Alltihop legitimerades med att det ju ändå är ”systemet”, ”hierarkierna” och ”strukturerna” som skapar alla åsikter, handlingar och alla männi-skors samhällssituation. Den som inte höll med om detta ansågs ha bristande ”solidaritet”, såvida man inte anklagades för syndikalisternas standardfloskler om ”fascism”, ”brackighet”, ”stalinism” och tusen och en andra epitet.

 

Inte särskilt överraskande blev jag ganska snart utesluten efter mina protester. Glädjande nog kan jag säga till mig själv, att jag, till skillnad från många andra som har lämnat rörelser, som de har insett vara fel, men i likhet med den envise domaren i boken Det blåser på månen, kan skryta med att byta underkläder och strumpor, det gör jag varje dag, men min åsikt har jag aldrig bytt! Jag tyckte likadant när jag gick med i SAC, som när jag lämnade den, som jag gör idag.

 

Hade jag då vetat vad jag vet om SAC i dag hade jag förstås aldrig gått med, och det är därför jag skrivit denna bok. Jag vill hindra andra människor med bristande livserfarenhet från att råka lika illa ut som jag. Övertygade syndikalister kommer att hävda att mitt motiv är att “hämnas“ och vägra lyssna. Precis som om argument slutade gälla efter att den som skall bemöta argumentet, hittat på sitt eget motiv till varför en fråga ställts!

Jag känner en stark samhörighet med de sektoffer som kommit ur sina sekter, om det nu är Jehovas Vittnen eller Scientologi-”kyrkan”, en rörelse vars beteende SAC uppvisar starka likheter med.

Vid mer än ett tillfälle har jag utsatts för hotelser och trakasserier av syndikalister. Och ledande syndikalister har startat rykteskampanjer för att svärta ner mig.

 

När en äldre herre, som tidigare haft en positiv syn på syndikalismen, läst mina studieresultat om SAC, hade hans uppfattning förändrats. Och den var inte till det bättre. Det jag vill uppnå är, att ingen, som har läst denna bok tvivlar på vad SAC är. Om någon sedan fortsätter tvivla ger jag upp, för då tror jag inte att den personen är tillgänglig för förnuftsskäl.

 

Bokens första uppdrag är att beskriva syndikalismen, det andra är att besvara frågan varför SAC sakta men säkert åderlåts. SAC minskade från 25 858 medlemmar år 1968, till 18 520 medlemmar år 1976, omkring 8 000 1999 och runt 4500 år 2015 – SAC:s medlemskurva

 Uppdatering 2015: Givetvis sker inte nedgång i den här sortens organisationer enligt en fast kurva. SAC finns kvar med ett krympande antal. Men liksom de gamla 68-sekterna kan de överleva med 4-500 medlemmar i decennier. Ända till slutet övertygade om sin egen förträfflighet.

Trots nedgången saknas inte satsningar: 1976 antog SAC en ny principförklaring som fick de ortodoxa syndikalisterna att jubla: ”

Tack vare principförklaringen 1976 är SAC revolutionärt syndikalistisk igen och kan se framtiden an med tillförsikt”.

Verkligheten har inte böjt sig för deras bedömning. Lika lite som när de 1926 förutspådde att krigen numera är avskaffade och att försvaret skulle skrotas.

 

Det finns få studier om syndikalismen i Sverige. En av de få är Eva Blombergs Män i mörker (1995) som behandlar syndikalismens nedgång på tjugo- och trettiotalet. Blombergs slutsats är att SAC marginaliserades p.g.a. LO:s samarbete med SAF, men det förefaller som om LO inte uppfattat SAC som ett hot efter 1965 då LO gav ut Gösta Söderlunds Vandrare till intet…

Det verkar inte finnas någon som skrivit om syndikalismens historia efter 1950-talet. Denna bok är alltså unik. Syndikalisterna själva uppskattar Blombergs slutsatser, som ser orsaken till SAC:s nedgång i det omgivande samhället. Det kan t.o.m. sägas att syndikalisterna gillar Blombergs bok eftersom den skyller på det omgivande samhället.

 

Föreliggande bok är inte förutsättningslös, dess utgångshypotes är att anledningen till syndikalismens spikraka nedgång efter sextiotalets slut finns inuti deras rörelse, inte utanför. Man kan med säkerhet säga att syndikalisterna inte kommer att hålla med om denna hypotes[12]. Eftersom de är socialister, dvs de tror att verkligheten är en social konstruktion, tror de att allt som sker är en del av ett samhälleligt ekonomiskt-socialt mönster, en struktur, och allt som sker är en nödvändig konsekvens av denna struktur. Så allt som händer har alltid en förklaring. Det spelar egentligen ingen roll vad som händer. Allt kan förklaras med att hänvisa till strukturen.

 

Denna bok utgår från att det är i summan av alla organisationsinstansers och enskildas yttranden man kan nå en total uppfattning om hur en syndikalist tänker, känner och upplever tillvaron. Därför riktar den in sig på SAC:s medlemstidning mellan 1976-1996.

 

Det är inte i protokoll eller principförklaringar som en rörelses sanna natur kommer fram. Där finns ingenting som visar hur idealen stämmer överens med verkligheten. Mycket riktigt kommer denna bok att påvisa en markant skillnad mellan vad syndikaliströrelsen säger och vad den gör. Istället för ett teoretiskt perspektiv koncentrerar sig denna bok på den praktiska sidan av syndikalismen. Innehållet i en medlemstidning är inte enbart en avspegling av händelserna, utan också en bidragande orsak till utvecklingen.

Detta arbetssätt ger inga svar på  frågor om hur många procent av syndikalisterna som är anställda inom den ena eller andra sektorn. Boken vill få svar på frågor som: Varför finns det inga syndikalister med vita kavajer? Varför har en socialist aldrig fyrkantiga glasögon? Glasögon skall vara små och runda, aldrig något annat.

Som den franske författaren Houellebecq skriver i Elementarpartiklarna är likriktningen i avvikande subgrupper, hippies, flummare, bågåkare, punkare, vad du vill , oändligt mycket mer konform och intolerant mot avvikare än någonsin det sk ”borgerliga” förtryckande samhället runtomkring.

Vad är det som skapar denna konformitet hos vänstermänniskor?

 

Den gäller både det inre och yttre, den gäller åsikter, attityder, värderingar, handlingar, t.o.m. kläder, frisyrer och hygien. Men vilka handlingar och värderingar anses av alla syndikalister vara rätt? Finns det alls någonting som alla är överens om, eller är alla dogmer öppna för ifrågasättande? Kan de i så fall tolkas hur som helst? Det är detta denna bok skall ge svar på.

 

Till grund för denna bok ligger ett gigantiskt material som omfattar tidsperioden 1920 till 2000. Flera olika syndikalistiska tidningar har använts, samt mängder med litteratur och tidigare forskning. Det rör sig om tiotusentals sidor material. För att skriva denna bok har krävts fyra års arbete (1995-1999). Detta är en av de mest omfattande arbeten som gjorts om syndikalism på svenska. Jag tror mig faktiskt ha givit den slutgiltiga beskrivningen av syndikalismen. Har du läst denna bok, då vet du allt som finns att veta om syndikalism.

När en tidning innehåller en utsaga om vad en syndikalist tycker, när exakt samma utsaga återkommer från alla delar av en organisation, och när den upprepas om och om igen i tjugo års tid, så drar jag faktiskt en slutsats av det. Och jag tror att läsaren kommer att hålla med mig om min rätt att göra det.

I boken finns flera tabeller som beskriver innehållet i SAC:s medlems-tidning och kan behöva en förklaring. Sidantalet har ökat genom åren. Studiet av SAC:s medlemstidning mellan 1976 och 1996 delas i tabellerna in i tre sjuårsperioder.

Mellan 1976 och 1982 utgörs antalet sidor av 1086 sidor, vilket är 20% av det hela materialet.

Perioden 1983-1989 består av 1522 sidor, vilket är 34% av materialet och därför 1,7 gånger större än den första perioden.

Slutligen består perioden 1990-1996 av 2132 sidor, vilket är 46% av de tre periodernas material och 2,3 gånger större än den första perioden.

 

Om man vill veta hur många procent en företeelse ökat med i SAC:s tidningar, tar man siffran i den första perioden och multiplicerar den med 1,7 eller 2,3 för att få en siffra i relation till sidantalet. För t.ex. artiklar som relaterar till anarkismen är antalet mellan 1976 och 1982 27 stycken. Alltså: 27 x 2,3 = 62,1. Svaret jämförs med antalet artiklar mellan 1990 och 1996 som är 125 stycken. Resultatet blir en ökning av antalet artiklar som berör den anarkistiska ideologin med 101%.

 

Citat är kursiva. Fetstil och understrykningar används utan systematik. Utom i de fall en speciellt viktig slutsats dras, och vid de tillfällen jag vill påvisa att någon vägrar svara på en fråga, eller bemöta ett argument.

I flera föredrag, artiklar och i en tidigare bok har jag beskrivit den nutida syndikaliströrelsen. Syndikalister har under den tiden inte en enda gång svarat “Den där uppgiften är fel, det stämmer inte!“. Tänk på inför denna bok att hela sanningen kommer fram i åklagarens anklagelse plus advokatens brist på försvar.

 

Innan jag börjar vill jag tacka Helene och John som hjälpte mig göra boken mycket bättre än vad jag skulle kunnat klarat av själv.

Göteborg den 5 januari 2000

Torbjörn Holmgren


—————————————————————————————————————————————–

INTRODUKTION

SAC:s struktur och definition av syndikalismen

SAC:s högsta beslutande organ är kongressen, som står över medlems-omröstningar. Arbetet utförs av centralkommittén och mellan CK:s möten arbetsutskottet. SAC:s industriella struktur består av federa-tioner och syndikat som är uppbyggda av sektioner. Territoriellt består SAC av distrikt och lokala samorganisationer (lokalavdelningar). Distrikten har ingen funktion utom att välja om sig själva.

Det är – i princip – i lokalavdelningarna den enda verksamheten inom SAC finns. Utöver dessa består den syndikalistiska rörelsen av: tidningen Arbetaren; förlaget Federativs; kommittéer; funktionärer och anställda (ombudsmän, kassör m.fl.); SAAK (A-kassan) (Dessa kommer att i tabellerna kallas ”Övrigt”). Slutligen finns den enskilde individen.

 

Forskaren Reidar Larsson har i boken Politiska ideologier i vår tid beskrivit i sju faktorer vad en ideologi består av. Dessa faktorer kan kopplas till SAC:s principförklaring (PF):

 

1. Grundvärderingar
a, Historiematerialism (PF 1)
b, Gemensamt ägande av produktionsmedlen som förvaltas av de arbetande (PF 1).
c, Den viktigaste motsättningen är klasskampen vilken endast lönearbetarna kan avskaffa (PF 2).
d, Etisk upprördhet över avigsidor med kapitalismens drift efter vinster och tillväxt (PF 3).

2. Människosyn
Människans påverkan av det omgivande samhällets strukturer (PF 1,6);
mänskligheten är uppdelad i klasser, tillhörighet bestäms av huruvida man äger produktionsmedel. (PF 2).

3. Viktigaste enhet i samhället
Fackföreningarna (PF 10).

4. Metoder för samhällsförändring
Direkt aktion”, lagligt/olagligt agerande av självständiga grupper istället för tillsatta funktionärer (PF 12). Parlamentarismen är inte “verklig” demokrati (PF 4).

5. Politisk styrelseform
se punkt 6.

6. Ekonomisk organisation
SAC skall ersätta den nuvarande förvaltningsstrukturen. (PF 7).
Alla som berörs av ett beslut får delta i det.
Ingen får agera mot gemensamma beslut. (PF 5).

7. Utopin
Samhället skall kännetecknas av:
internationalism (PF 8);
full sysselsättning (PF 9);
decentralisering (PF 12)

 

Innan boken inleds är det lämpligt med en definition av ordet socialism. Enligt Tommy Hanssons bok Slaveri i vår tid

föreskriver (socialism) människans förändring genom omskapandet av den sociala miljön“, en “yttre omdaning av samhällsförhållandena anses vara avgörande för etablerandet av rättvisa, jämlikhet och lycka

Vilken klarhet ger inte denna definition! Helt plötsligt blir det självklart att syndikalismens 30-talsvision knappast går att skilja från nazismens då syndikalismens vision var

patriarkal och homofobisk och dessutom spetsad med rashygieniska idéer om hur man kan och bör förädla mänskligheten

Alla utsagor från eller inom SAC kan återföras till Hanssons definition. Den socialism som inte vill genomföra reformer med en stark statsmakt kallar syndikalister ”frihetlig socialism”. I denna bok används istället ordet ”lokalsocialism”.

Kapitel 2: Vad är en syndikalist?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

argument mot vänsterextremism